Jul, en knivig fråga och en källa till förtvivlan

Jul.
Juligt och roligt, men så minns jag den inte.

När jag var barn firade vi jul i Ulfåsa hos mormor.
1968 Bodde vi i Forsvik och det var storm och strömlöst. Jag fick världens roligaste julklapp av min Morbror Rounald, kallad Tuss. En batteri driven ambulans med kontroller till. Den kunde både backa och svänga.
Vi flyttade till Brevens blev julen en släkt fest.
Alla kom.

Jag minns särskilt julen då Benny och hans pappa Howard var med. Pappa hade fått en gigantisk kalkon av Lyttersta sand tror jag företaget hette. På den tiden klassades inte gåvor som mutor utan var kutym.

Vi åt hela tiden. Och avslutade kvällen med kalkonmiddag. Morbror Benny åt som en häst.
Och alla trodde att nu går det inte ner mer.
men det gjorde det.
Vi fick ju fika innan de åkte hem och på den tiden var det alltid 7 sorters kakor. Jag minns särskilt mammas vaniljmuffins.

Benny åt och Tuss var så arg att han var nere på knogarna och bet. Mormor nästan grät.
På vägen hem spydde Benny.....

När Benny fick familj så var det dom som kom på jul.

Vi var aldrig själva så länge jag kan minnas..

Jag träffade maken 1990. Till en början firade vi var för sig. men så småningom infann sig en rutin så tillvrida att vi började morgonen med frukost och godis. Åkte till mamma och pappa och åt jullunch.
Vi fortsatte till makens föräldrar för jul fika och sen åkte jag hem och maken till sin mormor för julbord till senan kvällen. Vid tiotiden kom han hem till oss igen och åt kvällens julgröt.

När hans syster fick barn firade vi hos hans föräldrar båda två. men började alltid kvällen hos mamma och pappa och så kom vi åter på kvällen och åt julgröt.
Vi fick egna barn och då kom mamma och pappa ner till oss på förmiddagen och åt jullunch.

Åren gick och makens syster lämnade sin man och nu firade barnen vartannat år hos pappans föräldrar. Nu firades julen plötsligt på julafton vart annat år..

I vår familj dvs jag och barnen och maken har alltid öppnat våra julklappar hemma på förmiddagen och ätit jullunch ihop.

Vi har anpassat oss efter makens syster och hennes barn.
Från 2003 när min mamma dog stannade jag hemma med min pappa på julafton, annars hade han fått vara själv. Men så småningom blev han så dement att det inte längre gick, han mådde bäst av att vi kom på förmiddagen och fikade med honom.
Pappa dog 2009 och då började helvetet.

Maken fortsatte lämna mig på jul för att fira med sina föräldrar.
2011 inträffade en incident som gjorde att jag tackade för mig i den familjen.
Så för att inte förstöra för alla så har jag accepterat att vara själv alla årets högtider.

Vi har anpassat oss. Midsommar brukar min kusin Thomas komma upp.  Påsk går bra.
Jul firar vi på morgonen.

I år blev det dock annorlunda.
I år bestämde makens bror att alla skulle dit på jullunch.

Jag bad mina svärföräldrar komma hem till oss julen 2000 då dottern fått diabetes, hon hade en kort permission på förmiddagen från sjukhuset där vi låg inne. men det gick inte. Nu 14 år senare så går det utmärkt....

Maken åker naturligtvis hem till sin riktiga familj.
Vid det här laget undrar jag vad vi är, jag och barnen?

GOD JUL

OCH

ETT GOTT NYTT

ÅR!