Först kom Romerna och de kon från Rumänien och Bulgarien.
De tiggde för att överleva.
Jag brukade ge dem en slant.
men de syns inte längre till.
Antagligen för att de inte hade råd att börja betala för sin plats.
Sen kom de som ville pröva sin lycka om det kunde dryga ut kassan lite.
Sen kom de som tvingas tigga.
Idag var jag på Marieberg utanför Örebro.
Vi var där 20 minuter innan de öppnar.
Det var tomt.
Så kom en utlands reggad röd skåpbil, ur den klev två dåligt klädda flickor.
Mannen som var med tog flicka nr ett under armen och visade henne var hon skulle sitta i handen höll hon en kaffemugg i papp.
Det som gjorde mig förbannad var mannens klädsel.
Han hade en sprillans ny huvtröja från poison för ca 800 kr.
Om han har det så dåligt ställt att hans kvinnor måste tigga kan han ju sälja sin sprillans nya tröja först, tycker jag.
Tjejerna hade dåliga slitna kläder på sig.
Det gjorde mig ont.
För detta har absolut inget att göra med fattigdom, snarare människohandel.
Detta är en sorts prostitution, att tvingas tigga ihop pengar till någon annans konsumtion.
Fy fan.
Förbjud tiggeri.
Förbjud människohandel.
Förbjud slaveri.
För det är det, det handlar om.
jag
tisdag 28 oktober 2014
lördag 18 oktober 2014
Brevet till the Angel.
Kära, kära du.
Alla vi som följt dig, som älskar dig.
Vi vet.
Vi ser.
Jag såg dig sjunga pride-låten och insåg att något inte stämde.
En annan ängel såg dig i ett annat sammanhang och sa samma sak.
Så såg jag bilden du lagt upp på FB och undrar varför du valde en bild som säger så mycket.
Alla låtar från förr handlar om utsatthet, ensamhet, utanförskap och rop, rop på hjälp, på en far som aldrig fanns där.
Allt i din uppväxt handlade om att få bekräftelse från honom.
Som sanningen säger, barn som inte får uppmärksamhet för det dom gjort bra de gör allt för att få uppmärksamhet tillslut vilken uppmärksamhet som helst, till och med stryk är bättre än inget.
Så såg jag programmet på tv.
Såg hur leendet klistrades på, hur du försökte dölja det som tär.
För jag tror något tär.
Du är tom, du är i ett mörker.
Du bär på en stor förtvivlan.
Frågan är vad har du tvingats välja bort?
Så berättade du om din frånvarande far, om det djupt kristna hemmet, om din tvivlan.
När din far kom på tal såg man din förtvivlan och din vrede.
Aldrig att du vill bli en sån far som din var, för ditt barn. Aldrig.
Du vill finnas där för henne, du vill dela livet med henne.
Vara en förebild och en kamrat.
Du säger att din far drev dig upp på scenen i konstiga kläder.
det måste vara en käftsmäll för en präst.
Att han, guds tjänare har gjort sin son till en charlatan en gycklare.
En man som lämnat gud som brutit upp från hela sin uppväxt och vänt ryggen åt det hans far ägnat hela sitt liv åt.
Du proklamerar dig som ateist.
I ilska och förtvivlan.
Du kan medge att du känner av en själ, på sin höjd.
Om man förnekar hela sin uppfostran, förnekar gud och till och med tvivlar på att man har en själ, då är man själlös och naken.
Man är utlämnad till intet.
Vad är då meningen med livet?
Men din förtvivlan rör inte bara det.
Du är artist, du sa en gång att du lever bara på scenen där är du dig själv.
Jag tror du slits mellan längtan att få vara den du är på scenen och att vara en god far för din dotter.
Jag tror du håller på att falla sönder, för du ser inte hur du skall kunna få göra det du önskar och samtidigt vara en god far.
Jag vet inte om det går.
Går det att vara galen på scenen och ändå få sitt barns respekt?
Jag vet inte, du får fråga henne.
Eller kanske börja vara galen med henne.
Så har jag gjort, jag har varit galen med mina barn och de har älskat det.
Att visa att livet inte är så himla alvarligt, att du inte är så himla mycket vuxen att du inte har ett barn inom dig.
Att förneka allt det man är och offra sig för dem man älskar är precis det som jag håller på med.
Men jag har inga talanger så världen går inte miste om något.
Sluta kära du.
Inget är svart eller vitt.
Ta med dig familjen på spelningarna gör en historielektion av det eller kanske geografi.
Jag tror livet går att förena utan att kompromissa.
Lev, inget barn är i behov av en förtvivlad förälder, för barn vet och kanske skuldbelägger hon sig själv.
Det är mitt fel att pappa är ledsen.
När du är lycklig så blir hon det också.
Jag är ledsen för att din far slitit bort mattan under dina fötter.
Jag är ledsen för att du tappat ditt band.
Men bandet var också en källa till förtvivlan, till känslan av att vara annorlunda på ett negativt sätt.
Inget blev någonsin detsamma efter USA.
