Baksidan av smärtan

Jag försöker se glad ut, utåt.
jag försöker tränga bort det som ständigt ligger och gnager.
Smärtan.

Kanske var jag naiv när jag trodde jag kunde slippa ha ont.

Nu läser jag dagligen på FB hur människor blir behandlade i vårt land.
Sjuka lämnas utan ersättning och ända vägen ut är döden.

Samtidigt vägras vi dödshjälp.

Jag fick ju precis veta att jag får lära mig leva med min smärta.

Lite ont har väl aldrig hindrat någon?

Men vad är LITE ont?

Är det när det hugger till i stortån? När huvudvärken gör att du varken ser eller hör?
Man brukar fråga mig om smärtan är värre än ett gallstensanfall.

Jag brukar svara att tarmvredet jag hade var en barnlek.
För med mycket svårt smärta som den ovan så blir medvetande graden sänkt. Du slutar uppfatta omgivningen och hamnar i ett töcken.

Svårt smärta från skelett och stora muskelgrupper gör att du har ont på ett medvetet sätt, men du hamnar i en bubbla av smärta. Det finns ingen väg ut.
Är det riktigt illa mår du illa.

Jag har fått problem med psyket.
Jag mår så dåligt av smärtan som jag i princip aldrig vilar från att jag blivit överkänslig. Har svårt att äta, svårt att sitta med människor, svårt att läsa, osv. Även koncentrationen är påverkad och minnet.

Nu har jag oturen att ha ont från fotleden till huvudet. Artrosen värken i de stora och de små lederna. Nyckelbenet axlarna höfterna nacken ryggraden och har börjat i höger knä.

Jag kämpar på.
Men vill jag det?

Den lilla 1 cm stora piggen som är en pålagring på en halskota trycker på mjukdelarna i halsen, därför blir jag hes och känner mig svullen i halsen. Som att gå med halsböld..

Jag tog upp smärtlindring med min doktor. Nä sa han inte någon lösning att knapra piller.

Men om livet inte är värt att leva om man inte kan göra ett dugg annat än att ligga i sängen eller soffa (kan inte ens sitta i soffan längre) då känner jag att jag inte längre vill leva.

Smärtan gör mig oförmögen, initiativlös och handlingsförlamad på ett djupare plan dvs det gör så ont att röra sig att man undviker det.
Ja jag vet att med artros ska man hålla igång.
Ja, man blir bättre och smärtan lindras av rörelse. Men då behöver jag en smärtlindring som gör att jag KAN ta det klivet.
Men alla smärta jag har idag är inte smärta från artros, det är fibromyalgi och generell smärta som ingen kan förklara. Men en läkare sa att fibro är en överhettning i nervsystemet så det är som när det brinner i ett rum så ringer brandvarnarna i hela huset. Det också detta som gör att jag har ångest och svårt att hantera min smärta.

Jag vaknar numera flera gånger per natt med full panikångest och full smärta från nacke och axlar.

Jag går nu på sjukgymnastik, jag tar antiinflammatorisk medicin innan och varje rörelse gör så ont att jag lätt kunde hoppa från 3dje våningen om den slutade, men jag kämpar på.

Tre dagar efter är jag totalt utslagen och allt är värre än någonsin men den fjärde dagen är det lite bättre än innan.

Nu lever jag på hoppet.

Alla bilder i inlägget är tagna av: Hanna Johansson.