Allt faller fritt som i en mardröm

Mycket har hänt sen jag skrev "Sverige i fritt fall".

Jag ser hur livet försvåras för oss på livets kant.
Hur det nästan är omöjligt att ta sig in på arbetsmarknaden efter en tids sjukdom. Hur man skickas hit och dit. Hur man hamnar mellan stolarna. Där en verksamhet ser en som arbetsoförmögen medan de på andra stolar tycker att man kan klara sig själv. ja det låter kryptiskt men cirkusen finns i familjen och vi går snart under.

Maken har en konsulent som skall hjälpa honom tillbaka till arbetslivet men det händer absolut inget. Jag vet inte var det gått fel där heller men vi MÅSTE få ett jobb NU.

Veden är snart slut och vi har inte råd att ha pannan på. Ändå får vi el-räkningar på 2400 kr. Nu sitter vi här i 16-17 graders innetemperatur och lindar in oss i filtar.

Vi har tappat allt. Fotfästet, rutiner och tilltro till världen.
Om man ständigt fryser blir man tillslut helt lamslagen.

Vi faller fritt som i en mardröm.

Dottern har lagt ut alla sina sparpengar på sin häst. ca 30 000 kr. Mat, stallplats, utrustning, hovslagare och veterinärer.
Hon kan inte bidra med något till hushållskassan.

in ramlar också varje helg två till. dels Hannas pojkvän och sonens flickvän.


Det går väl om det inte vore så att ingen av dem delger mig sina planer och det gör att vi ständigt hamnar i kaos.
Sen går det inte att äta vad som helst när man har gäster. Är vi själva kan vi äta rester och värma lite allt möjligt för att spara pengar.

Jag har tyvärr gått in i väggen.

Jag känner mig övergiven av samhället, uträknad.
Jag upplever att vi som familj får absolut inget stöd från samhället.

Maken behöver verkligen ett jobb.
Dottern är i akut behov av att komma ut på arbete. men f-kassan och alla instanser de skickar en runt bland olika aktörer och tillslut vet vi inte ens om hon någonsin kan jobba igen. Hon håller på att falla sönder.
Hon har tappat tron på sig själv, vill bara ha ett jobb.

Sverige i fritt fall, på tv diskuteras det om vi ska ha minareten med böneutrop i våra städer. Vi över väger detta trots att invandrare varnar och ber oss låta bli.

Vi blundar för sharia domar i våra sub områden där kvinnor blivit rättslösa, i SVERIGE 2018. vart är vi på väg?

13 000 hemlösa barn i Sverige. och ännu fler familjer upp emot 20 000 familjer har inget eget hem. Uteliggarna i stan är inte alls missbrukare, i alla fall långt ifrån alla. Många är gamla det gör ont i själen att se dem plocka burkar och äta kastade hamburgare utanför donkan. Jag vill hjälpa men har inga pengar att hjälpa med.

Men på andra sidan av ekonomiklyftan är de som har råd att låta ungarna köra trimmad epa för de har råd att betala böterna. De som ger sina ungar flera tusen i månadspeng för att de vill slippa sina egna barn.

Ryssen manipulerade USAs val eller inte. Nu uppdagas nya sanningar, där det framkommer att man med hjälp av FB skickat riktad information till miljoner människor. man har manipulerat presidentvalet och skyller sen på Ryssland....

Ryska idrottare stängs av pga doping men jag hörde(sant???) att norska laget där har alla astma...

Vad är vad? vad är sant, vad är falska nyheter? Hur ska man skilja på information i dag?

Ute i världen krigar de mot varann  i andra länder. Människor bor i usla tältläger, vi har fattiga Européer som tigger på gatorna. Folk här är hemlösa.

Snart är det påsk.

De rika frossar i mat hur många tänker på att bjuda in någon som inte har tak över huvudet eller mat på bordet. Ingen för vi är ett folk som blivit oss själva nog.

På Oak Island letar man efter en nergrävd skatt 70 m ner i backen som frimurare, korstågsfarare eller kapten Kid skulle grävt ner. 70 m ner i backen -förlåt men hur då?
Miljoner har spenderats genom år hundraden på att hitta vad det nu är.

