Onödigt lidande

Hela min uppväxt var jag tjock och ful, trodde jag.
För det var det, alla sa.
När min mamma skulle sy den där kjolen till mig en midsommar, sa hon att ryggraden inte satt mitt emot naveln.
Jag fick höra att jag var fet och ful.
Jag såg mig i spegel och grät.
Så många tårar i den blåa sammetskudden att den ruttnade.

Jag vet inte hur storlekarna var på den tiden men jag hade svårt hitta kläder.
Mamma sydde åt mig men även dom var för trånga eller väldigt missklädsamma.
Jag kan än idag inte förstå hur hon kunde sy en rutig klänning till mig i kycklinggult.
Jag var ju ständigt röd i ansiktet som en kalkon, mycket på grund av min astma.

Jag var fet som barn, men verkligen inte tjock som tonåring.
Ändå var det under den tiden som jag led som mest i min kropp.
INGEN sa någonsin att jag var söt och smal!
Jag vet inte om ingen såg det.
En kille i skolan ville veta vad jag vägde.
Jag vågade inte säga det.
Men jag vägde 72 kg i nian.
Jag var möjligen lite rund men absolut inte fet.
Jag var inte ens ful.
Sanningen var den att jag var mycket söt.
Jag var inte ens dum i huvudet fast alla tyckte det.
Om man går ut nian med flera fyror och femmor än treor är man inte korkad.
Varför sa ingen ett vänligt ord till mig under hela min uppväxt?
Du duger hade varit ett lyft för en flicka som jag, som såg en fet häxa i spegel varje morgon och som lät som en tåg vissla.
Klart jag insåg att det var något fel på mig för inga killar tittade två gånger på mig.
Så i helgen när jag letade efter något helt annat hittade jag ett kort på mig och började nästan gråta.
Så många år av lidande helt i onödan.
Här är kortet!

Den är tagen hos Gunnel i Nässjö som är min kusin 1983 då jag var 22 år.
Nu är bilden ganska gammal så det syns inte att håret är gyllenbrunt.
　
　

I gullregnets tid

Långt innan jag hade en egen trädgård, hade jag trädgårdsdrömmar.
Jag satt i soffan i Brevens med mina trädgårdsböcker och drömde.
Som den listist jag är skrev jag lister på alla träd, buskar, perenner, bienner och annualer jag ville ha.
Jag har inte fått allt jag önskat mig men snöbollsbusken, paradisbusken och gullregnet har jag fått.
Nu blommar dom.

 Mitt Gullregn är ett äkta gullregn vilket betyder att ärtskidorna är mycket giftiga, därför brukar jag ta bort dem som sitter långt ner.

Blomman är otroligt vacker på närahåll men hela busken är bedårande i sommar sol.
Brudspirea nedan.

 Diablon eller spirea

 Paradisbusken

 En närbild på dess vackra blommor.

Den här sådde jag förra året, har ingen aning om vilken det är av de nya...

 Liten flocknäva

Boll olvon/snöbollsbuske.

 I förrgår när jag rensade ogräs fick jag se grannens katt ligga och sola sig mitt i den blå kattmyntan.
Den vita är nästan helt uppäten men jag har på fler ställen :)

Rosa strandtrift.

Önskar er alla en trevlig helg.

Klimakteriet och döden

Klimakteriet
Jaha nu fick datorn rätta mig, jag kan inte ens stava till det…
Det säger ju en del, eller…

I vart fall så har jag varit hos doktorn och fått veta att jag är i klimakteriet sen 2 år tillbaka.
Skönt att jag inte märkt av det.

Först åkte jag hem och tänkte jag är döende.
Sen insåg jag att det har jag ju varit heltiden, sen jag föddes.
Så där till en början kändes allt kört.
Jag gick och lade mig och var rätt deppig.
Vaknade på ett strålande humör.

Äntligen är jag en vuxen mogen kvinna.
Jag kan göra vad jag vill!
Hela mitt liv har jag varit rädd för allt.
Vad andra tycker om mig.
Att komma i konflikt med folk, var det värsta som kunde hända mig.
Hur jag ser ut.
För solen, tänk om man får cancer…
Mitt skinn är vitt och mjällt som en nykokt torsk.

Nu inser jag att det gör inget om jag solar lite grann, jag hinner troligtvis
Inte utveckla hudcancer medan jag ännu lever!
Jag kan unna mig ett glas likör extra två gånger om året till, jag kan faktiskt dricka ett glas i veckan utan att hinna utveckla alkoholism, innan jag dör.
Jag kan sluta färga håret, för ingen kommer att bry sig hur en gammal tant ser ut.
Jag kanske till och med kommer att se bättre ut med lite solbränna och min naturliga hårfärg än jag gör idag med alla dessa konstiga nyanser av brunt….
Och min likvita hudton.

Jag kan göra sånt jag verkligen vill och skita i att göra sånt jag egentligen aldrig velat göra.
För jag har ju inte så lång tid kvar.

