Det blir lätt så med dagens moderna mediciner.
Jag tar min puff varje morgon och kväll och klarar mig bra på det.
Egentligen har jag inget att gnälla över min lungkapacitet är 600 på pef-mätaren och syresättningen 97-98.
Men så fick vi in ved som hade mögelsporer.
Och jag fick efter ett par timmar svårt att andas.
Det är lugnt tänkte jag och tog 3 kortisontabletter Betapred.
Men dagen efter var jag sämre. Jag ökade då min dos till 6 tabletter alltså 3 mg. La till Inhalation med min apparat som jag fyller med Atrovent.
Jag fick den tredje dagen öka till tre doser Atrovent per dag och sen ringde jag vårdcentralen.
Jag fick träffa en söt ung lärarassistent som nog var lite förvånad över att jag redan stod på kortison.
Hon skickade mig på diverse provtagningar. Frågade några kollegier vad som skulle kunna vara rätt behandling för mig.
De kom framtill att jag behövde mycket mer kortison. Hon skrev ut 25 mg i fem dagar.
Nu är jag ju en gammal räv så jag vet att man inte kan sluta tvärt på en så hög dos utan att bli fysiskt sjuk.
Ja jag vet ju inte om alla blir det, men det blir jag.
Det första som händer är att man blir torr i munnen, det beror på att blodsockret far i höjden.
Det löser jag genom att ta små doser insulin.
Nästa som händer är att kroppen sväller.
Plötsligt är man rynkfri. Men man har mössa på huvudet och vantar på händerna och man går på skumgummi.
Jag blir yr i huvudet, kallsvettig och matt.
Jag faller nästan omkull vid minsta ansträngning.
När jag sen börjar trappa ner kortisonet får jag kramper i musklerna.
Natten till söndag kom första krampen i vaden.
Det gör så fruktansvärt ont och efteråt har jag muskelbristningar och ibland blåmärken efter.
Jag har trots den höga dosen svårt att andas. Jag äter alla mina tabletter som jag skall för astman dvs Singulär. Jag inhalerar seretid och atrovent. Jag tar också en receptfri hostmedicin.
I dag söndag är kroppen slut.
Det känns som jag inte kommer att överleva detta, fast jag VET ju att jag gör det.
Astma jag hatar den här konstiga sjukdomen.
Jag har vad jag kallar tyst astma, dvs. det rosslar inte, men det går inte att få luft ändå.
Torsdag kväll, jag är nere på 10 mg per dygn och är redan mycket sämre. Hostar segt vitt slem och har svårt att få luft. När jag pratar blir jag yr i huvudet. Jag ska till VC i morgon.
I kväll fick jag massiva kramper i ben, bål, nacke, händer och hals mycket obehagligt. Kramperna skrämmer mig då jag kan ta ett steg framåt och benet åker upp mot rumpan och jag faller handlöst.
Så jag hasar mig fram med mycket små steg, som helst inte lämnar golvet alls.
Längtar tills jag kan gå i skogen igen och andas frisk luft.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.