Ibland är allt inte som det ser ut att vara, tyvärr.

Ord.
Jag älskar dig.
Stora ord, alla vet inte vad de betyder.

Du kan prata med mig när du vill, jag finns här för dig.
Å så kommer den där dagen då man är ledsen och verkligen behöver prata med någon.
Så inser man att orden var för stora, det fanns ingen substans i dem.
Istället blev man förråd och utlämnad.
Stampad på, krossad.
Den som slog kände inte sin vän så väl att denne visste när det var dags att sluta.

Det man trott på och levt med, är en lögn.
Mitt liv har också VARIT så här, men jag har sållat bort dessa människor ur mitt liv.
Jag litar inte på någon längre efter att ha blivit förråd å det grövsta, mobbad på telefon och baktalad.

Det finns alltid människor som är beredda har hugga dig i ryggen med en dolk, så fort du är det minsta svag.
En vecka efter min operation fick jag en hoper sms som kränkte mig å det grövsta. människan slutade inte ens fast jag sa att jag inte orkade, att jag var för sjuk. Jag gick då fortfarande på morfin och div. andra tabletter mot värken och sömnlösheten.
Ju mer jag backade ju värre blev det.
Jag blev lämnad ensam.
Men jag lämnar aldrig någon av de mina i klämm!

Kärlek innebär faktiskt att man står där i regn som i solsken bredvid den man älskar.
Det innebär att man ibland får försaka sånt som är viktigt för en, för att få behålla kärleken.
För att man älskar någon mer än sig själv!
Den starke bär den svage.
Kärlek innebär INTE att den starke står på den svage i ett förhållande.
Det innebär heller inte att man kan ta sig rätten att anklaga någon för sånt man båda bär skulden för.
Kärlek innebär att man ibland får ta sin älskades parti mot människor som försöker förgöra dem.

Om man inte kan detta, handlar det inte om kärlek, utan om själviskhet.
Kärlek kompromissar inte, förhäver sig inte.
Kärleken är tålig och stark.
"den tål och den förlåter... den över smärtan höjd och stark som döden är! ps338 Wallinska psalmboken.

Men hur skall man idagens JAG-samhälle kunna begära att människor skall kunna älska någon annan?
Kärlek innebär ju att man måste åsidosätta sina egna önskningar och impulser för att kunna möta någon annan.
Kärlek idag, för människor är en människa som tillfredsställer ens egna önskningar och behov.
Det handlar inte längre om att ge utan bara om att ta.
När man inte längre kan suga ut mer, åker kärleken ut och in kommer nästa.
Människor i ens liv är lika utbyttbara som en bil eller en micro.

"Jag förstår inte vad som är fel, vad har jag gjort för fel" sa någon till mig.
Det är sunt att ställa sig den frågan, att börja med sig själv, men hur många gör det?

Kärlek är en gåva, den som får den måste förvalta den väl.
Som att hålla ett fågelägg i sin hand, håller man för hårt går det sönder, håller man för löst blåser det bort.

Ibland måste man se bortom det synbara för att förstå.

"..men är det ditt behag att vännen från mig skilja, ha med min sorg fördrag och böj mig till din vilja..." samma psalm.

När tappade vi förmågan att verkligen älska en annan människa och inte bara oss själva?