Detta med självmord eller önskan att dö

När jag var ung hände det ett par saker ett par gånger som gjorde att jag ville dö. Jag gjorde till och med ett par lama självmordsförsök.

"Att fastna i tanken på självmord är som att åka bil och komma ut i fel färdriktning på motorvägen och inte se någon avfart." Det skrev jag 1985.

"I dödens närhet vill vi alla leva"

I dag brottas jag med samma tankar. men mer som en ventil. Jag kan ta livet av mig om jag inte orkar mer.

Att vilja dö är oftast inte det man vill.
Inte om man sätter sig ner och verkligen funderar.

Oftast är det så att man vill lämna det liv man har, den situation man lever i, men inte dö.
Tyvärr är kanske döden det enda sätt man ser att man kan lämna skiten man sitter i.

Jag ser ofta på tv programmet "ambulansen" från London. Så många deprimerade människor så många självmordsförsök. Men när man försökt hänga sig, ta de där tabletterna eller skurit upp handlederna ringer man 112.
Det är inte alla gånger de hinner fram...

Jag tror vi alla vill leva. Vi vill ha ett vanligt liv med kärlek och omtanke från nära och kära.
Men i dag jämför vi oss med alla Youtubers alla instagrammare som lägger ut valda delar av sitt perfekta liv, som när det synas i sömmarna är lika kasst som vårt eget.

Felet som blivit är att vi idag lever i ett samhälle där ingen bryr sig om någon annan, inte ens föräldrar bryr sig om sina barn. Människor blir så oerhört ensamma.

Så när man stannar upp och funderar på varför man inte vill leva längre, brukar det stå klart att det är för att:
- man saknar kärlek
- man känner sig utnyttjade men får inget tillbaka
- man är utfattig
- man har dragit på sig ett alkoholmissbruk eller drogmissbruk
- man orkar inte strida mer för det som är ens rättigheter
- man inte längre vill leva i den relation man lever i men ser inte hur man ska komma ur den
- man vantrivs där man bor och vill flytta men vet inte hur eller vart
- man vantrivs på jobbet och vill sluta men det finns inga andra jobb man klarar av
- man vill lämna partnern men orkar inte se hur
- man lever med misshandel och psykisk misshandel

Listan är lång. Man kan söka hjälp i alla fall i Sverige.
Sen kan hjälpen vara för kortsiktig, för dålig eller så får man vänta för länge.


Man måste kanske hjälpa sig själv.

En början kan vara att skriva ner vad man mår dåligt för/av.
Det kan bli mycket eller bara en sak.

Fundera sen och skriv ner tio lösningar som skulle kunna lösa ditt problem.
Är det någon av dessa lösningar som du skulle kunna testa?

Vill du flytta, börja spara. Släng onödiga saker så blir flytten inte så dyr.
kolla på nätet efter lägenheter där du vill bo, ställ dig i bostadskö.
Då har du ett mål och något att gå mot, då känns det alltid bättre.

Är du ensam köp en katt. Du kan köpa en billigt på katthemmen.
Är du misshandlad gå till kvinnojouren eller ett kvinnohus sen får du hjälp ur ditt förhållande.

Har du ansvarstagande du känner att du inte kan lämna. Kolla vilken hjälp de dina kan få utan dig.
Kanske får de bättre hjälp än den du orkar ge?
I annat fall kanske du kan få avlastning så du kan läka dig själv.

Det finns en utväg.

Ibland måste det ta tid men ta inte livet av dig för att du inte ser hur nu om en vecka kanske allt är annorlunda och du ser klarare för att du nu gjort den där listan och vet vart du ska när.

När du gör din lista, försök att inte tycka synd om dig själv försök se hur det är på riktigt som om någon annan ser på ditt liv.
Kanske är det trots allt inte så jävligt som du först trodde?
Kanske vill du bara ha lite kärlek? Lite omtanke, en kram...

Ett litet bakslag

Mitt huvud tål inte diskussioner, ordväxlingar i högt tonläge mm mm
Jag blir helt slut.
Jag blir också helt slut av allt tjat.

Mest tröttande är när man vet att någon vet att den måste göra något, å ändå inte gör det, så att det blir fullständig kaos i familjen.

Det händer titt som tätt.

Maken kom hem i fredags med ett nytt bensår. men han vill inte ha det omlagt och han vill inte använda den stödstrumpa vården gett honom. Så när vi tar av plåstret på söndagskvällen har han ett hål i benet som en femkrona av den gamla sorten. Jag blir så rädd att jag blir vansinnig. Han är nonchalant och äsch det är ingen fara... jag skriker du fattar ingenting
nä säger gubben jag är ju en idiot.
Ja säger jag när det gäller sår och dina egna ben...

