Inte okej

Jag har varit väldigt ledsen i helgen.
Kärlek är.. som jag skrev som 15 åring...

"det finns inget ord för vad kärlek är.
en underbar känsla som bara finns där.
en känsla av längtan i kropp och själ.
och viljan att bara vilja varandra väl.
Att älska försaka förstå.
är saker man gör men inte tänker på..."

Kärlek är inte att kränka varann, att säga till den andre att det där gillar bara idioter.
Det är inte att smita undan så den andre får göra allt själv.
Kärlek är inte att förstöra nöjet av en aktivitet för någon annan.

Kärlek är varken bett eller slag.
Kärlek är inte kränkningar, hot och sårande ord.

Kärleken är död.

Hela mitt liv har jag fått lära mig att försaka för min familj, för mina vänner för alla andra utom mig själv.
Jag har fått lära mig att det jag vill är oviktigt och får inte hindra andra att få göra det de vill.

En jävla uppfostran.
Att jag är värdelös som människa om jag inte tjänar andra.
Aldrig stå upp för mig själv men för andra.

Jag fick lära mig att min man var viktigare än jag. Att jag var till för min man inte vice versa.
Att det var min uppgift att jämnavägen, plocka undan och serva familjen utan att klaga.


Men jag har börjat tänka om.

Min kropp orkar inte längre men vem fan bryr sig? Ingen.
Inga tack brev varken från forna arbetsgivare eller andra.
 Illa att jag måste tänka om. Jag har inte många år kvar, år där jag orkar leva, år där jag kan göra saker.
Snart har min kropp tackat för sig även om huvudet är med fortfarande, dock i begränsad omfattning.
Inget blir sig ju likt efter en utbrändhet.
Jag orkar inte med stress eller psykisk belastning.

Kärlek är tålig och mild.
Den framhäver sig inte.
Den söker inte sitt eget.
Kärleken är bärande.
Den är omfamnande upplyftande och ödmjuk.
Allt uthärdar den.
Störst av allt är kärleken utan kärlek blir själen en tom ihålighet.

Jag är tom.
Ljuset i mitt hjärta har slocknat.
Jag uthärdar inte mer.

Alla människor är värda att bli älskade och att få älska.
Alla människor är värda att behandlas med omsorg och omtanke.
Ingen människa är här för att försaka sina egna behov för andras.

Vi ska bära varann, älska vår nästa som oss själva.
Ordet är respekt. Blir du inte respekterad - gå.
Om du blir slagen med ord eller knytnävar - gå.

Jag har varit ledsen i helgen.
Jag borde gå.