Å nej du kan inte pensionera dig, det blir din död.
från an angelhead.
Alla vi som följt dig, som älskar dig.
Vi vet.
Vi ser.
Jag såg dig sjunga pride-låten och insåg att något inte stämde.
En annan ängel såg dig i ett annat sammanhang och sa samma sak.
Så såg jag bilden du lagt upp på FB och undrar varför du valde en bild som säger så mycket.
Alla låtar från förr handlar om utsatthet, ensamhet, utanförskap och rop, rop på hjälp, på en far som aldrig fanns där.
Allt i din uppväxt handlade om att få bekräftelse från honom.
Som sanningen säger, barn som inte får uppmärksamhet för det dom gjort bra de gör allt för att få uppmärksamhet tillslut vilken uppmärksamhet som helst, till och med stryk är bättre än inget.
Så såg jag programmet på tv.
Såg hur leendet klistrades på, hur du försökte dölja det som tär.
För jag tror något tär.
Du är tom, du är i ett mörker.
Du bär på en stor förtvivlan.
Frågan är vad har du tvingats välja bort?
Så berättade du om din frånvarande far, om det djupt kristna hemmet, om din tvivlan.
När din far kom på tal såg man din förtvivlan och din vrede.
Aldrig att du vill bli en sån far som din var, för ditt barn. Aldrig.
Du vill finnas där för henne, du vill dela livet med henne.
Vara en förebild och en kamrat.
Du säger att din far drev dig upp på scenen i konstiga kläder.
det måste vara en käftsmäll för en präst.
Att han, guds tjänare har gjort sin son till en charlatan en gycklare.
En man som lämnat gud som brutit upp från hela sin uppväxt och vänt ryggen åt det hans far ägnat hela sitt liv åt.
Du proklamerar dig som ateist.
I ilska och förtvivlan.
Du kan medge att du känner av en själ, på sin höjd.
Om man förnekar hela sin uppfostran, förnekar gud och till och med tvivlar på att man har en själ, då är man själlös och naken.
Man är utlämnad till intet.
Vad är då meningen med livet?
Men din förtvivlan rör inte bara det.
Du är artist, du sa en gång att du lever bara på scenen där är du dig själv.
Jag tror du slits mellan längtan att få vara den du är på scenen och att vara en god far för din dotter.
Jag tror du håller på att falla sönder, för du ser inte hur du skall kunna få göra det du önskar och samtidigt vara en god far.
Jag vet inte om det går.
Går det att vara galen på scenen och ändå få sitt barns respekt?
Jag vet inte, du får fråga henne.
Eller kanske börja vara galen med henne.
Så har jag gjort, jag har varit galen med mina barn och de har älskat det.
Att visa att livet inte är så himla alvarligt, att du inte är så himla mycket vuxen att du inte har ett barn inom dig.
Att förneka allt det man är och offra sig för dem man älskar är precis det som jag håller på med.
Men jag har inga talanger så världen går inte miste om något.
Sluta kära du.
Inget är svart eller vitt.
Ta med dig familjen på spelningarna gör en historielektion av det eller kanske geografi.
Jag tror livet går att förena utan att kompromissa.
Lev, inget barn är i behov av en förtvivlad förälder, för barn vet och kanske skuldbelägger hon sig själv.
Det är mitt fel att pappa är ledsen.
När du är lycklig så blir hon det också.
Jag är ledsen för att din far slitit bort mattan under dina fötter.
Jag är ledsen för att du tappat ditt band.
Men bandet var också en källa till förtvivlan, till känslan av att vara annorlunda på ett negativt sätt.
Inget blev någonsin detsamma efter USA.
Å nej du kan inte pensionera dig, det blir din död.
från an angelhead.
fredag 17 oktober 2014
ett bil köp och en ekonomisk katastrof. upplurad är ordet.
Vår blåa Nissan gick för skräddare och skomakare.
Den snappade och den hackade, men den gick. Vi hade fortfarande några tusen lappar kvar på det billånet.
Jag ville låna pengar på banken men fick nej, trots att vi betalar 1000 kr mer i månaden på lånet än den sumna som var lånets avbetalning. Nej för att jag är pensionär och banken säger att trots bolåneräntan i dag är 2.4 % så räknar banken med en ränta på 5.6%. Kan tilläggas att vi aldrig haft en enda betalningsanmärkning.
Efter sommaren började maken titta bil, det blev allt mer intensivt. Jag sparade så mycket det gick utifrån att vi skulle måla om huset. Men nu gick mycket pengar till bilreparationer. Utan att felet blev åtgärdat.
Hanna och jag började titta bil, vi letade efter en första bil till henne och en bil till mig att åka lite grann i.
Vi hade 15000 kr om vi delade på inköpet.
Vi letade efter en bra automat.
Vi började åka runt och tittade en dag på en SAAB. När vi skulle därifrån så ville maken titta på en bil ute i Lillån.
Sen var loppet kört, den hade 150 hästar en blå Nissan Primera och den skulle han ha. Sonen åkte med och tycket sig höra ett rasslande ljud. Maken blev rasande, det rasslar i alla bilar.