Jag rev igenom våra bandage och sårplåster vi fått när andra familjemedlemmar fått stora hål i kroppen(Hanna efter sin insulinpump) Hittar en grön remsa som skall dra åt sig bakterier för naturligtvis är såret kletigt av var och har en röd korona runt om på ca 3 cm runt såret och svullnad... Jag tvättar och lägger dit en bit grön remsa och sätter på ett sorbakt plåster klipper till en ren ny linda och så går han. Jag sitter kvar och skakar.

Han får inte bli sjuk, han kan inte ens ta ledigt för att gå till vård centralen. Jag är rädd för såna sår kan bli djupa bensår när man har dålig blodcirkulation.

Vi löste transporten av hästen och transport. Vi ska sälja allt hö och ta hem alla prylar. Frågan är när...

Hanna har i dag varit på USÖ hon är sämre igen. Blodsockret har försämrats och hon har fått en ny blodsockermätare -IGEN. Men också en ny diabetessköterska som verkar förstående.

Men vad hjälper det när diabetesvården inte fungerar varken på sjukhuset eller hemma?
Det finns så många bara.. om du bara... om vi bara kunde...  hindren för att allt ska fungera är högre än jordens högsta berg och klyftan djupare än Marianergraven .

Man kan säga att vi lever på Island. Det är kallt som fan men vulkanen kan brisera när som helst. Detta ständiga små puttrande...

Så jag mår inte så bra i dag.
Skulle också åkt till sjukgymnastiken de två sista torsdagarna men makens bensår tog hela den budgeten. Vi har endast 2000 kr att äta för den här månaden... varken sjukresa eller färdtjänst för hundratals kronor funkar. Idag kostar en sjukresa 70 kr in till stan och 60 kr hem. Ja jag fattar inte heller den ekvationen är ju lika långt åt båda hållen.

Det är kallt inne. I dag var det 15 grader i köket. Den här månaden har vi inte råd att ha på pannan, ja det har vi ju inte haft de andra månaderna heller men nu är det ju kallare. Jag fryser. Kan bara sitta i vardagsrummet där vi eldar i kaminen. kroppen vrider sig i kramp, den gör så när det är kallt eller för varmt.
Så jag lindar in mig i alla filtar jag har och tittar på tv.

I morgon då ska jag....
om kroppen tillåter.

Om....

Visst har ni också en lista på vad ni skulle gjort OM...

Jag har en men den är kort men detaljerad.

Om jag hade varit frisk och så där 20 år yngre hade jag läst på universitetet till kriminolog eller kanske bevarande biolog.
Tänk att få åka världen runt och rädda känsliga biotoper eller habitat.
Tänk att få rädda sällsynta djur.
Kanske skulle jag börjat som volontär.

Men jag har en mer nära önskan.
Jag skulle vilja starta en liten djurgård dit skolklasser, dagis och funktionshindrade skulle kunna komma och vara med djuren.

Små shettisar stora Shire och allt där emellan. kaniner, höns, getter mm

Kanske också låta gamla komma och klappa fjällkorna, åka hästskjuts och äta hembakade bullar och dricka äkta kokkaffe.

Jag försöker helt felaktigt packa på min dotter denna idé.
Ensam i köket om kvällarna tittar jag på gårdar i hela Sverige och hästar tillsalu på häst net.
Jag vet att jag inte kan sköta en gård och maken vill absolut inte.

Men drömmar kan ingen ta ifrån en.

I bland går de att förverkliga.

Början -igen.

Börja om från början, börja om igen.
Hela livet går ut på att göra allting igen.
Nu är det snart vår och nu börjar det arbetet som skall ge mig en fantastisk trädgård i sommar.
En fantastisk vår började redan i höstas...
Men nu är det sommaren som skall planeras.

Jag är glad och tacksam att jag faktiskt orkar och att jag bryr mig.
För några veckor sedan gjorde jag inte det, så jag är nog på väg tillbaka, med mycket små kliv.

Till morgon kaffet bredde jag ut alla gamla fröpåsar på bordet.

Tro inte på att gamla frön inte gror, det gör de visst.
Ur denna hög skall jag nu sortera dem efter nummer och art.
Sen bestämmer jag vilka jag skall så i år och till sist lägger jag dem i högar efter när de skall sås, sätter en lapp på och buntar dem.

Jag skriver sen en ny lista på alla frön som jag har om jag köpt några nya lägger jag till dem på listan samt tar bort dem som inte finns mer.
Jag kollar på gamla bilder från tidigare års blomstring.

Funderar på vad som funkat och vad som inte gjort det.
Sen funderar jag på om några vänner vill ha några blommor och planerar in det också.
Det brukar bli några hundra plantor...
så jag MÅSTE dela med mig.
Ni vet man tänker -vettja om den här gror jag vill så gärna ha några plantor, också sår jag två eller tre krukor med kanske fem frön i varje och så gror alla....

