skönhet

Det var stort när jag blev 15 år så fick jag äntligen använda lite mascara. Det var inte okej i skolan men när jag skulle på dans i folketspark målade man lite med kakmascaran från Max Factor.

När jag var 20 år köpte jag min första rouge och ett läppstift eftersom det inte fanns läppglans då.
Sen blev det Foundation också.

Jag sminkade mig ganska mycket till fest på den tiden men nästan aldrig till vardags om jag inte skulle ut på stan på kvällen.

Hanna min dotter fick sminka sig från 6an. Mest Foundation då hon hade dålig hy och ville se fin ut hade aldrig något annat  vi köpte en Foundation på apoteket som tog bort överskottsfettet i huden så det inte gick ner i porerna.

Så pratade jag med en affärsinnehavare i helgen som säljer smink.
Unga tjejer köper coverstick och hela kittet.
Vem i 12-15 års åldern behöver täckande ansiktskräm om man inte har finnar?

Hanna kom hem och skulle opponera mot smink på svenskan.
Vi började läsa om smink på nätet och man blir rädd för all skit som är i.
i det läget tänker jag att det är bättre att antingen köpa sina grejer på apoteket eller lite dyrare märken i en affär som Parfymeri L, då vet man vad man får och vad som är i. Ju billigare ju mer restprodukter och utfyllnads skit är det i.

Någonstans på vägen har unga flickor blivit beroende av sitt utseende.
Man ser det i bloggar och i FB bilder.
Finns säkert mer på andra ställen men det ser ju inte jag.

I helgen var vi inne på en parfymaffär någonstans i Sverige.
Förr jobbade där tre kvinnor i 30-40 års åldern. de var måttligt makeade och kunde massor.
Nu står det en väldigt ung tjej där som har ett lager av nått i ansiktet som påminner om kalkpulver. hon ser sjukt gulblek ut som ett lik. Till det är det massor av svart runt ögonen och lösögonfransar.

Jag tänkte i mitt stilla sinne att det måste vara belysningen som gör att hon ser ut som ett vandrande lik.
Sen slog det mig, jag undrar om hennes vänner känner igen henne utan smink?

Alla har det nu -svarta ritade ögonbryn som ser helt malplacerade ut i de flesta ansikten. Alla har lösögonfransar och löshår, men nu heter det visst nått med extensions till och med prinsessan Madde sägs det har löshår, varför är för mig en gåta hon har ju alltid haft vackert hår.

I dag vet man alltså inte vem man har framför sig. Alla ser exakt likadana ut. svarta ögonbryn lösögonfransar eyeliner tjockt lager brunkräm i ansiktet eller Foundation som det heter. Alla som har råd har löshår. Sen har man i princip samma kläder. Svarta tights och svart "skinnjacka".
Jag läser lite blogga i bland, alla dessa vackra 20-åringar som lägger upp en bild på sitt ansikte varje dag. Man drygar ut det med lite produkt information så att det inte ska se för egotrippat ut. Dessutom är bloggarna reklamfinansierade och somliga kan leva gott på sin blogg.

Sen såg jag ett program i veckan om flickor som lever som levande dockor. Söta kläder typ Lolita och Japan inspirerade make up. Jätte söta men de bemöttes inte så trevligt trots att det hela var rätt oskyldigt. Få kunde dock tänka sig göra om hela ansiktet. Så var fallet med en ung kille runt 20 år som var homosexuell. Han såg ut som en plast docka i ansiktet, mer död än levande. Så äckligt att se. Han var en kopia av barbie dockan Ken.  Han hade konstgjorda muskler i armar och höll på att få rätt tvättbräde på magen med hjälp av plast. Så fruktansvärt tragiskt. En av tjejerna höll på att bygga upp en karriär som docka med mamma som coach och maneger, hon hade egen You tube Canal och la upp filmer på sig själv. Hon talade som ett mycket litet barn och föreföll vara runt 10 år i sin framtoning.

