jag
söndag 31 december 2017
2017
Vad kan man säga så här i backspegeln?
Det blev förjävligt, igen...
pappa fick inget jobb i år heller. Hanna blev långtidssjukskriven pga sin diabetes, har ett Hba1c på 100.
Jag gick igenom en fotledsoperation med 12 veckor i gips och ett år i konvalescens.
Vi har somliga månader absolut inga pengar till varken mat eller annat.
alla har varit sjuka hela året och sen i höstas har vi ätit mer penicillin och antibiotika än vi gjort på 10 år sammanlagt.
Torkan tog granar och tujor.
Världen svek oss,
Kyrkan, arbetslivet, försäkringskassan och fruktgården kunde inte låta bli att klaga så mycket på pappa att han inte fick jobbet. Tack alla personal på fruktgården för att ni sabbade vår sista chans till ett arbete för min man. Man behöver inte ringa arbetsgivaren så fort något inte är till belåtenhet, man kan tala med den som utför arbetet först. Vi får hoppas rättvisans kvarnar mal så ni får prova på er egen medicin. Jag å min sida minns hur det var när Erik gick hos er, hur han fick skulden för det som andra barn gjorde, därför att han var annorlunda i era ögon. minns hur ni smög på honom och han kom hem och berättade hur en i personalen spionerade på honom. Nej det har jag inte hittat på, Eriks fröken berättade det.
Människor vi trodde var våra vänner har pratat så mycket skit så de förstörde en utekväll på krogen för min dotter. Hur kan man spy sitt hat över mig till min dotter?
trött på all skit så jag har grävt ner en witch- bottle.
En tröst är att tills idag (peppar peppar) så har billen hållit.
Huset har inte rasat ner över oss.
Vi har trogna snälla vänner och släktingar som stöttat oss det här året.
Jag är så tacksam för er.
Mycket roligt har också hänt, vi har spelat bowling hela familjen, något vi aldrig gjort tidigare.
Vi har haft vänner här.
Vi har äntligen varit i Hällefors!
Och dagen före julafton köpte min dotter sin älsklingshäst.
Men att vara hästägare var inte så lätt, även om det är väldigt roligt.
Vi har haft många besök av Bäver/Gustav även om hans matte spytt galla över oss. Vilket jag inte förstår vi matade den katten när hennes make låg på sjukhuset och ingen var hemma. Han var en stor tröst när jag låg sängbunden i vardagsrummet.
tiden går och det blev höst.
En underbar höst, och sen regnade det och regnade.... men det var bra för det fyllde på de uttorkade sjöarna och grundvattnet.
Erik började på Kvinnersta skog. utan erfarenhet och med ett glatt mod. Där hittade han till slut en sann vän.
Året tog all glädje ifrån mig. Jag är körd i botten, har nära till gråten.
Här hemma grälar vi rätt mycket pappa och jag, vilket beror på att jag är just slut. Jag är navet i familjen om det försvinner blir det bara pinnved av det andra.
I november fick jag väldigt ont i ryggen, jag sökte sjukvård några gånger men när jag en morgon kissade ner mig åkte jag in. Först sa läkaren på torsdags kvällen att jag hade en godartad tumör i ryggen det såg man på magnetkameraröntgen. jag skulle tillbaka följande morgon, ryggen röntgades om med kontrast.
Det visade sig att ärrvävnaden från min diskbråcksoperation 1992 hade växt in i duran dvs, den säck som omsluter spinalvätskan och nerverna. Ärrvävnaden hade svullnat(pga överansträngning) och jag fått en inflammation som triggade igång tillväxten. jag fick tradil mot det. Men kan inte äta den så länge pga min magoperation. Så fort jag slutar med medicinen kommer smärtan och allt annat tillbaka.
men jag har en fantastisk sjukgymnast på Örebro rehab center, George Lohse. Han ger mig hopp mitt i mörkret.
Jag håller just nu på att lära mig gå rätt.
2018
vad önskar jag mig av 2018?
Jag önskar mig hälsa och att jag ska kunna vara utan mina starka morfintabletter.
jag önskar arbete åt min dotter och min man.
Sommar jobb åt Erik ( å nej vi frågar inte kyrka fler gånger).
Jag önskar vi flyttar till en annan del av länet.
Jag önskar människor kunde se vem jag är och att jag är en snäll människa som vill alla väl.
Jag är trött på att man gör narr av min man och hatar mig och att allt det spiller över på Erik.
Framför allt önskar jag mig en ekonomi som inte gör mig sömnlös om nätterna.
Jag vill bli frisk så jag kan ta ett halvtids jobb.
Jag vill ha en katt och jag vill ha får och getter, höns och ponnisar. men det är att hoppas för mycket.
Jag önskar att ni som är våra vänner inte sviker oss utan att vi kan ha en trevlig stund tillsammans då och då.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.