Sen tittar jag i de två frökataloger som fortfarande dimper ner i brevlådan.
Drömmer och om jag har pengar köper jag kanske några påsar.

I fjol höst köpte jag lite frön till vilda växter som är bra för bin och andra insekter. Det behövs när jordbruket är ensidigt och fälten stora med samma grödor. Många vilda humlor, bi, fjärilar och insekter behöver många olika sorters pollen för att överleva. Exempel kan vara mandelblom, kattfot, akleja, myskmandra och klint.

Om ett par veckor sätter jag de första fröna, till Petunior, penséer och hornviol mfl.
Nästa omgång sätts i mars och därefter kommer de som sås inne i maj. Sista gruppen är dem man sår på friland det vill säga direkt där de skall stå.

Nästan alla blommor i min trädgård har jag sått själv. Det är först på sista åren jag börjat köpa färdiga plantor men då bara till perenner.

Det var inte så här det skulle bli

Jag drömde i natt.
Jag stod i mamma och pappas villa i Brevens. Allt var kaos och jag ville de skulle flytta.
Jag kände att jag inte orkade hjälpa dem och att de behövde en mindre lägenhet.

Det var en dröm, -å ändå inte.

För det har hänt men det hände för 15 år sedan.

Jag ser på min älskade mamma och säger
-det var inte så här det skulle bli.

Sen skiftar drömmen och jag står i vår gamla lägenhet i Brevens och jag stödjer mig mot bordet, jag är trött och har ont.
Min dotter står framför mig och diskar.
Jag ser på henne och säger
-det var inte så här det skulle bli.

Båda drömmarna förebådar en flytt, ett uppbrott.

Kanske drömde jag just detta just nu, eftersom jag funderat mycket på ett uppbrott.
Maken jobbar, stackaren är helt slut när han kommer hem.
Jag har försökt hjälpa till genom att skotta en del snö, platt-

gången och till veden. Jag har försökt diska eller jag har diskat och har nu ont i axlar och rygg.

Hästen ska flyttas och dottern är nog snart på väg ut.
Det är många uppbrott.
Jag vill också flytta.

2019 är uppbrottens och förändringens år.

Jag ser i huvudet hur vi står i en liten etta kanske en tvåa och packar upp dotterns tillhörigheter.
Det är ljus och fåglarna kvittrar. Utanför står en kungsblå Volvo.

Jag har hjälpt allt på traven den här vinter-våren. Jag har initierat en städning av garaget i måndags skickade jag maken och Erik till tippen.
I dag ska de få åka med det som skall till sopstationen. Det är allt det jag nådde i garaget.
Men garaget är fullt vi kan näppeligen gå från förrådsdörren till garageporten. Jag fattar inte hur vi kunnat samla på oss så mycket prylar och kartonger på bara 16 år.

Vi hade 100 kartonger när vi flyttade hit men jag kastade nästan alla mina böcker sen var det inte så många kvar.


När mina föräldrar dog kastade svärfar och svärmor och vi 21 kärror med skräp.
Jag vill inte utsätta mina barn för samma helvete.
Ju äldre man blir desto lättare ska man resa.
Vem behöver alla prylar när döden står för dörren?

Jag gick igenom hallskåpet i förrgår. Pappas och mammas klockor, biblar mm fick nu byta ägare. Erik fick pappas tillhörigheter och Hanna mammas och mormors.

Jag håller också på att gå igenom prydnadssakerna vi har flera skåp fulla med sånt jag aldrig sätter fram. I och för sig fina saker men jag orkar inte längre damma dem.
Kanske är det därför jag numera avskyr julen, vi har 100 tomtar att sätta upp. Det är så fullt att vi inte kan damma.

Det är absolut inget värde i sakerna, det är sånt jag köpt på marken osv eller fått i present. Det enda värdefulla gjorde min energiske far om till något värdelöst -kamelen när han målade om den.

Man kan egentligen sammanfatta hela mitt liv i frasen -det var inte så här det skulle bli.

Så såg jag på tv i går och i nåt program jag snappade förbi sa någon -man ska fånga livet göra något åt det som är kvar.
Ja jag vill det, jag verkligen VILL DET I ÅR.


Min sjukgymnast vill att jag ska börja jobba, det vill jag också men insåg att min kropp inte har samma uppfattning.
Så jag väntar tills de kan transplantera huvuden, då kanske jag kan få en ny kropp som vill det mitt huvud vill.

 Så här års kan jag inte ens gå ut och ta en promenad. Jag har värk överallt till och med under fötterna. Det gör så fruktansvärt ont för varje steg jag tar att jag oftast stannar i soffan. Hur har jag då lyckats skotta snö. Jag vet inte , men det är mycket man kan om man verkligen vill och jag älskar min man men jag är väl medveten om priset jag får betala i form av svår smärta.