Rasslet ökade för var dag.
Hanna och jag gav oss. Han fick mina 6000 kr med sig i kontant insats.
Han köpte bilen. Tog ett billån i Wasa kredit. Uppläggningsavgiften var 595 kr administrations kostnaderna 2600 kr. och kontant insatsen 3600 kr.
Räntan runt 9% inget som bekom maken..
förbannade banker kan jag tycka.
Bil måste vi ju ha för att ta oss till jobbet. Om man skött sina lån och skulder borde banken kunna låna ut en liten summa pengar om man kan lägga lite kontant tycker jag så man slipper hamna i klorna på oseriösa bolag.
Hade vi lagt 6000 kr på bilen vi hade kanske den gått tills första billånet var betalt runt jul i år.
Nästan meddetsamma började bilen gå sämre, redan innan första veckan var till ända ville vi låta köpet gå tillbaka, men säljaren sa nej.
Han ville försöka laga den och erbjöd sig ta halva kostande eller inget allas.
Vi köper nya tändstift och sätter dit dem på verkstad, kostnad 1000 kr.
Jag ville gå till ARN.
Maken ville ha bilen..
Vi åkte nu fram och tillbaka till den verkstad säljaren hänvisat oss till, Mekonomen i Lillån.
De prövade allt möjligt och bilen gick sämre och sämre.
Vi lämnade in den i FEM veckor och de svarade inte ens när maken ringde, så då ringde jag och blev väldigt tråkigt bemött.
När vi så tillslut frågar om de inte hittat felet och om den då inte skall lämnas till annan verkstad säger de bara att den inte går att laga.
Vi betalar hälften av reparations kostnaderna (för vad?) 1000 kr.
Under de här 5 veckorna har vi lånat bil av säljaren.
Vi har hunnit betala av 1400 kr på billånet.
Vi har betalt 3600 i kontantinsats.
Maken får nu välja en annan bil, på samma firma.
Han väljer en volvo.
Jag skickar med 5000 kr kontant till mellanskillnaden.
Han kommer hem och säger att de la på 5000 kr på lånet.
Bra säger jag då har du 5000 kr med dig hem.
Nä säger han jag betalade ju det kontant.
I Wasakredit går det inte att byta säkerhet för ett lån, man måste ta ett nytt.
Så bilhandlaren löser vårt lån, maken tar ett nytt lån betalar 4600 kontant.
Administrationskostnaden är nu 1600 kr och uppläggningsavgiften 595 kr.
räntan är 8.7%. skrämmande.
Maken kommer alltså hem. Jag fattar inget. Jag frågar efter de pengar vi lagt på det andra lånet.
Jag sitter faktiskt uppe hela natten.
Jag kräver att maken kör mig till bilhandlaren, vilket han gör.
Mina uträkningar. Bilen kostar 18000 kr.
Kontant 3600.
inbetalt 1400
summa i min värld 5000 kr.
lån 13000 kr bilhandlaren löser det.
där är det stopp.
Jag kliver in på hans kontor.
du skriker han ni har blåst mig på 13000 kr.
nej säger jag.
han räknar och räknar.
slänger ner miniräknaren i lådan, tar upp den..
slänger ner den.
Han reser sig går av och ann,
han går ut.
Jag visar mina anteckningar och sitter kvar.
Jag talar lugnt och ju mer upprörd han blir desto lugnare blir jag och jag sänker rösten när han skriker.
Så efter en timme, har han insett att han slipper betala tillbaka de 1400 kr jag betalt på lånet som jag rättmäterligen skall ha tillbaka.
Han tar upp plånboken och betalar mig mina 3600 kr dvs handpenningen han fick i näven då vi köpte den första bilen.
Bilhandlaren har alltså köpt tillbaka en bil han sålde för 18000 kr, till ett pris av16600 kr. Ingen dålig affär för honom. Men om inte jag varit så säker på min sak hade han fått den för 13000 kr.
Jag tjatade på maken att ställa av bilen INNAN vi lät köpet gå tillbaka för vi hade betalt 1500 kr i på ställnings avgift. Men maken sa att det får vi när vi byter ägare. Det får man ju inte, det tillfaller ju den som står som ägare när bilen ställs av.
Men vi fick räkningen på den nya på ställningsavgiften för Volvon 1900 kr.
summa för ingen ting. 12190 kr.
Jag är glad jag fick tillbaka de 3600 jag kämpade för det som var första handpenningen.
slutsats.
1. köp inte bil på små firmor om du måste låna.
2. kolla räntan och avgifter i samband med lån.
3. kör inte bilen till Mekonomen för reparation i vart fall inte verkstaden i Lillån.
4. räkna med att bilar under 30000 kr har du inte skydd av konsumentköplagen där är undersöknings plikten stor. svårt att få rätt.
Resultat, jag kan inte sova om nätterna.
för den här månaden skall jag ut med 1900 kr i på ställningsavgift.
2895 kr i första inbetalning på lånet, dvs adm kostnader uppl avg och första avbet. summa Ca 5000 kr.
