Julfrid och jul glädje infann sig tillslut.

Vi brukar åka till kyrkan på midnattsmässa, men sen Lennart Lundström inte längre håller den så är det inte det samma.
Lennart håller en gammaldags mässa i lugn och tro.

Så i år ville vi något nytt. Erik ville till St Nikolaikyrkan som håller sin mässa kl 23.30 på julaftonsnatten.

Eftersom julafton i år varit en sån källa till förtvivlan och sorg så tänkte jag att vadsomhelst som kan lösa oss ur den förbannelsen.

Vi åkte så in, parkerade på stortorget.
Oh så vacker vår stad är!

Likkistan hade ett vattenfall av blåbelysning och granen i bakgrunden oh så fint.

Vi var tidiga till kyrkan nästan 40 min.
Som tur va för redan då var kyrkan nästan full.
När mässan började var det verkligen över fullt.
Det var så mycket folk att prästen visade på var nödutgångarna var om något skulle hända.

Ja med den tid vi lever i kan ju en midnattsmässa i en svensk kyrka vara ett irritations moment för dem som inte delar vår tro.

Vi började med att sjunga "stilla natt" det fick själen att slita sig loss från kroppen och sväva fritt under taket.

Vi lyssnade sen till det heliga evangeliet stående.
Därefter sjöng vi psalm 122 i den svenska psalmboken " oh kom låt oss tillbedja" så taket lyfte.
Nackhåren reste sig själen jublade och jag kunde inte sluta le.

Vi följde till och med den gamla liturgin med oh guds lamm osv.

Vi tog nattvarden och vi avslutade hela mässan med att sjunga "Oh helga natt"
Vilken känsla när 500 personer sjunger för fulla lungor och man uppnår nästan extas.

Detta blev ett minne för livet, en upplevelse både inom och utom kroppslig.

Det var så mycket som var annorlunda mot hemma i vår kyrka,
Prästen hälsade på alla som kom och tog adjö av dem som gick ut genom vapenhuset.
En man bredvid mig påväg ut sa, - det är detta människor vill ha, det högtidliga det som alltid har varit och alltid kommer att förbli.
Men så är det inte i vår kyrka de sista åren har vi rivit sönder det mesta.
Vi har skalat av liturgin till något som kan jämföras med ett samtal mellan två tonåringar.
växelsången är borta nästan helt. Jag saknar däremot inte stå sitt.
Men när de stora kristna helgerna kommer då vill man ha hela paketet, det blir mer storslaget så och mer högtidligt, mer på riktigt.
Vi har slutat ha gudstjänst på söndagar kl 11.00 nu är den delvis på lördagar på sen eftermiddag. Det blir inte så högtidligt då det finns ingen känsla av att fira gudstjänst, å andra sidan har man fullt upp på lördagskvällen, då ger man sig inte ut till kyrkan.

Vi fick äntligen både julfrid och julglädjen tillbaka.
Tack gode Gud för att vi åkte.

Guds frid.