När man förväntar sig något och får något annat

I går eftermiddag hade jag två unga killar i mitt kök.
Jag bjöd dem på hembakat matbröd men frågade först om de hellre ville ha köpebröd.
"Vi äter allt" blev svaret.

Jag berättade då om en händelse för 20 år sedan.
Jag jobbade då på Drakens fritids i Markbacken.
Före vi öppnade hade en kvinna öppen förskola.
Hon var en anspråkslös kvinna, lite grå.
Hon bröt markant på finska och jag gillade henne.

Den här dagen hade hon bullar med sig till kaffet.
Jag och Anders blev jätte glada när hon erbjöd oss varsin bulle till vårt kaffe.

Jag tittade på min bulle och undrade stilla varför det inte var pärlsocker på, men sa inget.
Vi slog oss ner vid fika bordet, korgen med bullar skickades runt.
Jag tog tacksamt en och log.

Först slogs jag av den annorlunda doften från bullen.
Så log jag och tog ett stort bett av den stora gyllene bullen.
Smaklökarna fick en chock.
Hade jag inte haft en god uppfostran hade jag spottat ut brödet i handflatan.

Men jag fortsatte le och vände mig mot henne.
Vad är det i?
Tonfisk och lök.

Tonfisk och lök i en vanlig bulle.
Hugaligen...

Jag har aldrig någonsin ätit något så vidrig inte ens när jag på min farbrors begravning tvingades svälja den salta sillen med svagdricka.

För mig är bullar, bullar med socker på, mandelmassa, kanel eller vaniljfyllning i, inte tonfisk och lök.

Ha en trevlig dag :)