I Örebro målar vi gator rosa och blå men vi har inte råd underhålla vägarna på landsbygden eller ens i villaområdena.
Varför är kulturen så viktig att den får kosta mer än den smakar? Varför när skolan haltar.

Varför gör vi inte en kort utbildning/validering så de lärare som jobbat 20 år i yrket kan få ett intyg på att de vet vad de gör? vi frågar ju inte lärare som utbildat sig om de vet vad de gör för pengarna de gnäller bar att lönen är för låg. men om de fick bättre lön skulle de då vara bättre lärare? nej och om det är så då ska de skickas hem för ingen ska göra ett sämre jobb för att de tycker sig ha dålig lön.

Sluta använda stafettläkare/hyrläkare. Om ingen vill ha det så försvinner det.
Skippa hela bemannings svängen. Är man en gång bort vald av dem har man inte en chans till och företagen har ingen aning om vilka resurser de missar.

Vi faller och Sverige faller. Ingen vet vart vi är på väg.

På tv kan man också se att Hitler inte allas dog han levde in på 70-talet i Paraguay och Mengle gifte sig långt efter att ww2 var över.

Tro tro som du vill, och det är nästan sanning.. eller???
Vem vet inte du vem vet inte jag, vi vet ingenting...

När man bestämmer utan att tänka lite längre..

Jag är en tyckare och en tänkare.
Ibland är det inte så main stream..

Problem 1.
Alla med personligassistent.
Hur kan man ta i från människor deras personliga assistenter?
Men hur ser det ut i verkligheten?
Varje brukare har mellan två och fem ibland fler assistenter. Varje assistent har en lön på ca 120 kr i timmen. Egentligen är det en svält lön idag.

Dessa assistenter ska vara den sjukes armar och ben, och kan sparkas om den inte gör det den ska, så långt okej men omsättningen på assistenter är enorm. Många som blir assistenter är unga utan tidigare arbetslivserfarenhet. Många blir inte informerade om vad det kommer utsättas för, i form av våld och kränkningar. Dock är det absolut inte så för alla.

Nu till det svåra.
Ska det vara så?
Finns det andra sätt att lösa detta på?

Problem 2.
Barn som är mycket svårt sjuka och vårdas i hemmet av föräldrar och assistenter.

Barn som inte vet var de är, inte kan äta själva och som har stora vårdbehov.

Ska det va så?
Ska två vuxna föräldrar missa hela sitt yrkesverksamma liv för att vårda ett barn hemma. (många går in i väggen)
Ska alla syskon till det här barnet lida för att de fått en svårt funktionsnedsatt bror eller syster.

Vet ni, jag tycker inte det.
Jag tycker att svårt sjuka barn som ska sondmatas passas dygnet runt ska bo i vårdboende.


Problem 3.
Yrkesverksamma funktionshindrade med assistent.

Såg på tv att en människa hade assistent på jobbet.
Assistenten satt där hela dagen men den effektiva arbetstiden var 2 timmar av 8 möjliga.
Ska det vara så?
Finns det kanske andra sätt att lösa det på?

Hur löser vi det här?

Ja ett sätt är att ha en pool grupp som finns i varje stadsdel/samhälle som åker ut och hjälper bara icke pensionärer med det de behöver hjälp med dygnet runt. Då kan man åka två och två. Som hemtjänst.
Man kan ha övervaknings kameror hos varje brukare och olika larm.
De som inte klarar sig med den här hjälpen får helt enkelt bo på ett boende eller i ett kollektivhus för handikappade.

Alla tungt vårdkrävande barn bör vårdas av sjukvårdsutbildad personal i vårdboenden. Sen är det upp till föräldrarna om de vill ta hem sitt barn under natten eller på helger. men det är inte rimligt att assistenter ska vårda svårt sjuka barn i hemmet ensamma. Det är heller inte rimligt att föräldrar gör det i synnerhet inte om det finns syskon.
Detta gäller även tungt vårdkrävande vuxna.

Hen som jobbar heltid men behöver hjälp med kaffe, lunch och toa besök. Där skulle man kunna ge någon i personalen lite mer i lön för att hjälpa den funktionshindrade. Sen får det väl bli som för alla gamla, det kommer någon och hjälper till vissa tider och blir det något akut så larmar man. Då ska det finnas en larmgrupp i varje område som svarar på larm.

