Huginvägen 17 idag söndag

Sista vårdagen, i morgon är det sommar.
Mja det kommer det inte var men ändå.
Jag var med maken till Adolfsbergs handelsträdgård i dag. Han blev lite arg över att jag köpte två perenner. På väggen hem satt jag därför tyst och funderade.

Han har rätt, jag har lagt ut tusentals kronor på min trädgård. Men ingen av buskarna kostade mer än 200 kr. De flesta perenner har jag dragit upp från frö. Några har jag köpt.
Men det är så lätt att glömma att jag som handikappad och väldigt isolerad, som är hemma hela dagarna ensam inte har så många andra glädje ämnen.
Det mesta i mitt liv är elände.
Jag är sjuk på många sätt, maken blir arbetslös, barnen kämpar i motvind i skolan.

I dag fick jag några sms från svärfar som undrade varför hans son inte hört av sig med ett grattis på morsdag. Jag är inte allas förvånad. Jag har aldrig fått något grattis varken på födelsedag, morsdag eller annorstädes heller. Jag köpte dock en pelargon till svärmor i dag men maken ville inte åka dit med den. Men efter första sms:et for han i väg som en glad pojke.

Jag hämtade våra nya bordstabletter på cervera idag.

Maken är alls inte otrevlig eller så, det är bara det att han inte tänker på att jag vill bli uppmärksammad. Antar att dessa bordstabletter får gälla som morsdag present.

Men visst har luften gått ur mig, jag älskar min trädgård, det förstår ju alla ni som följer min blogg.
Jag har skapat den, jag har gjort den för vad den är i dag. Jag är stolt.
Tänk vad mycket man kan åstadkomma med en gren såg och en liten handspade.

Nu skall jag ta tag i baksidan av garaget, där har det länge stått blå säckar med ved, men nu vill jag ha en baksida att njuta av.

Så Erik har köpt en ormbunke och jag har köpt en gul sockblomma och en vinröd vintergröna.
se bara på sockblommans utsökta så blommor, visst ser de ut som mini narcisser?

Jag minns när jag köpte den blå vintergrönan till listen vid garaget. Då sa man mig att det skulle behövas minst 10 plantor, men jag hade bara råd med en. Idag täcker den hela listen och jag får hålla efter den så den inte kväver allt annat.
Det är en dröm som går i uppfyllelse efter 12 år, att äntligen få en gul sockblomma, nu fattas bara en röd. Jag läste om dem för flera år sedan i Allt om Trädgård.

Jag har börjat som alla vet, bygga upp en bär och fruktträdgård, nu blir det ju inga fruktträd för de är för dyra, vill ju inte få maken ur balans... Men som ett led i mina ansträngningar har jag nu investerat i två Allåkerbär av olika sort. De har inte kostat mig ett öre eftersom jag fick 250 kr i avgångsvederlag från en förening jag lämnade.

Har i dag köpt ogödslad torv för att ha i den pallkrage jag tänker sätta dem i.

Från mitt köksfönster kan jag se min prydnads apel som snabbt gått från knopp till full blom.
Se och njut.

På östra sidan av huset har det blivit en hemlig gång ner mot min syren.

Bakom  blommar  Beauty of Moscow.
 jag älskar den så mycket, den betyder så mycket för mig.

Jag

önskar

dig

en trevlig

sommar.

 

50 udda handdukar i arv.

För några år sedan fick maken ett femtital udda handdukar i arv efter sin mormor.
Som alla vettiga familjer i min ungdoms dagar hade vi redan ett par dussin linnehanddukar, fållade namnade och prydligt hopvikta i skåpet jämte de 24 vi redan hade i bruk.

När jag var barn köpte min mamma handdukar i rapport på auktioner, handvävda såklart och namnade dem åt mig, liksom vi köpte lakan och örngott och broderade namn och någon fin slinga på.

Vad i herrans namn skulle jag med 50 udda handdukar till? Somliga var nya andra nästan slut.
De blev liggande i skåpet.
2009 dog min far och ytterligare 24 namnade helt nya handdukar kom i min ägo. samt nått dussin använda.
Att kasta dem eller lämna dem till återvinning slog mig aldrig ens in.
För detta är ett hantverk, en kulturskatt.
Men helt värdelös.

Vad gör man med flera dussin handdukar?

