Ny vecka, nytt liv - på G kan man säga

I helgen har vi flyttat Samira. Hon går nu i en mer homogen flock med fler hästar och behöver aldrig mer vara ensam.
Flytten gick bra och hon har redan blivit kär i en kille. Hon har jätte stora hagar att gå i och sommarhagen är gigantisk. Hon har fått flera nya kompisar och har fri tillgång till både gräs och hö. Hästar som har fri tillgång äter inte mer än de behöver och rör på sig mer. Samira går alltså i en lösdrift (från början Ylvas förslag, är tacksam Ylva för det rådet)

Vi har sålt det mesta av höet, men maken och dottern hade lite problem med uppskattningen de trodde det var 45 balar om 8 kg, men det var 150 balar och de flesta var på 13-16 kg. Han som köpte dem skulle ha höet till två shettisar (i hur många år då?)

Här hemma landade såklart alla grejer från stallet, i hallen, på Hannas rum, i tvättstugan och vardagsrummet, garaget inte att förglömma.

Jag håller mig lite utanför häst grejerna, pysslar lite hemma när jag orkar.
Mina frön har delvis kommit upp.
Jag har unnat mig en bukett tulpaner.

Men jag har också lagat strumpor, rengjort och putsat Hannas jobbarskor. Ska borsta schabraken och hjälpa henne sortera allt. Hanna har också mitt i allt rensat i sitt rum, flickböcker och filmer packas ner och hon har också packat om sina grejer till sitt blivande hem.

Runt Erik händer det också bra saker, han har fått praktik på Örebro Kommun ska röja skog. Kanske kan det bli ett sommarjobb? Erik ska också ta tag i sitt körkort nu när det våras.

Pappas bensår har läkt och vi har ett skyddande förband över.

Jag har sorterat lite tvätt, har äntligen fått energi att tvätta juldukarna. Nu är det stryktvätten kvar, två tvättkorgar...

Nu känns det som om jag gjort det jag orkar i dag så nu blir det kaffe och en bok.

Hanna är på Plantagen i dag på arbetsträning efter en lång tids sjukdom.
Hanna fick nyss en ny glukosmätare som är kopplad till telefonen, så nu är det äntligen ordning på blodsockret.
Det kommer ändå ta 3 mån innan HBA1C sjunker.

Livet går vidare allt blir som vanligt igen.

Det är ju ändå det här vi väntar på.

Om det blir lite varmare någon dag ska jag börja rensa bort böset i rabatterna.

Livet traskar på 3

Vaknade nyss med den värsta panikångesten på länge.
Kroppen skakar och lyder mig inte. Nu när jag skriver flyger inte fingrarna över tangentbordet som de brukar, varje nedslag är en bedrift.

Vem kan man lita på?
Har suttit i soffan några dagar nu och sett på tv. Uppdrag granskning om nagelslavarna. Efterlyst om alla rån mot äldre.
Politiker som stjäl från samhället. Människor i utanförskap och så Leif GW. Alla dessa program om ett Sverige som sakta faller sönder. Såg förresten också utfrågningen i riksdagen. Slående att flera olika stadsråd kunde ställa samma fråga till ett annat stadsråd. Hör de inte svaren eller fattar de inte? De ville ha högre löner till polisen och tjatade på det nya stadsrådet som jag just nu inte kan namnet på  - kan du lova att de pengar vi i KD,SD M öronmärkt i budgeten går till polisens löner. - Pengarna är utbetalda till polisen och de ska ju bestämma vad pengarna ska gå till jag som politiker kan inte lägga mig i det, det är inte jag som ska styra det. 3 gånger fick han samma fråga. Man fick intryck av att de få som ändå var där sov.

Somliga frågor var rent av dumma andra så självklara att man tyckte att det var löjligt. Jag fick intryck av att vissa frågor ställdes för saken skull eller för att man ville synas i tv.
SVT forum är ett bra program oftast manglas nyheter där man inte hade en aning om.
Igår talade de om hotet mot Gefle tidning. Gefle tidning ville utreda om det fanns en koppling mellan den nya skolan och moskén´ något skolan förnekat. Men när reportern kom till skolan blev han hotad av imamen som var i den skola han inte enligt sig själv har någon koppling till. Man skulle också undersöka om det fanns en koppling till extremism. Det blev inte så. I programmet berättade en journalist att  man inte längre vågar granska islamiska organisationer då man är rädd för hot. Där av mörkläggningen av myndigheter i Sverige vi törs alltså inte lyfta oegentligheter som har med flyktingar och invandrare att göra för vi är rädda för hot. Är det Sverige idag? Då har det gått för långt.

För vad kan man då lita på?


Vad är sanningen?

Det finns tre sanningar
- din sanning
- din motparts sanning
- och sanningen.