Till sist:
Då undrar jag vad tycker ni killar om detta.?
Vem vill ha en flickvän som är en kopia av alla andra? Känner man ens igen sin tös när sminket är borttvättat?
Det måste ju ta en evighet att för det första få bort skiten på kvällen och sen få dit det igen på morgonen. Om det som jag hörde inte är sant det vill säga man sover med alltihopa för att det bara inte går att göra om varje dag.
Då är vi tillbaka på 1700-talet då man bara la på ett nytt lager....

det har alltså inte hänt så mycket på typ 300 år....
undra när vi kommer sluta duscha varje dag....  tar det till jul och midsommar istället...

Bilder från min ungdomsdagar.

I bland undrar man varför man grät så mycket över att man inte var lika snygg som alla andra.

 

Som ung var jag en riktig hästtjej. Bilden under sitter jag på Nicklas i Suttarboda på ridläger 1971

 

 Under är jag på ridläger i Mullsjö på Tunarp. Hästen hette Jasmine och var fallen efter Immer 359

På sommaren jobbade jag på gjuteriet.

1980 jobbade jag på Kjesäter med utvecklingsstörda den här dagen var det bal

ja så såg jag ut som ung, i dag tycker jag att jag var söt.

Man måste inte vara pinnsmal för att räknas, men på min tid var det så och det är ju så än i dag.

 



Vi närmar oss jul, en månad kvar.

Älskade, älskade Amaryllis, jag kan inte få nog av dessa. Tyvärr är Benfica död sedan länge.

Jag har haft adventsstjärnan uppe en vecka nu. Och julen har börjat smyga in steg för steg....

Julbaket är i full gång, ja faktiskt avslutat också. Dottern lägger sista handen vid de årliga biskvierna.

 vanliga med smörkräm och de vita med vitchoklad tryffel med konjak i.....

 Morotsrutor.

Nu är lussebullarna med vaniljfyllning i frysen, kattkakorna  som belv änglar i år och chokladrutorna redan i frysen.

Tomtarna i lampan  har dykt upp och jag har gjort en första julgrupp.

 



Julen kommer glida in en liten bit i taget fram till på fredag, då vi sätter upp alla tomtar och hela baletten utom granen.

Benfica är död men den vita  lever och blommar

I kväll ( och alla andra kvällar) värmer jag mig under en filt framför brasan.


Allt hänger på mig.

Jag har börjat på gymnasiet igen, engelska 6. Håller också på med gymnasiearbetet, mjölk kor.
Jag går moppe kurs också, 30 moppe.
Som om inte det vore nog söker jag jobb också.
Jag är inom städbranschen i alla fall nu till jul.
Har precis avslutat min bagerikurs.
och är mitt uppe i min tvättkurs, den tycks aldrig ta slut...

Nej påståendena ovan är inte sanna.
Å ändå är det så.

Men en dyslektisk dotter som måste jag hjälpa till med skolarbetet. Hon behöver läs hjälp.
När det gäller gymnasiearbetet på en praktisk linje trodde jag det skulle ske praktiskt men eftersom hon lyft sönder ryggen på Kvinnersta så får hon göra det skriftligt. Vi har således tagit 150 kort på allt i ladugården och skall göra ett foto kompendium på det. Så detaljerat ner till minsta strömbrytare.
Just nu läser vi Seabiscuit på engelska, jag som är så dålig på engelska att jag gick allmänkurs dottern läser särskild kan man säga.

Sonen ska ta moppekort och där skulle pappa stötta men det är ju så mycket på tv....

Pappa är arbetslös men kan inte söka jobb själv på datorn så det får jag göra åt honom.
Han är i och för sig snäll och sitter bredvid..


Just i dag vaknade jag i ett klart ljus och såg mitt liv som om jag var någon annan.
Jag såg alla dem som är beroende av mig, som inte klarar sitt liv utan mig.
Men jag såg också att jag inte längre har något eget liv.

Alla är sin egen lyckas smed.
Men det är inte sant.
Du är bara din egen lyckas  smed om du är fri och hur många är det?