Det suger också att betalt över 12 000 kr för kring utgifter.
Den snappade och den hackade, men den gick. Vi hade fortfarande några tusen lappar kvar på det billånet.
Jag ville låna pengar på banken men fick nej, trots att vi betalar 1000 kr mer i månaden på lånet än den sumna som var lånets avbetalning. Nej för att jag är pensionär och banken säger att trots bolåneräntan i dag är 2.4 % så räknar banken med en ränta på 5.6%. Kan tilläggas att vi aldrig haft en enda betalningsanmärkning.
Efter sommaren började maken titta bil, det blev allt mer intensivt. Jag sparade så mycket det gick utifrån att vi skulle måla om huset. Men nu gick mycket pengar till bilreparationer. Utan att felet blev åtgärdat.
Hanna och jag började titta bil, vi letade efter en första bil till henne och en bil till mig att åka lite grann i.
Vi hade 15000 kr om vi delade på inköpet.
Vi letade efter en bra automat.
Vi började åka runt och tittade en dag på en SAAB. När vi skulle därifrån så ville maken titta på en bil ute i Lillån.
Sen var loppet kört, den hade 150 hästar en blå Nissan Primera och den skulle han ha. Sonen åkte med och tycket sig höra ett rasslande ljud. Maken blev rasande, det rasslar i alla bilar.
Rasslet ökade för var dag.
Hanna och jag gav oss. Han fick mina 6000 kr med sig i kontant insats.
Han köpte bilen. Tog ett billån i Wasa kredit. Uppläggningsavgiften var 595 kr administrations kostnaderna 2600 kr. och kontant insatsen 3600 kr.
Räntan runt 9% inget som bekom maken..
förbannade banker kan jag tycka.
Bil måste vi ju ha för att ta oss till jobbet. Om man skött sina lån och skulder borde banken kunna låna ut en liten summa pengar om man kan lägga lite kontant tycker jag så man slipper hamna i klorna på oseriösa bolag.
Hade vi lagt 6000 kr på bilen vi hade kanske den gått tills första billånet var betalt runt jul i år.
Nästan meddetsamma började bilen gå sämre, redan innan första veckan var till ända ville vi låta köpet gå tillbaka, men säljaren sa nej.
Han ville försöka laga den och erbjöd sig ta halva kostande eller inget allas.
Vi köper nya tändstift och sätter dit dem på verkstad, kostnad 1000 kr.
Jag ville gå till ARN.
Maken ville ha bilen..
Vi åkte nu fram och tillbaka till den verkstad säljaren hänvisat oss till, Mekonomen i Lillån.
De prövade allt möjligt och bilen gick sämre och sämre.
Vi lämnade in den i FEM veckor och de svarade inte ens när maken ringde, så då ringde jag och blev väldigt tråkigt bemött.
När vi så tillslut frågar om de inte hittat felet och om den då inte skall lämnas till annan verkstad säger de bara att den inte går att laga.
Vi betalar hälften av reparations kostnaderna (för vad?) 1000 kr.
Under de här 5 veckorna har vi lånat bil av säljaren.
Vi har hunnit betala av 1400 kr på billånet.
Vi har betalt 3600 i kontantinsats.
Maken får nu välja en annan bil, på samma firma.
Han väljer en volvo.
Jag skickar med 5000 kr kontant till mellanskillnaden.
Han kommer hem och säger att de la på 5000 kr på lånet.
Bra säger jag då har du 5000 kr med dig hem.
Nä säger han jag betalade ju det kontant.
I Wasakredit går det inte att byta säkerhet för ett lån, man måste ta ett nytt.
Så bilhandlaren löser vårt lån, maken tar ett nytt lån betalar 4600 kontant.
Administrationskostnaden är nu 1600 kr och uppläggningsavgiften 595 kr.
räntan är 8.7%. skrämmande.
Maken kommer alltså hem. Jag fattar inget. Jag frågar efter de pengar vi lagt på det andra lånet.
Jag sitter faktiskt uppe hela natten.
Jag kräver att maken kör mig till bilhandlaren, vilket han gör.
Mina uträkningar. Bilen kostar 18000 kr.
Kontant 3600.
inbetalt 1400
summa i min värld 5000 kr.
lån 13000 kr bilhandlaren löser det.
där är det stopp.
Jag kliver in på hans kontor.
du skriker han ni har blåst mig på 13000 kr.
nej säger jag.
han räknar och räknar.
slänger ner miniräknaren i lådan, tar upp den..
slänger ner den.
Han reser sig går av och ann,
han går ut.
Jag visar mina anteckningar och sitter kvar.
Jag talar lugnt och ju mer upprörd han blir desto lugnare blir jag och jag sänker rösten när han skriker.
Så efter en timme, har han insett att han slipper betala tillbaka de 1400 kr jag betalt på lånet som jag rättmäterligen skall ha tillbaka.
Han tar upp plånboken och betalar mig mina 3600 kr dvs handpenningen han fick i näven då vi köpte den första bilen.