Vi har fått ett individualistiskt samhälle, där alla kräver egna lösningar och alla vill bara ha. Det fungerar inte alltid. Visst ett samhälle ska ta hand om sina svagaste medlemmar men inte hur långt som helst och inte till vilket pris som helst.
Individen först men i min ungdom hette det kollektivet först.

Nästa problem.

Bensinen kontra el-bilar och hela samhällsbyggnaden kontra världen freden och det hotande kriget.

MP vill höja bensin priset till 25 kr helst mer. Man vill få bort bilåkandet. men det man glömmer är att alla lastbilar, transportfordon, bussar mm går på diesel eller bensin taxi/färdtjänst/sjukresor inräknat.
Så hur ska vi lösa det?
Hur gör vi med Norrland där man har 20 mil till jobbet och inga bussar? Ska vi som EU tycker avfolka glesbygden och flytta alla in till städerna i mellan och södra Sverige? Fast Norrland har ju varit bra att dumpa invandrare i.

Vi strävar nu efter el-bilar. Låter ju jätte bra. men en professor sa på TV att om alla fordon i Sverige skulle gå över till el skulle för det första el-priset bli högre än bensinpriset och vår elproduktion skulle mång dubblas något som i dag inte går utan fler kärnkraftverk, fler utbyggda älvar och vattendrag. Kanske kan vi komma en bit med solenergi? men vindkraften är redan dyrare än vad den ger.

Jag vet inte hur vi löser problemet.
men om vi utgår ifrån att vi ska ha el-fordon så måste det byggas mängder med tankstationer. Inte minst på landsbygden.

Men jag ser också att vi måste decentralisera hela Sverige med eller utan EU. Alla kan inte bo i städerna.
Vi behöver arbetstillfällen ute i byarna som det var förr. Kanske ska vi bygga ut järnvägsnätet, å andra sidan det vägnät vi har det är inte underhållet och det rasar snart samman helt i alla fall på de tungt trafikerade sträckorna. Så vart ska vi ta pengar ifrån?

Jag tror ändå vi måste öka befolkningen i hela landet. Kanske genom riktad skatt och riktad skattesubventioner.
Kanske kan man göra så att skattetrycket blir lägre ju längre ut från städerna man bor?


Vi är alla rädda för Ryssen och det hotfulla klimat som just nu rasar i hela världen inte minst i Europa.
Vi rustar och plöjer mer miljarder i ett försvar vi nyss avvecklade för att det var fred( sovjet unionens sammanbrott, ingen trodde de skulle resa sig igen).
Vi bygger nytt försvar men vad hjälper det när vi på två dagar kommer svälta ihjäl?
Vi har ingen inhemska mat produktion som kan bära hela Sveriges behov i händelse av krig. Vi har egentligen inget egen produktion av varken kläder, möbler eller husgeråd allt är sålt till Irland, Tyskland eller Finland mfl länder.

Sverige styrs av en skock hönshjärnor som har mycket svårt att se helheten. För att vi ska kunna försvara vårt land måste hela landet leva.
Å tänk om kriget inte kommer från öst utan inifrån?
På alla nivåer i samhället har vi idag muslimer. Det fungerar ju så länge det är sekulariserade muslimer men om det är rättrogna muslimer så följer de koranen och där talas det om att islam skall ta över världen och att alla utom sunnimuslimerna är orena. ( dokument utifrån igår lördag 17 mars)
Så frågan är då hur många av våra nya vänner är villiga att strida för ett fritt Sverige? Jag tror det är många men vi ska veta att IS är starka och starkast i Örebro.

snart är det fler röstberättigade muslimer i Sverige än svenskar. Vad händer om vi plötsligt har en muslimsk stadsminister och en muslimsk regering? en utopi kanske?

men någonstans tror jag att de flesta muslimer, judar mfl religiösa människor ändå valt att komma till Sverige för fred och frihet.
Jag lyfter detta därför att det inte är så självklart att det blir Ryssen som kommer, vi vet inte vad som händer i världen. Idag svänger politiken rekord snabbt.
Tänk om nästa världs krig är ett handelskrig? Där länder stryper exporten till vissa länder, det skulle vara förödande för Sverige. 
Tänk om Tramp vill sätta missiler i Sverige? Det pågår ett land krig i det tysta där Kina vill köpa vårt land sätta upp hamn på västkusten, inte för att få bättre handel utan för att kunna ankra stridsbåtar nära USA ( det tror jag). Nu minns jag inte men de har fler projekt de vill göra i vårt land.