2007 ville Erik att jag skulle sy en skjorta till Ola Salo, jag kan mycket men inte sy, sticka eller virka.
Men jag kom på att jag har ju en hög handdukar.
Sagt och gjort jag ritade upp ett mönster på en av de gamla, men nya handvävda handdukarna och broderade den till Ola.
Augusti 2007 i Eskilstuna djurpark fick han den. Tyvärr snodde någon den strax efter.

När Gunilla Hedman skulle sluta fick hon en pippi handduk och kort därefter sydde jag en till Magnus Lagergren. Handdukarna är mycket personliga som ett kollage över personens liv eller yrkes karriär.
Tyvärr var jag inte förutseende nog att ta kort på alla jag sydde.
Hampus W fick två, jag har kort på en. Hans mamma fick också en men där glömde jag ta kort.

Nu hade jag fått blodad tand.
Under åren där emellan sydde jag flera till mig själv, att hänga på spiselhandtaget.
Min väninna G.M och hennes dotter fick varsin, tog kort på den första.

Följande har jag faktiskt sytt till mig själv.

 Den blå under med blommorna är den jäkligaste jag sytt, linnet är hårt och det tog tid att få den färdig.

 Höstlöven under, där plockade jag blad ute kopierade och ritade av.

Motivet ovan har min dotter Hanna ritat.
Med tiden växer nya idéer fram, just nu håller jag på med en handduk till Jon-Henrik Fjällgren.
Först letade jag bilder på nätet. Tänkte ett fjäll i Mittådalen men vet ju egentligen inget om stället. hittade ett foto på något som heter Mittåhamran, ritade in Jon-Henrik där och fyllde på med bilder på en ren och hans hund. Ritar motivet först på genomskinligt smörgåspapper och för sen över det med kalkerpapper på handduken.

 Väljer färg på garnet.

 Motivet och hur det ska bli växer fram allteftersom. Kom exempelvis på att samernas flagga och Colombias flagga har samma färger till viss del. Så då får Colombias flagga bli en solnedgång under samernas flagga.

 Den är som synes inte färdig än.

 

Vad blir kostnaden? Det beror på, varje handduk/duk har individuell färgsättning, men i runda slängar 300-400 hundra kr om jag väljer helt nytt garn, eller inget om jag har restgarner kvar.

men oftast blir det en mix eftersom jag har väldigt mycket garn sparat både från mig själv och mamma.

 

 

parallellt med detta håller jag på att brodera på gamla bordsservetter i linne.

 I bland blir det bra, riktigt bra.

Återvinning att göra något nytt av något gammalt.

Att skapa något värdefullt av ingenting.

 

Barnuppfostran hur man lär ungarna veta hut

Barn räknar inte timmarna du är tillsammans med det,
de räknar den tid du är närvarande mentalt.
Att vara mentalt närvarande kan man vara på långt avstånd men man kan också vara mentalt frånvarande med ett spädbarn i sin famn.
Lär dig skillnaden.

När det gäller barn finns inte ordet kvalitets tid.
Enda tiden som räknas är den tid du bemöter barnet, ser på det svarar både muskulärt och intellektuellt på det barnet säger och gör.

Om du tror att du fostrar barnet genom förbud, gap, skrik och en örfil då och då har du fel, du bygger murar.

Om du tror att du genom att vara konsekvent och bestämd får ett tryggt barn har du fel.
Ditt barn behöver en förälder inte en skollärare. Som förälder måste man vara flexibel.

Om du tror att ett straff är lösningen på ditt problem och det barnet gjort eller inte gjort har du fel.
Ett straff som barnet känner är orättvist bygger murar och underblåser hat.

Sträng uppfostran så kallad konsekvent uppfostran fjärmar barnet från dig som människa och det kommer att se på dig som en diktator.

Hur gör man då?

Man tar det lugnt, var sak har sin tid.
Man skapar ett hem som är ett hem inte en utställnings lokal.
Ett hem skall vara tryggt och kännas ombonat.
Det skall inbjuda till lek och rörelse men också till stillhet och kontemplation.

Man struntar i vad andras ungar gör och kan, du är inte deras förälder och ditt barn är sannerligen inte deras utan ditt.
Varje individ är unik.

Man river inte upp himmel och gjord om någon spiller något, har sönder något eller missat något.
Man tar det som det är.
Om du är så rädd om dina saker att du blir galen om de går sönder, då har du fel saker framme eller så ska DU inte ha barn.