Men sanningen är den att INGEN kan ta ifrån dig din upplevelse.
Oavsett vad som sagts/hänt/hört/sett så är det din upplevelse som är din, ingen kan säga att det är fel.

Är du kränkt så är DU KRÄNKT.
Känner du dig hotad så är du hotad.

En upplevelse har ofta sin grund i de erfarenheter man har med sig vid tillfället.
Endast mycket psykiskt sjuka människor får en annan bild än verkligheten i huvudet.
Det har jag varit med om.
Jag jobbade med ett barn en gång vars mamma upplevde världen annorlunda.
 Hon kom från ett möte en gång och sa till mig - gud jag satte ner foten och skällde ut x. Jag frågade x vad hon sagt. -ingenting.

Lite så var det i UG. Ägaren visste ingenting, men hur det än va så var det absolut inte så och om det var så var det inget reportern hade med att göra.
Två flickor mordhotade och deras familjer hemma i Vietnam. En flicka och hennes make sparkade för att  de alla fyra ville ha sin lön som de hade rätt till.

Sanningen visade sig vara den flickorna berättade.
Jag undrar hur reportrar står ut med följderna av sina reportage?
Hur står man ut med att fyra människor blir hotade, sparkade och hemlösa för att man fått dem att tala?
Vad gör programmet för att hjälpa dem?
Inget.
I alla fall oftast inget.

Så vem kan man lita på?

Svaret blir tyvärr ingen inte ens dina vänner, släktingar eller dina nära och kära.
Såg Tracy minns inte efternamnet, programmet handlade om Thailand där bröder säljer sina systrar, syskonbarn, eller mammor sina spädbarn till prostitution.

Vi är nära undergången nu för om inte detta är värre än Sodom och Gomorra så vet jag inte.

Vi var på toppen av vår empati och vårt omhändertagande av de svaga på70-80-talet. Sen dess har mammon kommit in i bilden och avundsjukan och hatet och självförhärligandet. Nu går det bara utför.

Så vem kan man lita på INGEN.

Livet traskar på 2

Jag har inte kunna släppa det som hände i måndags, det mal runt i huvudet.
Vem kan man lita på? Varför får vi hugg i ryggen?

Jag tog kontakt med min kurator i går och försökte få hjälp.
Hanna kan inte längre äta eller sova hon går mot en kollaps, och skall börja  arbetsträning, på måndag.
Jag är rädd att hon inte kommer orka. Hennes blodsocker värden är sämre än någonsin. Blir det inte lugnt omkring henne  snart kommer hon inte överleva.


Hästen har vi nu skott av och höet är i princip sålt.
På lördag flyttar vi hästen.
I kväll skriver vi kontraktet.

Jag försöker göra en sak i taget och en vettig sak om dagen. Idag har jag kastat alla gamla mediciner och skurat under diskbänken. Sen skakade jag i hela kroppen och var helt slut.

Just nu orkar jag inte umgås med människor, jag kan inte hålla ett normal samtal. Jag blir helt slut och tom i huvudet.
Just nu kan jag inte ens följa med på tv.

Men det är skönt att jag inte är ensam, för då kunde man ju tro att man är galen och behöver tvångsvård. Såg att Peder Fredriksson också gått in i väggen och fått utbränd som diagnos, vi är många.

Såg i morse att det kommit ett nytt parti partiet vändpunkt, kanske nåt för mig? Ska i alla fall undersöka det lite närmare.

Nu har jag också sått lite frön det blev petunior och penséer.

På 4an i morse var Bindefeld och Greider på tv och pratade om frön. Kul att de tuffa grabbarna är så pyssliga. De slog också ett slag för våra insekter och Greider tycker att vi ska införa "insekternas dag" vilket jag tycker är ett bra förslag.

I dag är det full storm ute, jag som trodde jag skulle fika ute i dag men det blir fler dagar.

ja så är det alla hjärtans dag i dag. så ut och sprid kärlek istället för skitprat och hat.
Det är så svårt att leva ändå, man behöver vänner och man behöver uppskattning. Tala om för någon hur bra du tycker om hen i dag skicka lite kärlek. Tänk också på alla tiggare och slavar i Sverige idag. Ja tänk 2019 hat v i fått tillbaka slaveriet och tiggeriet i vårt land!

Livet traskar på.

snart så...
Det är vår ute, om än tillfälligt. Man brukar säga att vintern skall komma tillbaka 7 gånger innan det är vår på riktigt. I norrabro svämmar kanalen redan över men det syns inget i Odensbacken - än.

Minns året då hela Kvismarens jordbruks mark vid Örby kulle var översvämmat.

Hanna var åter ledsen i går.
-mamma det känns som om livet tar slut imorgon. Det känns som om det inte finns någon morgondag.
Så vi satt i köket hela natten.