Det skulle ju vara ganska gesvint att ha ett krig mellan USA och Öst över svenskt territorialområde.
I dag med den världsläge vi har måste man tänka utanför ramarna, vad som helst kan ligga på lur. Se hur det blev i Syrien.

Är EU en union? Eller var det ett sätt att låsa valuta och lagar mm till Bryssel? Ett skrivbords övertagande av Europas länder? Smart i så fall.

Börja tänk för snart är det val.

Vem vill ha en levande landsbygd?
Vem vill ha bilfria städer och fungerar det verkligen?
Om man inte får åka bil i städerna hur ska man då ta sig till sjukvården, och alla andra instanser man inte kan strunta i F-kassan, AF, Skatteverket....  Då måste alla såna myndigheter läggas utanför städerna vilket med för mer biltrafik eller kanske fler bussar beroende på vem som styr.

Sjukvården. Vårdcentralerna i stan är köerna långa till. Men på landet finns flera läkare under en dag och tempot är långsammare. Kan man låta vissa vårdcentraler specialisera sig och man skickar patienter till dem jag tänker hjärt, astma, blodtryck och blodsocker sjuka. Effektivisera vården. Eller kan man göra tvärt om mot förr, skicka patienter till landsorts VC kanske en mini buss men flera som behöver vård.

Man borde också ha fler jourmottagningar, en för barn och en för oss andra. För övrigt borde jourmottagningen ligga i anslutning till akuten och där bör man först möta en distriktssköterska som sen slussar vidare till jouren eller akuten.

Till sist invandrar frågan.

När man kommer till Sverige ska man inte behöva vänta 2 år på ett besked om man får stanna eller ej. Är handläggningstiderna längre än 3 månader ja då får man väl anställa fler handläggare.

Samhällen, städer byar som tagit emot många asylsökanden ska inte ha fler. Då får man bygga baracker i Danderyd, Djursholm och Lidingö. Man ska inte kunna sitta och ta beslut om invandring när man inte har en enda invandrare i sin närhet. Punkt slut! Det är som att fatta beslut om djur och bonneri i Stockholm som inte har en aning om hur det är att leva på jordbruk i mellan Sverige. Decentralisera makten också inte dra ner den till Bryssel. För Europa månar om sitt vi ligger i utkanten vad bryr de sig om oss?

Vart kommer vi ifrån och vart är vi på väg? Beslut som fattas idag styr morgondagen.


Är alla år med strider för lika lön för lika arbete, jämlikhet mellan könen och yttrandefriheten bort kastade?
Frihet - att få säga vad du vill, att få tro på vad du vill.
jämlikhet - att få lika lön som kvinna, att ha samma rättigheter och värderas lika som mannen.
broderskap. - att måna om de svagaste i samhället, att dela med sig av sin lön i form av skatt till dem som har det sämst.

Är sharialagar jämlika för kvinnan?
Är minareten med böneutrop religionsfrihet för icke muslimer?
Är det allas likavärde att några inte tar andra i hand?
Finns det orena människor?
Är frihet att ordna en nazist demonstration framför en judisk synagoga?

Jag tror på allas lika värde, vi kommer alla från stjärnorna, endast människan har skapat religionerna. Vi har mer gemensamt än det som skiljer oss åt. Låt oss då leva i fred och frihet tillsammans.

Någon sa det mycket bra, allt vad du vill att andra ska göra för dig, gör det för dem du också.

Ingen människa är som bekant en ö i sig själv vi är alla en del av helheten.

Relationer

Har ni någonsin ställt er frågan, varför är de där människorna ihop?
Eller varför blir inte de ihop?