I en familj är ju alla beroende av varann.
Då kan man som förälder inte lämna sina barn därhän och smida på sin egen lycka och vilja. Man måste ta hänsyn.
Problem uppstår dock när ingen annan tar hänsyn till en själv.

Just i dag önskar jag att jag vore död och fick en ny chans till ett bättre liv.
Det är så mycket jag skulle vilja göra.
Så mycket som andra sätter gränser för.

Att leva ett helt liv för andra är så fruktansvärt hopplöst, allt det man vill ha eller göra vill inte ens partner.
Man måste ju vara två som drar åt samma håll det blir hopplöst om en sitter ner och vill sitta kvar.

Men jag är inte bara begränsad av de mina hela min kropp sätter också gränser.
Just nu kan jag inte se någon framtid alls.


Jag har således mig själv att skylla.
Jag har lyssnat och anpassat mig till andra så länge att jag slitit ut nacken på alla måsten hemma.
Det gör det totalt omöjligt att exempelvis resa till England som jag velat jätte länge.
Nu med en arbetslös man blir situationen än jobbigare då vi har så lite pengar att jag inte vet om vi klarar vintern i huset.

Hur ska man då göra?

Man ska aldrig försaka sina egna önskningar för någon annan.
Man ska bara finnas där för andra om det inte inkräktar på ens eget liv och önskningar, för så gör ju andra.

Gå din väg, men dra ingen efter dig, de måste gå själva annars får du helt enkelt lämna dem efter vägen.

Tiden på Karro

 

Jag gick alltså på Karro.
Vi var en helt galen klass.
Jag hade inga direkta vänner  i klassen så det blev x och jag som kamperade.
Hon var en sällsam människa.

 ag vet inte hur hon bar sig åt men hon lyckades alltid göra bort sig.

Så här kommer några anekdoter från den här tiden.

 

X och jag skulle kolla stövlar på lunchen.
Vi kliver in på butiken på Järntorget den i hörnan ner mot ån.
Skyltfönstret är långt och det står typ 50-60 par ljust bruna stövlar i läder i en lång, lång rad.
Min väninna hade alltid en rödväska över axeln och med hjälp av den slår hon omkull det första paret stövlar.

Jag stirrar skräckslagen på medan hela raddan faller som dominobrickor.

Vi tillbringade hela lunchen och resten av matten på golvet och staplade stövlar.

 Vi går på en håltimme till Konsum/Domus och på baksidan mot slottet låg porslins avdelningen.

Jag går försiktigt och tittar bland annat på Lisa Larssons nya figurer, så gör också min väninna. Plötsligt vänder hon sig om och river ner hela samlingen. Som tur va så var det heltäckningsmatta så alla gick inte sönder.

 Vi är på samma plats några veckor runt jul och kollar julklappar.

X vill köpa ett nattlinne och för att se bättre tar hon tag i nattlinnena och drar isär dem så hon ska se bättre vad som hänger på ställningen, men den här ställningen är en transportställning där personalen tagit bort stoppen i ändarna och alla nattlinnen flyger ut över butiken.
Vi plockar nattlinnen den följande 20 minuterna.

 Vi får ledigt från gympan och x vill kolla byxor på byxspecialisten i hörnan mitt emot Lucullus.

Vi går in hon säger vad hon vill ha och expediten plockar fram några jeans. Men x är inte nöjd utan expediten får plocka ner några från hyllorna strax under taket.
Jag blir genomsvett av att stå i den lilla trånga butiken.
X provar, skruvar sig framför spegeln.
Tiden går och vi står där säkert en halvtimme.
Hon suckar.
Säger nej skiter i det här ska ändå inte ha några idag.

 Vi blir bokstavligen utslängda.

När jag några veckor senare ska köpa byxor vill expediten knappt ha med mig att göra.

 Det blir sommar.

 X har varit på fest på helgen med sin kille och träffat en sån snygg kille som hette Micke.
Vi går på stan vid storbron får hon syn på en kille som går.
Han är inte så lång har tajta jeans och blont hår.
Hon drar mig över gatan till andra sidan trottoaren kliver fram till killen och säger hej.
Han stannar ser undrade på henne.
Han säger hej, lite trevande.
Det är något bekant med honom men vad?