Det är smärtan som gjort mig deprimerad. Jag har svåra smärtor flera dagar i månaden och äter mycket starka tabletter för det. men detta att träffa olika läkare gör att jag aldrig vet om jag kommer få ta dem när jag behöver dem eller om jag ska bli tvungen ta livet av mig om jag måste leva med smärta och Alvedon.

Alla pratar om tillvänjning, jag har inget problem med det, utsättnings symtomen är jävliga i bland men de varar en dag eller två i värsta fall. Jag tycker det är mycket svårare att sluta med det godis vi började äta under julen, de abstinens symtomen är fan i mej inte lätta att tackla man får ständigt återfall. Samma sak med alkohol tar jag lite glögg eller lite likör har jag svårt att inte dricka mer eller ta en till på måndagen. Nej! jag gör inte det men tanken liksom fastnar i huvudet.

Det var inte så här det skulle bli.

Livet ska var enkelt. Som Karim säger i Comviq reklamen -mitt liv är enkelt Christer..

Jag hade alltså en dröm, det kändes mycket verklig. Kanske för att den är mycket nära verkligheten.

Om någon/några veckor ska vi flytta hästen -igen.
Vad gör man inte för det man älskar?
Om man aldrig haft något och aldrig upplevt sann kärlek så där ovillkorlig då blir en häst allt. Verkligen allt.

Det var inte meningen att det skulle bli såhär.
Jag skulle aldrig trampat snett.
Jag skulle aldrig jobbat över 6 timmar om dagen.
Vi skulle aldrig flyttat hit och absolut inte bott här i 16 år.
Men allt bara blev så.
Vi skulle tagit tag i livet istället för att slitas med i livets strömmar.

Nu känns det som om allting är försent.
Jag är för gammal.

Ryssen kommer inte men kanske Kina

Jag har av ren lathet råkat fastna vid TVn och glott på Svt Forum. Där diverse människor i olika positioner i Sverige diskuterat Kina.
Kina som handels partner.
 Kina som marknadsledande.
Kina som uppköpare av städer, områden mm.
Kina som försvars makt och Kina som förmodad anfalls makt.

Kina har gått från ett u-land till världsledande inom AI, teknik mm med världens snabbaste växande ekonomi.

Kina ville bygga en gigantisk hamn i Lysekil.

Kina säger att man tänker försvara sina intressen världen över.
Kina äger delar av Volvo...

Vi rustar för vi är rädd att Putin kommer, men det är mer troligt att Kina tar över världen.
De är redan ledande inom teknik och Ai artificiell intelligens.

Alla ni som är nyfikna gå in på svt play och titta på forum från 21 januari det är om jag inte minns fel ett bandat program.

Konferensen om försvaret mm.

köpa häst utomlands.

Hästar är svindyra, i synnerhet om man skall ha en tävlingshäst.
Jag har träffat några nu som gjort så, köpt en fin "billig" tävlingshäst i Baltikum, Polen eller någon annanstans.
Fantastiska hästar som hoppar upp till 140 cm. Somliga mer eller mindre inridna men alla såå lovande.
Första tjejen fick slakta sin för den hade problem med någon kota i nacken och stöp som en klubbad säl när hon red den.

En annan tjej köpte två stycken tävlings klara hästar, de var uppenbarligen drogade. Det började med att de kastade av henne när hon red. Det blev allt värre och tillslut hade de så ont att det mest humana var att avliva dem.

Man måste komma ihåg att en bit bortanför Sveriges gränser har man en helt annan syn på djur.
Djur är bara djur. Man drogar dem bedövar dem och säljer dem. pengar är alltid pengar.
Ofta går det sen inte att få tag på den som förmedlade köpet varken kontakt personen i Sverige eller dem utomlands.

Vackra djur som funkar behåller man såklart kvar i landet. Stora förmågor som kan bli något säljs inte för vrak priser.

Nu har vi mött flera människor som blivit grund lurade. Detta är ett etablerat problem. Det är satt i system.

Andra problem som kan uppstå att de sjukdomar som häst aids som finns i andra länder och vissa virussjukdomar vi inte har här ...än...

Visst är det behjärtansvärt att rädda en vanskött häst från Europa. Den behöver ju ett nytt hem. Men är det värt det om den har sjukdomar som den dör av och som kanske smittar ner hela ditt stall?

Jag läste på om volontär jobb utomlands och hittade en artikel om sjukdomar i Spanien som gjorde att vissa hästar lämnades in på pensionat där de kunde få gå tills de dog. I enskilda hagar där deras träck brändes pga. smittrisken.
Har aldrig hört talas om dessa sjukdomar. Ändå importerar vi hästar fån Spanien... hur vet vi att de är friska och inte bär på sjukdomar vi inte har här?

Ända stället man kan köpa häst från säkert är Island.