Bilhandlaren har alltså köpt tillbaka en bil han sålde för 18000 kr, till ett pris av16600 kr. Ingen dålig affär för honom. Men om inte jag varit så säker på min sak hade han fått den för 13000 kr.
Jag tjatade på maken att ställa av bilen INNAN vi lät köpet gå tillbaka för vi hade betalt 1500 kr i på ställnings avgift. Men maken sa att det får vi när vi byter ägare. Det får man ju inte, det tillfaller ju den som står som ägare när bilen ställs av.
Men vi fick räkningen på den nya på ställningsavgiften för Volvon 1900 kr.
summa för ingen ting. 12190 kr.
Jag är glad jag fick tillbaka de 3600 jag kämpade för det som var första handpenningen.
slutsats.
1. köp inte bil på små firmor om du måste låna.
2. kolla räntan och avgifter i samband med lån.
3. kör inte bilen till Mekonomen för reparation i vart fall inte verkstaden i Lillån.
4. räkna med att bilar under 30000 kr har du inte skydd av konsumentköplagen där är undersöknings plikten stor. svårt att få rätt.
Resultat, jag kan inte sova om nätterna.
för den här månaden skall jag ut med 1900 kr i på ställningsavgift.
2895 kr i första inbetalning på lånet, dvs adm kostnader uppl avg och första avbet. summa Ca 5000 kr.
Det suger också att betalt över 12 000 kr för kring utgifter.
torsdag 16 oktober 2014
En vision.
I våras skrev jag på Fb på sidan Öster Närkes framtid.
jag var då regält trött på alla klagomål om hur fult Odensbacken var.
Allt från den första kommentaren som fälldes för flera år sedan, att Odensbacken är en blåsig vägkorsning.
till att hela centrum förfallit.
Örebro kommun har inte velat skänka oss ens ett par blomlådor.
Jag fick en idé att vi skulle kunna sätta blomsterlökar i hela Odensbacken och få en fantastisk effekt.
Kanske skulle det också locka turister från hela länet?
Jag tänker dock längre än så.
Jag tänker att vi skulle kunna samla in pengar till att göra Odensbacken till en vacker by.
Vi skulle kunna sätta vackert blommande träd genom hela samhället. Rosa Japanska körsbärsträd, blod plommon, ja listan på vackra träd och buskar kan göras lång.
Vi skulle kunna få tillstånd av kommunen att röja upp i befintliga planteringar, och fräscha upp med nya växter.
Till sommaren skulle vi kunna sätta annueller lite här och där.
Eller kanske områden med blommande ängs växter.
När vi börjar få allt på plats kunde vi sätta ut bänkar och bord.
Kondis kunde hyra ut picknickkorgar och kaffekorgar.
Det här skulle kunna följa årstiderna.
Till lucia hoppas jag på ljusslingor i träden.
Jag hoppas epa.killarna ordnar luciatåg med sina epor.
Vi måste öka vår kreativitet.
För vi kommer inte få något från stan.
Alla ser ju hur fint man gör där inför jul.
Vi skulle kunna åstadkomma något likande här.
Låt sen allt fortsätta ut i byarna runt om.
Blå scilla utefter 52 mot Asker ner i dikena eller vackra vilda perenner. Aklejor prästkragar... frön finns att köpa på Impecta.
bara fantasin sätter gränser.
Gräv ner där du står.. vår nya slogan.
jag var då regält trött på alla klagomål om hur fult Odensbacken var.
Allt från den första kommentaren som fälldes för flera år sedan, att Odensbacken är en blåsig vägkorsning.
till att hela centrum förfallit.
Örebro kommun har inte velat skänka oss ens ett par blomlådor.
Jag fick en idé att vi skulle kunna sätta blomsterlökar i hela Odensbacken och få en fantastisk effekt.
Kanske skulle det också locka turister från hela länet?
Jag tänker dock längre än så.
Jag tänker att vi skulle kunna samla in pengar till att göra Odensbacken till en vacker by.
Vi skulle kunna sätta vackert blommande träd genom hela samhället. Rosa Japanska körsbärsträd, blod plommon, ja listan på vackra träd och buskar kan göras lång.
Vi skulle kunna få tillstånd av kommunen att röja upp i befintliga planteringar, och fräscha upp med nya växter.
Till sommaren skulle vi kunna sätta annueller lite här och där.
Eller kanske områden med blommande ängs växter.
När vi börjar få allt på plats kunde vi sätta ut bänkar och bord.
Kondis kunde hyra ut picknickkorgar och kaffekorgar.
Det här skulle kunna följa årstiderna.
Till lucia hoppas jag på ljusslingor i träden.
Jag hoppas epa.killarna ordnar luciatåg med sina epor.
Vi måste öka vår kreativitet.
För vi kommer inte få något från stan.
Alla ser ju hur fint man gör där inför jul.
Vi skulle kunna åstadkomma något likande här.
Låt sen allt fortsätta ut i byarna runt om.