 Kul det va sist va säger hon.

Han håller svävande med.
Hon pratar på.
Visst minns du mej?
Nää säger killen inte direkt.
Va du hånglade ju med mig.
Inget jag alls kan minnas.
Jag rycker nu i hennes arm kom viskar jag.
Men hon står envist kvar talar om för killen vilken skit han är som inte vill kännas vid henne.
Jag råkar slänga ett öga mot annonspelaren och ser killens ansikte där.
Han heter Björn Skifs.

 Hon stirrar på annonsen och på killen.

Knycker på nacken och säger ni va i alla fall jävligt lika.

 Skolan slutar och jag ska ta med x till Hasselbacken.

Vi ska åka med Mias bror Henrik.
Innan vi åker bjuder min mamma på varsitt glas hemma gjort vin (alkoholfritt) i de nya glasen hon ropat in på auktion från Rejmyre glasbruk.
X sätter ner glaset så hårt att foten går genom kupan.
Vinter rinner ut över mina byxor.

 Det var sista gången vi sågs, när vi möts längre fram hälsar hon inte ens.

 

 

 

 

 

Höst på Huginvägen

Livet förbereder sig för sitt slut.
Snart skall det helt vissna ner och dö.
Jag är också livsled just nu.
Allt för många motgångar, en alltför trasig kropp.

Men tog ändå en promenad i min trädgård.
Egentligen älskar jag den glödande hösten, men den är passé nu.
Bara blåbären har löven kvar.

Entrén är vacker men dess skönhet håller på att falna

 Hösten är färgstark och slutgiltig.

 

 

Några vet varken ut eller in i den regnfattigaste månaden oktober på 100 år. Är det vår eller höst, blommorna tycks tveka.

 

 

Mest vilse är smultronen som blommar för fullt, men det finns inga bin som kan pollinera.

Självlysande och så vacker är detta ogräs. Ja den vita sorten drar man upp men dessa har jag sått för de är fantastiska snittblommor. nedan trädgårds rölleka.



Nog

Jag brukar vara en glad skit.
jag brukar ta mig igenom allt, inget är omöjligt.
Men i februari gjorde jag mig illa när jag tränade på Solid gym.

Egentligen gjorde jag inget fel, jag tränade lite med låg vikt och många repetitioner.
Men min kropp är inte som andras.
Så jag fick ont direkt och det släppte inte.

Jag vilade.
Jag blev aldrig bättre.
Tänkte att det nog är kryckorna så jag sökte sjukgymnast.
Fick lite övningar, gjorde dem och blev raskt sämre.

Till slut sökte jag läkare och han skickade mig på röntgen.

Det blev inte kul.
Jag fick se bilderna och blev rätt orolig, men tänkte att detta går säkert göra något åt.
Idag fick jag beskedet i brevlådan.

"röntgen visade degretiva diskförändringar.
Spondylos-diskförslitningar på halsryggen. samtligt finns artros- ledförslitningar på kotorna." slut på citat.
När man ser bilderna så är det små utväxter på kotorna som möter varann dvs kotan över har en utväxt som möter kotan unders utväxt. Det är det som låter som sandpapper mot sandpapper när jag vrider på huvudet.

Doktorn på vc har talat med ortopeden som säger att inget går att göra.

För första gången i mitt liv blir jag rädd.
Jag gråter till och med.

Jag skall alltså 54 år gammal leva ett halvt liv till med detta.

Kraschandet i nacken, huvudvärken, illamåendet, axelvärk, värk i armar , synrubbningar, hörselrubbningar och heshet därför att något trycker på halsen och strupen. Samt ett bort domnat ansikte?????????????????????????

DET VILL INTE JAG.

Varför finns det inte aktiv dödshjälp i Sverige?

Livet blev plötsligt totalt meningslös, mer en börda faktiskt.