Detta med kärlek 2

Jag var runt 4-5 år och jag var ofta sjuk.
Det innebar att jag vistades inne större delen av mitt liv.
Jag satt i fönstret och tittade ut på alla som lekte utanför.
Anledningen till att jag inte kunde gå ut var min astma.

Jag bodde i Storebro, på 60-talet tillverkade man där plastbåtar.
Lukten av plast låg tung över det lilla samhället och det retade mina luftvägar.
Jag hade ständig astma.
Det fanns inge verksam medicin.

Ute på gården stod David.
Han var kort mörk med bruna ögon.
Han var så söt.
En dag skulle vi gå till affären, då frågade han mig om jag ville åka på hans spark.
Jag hade varit sjuk en längre tid och var mycket klen, så jag blev glad och tacksam.
Han körde mig hela vägen till affären och hem igen.
Mitt lilla hjärta svämmade över.

En dag fick jag se honom utanför han såg upp mot mitt fönster och vinkade.
Jag satt i pyjamasen för jag var sjuk.
Men nu klädde jag på mig i en hast, alldeles själv för första gången.
Strumpbyxorna bak och fram, tröjan ut och in men vad gjorde det?
Vi gick hand i hand runt på gården och jag lyssnade till allt han sa.
De skulle flytta till Stockholm.

Jag förstod inte vad det innebar, jag fortsatte vänta på honom varje dag…
Men han kom aldrig mer tillbaka.