Blå scilla utefter 52 mot Asker ner i dikena eller vackra vilda perenner. Aklejor prästkragar... frön finns att köpa på Impecta.
bara fantasin sätter gränser.
Gräv ner där du står.. vår nya slogan.
onsdag 15 oktober 2014
Skärvor är jag
En vän sa till mig "jag blir inte klok på dig på FB. Där är du en gåta".
ja så är det nog. Fb är ett sammelsurium av skärvor som ett kalejdoskop.
Man vrider och vänder och plötsligt framtonar en helt ny bild.
På FB trycker man gillar på det vänner lägger upp, inte alltid för att man gillar det dom skriver eller delar, utan för att visa att man finns där.
Jag delar sånt jag tycker verkar kul, galet eller som intresserar mig.
Men det är för den skull inte jag.
Jag skriver saker där i korta meningar.
Jag skulle vilja skriva så mycket mer, men vågar inte.
Fb är skärvor av mig i ett kalejdoskop.
53 år imorgon åh vem är jag?
jag vet inte.
Just nu har jag insett att jag gått rakt in i väggen.
Vad betyder det?
Det betyder att min hjärna blivit så överhettad att den tror jag är sjuk i kroppen.
Inget allvarligt det känns bara som om jag har en pågående hjärtinfarkt, de senaste två dagarna. Men jag är kärnfrisk, jämn puls och bra blodtryck, så suset i öronen är något annat.
Ont över bröstet jag tror att det sitter någon där, men det är inget fel på hjärtat heller.
Alltså är det fel i huvudet, och det visste vi ju sen tidigare.
Jag har aldrig varit normal och lär väl inte bli det som gammal heller.
Men det gör inget för jag trivs med mig själv.
Ja det gör jag, konstigt för jag borde vara missnöjd, alla andra är ju det.
Jag trivs inte med det liv jag lever, men man får ju inte välja liv så det är bara att leva vidare.
Alternativet vet jag väldigt lite om.
Kanske för att jag mår så konstigt, så befinner jag mig just nu mer i det förgångna än i nuet.
Kanske är det ett sätt att överleva?
Det som varit är ju bekant och förutsägbart.
Ingen ångest över det, kan ju inte påverka det som redan skett.
Morgondagen är ju tämligen oviss och i min värld kan den komma med vad som helst, utom möjligen något positivt, för varför skulle den ändra sig nu?
Allt detta berättar bara hur det är runt mig, men inte vem jag är.
Vill jag berätta det?
Jag vet inte, för integritet är inte det som händer i ens liv eller vem man gör vissa saker med, nej det är ens tankar.
Om man sätter ord på sina tankar klär man av sig naken.
Jag har lite svårt att klä av mig naken både bokstavligt och bildligt.
Gör ändå ett försök.
Hur ser jag på mig själv?
Jag brukar skriva under mail mm med mitt namn i liten stil alltså ingen storbokstav. För att jag är en obetydlig person. anita...
Jag gillar alltså inte att framhäva mig själv.
jag vet att jag kan vara drivande.
Jag är urusel på att bedöma när någon talat till punkt, vilket beror på att jag redan är långt fram i konversationen, det betyder att jag ofta avbryter folk, något jag skäms för...
Jag ser ofta saker från flera håll, vilket kan reta upp människor då de tror jag bytt åsikt.. men det har jag allt som oftast inte. jag ändrar åsikt väldigt sällan.
Jag är troende, men tror kyrkan är på väg till sin egen undergång, påhejad av församlingar och präster Sverige runt.
Jag tror på Gud men vet inte säkert just nu vem/vad han är.
jag är djupt besviken politiskt, då det visat sig att det är rackarspel i de flesta partier. Att politiken och ideologin spelar allt mindre roll till förmån för politikernas eget bästa.
Jag är naturvän och medlem i Svenska naturskyddsföreningen. i dess regi har jag en gång i min ungdom köpt en kvadrat meter av Taberg för att rädda en biotop och en mossa. Jag äger en del i en yta stor som en fotbollsplan i regnskogen. Allt för att bevara jordens lungor. Jag har i många år sponsrat Nordens Ark. Varit medlem i SOS Barnabyar.
I åratal skickade jag kläder mm till en familj i Lettland för sådär 1000 kr i kvartalet. Jag tror nämligen att det inte kan bli värre ekonomiskt om jag delar med mig.
Ja vi kämpar med urusel ekonomi därför att jag inte jobbar.
Jag skäms över mitt handikapp och vill aldrig tala om de besvär det förorsakar mig.
Jag är en kämpe och ger sällan upp.
Jag gråter nästan aldrig, även om det nog skulle behövas allt som oftast.
Jag är fruktansvärt ensam och trivs med det.
Jag är lite av en konstnärs själ.
jag mår bäst när jag lider..
Jag gnäller när jag har för mycket att göra men blir galen om jag inte har något alls att göra.
Sitta ner och göra inget funkar inte för mig.
Det värsta i livet är när man tvingas släppa sina drömmar.
Jag har fått revidera dem en efter en, för att jag är sjuk.
Jag hatar det och det gör ont om och om igen.
