mot julen

ALDRIG har en höst gått så fort.
Aldrig har julen kommit med sånna storm steg.
Aldrig har jag känt minder lust att fira jul.
I år känns det som om jag står bredvid och ser på.

Vi har bakat, vi har pyntat och vi har städat.
Precis som vanligt, å ändå...

Hela jul förmörkas av flykting vågor, IS som slår till i attentat och som skrämmer till försiktighet i julhandeln.
Arbetslöshet, valångest bland våra barn och mig som sjuk och stundtals halvförlamad på grund av min utslitna nacken med flera diskbråck som trycker på nervrötter.
Får vi ens fira jul tillsammans nästa år?
Är kanske denna den sista?

Eller kanske är det för att barnen är stora.
De har tappat sin tro på tomten.

De vill bara ha dyra julklappar, förr räckte det med ett pussel några kritor och en bil eller en barbie.

Nu sneglar dottern på dyra serviser, sonen på dyra spel och ännu dyrare syntar.

Själv då?
Ja i detta läget vill jag bara bli frisk i min nacke.
Maken vill ha ett jobb.

Jag orkar inte se tiggarna, snart måste jag kanske själv sitta där?

Bilen den förbannade bilen det måste ständigt lagas för pengar vi absolut inte har.
Det blir på bekostnad av något annat.
Så det blev inget julbord i år, och absolut inga onödiga julklappar.
Således är barnskräcken besannad, det blir många mjuka paket.
Julen 2009 och årets jul skiljer sig åt med tanke på julklapps högen....

men granen kommer se ut precis som den alltid har gjort.
och min barndom tomte finns också med om än så har skägget gulnat..

Å alla tomtar kommer också finnas där. Nedan har jag gjort i ordning pappas blomsterställ med mossa och tomtar, eftersom vi inte fick rum med alla Eriks växter i fönstren.

 Anna i Knipphammarens änglatös står också framme, det var nog 40 år sedan jag fick den en jul.

 Den här vännen är ny firar sin andra jul med oss köpte den på Fornåsa loppis för 15 kr.

 Ristomtarna fick jag av maken för 2 jular sen, lyktan bredvid är en gåva från min morbror Benny, han har gjort den själv.

 Här är alla tomtar från Butticki i Örebro (tror jag) som jag fått genom åren av maken, har dock inte sett några de sista 5 åren.

Men det som ändå gör julen, julig är mina fantastiska Amaryllisar.