Jag hoppas verkligen vi kan hitta en framtid och en morgondag.
Känns inte bra att ens barn mår så pass dåligt psykiskt som hon gör och jag kan inte hjälpa henne just nu.

Jag känner tacksamhet mot Samira som ändå ger henne livsglädje och kärlek, förståelse där ingen annan förstår.

Vår, kanske ska jag kratta gräsmattan och njuta av en grön plätt tidigare än andra?
Kanske ska jag släpa ut mitt bord och dricka mitt kaffe vid det, trots kylan?

Jag vet inte hur vi ska komma tillbaka till ett normalt liv. Jag hoppas våren kan läka alla själar.

Jag har i alla fall hjälpt Erik söka sommar jobb, plåstrat om pappas ben som ser fint ut nu. Hjälpt Hanna sälja sitt hö och lagt på rena dukar inne, som är lite mer vår betonade.

Men lusten den vill sig inte.
Man ser hur illa det är nu när solens strålar letar sig in.
Lockesnår i taken, skit i hörnen och smutsiga fönster.

Jag sätter mig vid kaminen i vardagsrummet och läser en bok skiter i städningen, stryktvätten och disken, en stund.

Jag borde sätta mina frön, tittade i alla fall på påsarna idag.

Detta med självmord eller önskan att dö

När jag var ung hände det ett par saker ett par gånger som gjorde att jag ville dö. Jag gjorde till och med ett par lama självmordsförsök.

"Att fastna i tanken på självmord är som att åka bil och komma ut i fel färdriktning på motorvägen och inte se någon avfart." Det skrev jag 1985.

"I dödens närhet vill vi alla leva"

I dag brottas jag med samma tankar. men mer som en ventil. Jag kan ta livet av mig om jag inte orkar mer.

Att vilja dö är oftast inte det man vill.
Inte om man sätter sig ner och verkligen funderar.

Oftast är det så att man vill lämna det liv man har, den situation man lever i, men inte dö.
Tyvärr är kanske döden det enda sätt man ser att man kan lämna skiten man sitter i.

Jag ser ofta på tv programmet "ambulansen" från London. Så många deprimerade människor så många självmordsförsök. Men när man försökt hänga sig, ta de där tabletterna eller skurit upp handlederna ringer man 112.
Det är inte alla gånger de hinner fram...

Jag tror vi alla vill leva. Vi vill ha ett vanligt liv med kärlek och omtanke från nära och kära.
Men i dag jämför vi oss med alla Youtubers alla instagrammare som lägger ut valda delar av sitt perfekta liv, som när det synas i sömmarna är lika kasst som vårt eget.

Felet som blivit är att vi idag lever i ett samhälle där ingen bryr sig om någon annan, inte ens föräldrar bryr sig om sina barn. Människor blir så oerhört ensamma.

Så när man stannar upp och funderar på varför man inte vill leva längre, brukar det stå klart att det är för att:
- man saknar kärlek
- man känner sig utnyttjade men får inget tillbaka
- man är utfattig
- man har dragit på sig ett alkoholmissbruk eller drogmissbruk
- man orkar inte strida mer för det som är ens rättigheter
- man inte längre vill leva i den relation man lever i men ser inte hur man ska komma ur den
- man vantrivs där man bor och vill flytta men vet inte hur eller vart
- man vantrivs på jobbet och vill sluta men det finns inga andra jobb man klarar av
- man vill lämna partnern men orkar inte se hur
- man lever med misshandel och psykisk misshandel

Listan är lång. Man kan söka hjälp i alla fall i Sverige.
Sen kan hjälpen vara för kortsiktig, för dålig eller så får man vänta för länge.


Man måste kanske hjälpa sig själv.

En början kan vara att skriva ner vad man mår dåligt för/av.
Det kan bli mycket eller bara en sak.

Fundera sen och skriv ner tio lösningar som skulle kunna lösa ditt problem.
Är det någon av dessa lösningar som du skulle kunna testa?

Vill du flytta, börja spara. Släng onödiga saker så blir flytten inte så dyr.
kolla på nätet efter lägenheter där du vill bo, ställ dig i bostadskö.
Då har du ett mål och något att gå mot, då känns det alltid bättre.

Är du ensam köp en katt. Du kan köpa en billigt på katthemmen.
Är du misshandlad gå till kvinnojouren eller ett kvinnohus sen får du hjälp ur ditt förhållande.

Har du ansvarstagande du känner att du inte kan lämna. Kolla vilken hjälp de dina kan få utan dig.
Kanske får de bättre hjälp än den du orkar ge?
I annat fall kanske du kan få avlastning så du kan läka dig själv.

Det finns en utväg.