Jag vill bli älskad.
Jag vill bli omhållen,
Jag vill bli bortskämd, i alla fall lite grann.
Men insett att det aldrig kommer drabba mig..
Jag önskar jag kunde dela ansvaret för allt med någon.
Jag önskar det fanns en axel att gråta ut mot.
Men det finns inte, därför gråter jag inte.
Man kan säga att jag lever genom andra.
Jag delar glädjen med andra.
Jag lyssnar på andra när de berättar om sitt liv.
Jag tar hand om andra.
Jag är ingen tragisk figur, tänk inte så.
jag är en överlevare, en ensam varg.
Jag tillhör drömmarna och vinden i ditt hår.
Jag går stigar ingen gått.
Jag är en vägfinnare.
I mitt förra liv var jag prinsessa.
Jag blir kung i mitt nästa..?
ja så är det nog. Fb är ett sammelsurium av skärvor som ett kalejdoskop.
Man vrider och vänder och plötsligt framtonar en helt ny bild.
På FB trycker man gillar på det vänner lägger upp, inte alltid för att man gillar det dom skriver eller delar, utan för att visa att man finns där.
Jag delar sånt jag tycker verkar kul, galet eller som intresserar mig.
Men det är för den skull inte jag.
Jag skriver saker där i korta meningar.
Jag skulle vilja skriva så mycket mer, men vågar inte.
Fb är skärvor av mig i ett kalejdoskop.
53 år imorgon åh vem är jag?
jag vet inte.
Just nu har jag insett att jag gått rakt in i väggen.
Vad betyder det?
Det betyder att min hjärna blivit så överhettad att den tror jag är sjuk i kroppen.
Inget allvarligt det känns bara som om jag har en pågående hjärtinfarkt, de senaste två dagarna. Men jag är kärnfrisk, jämn puls och bra blodtryck, så suset i öronen är något annat.
Ont över bröstet jag tror att det sitter någon där, men det är inget fel på hjärtat heller.
Alltså är det fel i huvudet, och det visste vi ju sen tidigare.
Jag har aldrig varit normal och lär väl inte bli det som gammal heller.
Men det gör inget för jag trivs med mig själv.
Ja det gör jag, konstigt för jag borde vara missnöjd, alla andra är ju det.
Jag trivs inte med det liv jag lever, men man får ju inte välja liv så det är bara att leva vidare.
Alternativet vet jag väldigt lite om.
Kanske för att jag mår så konstigt, så befinner jag mig just nu mer i det förgångna än i nuet.
Kanske är det ett sätt att överleva?
Det som varit är ju bekant och förutsägbart.
Ingen ångest över det, kan ju inte påverka det som redan skett.
Morgondagen är ju tämligen oviss och i min värld kan den komma med vad som helst, utom möjligen något positivt, för varför skulle den ändra sig nu?
Allt detta berättar bara hur det är runt mig, men inte vem jag är.
Vill jag berätta det?
Jag vet inte, för integritet är inte det som händer i ens liv eller vem man gör vissa saker med, nej det är ens tankar.
Om man sätter ord på sina tankar klär man av sig naken.
Jag har lite svårt att klä av mig naken både bokstavligt och bildligt.
Gör ändå ett försök.
Hur ser jag på mig själv?
Jag brukar skriva under mail mm med mitt namn i liten stil alltså ingen storbokstav. För att jag är en obetydlig person. anita...
Jag gillar alltså inte att framhäva mig själv.
jag vet att jag kan vara drivande.
Jag är urusel på att bedöma när någon talat till punkt, vilket beror på att jag redan är långt fram i konversationen, det betyder att jag ofta avbryter folk, något jag skäms för...
Jag ser ofta saker från flera håll, vilket kan reta upp människor då de tror jag bytt åsikt.. men det har jag allt som oftast inte. jag ändrar åsikt väldigt sällan.
Jag är troende, men tror kyrkan är på väg till sin egen undergång, påhejad av församlingar och präster Sverige runt.
Jag tror på Gud men vet inte säkert just nu vem/vad han är.
jag är djupt besviken politiskt, då det visat sig att det är rackarspel i de flesta partier. Att politiken och ideologin spelar allt mindre roll till förmån för politikernas eget bästa.
Jag är naturvän och medlem i Svenska naturskyddsföreningen. i dess regi har jag en gång i min ungdom köpt en kvadrat meter av Taberg för att rädda en biotop och en mossa. Jag äger en del i en yta stor som en fotbollsplan i regnskogen. Allt för att bevara jordens lungor. Jag har i många år sponsrat Nordens Ark. Varit medlem i SOS Barnabyar.
I åratal skickade jag kläder mm till en familj i Lettland för sådär 1000 kr i kvartalet. Jag tror nämligen att det inte kan bli värre ekonomiskt om jag delar med mig.
Ja vi kämpar med urusel ekonomi därför att jag inte jobbar.
Jag skäms över mitt handikapp och vill aldrig tala om de besvär det förorsakar mig.
Jag är en kämpe och ger sällan upp.
