jag

jag

måndag 9 mars 2015

Ensam mot sin vilja. Singel singel...

Människan har aldrig varit så ensam som nu.
Och det i en tid då vi ser ner på autistiska, introverta människor.
Samtidigt som vi skapar autister i samhället, människor som aldrig skulle blivit det i en annan tid.

Jag hade en gång i tiden en väninna som bodde i huvudstaden.
Hon visste precis vad hon ville ha.
Hon ansåg själv att hon var guds gåva till mänskligheten.
Hon var blond, smal och såg rätt snygg ut.

Hon ville ha en kille som var snygg, sexig, rik och hög utbildad.
Han skulle ha samma intressen som henne och dessutom vara smart.

Hon letade i brödernas bekantskapskretsar, hon letade i flotta, på universiteten, ja till och med på jobbet.
Hon letade i åratal,( hon är lika gammal som jag), hon letar än.

Datorerna har gjort oss introverta.
Tidens anda har gjort oss egocentriska.
Det är ingen bra kombination.

Det har aldrig funnits så många ensamma människor som nu.
Varför?
Därför att kontakt ytorna är så begränsade.

Förr var man ute och dansade på lördagen. Man gick på studiecirklar, man umgicks över en kopp kaffe. Man stötte på varann i den lokala butiken. Man hjälpte grannen med skörden...

Man umgicks.
Idag är samhället nischat, man umgås bara med dem som man uppfattar är som en själv.
Går man ut så går man med sitt gäng. Man dansar med varann, sitter med varann.

På jobbet är man ofta ensam framför en dator. Inte ens där umgås man över yrkesgränserna.

Människor tror nu för tiden att man kan hitta sin perfekta match på nätet.
Det finns en uppsjö av dejting sajter.
Match.com, darlig, elit singlar, senior singlar, sajter för från skilda...

Men där ger man sig ut på djupt vatten, man vet aldrig vem som döljer sig bakom en bild.
Man kan titta på de amerikanska programmen så förstår man. Där åker ett tv team runt och hjälper kära dejtare hitta varann och det stämmer sällan överens med verkligheten.

Man kan se på alla program där människor blir lurade och till och med mördade.
Jag tror inte på de här sidorna.

Jag tror människor måste se sig själva som den lilla människa de är. Ingen är för mer än någon annan, oavsett yrke. Alla skiter på toaletten, alla spyr när de har magsjuka. Alla kommer dö.

Ser på programmet, gifta vid första ögonkastet. Där ett gäng experter satt ihop tre par. Det funkar inte.

Varför?
Därför att kärlek är kemi, inte vetenskap.
För att kunna bli kär måste man släppa på egot.
För i en tvåsamhet finns inte jag. Där finns bara vi.
Inte ett enda av dessa tre par klarade av att vara i tvåsamhet.

Det funkade på semester/smekmånaden. Men hemma i vardagen gick det inte alls.
Därför att i ett förhållande måste man sätta förhållandet först inte sina egna behov, önskningar och vilja.
Programmet är inte slut än så det finns fortfarande en chans.

Men jag funderar på varför människor är så desperata att de kastar sig in i en juridisk handling som giftermål ändå är, med en totalt främmande person.

Är det kanske desperationen som är den största boven. Ungefär som att det går hur lätt som helst att bli med barn när man absolut inte vill ha barn, men är totalt omöjligt när man verkligen vill ha ett barn.

Sen får man inte glömma att dejting sajter är ett skapat behov, det rider på människors ensamhet, det genererar pengar.
Allt som är påhittat för att klå och flå dig på pengar, lämna det.

Fundera på tre saker du vill ha av en pojkvän/flickvän.
Tre saker du inte kan stå ut med.

Jag hoppade det första och sa efter två kraschade förhållanden.
Jag sa att jag ville ha en kille som inte drack och inte rökte.

Jag struntade i att min make hade lägre utbildning än mig, att hans familj var arbetare och min pappa tjänsteman.

Jag tror vi har för högs krav på vår partner, och ser oss själva som bättre än vi är.
Vi ser äktenskapet som en karriärstege, det är det inte. Det är möjligen ett arbetslag där alla parter vill åt samma håll, förhoppningsvis...

Livet är inte så komplicerat som många tror.
Det är enkelt.
Man föds man lever så gott det går under de förutsättningar som samhället, tiden och klimatet ger en och sen dör man.
Har man dessutom haft roligt i bland får man se det som en bonus.


Det är vår ute.
Gå ut.
Säg något till den som sitter bredvid dig på parkbänken.
Säg något till killen i baren.
Ge någon en komplimang.

Bjud på dig själv.
Å va inte så kräsen.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.