Udda par som lever lyckliga i hela sitt liv. Hur kan det fungera, medan människor som borde passa ihop inte gör det.
Som i gift vid första ögonkastet, jag har sett några avsnitt då och då och nej även fast många specialister på relationer har parat ihop paren så går det ändå åt pipsvängen för de flesta.
Varför? Därför att vi alla är egoister i dag. Så var det inte förr, då tänkte man mer på sin nästan än sig själv.
Ingen är i dag beredd att jämka för att få till ett hållbart förhållande.

Det gör ont att inse att den som var ens livskärlek inte går att leva med eller att hen valt någon annan.
Så om jag inte kan få min livskärlek så spelar det ingen roll om jag blir lycklig eller ej.

Ondast gör det när en nära och kära väljer fel. För det spelar ingen roll vad omgivningen säger man ändrar sig inte.

Varför stanna i en dålig relation?
Ja även de som är misshandlade psykiskt eller fysiskt stannar ibland till det bittra sluten, där någon dör.
Det gör ont att se hur någon lider, förminskas och liksom tynar bort emotionellt. Se hur orken går ur och hur allt blir meningslöst.

Varför stanna?
Jag varför? efter ett tag får man låg självkänsla och ett uselt självförtroende.
I synnerhet tjejer tänker att jag är så ful, så tjock så.. vad det nu kan va att jag får aldrig en ny pojkvän. Det spelar ingen roll om det står hundra friare på kö...

Somliga ställer upp krav jag kan tänka mig leva med dig om. Eller så förväntar sig endera partnern att den andre/andra ska köpa hela paketet och vara nöjd med att flytta hem till hens mamma stå ut med fyllefester, stå ut med att en köper skit för alla pengar. Stå ut med att dina egna intressen förringas och att du inte får köpa något av det du vill ha.  Å ändå finner man sig i det???
Jag ger upp mina drömmar för att du ska få leva ut dina.
Jag står ut med att kallas tråkig och att jag förstör stämningen på alla fester för att jag inte dricker eller dricker för mycket.

Livet är inte enkelt. Det är svårt att hitta sin livs partner sin soul mate.  Det är så bråttom skaffa villa vovve Volvo och en kull barn, sen inse att det blev inte som jag tänkt, så jag går..

Man kan inte packa på någon annan sina drömmar men man kan heller inte förneka någon att förverkliga sina drömmar.

Man får lov att ge och ta eller helt enkelt försöka hitta den som har ungefär samma dröm som en själv.


Att stanna i ett förhållande där man inte får utlopp för sin egen personlighet sina drömmar sina mål, det är att ta självmord på sitt innersta väsen. Gör inte det.

Sök och du ska finna den som är som du. om du inte gör det så går livet att leva ändå. Men vad du än gör nöj dig inte med det näst bästa och låt livet rinna i väg, det är så kort och det går inte i repris mig veterligen.

Kväv inte varann. Stå inte på varann och krossa inte varann.

Kärlek är att bära varandras bördor. Att jämna vägen för varann och dela vardagen.

The things we do for love.

Att tappa bort sig själv.

I åratal har jag kämpat för min mans och mina barns rättigheter, hjälpt honom och mina barn.
Jag har varit arg, ledsen och rasande.
Jag har aldrig gett upp.

O förtrutet kämpat på.
Nu är alla vuxna mer eller mindre.
Nu är jag bara i vägen, nu när de kan själva i alla fall i bland.
Men jag är snäll när rapporter till af, f-kassa mfl ställen ska skickas in, när jobb ska sökas och när man ska gå till olika myndigheter. Men i bilen på väg hem är jag åter ingenting.

Jag är tjatig, och ska sluta, vad är det med dig.....

Å jag blir ledsen.
Dessa människor jag gett mitt liv, min fritid - allt.

Här står jag nu mitt i en 50-års kris och vill inget hellre än att lämna dem alla.

Vem är jag???

Jag känner inte ens igen mig själv.

Hela mitt liv har jag lyssnat på dem, tagit hand om dem och plåstrat om både kropp och själ.

Här är jag, ett vrak.
Jag vaknar mitt i natten med full panik ångest. jag blir inte av med den ens under dagen.
Ångest, oro förtvivlan...

Jag gråter rätt mycket.

Finns det ett liv för mig också fast jag är sjuk, rörelsehindrad och allt igenom trött.?
Finns det ett jobb?