Barn är människor men de är inte riktigt färdiga än.
Du har ansvar för att de lär sig saker, att de utvecklas så mycket de kan utifrån sina förutsättningar och sin mentala och kroppsliga kapacitet.
Du ska inte bli arg, det är meningslös och du vet inte om du i din ilska kränker ditt barn, om du kräver något den inte kan klara av just nu.

Om du sätter upp hårda regler och straffar ditt barn när det bryter mot dina regler får du sakta men säkert ett barn som antingen går sönder eller som börjar hata dig.

Ett trasigt barn utan självkänsla kommer ingen vart i livet, det kommer alltid förnedra sig för att duga.
Ett hatiskt barn bygger sitt hat och det kommer att explodera i ditt ansikte en dag när du inte längre skrämmer det.

Lösningen heter samarbete, förståelse och kontakt.
Börja bry dig om ditt barn redan som nyfött. Jo det gör ju alla men sen överger man sitt barn mer och mer ju äldre det är.
Gör inte det.
Ta till vana att så fort ditt barn kan tala lyssna till vad det har att berätta om sin dag.
Visa intresse lyssna och visa att du vill förstå.

Sluta inte med detta för att ditt barn är stor.
Hjälp barnet lösa problem, ingrip som förälder om du kan.
Gör det alltid om du måste.

Du är ditt barns bästa kompis, dess förälder, deras advokat och deras privata polis. Om inte du kan stå upp för ditt barn i alla lägen, vem skall då göra det?

Skrik inte åt ditt barn, alla relationer börjar med ett jämlikt samtal.
Prata med ditt barn.
Ha inte fler regler än att de ryms på ena hands fingrar.
Det ska vara regler som är helt avgörande för barnets liv och hälsa.
Det ska inte vara regler om att ungen skall städa sitt rum.
Du ska göra det tillsammans med ditt barn.
Tills barnet kan och vill göra det själv.

Barn vill lära sig saker.
Barn har en drivning att utvecklas.
Allt ni gör tillsammans bygger er relation, det är den goda relationen du skall åberopa när de blir äldre och du inte vill att de ska göra vissa saker.

Då ska det räcka med att du säger men Greta/Gunnar jag vill inte att du gör det där.
Därför att...  och det där därför, är jätte viktigt.
Alla regler man har måste kunna förklaras med ett därför.

Därför måste vara relevant och starkt du måste kunna motivera varför.
ibland är det svårt och i bland måste du försaka något för att lösa problemet.

Som exempel jag vill inte att du åker bil med Knut till bilträffen.
Knut har inte haft körkort mer än en vecka och det är 30 mil enkelresa till träffen.
men vi kan köra dig dit och så träffar du Knut där och vi gör något annat den dagen så åker du med oss hem sen. Har  ni plats i bilen kan ju Knut åka med.
Om det inte är helt okej så får man plussa på något, jag skickar med pengar så du och Knut kan gå ut och käka eller köpa varsin tröja..
När mina barn ville gå till Kullen på midsommar löste vi det så att vi också var där.
Midsommarafton sålde jag och dottern lotter och midsommardagen stod jag i entrén.
Jag var där men inte i häcken på henne.

Att vara förälder innebär att man under så där 18-20 år ställer sina barn i fokus och lämnar sina egna behov därhän.
Jo det är sant, barnen kommer alltid först i alla lägen.
Det är ett elementärt val man gör när man sätter dem till världen.

Det innebär inte att ditt barn skall dränkas i prylar, det innebär att du ska vara närvarande i en annan människas liv 24/7 i 20 år, eller så länge det behövs åt båda hållen.
Det innebär att när en konflikt uppstår mellan dina önskningar och barnets behov är det barnets behov som gäller.

Det innebär kanske att du måste vara nykter på midsommarafton och på kräftskivan om ditt barn är ute på fest.

Du har ansvaret.
Du måste kunna hämta i fyllecellen eller på sjukhuset eller bara hämta om något gått fel mitt i natten om så krävs.

Du är ju den enda människa ditt barn har i den här världen.
Färre barn skulle råkat illa ut om föräldrarna funnits där när bussen inte kom, när man blev dumpad mitt i skogen eller var för full på festen.
Med det inte sagt att allt hade gått bättre för alla döda ungdomar om föräldrarna varit närvarande, i bland hjälper det inte om barnet varit på fel plats vid fel tid med fel människor.

Hjälp ditt barn känna förtroende för dig.
Hjälp ditt barn att älska dig så mycket som du älskar det.
Kärlek är inte leksaker och pengar det är närhet, närvaro och bekräftelse.
Du finns och jag älskar dig över allt annat på jorden och mer än mitt eget liv.
Tänk på ditt barn som en medmänniska som behöver all en hjälp det kan få från dig och all kärlek himlen rymmer.