Jag gråter nästan aldrig, även om det nog skulle behövas allt som oftast.
Jag är fruktansvärt ensam och trivs med det.
Jag är lite av en konstnärs själ.
jag mår bäst när jag lider..
Jag gnäller när jag har för mycket att göra men blir galen om jag inte har något alls att göra.
Sitta ner och göra inget funkar inte för mig.
Det värsta i livet är när man tvingas släppa sina drömmar.
Jag har fått revidera dem en efter en, för att jag är sjuk.
Jag hatar det och det gör ont om och om igen.
Jag vill bli älskad.
Jag vill bli omhållen,
Jag vill bli bortskämd, i alla fall lite grann.
Men insett att det aldrig kommer drabba mig..
Jag önskar jag kunde dela ansvaret för allt med någon.
Jag önskar det fanns en axel att gråta ut mot.
Men det finns inte, därför gråter jag inte.
Man kan säga att jag lever genom andra.
Jag delar glädjen med andra.
Jag lyssnar på andra när de berättar om sitt liv.
Jag tar hand om andra.
Jag är ingen tragisk figur, tänk inte så.
jag är en överlevare, en ensam varg.
Jag tillhör drömmarna och vinden i ditt hår.
Jag går stigar ingen gått.
Jag är en vägfinnare.
I mitt förra liv var jag prinsessa.
Jag blir kung i mitt nästa..?
söndag 12 oktober 2014
En lögn att lita på?
Du lever i en lögn
Det du trodde var coolt, är bara vulgärt.
Det du trodde var vackert, är bara fult.
Det du kallar vänskap, är bara falskhet.
Det du trodde var kärlek, var bara hat.
Det du trodde var häftigt, var bara dumdristigt.
Din fria vilja, var bara
manipulation.
Det som du trodde var sanning, var
bara en lögn.
Orden som betydde allt, var bara tomma fraser.
Det du förkastade, var det du skulle hållfast vid.
Det du inte ville höra, skulle du lyssnat på.
Det du gav, var något du vill ta.
Det du sa, var något du ville höra.
Det du trodde var illvilja, var omsorg om dig.
Det du trodde var hat, var sann kärlek.
Det du trodde var bojor, var friheten.
Vid livets slut ser man allt som det verkligen var.
Då är det för sent att ändra på något.
Livet är ohyggligt svårt att förstå, när man är mitt i det.
Lev ditt liv som om det är din sista dag.
Om du skulle dö imorgon,
Skulle du inte ödsla tid på att gräla.
Du skulle ge fler din kärlek, så att de skulle minnas dig med värme.
Du skulle se det vackra.
Vara rädd om det sanna.
Patrik x 2
Den förste hittade vi på vägen, mamma, Anette och jag.
Han var rosa, naken och nästan död.
Vi hade ingen aning om vilken sort han var.
Men jag svepte in honom i min blå badrock och så tog vi hem den.
Pappa gick ut och letade daggmask och vi matade honom dygnet runt.
Så småningom fick han fjädrar och då visade det sig att han var en Björktrast.
Han lärde sig flyga helt själv.
Han hoppade efter oss när vi var ute.
En gång provflög han rakt ner
i pappas badvatten.
Han satt på badkarskanten och
såg mycket ynklig ut när jag kom hem.Det var ingen bra dag för jag hade cyklat med mamma och Rut till Vimmerby och cyklade före hem.
På vår gata hade de lagt ny asfalt och jag cyklade vält. Hela knät revs upp.
Jag gick gråtandes in till
min pappa som inte tål att se blod.
Så han svimmade.När sen mamma kom låg han på golvet som död, fågeln satt blöt på badkarskanten och jag grät av skräck.
Fågeln och pappa blev het återställda, men mina knän är fulla av asfalt sen dess.
Det syns som svarta prickar i huden och det känns under huden som knölar.
När hösten kom hade mina
föräldrar fått nog av fågeln och vi satte ut honom på en sten i skogen så han
kunde flyga med sina fränder till varmare länder.
Tyvärr svalt stackarn
antagligen ihjäl.Han var kort och mjuk.
Vi lekte ibland.
En kväll lekte vi hemma hos honom och det blev ösregn.
Så mycket vatten att ån mellan centrum och skvalemon blev full.
Vattnet nådde upp till bron och jag blev mött av mamma, vi fick vada i mörkret över den vatten fyllda bron.
Något jag aldrig glömmer, och fortfarande har mardrömmar om.
Vi var hungriga och på diskbänken låg en falukorv mamma tagit upp ur frysen.
Mamma var hos gamla tant Rut på gården.
Hon såg vårt köksfönster från tant Ruts fönster.
Vi lekte först lucia med ljusen på bordet.
Skred runt i lägenheten med ljusen.
Se började vi skära upp
korven och grilla den över ljusen.
Men usch och fy så illa det
smakade.Vi prövade att ge vår dvärgtax korven men han ryggade baklänges och drog upp läpparna sen försvann han.
Vi försökte då spola ner all korv i toan men då blev det översvämning i badrummet.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)