Jag vill bli en gumma med knut i nacken ( om håret räcker till det vill säga)
I vackra klänningar från Gudrun Sjödén och blusar från Flash och Joy på Marieberg.
Jag vill ha glada skrattrynkor inte bekymmersrynkor.
Jag vill påta i min trädgård, helst vill jag flytta ut på landet i en stuga, ha höns och odla morötter och potatis.

Frågan är hur länge jag lever.
Har verkligen tänkt på detta.
Jag minns tillbaka till när jag var 6 månader.
Har klara minnen av min barndom sen jag var 3-4 år.
Alltså har jag kortare tid kvar av mitt liv, än jag har minnen tillbaka.

Om det gått fort hit, hur fort går det då inte sen?
Kroppen är redan i nedmonterings fasen.
Ser sämre, hör sämre ,minns sämre i alla fall vad jag nyss tänkte.
Om jag skall följa farmors exempel så har jag knappt 4 år kvar, å andra sidan födde hon 11 barn.
Min mormor blev 72 år hon var också halt och hade en utsliten höft.
Min mamma blev 73 år hon var större delen av livet stor rökare.
Så med lite tur blir jag kanske 80 år i alla fall.
Har jag en jävla otur blir jag 90 år.

Så det gäller att disponera tiden rätt.
Min man ser inte riktigt på saken på samma sätt.
Han tror fortfarande att han är ung och lever för evigt.
Måste kännas konstigt att ha en så gammal fru?
När man är så ung och vital själv.

Han vill resa världen runt, Thailand, Afrika, Borneo.
Jag blir svett bara av att gå ut i trädgården på sommaren, hur skall jag överleva Afrika?
Dessutom hatar jag spindlar, skorpioner och andra kryp.

Jag vill resa till helt andra ställen.
Vad sägs om Arktis, Österrike, Italien, Irland, England, Skottland och åka båt i Norges arkipelag.
Om det blir nödvändigt kan jag tänka mig Prag eller någon ort vid havet i forna Jugoslavien å kanske Grekland om de får ordning på ekonomin.
New York vid jul går också bra.

Men till de här ställena får jag nog inte maken.
På ålderns höst vill jag också ha en jänkare, maken vill ha en Corvette en av de nyare.
Jag som är så rädd att åka fort.
Jag vill glida fram i lugn och ro.

Maken vill ha nya funktionella möbler, jag drömmer om torparromantiken.
Mjuka former praktiskt möblerna är gjorda för folk som inte kryper på golvet längre.
Minns ni möblerna från 70-talet så låga, att ingen människa med en gnutta heder kunde ta ur ett plagg ur en byrå utan att skåda sitt eget underliv.

För mig är det otänkbart att ligga på golvet varje gång jag vill ha rena trosor.
Därför för att jag inte vet om jag någonsin kommer upp igen och vem vill bli hämtad i ambulans utan trosor. Det var ju ett tag sen den var så snygg att man vill att alla skulle beundra den.
Likadant med brösten, dom är jätte fina där dom hänger bredvid naveln.
Just det att dom hänger gör ju att jag inte sliter av mig naken inför vem som helst.

Vet inte riktigt hur jag skall göra med maken i fortsättningen, med tanke på att han anser sig så mycket yngre än jag och skall leva för evigt…

Kommer ni ihåg “ i am Doncan Mc Claud from Clanen Mc Cloud, i am imortal.”
Var en serie på Tv där det sprang runt en massa skottar och högg huvudet av varann, den som högg flest huvuden blev odödligare för varje huvud tills en blev kvar som aldrig dog.

Inget jag vill vara med om varken huvud skördandet eller ett evigt liv.
Mitt problem är snarare, vad händer sen.
Jag hoppas innerligt Gud är så snäll och låter det vara slut när det är slut.

Så man slipper trava på här bredvid sina nära och kära som en ande.
Bara mörker och evig vila utan att förnimma något.

Helt enkelt slut.

Precis som det här inlägget.
Fernito.


　
　
　
　
　
　
　
　
　

　
　

Segregation skapar främlingsförgäntlighet

Min man sa i bilen igår, att sossarna gått framåt.
Bra.
Sen sa han att Sverigedemokraterna har gått om Kristdemokraterna i stöd.
Alla verkade förvånade över det.

Men vi får aldrig glömma historien.
Före andra världskriget var Tyskland ett fattigt land.
Man hade dömts efter första världskriget att betala stora summor i skadestånd till andra länder.
Tyskland gick på knäna.
Arbetslösheten var stor, industrin haltade.
Folket svalt.

Då kom det fram en gubbe som talade om för folket vems fel det var, att de var fattiga.
Han började bygga vägar, Autobahn.
Han startade industrin bla tillverkningen av folkets bil, Volkswagen.
Han pekade med hela handen på judarna.
Titta dom har pengar, de flår oss i sina affärer.
Han hade säkert rätt, Judarna var ett rikt folk.
De var köpmän och de hade prövats hårt genom sekler.
Men ni som kan er historia eller läst mina tidigare bloggar i frågan vet att uppryckningen av Tyskland inte började med judarna.