Jag då och nu

Jag mötte en skolkamrat utan för vc idag. Jag har läst lite av det han skriver på FB.
Jag tycker det är lysande, det speglar en man med intelligens, sunt bondförnuft och humor.

Jag minns honom från skolan som ganska bullrig, men snäll. Han såg redan då bra ut, det gör han i dag också.
Men många såg hans familj som konstiga och duma i huvudet, men så var det alls inte.
Den här mannen har gått genom livet och blivit en mycket bättre människa än flera av sina belackare någonsin kommer att bli. Jag är glad för hans skull!

Jag har funderat på en sak några år.
För några år sedan ordnade jag och en klasskompis en klassträff i Brevens.
Jag fixade det mesta och fick också fram de flesta adresserna, jag skickade ut breven med min klasskompis som hjälp.
Jag ordnade maten...

Jag såg fram emot att få träffa alla.
Det jag glömde, eller det föll mig inte ens in att alla skulle se mig som den jag var när jag var 10-12 år och mobbad.
Jag var så rädd i skolan att jag blev dum i huvudet av det.

Men nu hade flera år gått nästan ett halvt liv. Jag hade förändrats å det grövsta, livet gör det med somliga.
Jag har äntligen vågat bli mig själv.
Det som gjorde ont var att empatin inte fanns, jag bad att vi skulle träffas nyktra så att de med alkohol problem skulle kunna vara med, men så blev det inte. Man struntade i att somliga inte borde dricka.

Alkoholen flödade.
Jag dricker inte...

Medan jag satt där i Talluddsstugan insåg jag att jag inte har ett skit gemensamt med dessa människor. Att de tror att jag är samma dum huvud nu som då.
Att man kan säga taskiga saker till mig och förvänta sig att jag tar det.
Somliga skriver dessutom ganska tarvliga saker till mig på FB, men tycks inte förstår att det de skriver är dumt rentav elakt.

Men det gör inte längre ont.
Därför att jag nu vet att jag kan bryta kontakten med dem när jag vill, jag kan ta min bil och åka hem.
Jag kan placera dem i bekanta på Fb och välja om de ska se det jag skriver.

Jag kände gemenskap med en människa där, en klasskompis som nu mera bor i Stockholm.
Jag känner trygghet med honom och en av killarna som nu mera bor i Brevens, resten kan kvitta.
 utan för att jag blir exkluderad, inte talad till..

Förstår inte människor att ett helt liv förändrar oss, att vi får våra törnar och genomlider vissa saker som gör att vi aldrig mer blir dem vi varit.
Som ett hav mejslar ur ett berg.

När några år gått ville klassen träffas igen.
Jag hade ingen lust att göra om det .
Min klasskompis ringde och sa att alla ville vi skulle fixa allt igen.
Jag sa att det kan du göra själv eftersom alla verkade tro att hon gjort allt själv.
Jag var inte betrodd.
Så det blev ingen klassträff....

Nej jag var inte blyg som barn, jag var skräckslagen.
Jag visste inte om min cykel skulle ha bromsar eller inte när jag åkte hem.
Jag visste inte om jag skulle bli prejad ner i diket.
Jag kom sist gick först, gömde mig på rasterna...

Skolan var ett helvete.
men som jag förstår det minns ingen mer än jag det.
Jag minns när jag blev anklagad för att vara orsak till att L byxor gick sönder, därför att jag gick in genom dörren just då.
Jag minns hur rädd jag var hela dagen.

Jag är aldrig mer rädd.
Jag vet vem jag blivit.
Jag är stark.

Jag behöver aldrig mer umgås med människor som inte tycker om mig, oavsett vad de tycker har jag ett val och somliga har jag helt sonika valt bort.
Livet är för kort för att levas i rädsla och förtvivlan.
Jag umgås inte med människor som bara väntar på att få hugga mig i ryggen.
Som fläskar ur sig vad som helst och sen säger att det aldrig hänt.
Alla har ett val, du kan vara elak eller schysst.

Opelträff i frövi, å vi va där 2015

På en liten camping hade Opelträffen sitt högsäte.
Här är bilder från träffen. Det var min dotter, min son och deras pappa som var där.
Alla bilder är tagna av kimmen.

Rallystuk?

 

konstigt nog ingen kadett...