Mobbing. Fötryck av ett helt folk.

Det är med förtvivlan jag läser på nätet en artikel om Jon Henrik Fjällgren.
Där han berättar att han var mobbad från dagis till andra året på högstadiet.
Han mobbades för sin hud färg, något han knappast kunde göra något åt eller ens förändra.
Han mobbades för att hans föräldrar var renskötare.
Helt obegripligt.

http://www.expressen.se/noje/melodifestivalen/jon-henrik-fjallgren-har-varit-enormt-stark/

"Samma historia" från Måns Zelmerlöw, han var också mobbad.
Det  är det hans låt handlade om också.

Jon Henrik berättar att många av hans vänner valt att förkorta sitt liv.
Jag läste en blogg " Lapp Snusk" om en annan same pojke som också tog sitt liv.
Så fina ungdomar i en så hård värld.

Inte blir deras liv bättre av att SD går ut och säger att de inte är svenskar.
Men vad är de då?
De som var först här vars land vi än idag stjäl från dem.
Jon Henrik är inte född här, men det spelar ingen roll han är präglad här. precis som du och jag.


Samer har farit illa genom år hundradena.
Vi har tagit ifrån dem deras språk, deras seder och deras historia.
Hur kunde vi det?
Därför att då hade samerna inget skriftspråk, allt fördes vidare genom muntlig tradition.
Om man då förbjuder folk att tala sitt språk och utöva sina seder då klär man av dem deras identitet.
kanske är det den identiteten som ungdomarna idag saknar?

Det har varit förbjudet att joika, att tala samiska, att bära samiska kläder.

Tack och lov är det inte så idag.

Men mobbingen gör egentligen precis samma sak, den klär av en människa dess identitet.
Den tar ifrån en ens innersta väsen och gör en till en rädd människa.
Rädd och misstänksam.
Man har svårt att lita på människor efter det.

Människor som samer som i år hundraden varit utsatta för förakt och identitets förnedring blir tillslut kalla och bittra.
Att inte få vara den man är skapar en mask vilket man döljer sig bakom.

Jag vet för jag har också varit där.
Mobbing.
Den gjorde mig till en annan människa än den jag var.

I dag tar jag ingen skit, jag är för rädd att gå sönder igen.
Jag går hellre än blir sårad, det är dumt men sån blev jag.

Jon Henrik säger att han förväntar sig elände, och undrar nu vad som hänt.
han är älskad och omtyckte av tusen tals människor.

Kanske är det på grund av mina egna erfarenheter som jag blir en sån tiger mamma till mina barn.
Jag tål bara inte folk som kränker andra.
Jag står upp för mina barn, bär dem bildligt talat på mina axlar om det behövs.
Å det har det gjort, för vi som är annorlunda i själen vi sticker ut, vi får aldrig vara dem vi är.

Så Jon, Måns och alla andra som kommit igen, som tillslut visar att man kan gå vidare man kan bli någon trots att man inte fick vara något alls som liten. Lycka till, våga lev. Livet finns där för dem som orkar ta tag i det.

Men alla de som tog sitt liv och vände hem i förtid, må de som gjort er illa få uppleva det ni fick uppleva.
jag önskar ingen illa men jag önskar att det man sår det får man skörda.
Karma.

Det är karma när Jon Henrik med sin ordlösa joik kan få hela svenska folket att gråtande sluta upp bakom honom.

Tack Jon Henrik, för att du orkar bli alls vår sjungande same och på så sätt ge ditt folk och dig själv upprättelse.
Tack Måns för ditt bidrag, vi är alla hjältar som orkat stå ut och komma ut på andra sidan om helvetet, alla orkar inte.
De som inte orkar må guds ljus lysa över er vart ni än är.

Gå i frid.

Kom ihåg: allt det du vill att andra gör för dig, gör det också för dem.
som du vill bli bemöt var så mot andra.
Älska din nästa så som dig själv.
De orden är från bibeln och kan låta lite banala idag. Men på den tiden var egen kärleken nödvändig, att värna sitt liv, att älska sig själv så man fick leva. Att inte försätta sig i fara... i en tid då man kunde torteras, fängslas utan rättegång, och bli bränd på bål. Så att älska din nästa som dig själv är ett stort och ansvarsfullt begrepp. Älska din nästa så mycket att du skyddar hen från allt ont som du skyddar dig själv.

Var rädda om varann, ingen vet den andres bördor, du vill inte vara den som lägger sten på bördan så att din vän går under.

Till Jon Henrik och Måns och alla andra  som längre eller kortare tider levt i ett helvete och som orkat ta er ur det. Tack ni är levande ambassadörer för alla dem som mobbas och kränks i dag, kanske kan ni få någon att förstå hur fruktansvärt mobbing är.

Kanske kan några finna tröst i att man inte är ensam, för det tror man.
Man skuld belägger sig själv, fast det inte är ens eget fel.

En vän till mig sa "Mobbing börjar vid köksbordet och det är sant" Vi vuxna lär barnen att mobba, att se det som är annorlunda eller tror sig se det som är annorlunda. Men det är just det som är evolution/utveckling att vi alla är annorlunda.