Finns det en framtid?
Kan jag studera eller har tåget gått?

Jag vill egentligen inte leva mer.

För att livet ska va meningsfullt måste man vara älskad.

Inte ens de som jag tagit han dom som mina egna barn kan låta bli hugga mig i ryggen.

är jag en så fruktansvärd människa?

Jag vet inte för jag har tappat bort mig själv, min tro mitt jag.

På tv, vad är sevärt?

Två lördagar i rad har jag tittat på mellon. Katastrof. Inte ens programledarna kan rädda eländet.
Vad gör Edward Blom där? Vi får tacka gud att inte Mandelmans också är där.

Plastigt fånigt och ja hemskt. Vad gjorde den svenska tjejen i orange pyjamasbyxor där? Vi behöver kanske en klädkod?
Och programledaren i bara kalsonger..... inga kommentarer.

Galor det är inne med galor.

Men det finns en gala jag ÄLSKAR OCH ALLTID SER -QX-GALAN.

Vilken programledarprestation!
Vilken stämning!
Alla är där!

Man blir glad och man inser hur lite jävlar anamma kan förändra allt, när det är trovärdigt.
Helene bergström höll ett fint tal över Rickard Wolf som ju gick bort här i vintras. Fantastisk människa som trotsade sjukdomen och sjöng Edit Piaff mm.

Christer Lindarw fick pris årets homo/bi väl förtjänt men blev ändå besviken att kille från "allt för Sverige" inte vann.
Galan har djup, humor och allt det mellon saknar.

Hela familjen utom jag ser på bron. Jag tittar inte eftersom jag hatar att bli skrämd.
Jag tittar i stället på Veckans brott. jag älskar Leif GW Persson. han är en av få människor som faktiskt är snyggare och sexigare nu på ålderns höst än i sin ungdoms dagar. Han har humor och är en mummelböx. hon är skärpt och drar sig inte för att ställa obekväma frågor till programmets gäster.

Jag ser annars gärna på Agenda, Kalla Fakta och Uppdrag granskning.

Men förutom veckans brott sitter jag som klistrad när the curse of oak Island går. Oj oj bröderna Lagina har lagt ut miljoners miljoner på att gräva efter något de tror kapten Kid grävde ner på 80 m djup för 300 år sedan.
Jag undrar lite hur i herrans namn de fick ner skatten på det djupet på 16-1700-talet? Det är ju nästan omöjligt i dag med den fantastiska teknik de använder.  Jag funderar också på alla mynt, knappar mm de hittar med detektor. varför gör man inte en riktig utgrävning i rutnät som sig bör?  Ett annat program jag ser lite då och då är Hunting Hitler. Lite osannolikt det också. Han dog aldrig utan flydde ut ur landet, frågan är hur? vart? och med vad?

Vad finns det annars att se?

Följer ibland dock vem vet mest och hemma i soffan är det onekligen jag.
såg förra avsnittet av så ska det låta med Sara Down Finer (stavas inte Chirley Clamp) visst saknar jag både Peter och Calle och var lite avogt inställd till Sara, men fick ändra uppfattning. Hon är vacker som en Nanny Mc Fee efter förvandlingen. Hon är kunnig och har stil. bravo!

Jag ser fram emot nya avsnitt av shetland. Karg, minimalistisk tv med bra innehåll och bra skådespelare.

För övrigt läser jag hellre en bok än ser på tv.

Till sist,, för ett tag sen såg jag dokumentären om prins Henrik av Danmark. En fin människa som aldrig blev accepterad av Danskarna. Han utsattes för hår obefogad kritik och var nära kasta in handduken, men gjorde inte det eftersom han älskade sin fru.

Henrik avled i går. Jag önskar honom frid på andra sidan. Jag beklagar sorgen Drottningen och barnen, barnbarnen nu genom lider.

Gå i frid Kung Henrik!

I landet mitt emellan

Jag kunde inte sova i natt, heller.
Någonstans mellan sömn och vakenhet, där intryck och förnimmelser blir så skarpa.
Där i det dimmiga landet där hjärnan ser allt så klart som i en spegel, där var jag.

