Liten tuva stjälper ofta stort lass

Jag är tillbaka på ruta 1. Hanna är sämre än för 4 veckor sedan magvärk och ångest.


Sonens flickvän är fosterhems placerad norr ut. Erik har varit jätte orolig för henne.

Och så vidare.... i evighet.
Jag kan inte sluta undra om det faktiskt är Lillys G fel som i början på 1990-talet la en förbannelse över min arbetsplats och alla dem som jobbade där. Hon var medium och ond.
Livet har drabbat oss alla hårt. En blev alkoholist helt oförutsägbart, en fick svåra ledsmärtor, en annan cancer osv.

Så mitt i allt får jag en resa ner i helvetet igen.
Jag orkar ingenting. Alla i familjen skriker åt varann och vi gråter i kapp.
Pappa lovar dagligen att aldrig mer säga något. För varje gång han säger vad han tycker brister dottern i gråt.
Kanske för att han gillar att provocera.

Vi mår skit.
Hästen ser glad ut men har magrat av. ikväll löste vi det med stallägaren.
livet går vidare, eller gör det verkligen det?
jag upplever att jag fastnar i tid och rum orkar inte ens tänka framåt.

Jag vill faktiskt inte var med längre, vill bara dra ett täcke eller en mjuk filt överhuvudet och vänta tills allt ordnat sig. precis som jag brukar göra när det är läskigt på tv, eller byta kanal en stund.

Det konstiga är att jag kan titta på hemsökta hus men skakar av skräck när jag ser morden i Midsomer.
Jag fastnar framför tv:n glor på ambulansen, sos djur, sos västkusten, veterinärerna och djursjukhuset mm mm och ser men ser ändå inte. Annars är det anicent Aliens  och Curse of oak Island.

Det är så jag drar täcket över huvudet, dessutom somnar jag oftast som bäst i soffan framför något program jag känner igen rösterna i. Att sova på natten är hopplöst , för då kommer alla tankar. Hästen, huset, ekonomin, pappa på jobbet hur går det? Hur mår sonen och hans flickvän? Hur ska det går för min dotter med hennes diabetes som aldrig är bra?
ska hon få något jobb innan alla pengar är slut? Jag har också på sistone funderat på hur det kommer att bli för mig som gammal. Jag är snart 60 år, det knallar på och jag kan inte fatta det.

När det är som värst i huvudet går jag ner i köket och sätter på en kopp kaffe och läser eller lyssnar på en ljudbok, i bland är jag vaken när sonen går till skolan.


Jag var på väg att må bättre, men så blev det så mycket runt människor som står familjen nära.
Det har varit många turer med hästen. Köper aldrig mer häst om vi inte har ett eget stall att ställa den i.
Vilken tur vi inte köpte hästen vi skulle tittat på. Att stalla in en häst är inte lätt och att söka stall till två måste vara omöjligt.

För att läka från en utmattnings depression behöver man lugn och ro. Huvudet fungerar helt enkelt inte när det är rörigt.
Jag har haft ont i bröstet och konstig hjärtrytm i två veckor ibland är pulsen nere på 50 slag i minuten i bland fladdrar det bara och gör ont i bröstet. men jag lever ju än så det kan inte va så farligt.

Inget är roligt inte ens mina frön som jag borde skolat om.
Familjens röster gör mig galen så jag kan inte ens äta tillsammans med dem.

Men det är en morgondag i morron också och då är alla ute ur huset och jag kan koppla av, om jag nu kan det med hästtäcken på tork i vardagsrum och hall. Vi har på nytt en hög med hästskit innan för dörren...

Jag kanske ska städa som terapi?