Ingrid Ekblad

Bilden är från Ingrids FB sida om någon misstycker tar jag bort den
Idag är det en minnes gudstjänst för Ingrid, som nyligen gick bort.

Jag har känt Ingrid sen vi hade barnen små. Hon gick ofta förbi mitt köksfönster med Vidar bredvid och Tuva i vagnen.
Hanna min dotter och Tuva blev bästa kompisar.
Jag pratade ofta med Ingrid på den tiden.

På den tiden köpte Ingrid mat från antroposoferna och jag som nyss fått veta att Hanna fått diabetes skickade efter saft mm till dottern genom Ingrid.

Tuva och Hanna gick på dagis ihop, lekte ihop ända till vi flyttade hit (vilket var ett misstag). Så småningom började Tuva här i skolan och tjejerna åter såg varann dagligen.

Så småningom flyttade också Ingrid.
När hennes mamma dog fick hon chansen att förverkliga en dröm, att få ha ett litet jordbruk.
Hon hyrde en liten gård i Regna nästan mitt i korset mellan vägarna till Brevens och Högsjö.

Hanna var ofta där en period i livet. Tuva hade häst och de båda flickorna hade mycket roligt med den.
Vi var vid något tillfälle där hela familjen, hälsade på fåren, korna och hästen.
Gården låg vackert vid sjön, ett litet paradis.

Jag beundrar Ingrid. Hur många av oss vågar leva sin dröm? Hon gjorde det hur svårt det än var ibland.
Det var kanske fattigt ibland, kalvar dog och livet som bonde är inte så lätt.
Men hon stretade oförtrutet på trots allt så levde hon sin dröm.


I dag är hon borta och allt kommer skingras för vinden.
Ett kapitel i livet tog slut så där oförhappandes och alldeles för tidigt.

Ingrid
Du är den modigaste människa jag känt.
Du är den starkaste.
Jag hoppas du får ett jordbruk med kor, hästar och får i himlen också.

Jag gick inte på gudstjänsten men ikväll skall jag tända ett ljus för dig i minneslunden i Brevens.

Gå i frid.
Du var och är älskad.

 

Blommorna
Ljuset jag tände för Ingrid i kväll.

Det är vackrast när det skymmer.

All den kärlek himlen rymmer

ligger samlad i ett dunkelt ljus

över jorden,

över markens hus.

Allt är ömhet, allt är smekt av händer.

Herren själv utplånar fjärran stränder.

Allt är nära, allt är långt ifrån.

Allt är givet

människan som lån

Allt är mitt, och allt skall tagas från mig,

inom kort skall allting tagas från mig.

Träden, molnen, marken där jag går.

Jag skall vandra –

ensam utan spår.

(Pär Lagerkvist)