Östernärkebloggaren: En förbannad jul

Precis innan jul fick jag problem med min astma.
Jag antar att det berodde på att maken släpade in ved som var full av mögel och svamp.
Den hade således legat för länge och var halv våt.
När de torkade i vardagsrummet uppstod en underlig lukt och efter två dagar kunde jag inte andas.
Jag fick kortison men blev ändå sakta sämre.
Doktorn antog därför att jag drabbats av mycoplasma lunginflammation, vilket säkert var sant då jag blev fisk med antibiotika.

Julen närmade sig med storm steg, jag tjatade in granen en vecka tidigare än vanligt och fick barnen att sätta dit pyntet.

Inte blev det som jag brukar göra men under rådande omständigheter dög det gott.

Det blev klart någon dag före julafton att maken skulle till sin släkt som vanligt och efter mycket diskuterande bestämdes det att sonen skulle följa med.
Kvar hemma blev dottern och jag.

Dagen före julafton fyller min mamma, om hon levt hade hon idag varit 84 år.
Brukligt är att vi åker upp till Brevens med en blomma och ett ljus som vi tänder i minneslunden, men dagen till ära var det absolut halka. Maken klagade över att det var svårt ta sig hem från Högsjö, så eftersom jag är åk rädd i vanliga fall avstod jag den resan.

Jag kände mig helt slut och la mig en stund i soffan och där blev jag liggande.

Jag förkunnade i förbi farten att det inte skulle bli någon jullunch dagen därpå, eftersom maken valde att åka till sin släkt och där snålas det inte på delikatesser mm.

Maken blev mycket arg då han som han sa tycker att hela grejen med jul är att äta.

Långt senare skulle jag förstå vidden av det han sa.
I vart fall så blev det ingen julmat på julaftonsförmiddagen, jag orkade nästan inte stå på benen.

Vi delade ut julklapparna efter frukosten.

Jag hade flämtande hasat mig runt på Marieberg och handlat till mina kära.
Alla fick för ungefär 1500 kr.

Så satt vi där i soffan jag med mina fyra paket och resten av familjen med sina sex.

Sonen hade gnällt mest och fick följaktligen flest paket. Han var ändå inte riktigt nöjd just då.
Dottern blev lyckligt förvånad över parfymen från Viktor och Rolf, flower bomb med tillhörande duschkräm och bodylotion.

Första paketet jag öppnade var en tomte som naturligtvis var i tusen bitar.( vår vanliga otur)

Synd för den gillade jag. Det andra paketet var ett ljus.
Sen fick jag ett nagellack från essie och sist en liten massageapparat för huvudet.
Ni vet en sån där på tre ben.

Vi såg Kalle Anka och jag vilade i soffan.

Efter det åkte maken och sonen till Högsjö.

Juldagen åt vi en liten jullunch vid två tiden.
Tröttheten bestod hela helgen. Jag glömde bort att duka med våra tomteglas, jag glömde också bort att tända lyktan i vår tomte som brukar stå vid dörren.

Julen blev helg och jag bestämde att vi skulle ta ner alla tomtar.

Då kom nästa chock.
Jag hade fått fyra små tomtar med nerhasad huva i födelsedagspresent av familjen.
Jag älskade dem men nu var de bara tre.

Jag letade på golvet och i lådorna ifall den ramlat ner.

Så gjorde jag som jag brukar, jag frågade tomten var den var.

Och fick till svar att den låg i soporna.
Jag frågade hur den hamnat där och då sa den att den åkt ut i en servett.
Maken morrade något om tokiga käringar när han stövlade ut efter soppåsen i soptunnan.
Jag öppnade påsen och tog ut det översta och där i en servett låg den lilla tomten.
Jag blev så glad.

Men säg den glädje som varar för evigt?

Sonen kom upp och säger att min lilla massageapparat har knappen lossnat på när han körde den på köksbordet.
Pappa satte dit knappen igen och allt var som det skulle.
På kvällen använde jag den till axel och då fungerade den.
Men då var ju maken tvungen prova på huvudet och hela apparaten föll i bitar.
Pappa lagade den men sen hade sonen den igen och efter det går den inte.
Det är knappen som lossnar så vill man använda den får man snällt hålla in knappen släpper man dör den.

Kvar av alla mina julklappar är ett ljus och ett nagellack…
Man får söka tröst i att det ändå är tanken som räknas.