Jag har inte kunnat gråta sen pappa dog(2009) jag har varit ledsen och deppig men inga tårar. Tårarna har liksom fallit på insidan.
Sista tiden sen efter sommaren har jag gråtit varje dag. I somras grät jag i min ensamhet ner i sängen över ett liv som handikappad som absolut inte blev som jag drömt om, inte ens i mina värsta mardrömmar.

Jag lekte med tanken att ta livet av mig, för vad fanns det att leva för?

Allt känns så hopplöst.
Vi har vänner goda vänner som hjälper oss i fattigdomen.
Vars hjälp har varit livsavgörande på många sätt.

Jag har ställt mig frågan vad jag gör här(på jorden).
Makens arbetslöshet ställer allt på ända. Huset förfaller. Vi fryser nästan ihjäl inne vi har 16 grader och jag krampar sönder i varenda muskel.

Förr var fattiga stolta tog inte emot allmosor. men jag tar tacksamt emot utgånget bröd och tackar i djupet av mitt hjärta för det. Jag ÄR TACKSAM för hur skulle vi klarat oss annars?

Jag orkar inget längre.

Så drabbade sanningen mig som ett slag i nacken i natt. 57 år gammal (i okt) har jag nog drabbats av en 50-års kris.
Det är så tydligt. jag gråter över den spillda mjölken och det samhälle som gör att jag inte kan eller vågar göra något åt saken, ja också kroppen...

Jag försöker få mina barn att ta tag i sina egna liv medan tid är. Men inte ens en häst kan få dottern att vilja gå upp på morgonen. En häst som före köpet var lösningen på alla problem enligt samma dotter. Pappa sköter hästen oftare än hon. han har fått lära sig mocka, kratsa hovar mm.

Hästen stjäl all tid vi har.

Samtidigt ska jag erkänna att det känns bittert att dottern lagt ner 30 000 på hästen men inte kan lägga en slant hemma för mat och tak över huvudet. gratis tvätt, skorengöring, strykning mm.

Vi går på knäna.

Jag orkar inget mer. Jag har blodbrist, jag skulle behöva min neurobion spruta men har inga pengar till den.

Livet gick i från mig. Mitt pucko!!!
Där stod jag på perrongen och tåg efter tåg passerade, därför att jag lyssnade på andra. Och nu är jag rädd att ta steget ut i livet och till ett arbete.
Alla säger du kommer bli av med din sjukersättning direkt. För tänk om det inte går att jobba alls?

ja jag vet mitt skelett förbenas sakta. Artros, spondylos, stenos massa ord, i min värld stavas de värk från helvetet.

Jag har haft fruktansvärd ångest sista veckan för jag har slutat med morfin. Idag fick jag ta en tablett för jag ska åter igen på magnetkameraröntgen. mina tankar går till alla drogberoende som inte orkar vänta ut abstinensen.

Jag beundrar alla uteliggare som orkar. Eller gör de inte det? Erik träffade på en man i går på centralstationen, han var varken alkoholist eller drogberoende. Han hade autism och ADHD, samhället vill inte hjälpa honom, de anser att han ska hjälpa sig själv. Erik frågade hur han överlever. han svarade att man måste leva i nuet. Det finns ingen framtid eller morgondag.  Jag ber till Gud att han ska ge mig medel att gå ut och hjälpa dem som ingen hjälp får. Erik gav honom 50 kr till en hamburgare.

JAG VILL INTE!!!

Jag vill ha ett liv, jag behöver pengar och jag är oerhört trött på att frysa inne.
Tills helt nyligen hade jag inte ens en vinter jacka maken har fem...

Så där mitt i natten i timmen mellan gryning och mörker, då allt bli så klart, såg jag mitt liv.
 Såg hur illa det är, inte lika illa som för mannen på stationen men ändå illa i mitt liv. Å ändå är det inte mycket emellan mitt liv och hans ett hårstrå och jag är där han är.

Maken och jag borde ha skilt oss för 10 år sedan. Vi är som natt och dag. Vi tål inte längre varann och det enda som händer när vi ska prata är att jag aldrig kan säga något. För säger jag något så säger han -jag är en idiot och jag ska inte prata för  en får ju aldrig säga något. Jag å min sida har alltid fel det är alltid något fel på mig, -vad är det med dig?