Hitler hade en vision om ett ariskt Europa.
Ett stort välde utan slödder.Här i Sverige var vi föregångsland när det gällde rashygien.
Hitler och hans handräckare var alla vänner med adeln i Sverige.
Antisemitism, rasism, främlingsförgäntlighet är höger spöken.
Släpper man in högern, släpper man in segregation och främlingsförgäntlighet.
Idag skyller vi inte på judarna att vi inte har jobb eller att vi har det så dåligt i Sverige.
Vi skyller på invandrarna, de lata och inbillningssjuka.
Man vet aldrig när det höger spöket dyker upp.
Allt som oftast får jag som är handikappad höra berättelser om andra handikappade som luras och som kan jobba fast dom säger att dom är sjuka.

Jag kan också jobba, men absolut inte under de villkor som arbetsmarknaden erbjuder idag.
Andra som får klä skott är funktionshindrade, utvecklingsstörda och arbetslösa.
Jag vet inte om du som jobbar vet att förtidspensionen jag får ut är 6800 kr.
Det är absolut inget att vara avundsjuk på.
En ungdom som sommar jobbar 3 veckor i sommar får ut lite över 7000 kr!
Visst jag belastar samhället, men jag har jobbat och betalat skatt i många år precis som du. Och jag betalar fortfarande skatt…
Jag är med i arbetslöshetsförsäkringen inte för att jag kan få något från den mer, utan för att du kanske blir arbetslös, det är en solidarisk handling från min sida.

När människor ställs i utanförskap, som sjuka, handikappade, utvecklingsstörda, funktionshindrade, gamla, fattiga, arbetslösa och invandrare gör idag, då växer hatet.Det borde ju bli ett hat mot dem som har på vår bekostnad, men det har ju staten inte sagt något om.
Istället pekar den här regeringen ut dessa grupper.
De sjuka skall jobba de arbetslösa får skylla sig själva.
De vill ju ta pengarna från dem som har och leva på dem.

Att barn blir hemlösa, att vi får skänka julklappar till fattiga barn i Sverige 2012
Är det ingen som höjer på ögonbrynen för.
Att frälsningsarmén försörjer allt fler barnfamiljer hör man inte talas om.
Vi skickar bistånd till andra länder medan fattigdomen växer oss över huvudet idag.
Varför är det ingen som reagerar?
För att de som hade det bra innan Freddy, de har det väldigt bra nu.
De slår sig för bröstet och säger, jag har gjort mig förtjänt av det jag har.
De som är fattiga de orkar inte.

Vi som har samma pension nu som för 10 år sen vilka på tryckningsmedel skall vi ta till, strejk?
Sjuka, ensamstående kvinnor finns snart inte, de som har en man vågar inte lämna honom, de som ingen man har, har stora svårigheter att få livet och ekonomin att gå ihop.

Folk fattar inte idag att vanliga Svenssons med arbete kan vara så fattiga att de inte har råd att ge 50 kr till skolresan.
Jag tror Sd kommer stort inför nästa val, för som ställd i utanförskap finns det två vägar att gå.
1. Rösta rött, så rött det går för i ärlighetens namn hur smyg blå är sossarna?
2. Rösta på Sd och skyll på invandrarna. Enkelt och klassiskt.

Sanningen är så oändligt mer komplicerad än ett val.
Hur kommer dit sig att det inte finns några pengar till välfärd?
Hur räddar vi Sverige undan raset till U-land.Kan inte hända säger du.
Jo vi är påväg dit. Skillnaden på oss och Afrika är att de har naturtillgångar, vad har vi?
　
　
　
　
　
　
　

Torsborg veteranbilsutställning 2012

Alla utom jag var i Torsborg och såg gamla veteranbilar.
Fotona är tagna av Erik Johansson

Och min man Joakim Johansson, som inte vill vara med på bild....

Här kommer bilderna..

Gubben min berättade att myggen blev svåra framåt kvällen.

De höll ut ändå.

Ja, då var det allt från Torsborg.

Mitt i denna ljuva sommartid..

Gå ut min själ och fröjda dig.
Fast håll med om att det är lite för kallt....

Jag har fotat lite i min trädgård igen, trots att kameran stänger av sig efter 3 bilder.
Det är ett hav av Aklejor som blommar just nu.

 Somliga ( de allra flesta tycker jag) är helt bedårnade.

Alunrot är fin hela sommaren.

 En av mina prinsessor..

 Å en till..

 Underbar ,är nästan klumpig i den här samlingen.

Aklejor är busiga blommor de blandar sig med vem som helst och sen dyker det upp alla möjliga varianter i rabatterna

 Anemoner...tror jag...

 Vita löjtnashjärtan

 Rosen tryts blommor är helt underbara i närbild. Som en skräddare som trasslat ihop benen.

 Taklökens rosett är också som en blomma.

 Midsommarblomster som är en näva.

Flock näva

 Silkesnäva  fler nävor kommer när de slår ut.

Försommar floret har snart blommat ut, nu väntar vi på irisar och andra sommar blommor. Annualer och Bienner...