Ibland måste det ta tid men ta inte livet av dig för att du inte ser hur nu om en vecka kanske allt är annorlunda och du ser klarare för att du nu gjort den där listan och vet vart du ska när.

När du gör din lista, försök att inte tycka synd om dig själv försök se hur det är på riktigt som om någon annan ser på ditt liv.
Kanske är det trots allt inte så jävligt som du först trodde?
Kanske vill du bara ha lite kärlek? Lite omtanke, en kram...

Ett litet bakslag

Mitt huvud tål inte diskussioner, ordväxlingar i högt tonläge mm mm
Jag blir helt slut.
Jag blir också helt slut av allt tjat.

Mest tröttande är när man vet att någon vet att den måste göra något, å ändå inte gör det, så att det blir fullständig kaos i familjen.

Det händer titt som tätt.

Maken kom hem i fredags med ett nytt bensår. men han vill inte ha det omlagt och han vill inte använda den stödstrumpa vården gett honom. Så när vi tar av plåstret på söndagskvällen har han ett hål i benet som en femkrona av den gamla sorten. Jag blir så rädd att jag blir vansinnig. Han är nonchalant och äsch det är ingen fara... jag skriker du fattar ingenting
nä säger gubben jag är ju en idiot.
Ja säger jag när det gäller sår och dina egna ben...

Jag rev igenom våra bandage och sårplåster vi fått när andra familjemedlemmar fått stora hål i kroppen(Hanna efter sin insulinpump) Hittar en grön remsa som skall dra åt sig bakterier för naturligtvis är såret kletigt av var och har en röd korona runt om på ca 3 cm runt såret och svullnad... Jag tvättar och lägger dit en bit grön remsa och sätter på ett sorbakt plåster klipper till en ren ny linda och så går han. Jag sitter kvar och skakar.

Han får inte bli sjuk, han kan inte ens ta ledigt för att gå till vård centralen. Jag är rädd för såna sår kan bli djupa bensår när man har dålig blodcirkulation.

Vi löste transporten av hästen och transport. Vi ska sälja allt hö och ta hem alla prylar. Frågan är när...

Hanna har i dag varit på USÖ hon är sämre igen. Blodsockret har försämrats och hon har fått en ny blodsockermätare -IGEN. Men också en ny diabetessköterska som verkar förstående.

Men vad hjälper det när diabetesvården inte fungerar varken på sjukhuset eller hemma?
Det finns så många bara.. om du bara... om vi bara kunde...  hindren för att allt ska fungera är högre än jordens högsta berg och klyftan djupare än Marianergraven .

Man kan säga att vi lever på Island. Det är kallt som fan men vulkanen kan brisera när som helst. Detta ständiga små puttrande...

Så jag mår inte så bra i dag.
Skulle också åkt till sjukgymnastiken de två sista torsdagarna men makens bensår tog hela den budgeten. Vi har endast 2000 kr att äta för den här månaden... varken sjukresa eller färdtjänst för hundratals kronor funkar. Idag kostar en sjukresa 70 kr in till stan och 60 kr hem. Ja jag fattar inte heller den ekvationen är ju lika långt åt båda hållen.

Det är kallt inne. I dag var det 15 grader i köket. Den här månaden har vi inte råd att ha på pannan, ja det har vi ju inte haft de andra månaderna heller men nu är det ju kallare. Jag fryser. Kan bara sitta i vardagsrummet där vi eldar i kaminen. kroppen vrider sig i kramp, den gör så när det är kallt eller för varmt.
Så jag lindar in mig i alla filtar jag har och tittar på tv.

I morgon då ska jag....
om kroppen tillåter.

Om....

Visst har ni också en lista på vad ni skulle gjort OM...

Jag har en men den är kort men detaljerad.

Om jag hade varit frisk och så där 20 år yngre hade jag läst på universitetet till kriminolog eller kanske bevarande biolog.
Tänk att få åka världen runt och rädda känsliga biotoper eller habitat.
Tänk att få rädda sällsynta djur.
Kanske skulle jag börjat som volontär.

Men jag har en mer nära önskan.
Jag skulle vilja starta en liten djurgård dit skolklasser, dagis och funktionshindrade skulle kunna komma och vara med djuren.

Små shettisar stora Shire och allt där emellan. kaniner, höns, getter mm

Kanske också låta gamla komma och klappa fjällkorna, åka hästskjuts och äta hembakade bullar och dricka äkta kokkaffe.

Jag försöker helt felaktigt packa på min dotter denna idé.
Ensam i köket om kvällarna tittar jag på gårdar i hela Sverige och hästar tillsalu på häst net.
Jag vet att jag inte kan sköta en gård och maken vill absolut inte.

Men drömmar kan ingen ta ifrån en.

I bland går de att förverkliga.