Så jag håller bara med och går sönder.  Jag förstår processen bakom makens ilska han har inte haft ett jobb på 3 år.
Han håller inte måttet på de jobb han haft. Jag vet det för jag ser det hemma också. Jag är nog inte bra för hans självförtroende.
Vi knäcker varann.
 Han vill inget göra och gör inte det jag ber om. Jag tjatar och det gör att det växer ett motstånd i honom.
 Jag gör sakerna själv och får skäll.

Vi borde skilja oss.
Men jag älskar honom.

Ingen av oss vågar.

STANNA INTE I EN DÅLIG RELLATION. säger jag till mina barn.
Och det enda de gör är att hitta dåliga relationer.

Sen kommer de hem och det är gott, men jag orkar inte höra om allt som gått snett, jag har nog med mitt eget.
Men jag har lärt mina barn att komma till mig så jag öppnar famnen som en god mor gör.

Men hur ska deras liv bli utan mig?

Allt detta om jag inte fanns vem ska då göra det???

I gryningen ser jag ett nytt liv framför mig.
Ett liv utan hästskit ända in i vardagsrummet, ett liv utan tjat utan gråt.
 För som jag gråter nu.
Ett liv utan andras saker i  hallen i vardagsrummet.
Ingen plockar bort efter sig.
 I hallen står en säck foder morötter, en säck havre och en hink betfor. En påse med 2 termosar står innan för dörren bredvid två skitiga stallskor och ett par ridskor. Makens underställ ligger i trappen och dotterns dator står på vardagsrums bordet.

Jag älskar min familj.


Jag önskar mig frid.

jag vill något med mitt liv.
Jag vill leva tjäna pengar och starta renoveringen av huset.
Men mest av allt vill jag flytta.

Alla drömmar om en gård på landet försvann i natt.
Drömmen om får, getter, kaniner och höns gick upp i dimmorna och när de glesnat ur fanns bara ett rum på ålderdomshemmet kvar. I väntan på döden.

Men är det verkligen så illa?
Gud sa till mig att om du vill är det nu ditt liv börjar.
 Barnen är stora, låt dem bli stora.
 Du har 20 år till att leva. JA LEVA sa han.

Jag tror på Gud, jag måste börja se möjligheterna.
 Jag är en positiv människa som ser möjligheter, som är lösnings fokuserad, som får saker och ting att hända.

Jag är fantastisk och skulle kunna göra mycket för andra.
Funderar på att fråga någon kyrka( i stan) om de vill ha en volontär?

Ute är det början till vår vinter. Men de soliga dagarna går mig förbi.
Jag tillbringar dagen i soffan i bön och meditation. Min själ behöver frid.

Iam who i am, a pice of God. Jag är den jag är, en del av Gud. Gud är i alla och alla är i Gud.
Amen.

ps. i går var maken på anställningsintervju och kom hem som en ny människa.
Ds.

Trött och seg. Det bär emot

Våren står för dörren.
Nej säger du det är vinter och snart sportlov.
Men för den som ska ha en prunkande trädgård i sommar så måste vissa frön ner i jorden NU!

Jag talar om alla de frön som det står tidig sådd på, bla. Petunia, penséer mfl.
Jag har i dag tagit mig i kragen och tittat lite på frö sidor men tömde rätt snart varukorgen.
Va inne på fröer med posten, där blev påläggen först 29 kr för frakten och sen 49 kr i faktura avgift genom klarna och 49 kr i moms. Det stack i väg rätt fort. Det blir att åka till plantagen istället eller köpa från via Impecta som är ett lokalt företag i Julita.

under trappen står så-jorden och planteringslådorna men orken tryter.
Jag är så trött vilket beror på lågt järnvärde och jag har försökt äta järntabletter men får så fruktansvärt ont i magen.

Ja vad kan det då bli som ska ner i småkrukorna i år då?
Petunior, penséer, malvor, rosenskära, lejongap, nemesisa, färgsporre, ringblommor, atlasblomma och tagetes, kanske nått mer om plånboken tillåter.

Dessa fröer jag nämnde har jag redan frön kvar av.

Ringblommor blir det också, de står som små solar i rabatten långt in på hösten.