Årets sista dag.

Många tankar har farit genom huvudet de sista dagarna.
Förtvivlan över vårt liv och vår situation. Jag hoppas innerligt det blir en positiv förändring nästa år.

Vår älskade häst utsätts ständigt för stress av människor som inte förstår henne.
Dottern går sönder och vi gråter tillsammans i soffan.

Jag är utbränd och varje gång jag börjar må lite bättre så blir det en ny katastrof någonstans i familjen.
Ska verkligen livet vara så här?

Det känns som jag är påväg någonstans och jag lämnar ständigt nya saker bakom mig och även gamla vänner.

Kanske är det så att visa bitar av livets väg måste man gå ensam?

Min älsklings väg, vägen mellan himlen och vattnet.

Jag hoppas  bönen gäller " herre lär mig vandra din väg inte som jag vill utan som du vill. "

..Så böj mig till din vilja...

Jag tror jag böjt mig så djupt att jag aldrig mer kan gå rak.

Jag har förlorat så mycket i livet att en sak till inte spelar någon roll längre.

Varför är det så lätt att vara elak mot den som är snäll och inte bjuder något motstånd?

Många frågor, inga svar.

Detta hoppas jag på 2019



en vinst så vi aldrig mer behöver oroa oss för ekonomin.
Hälsa till oss alla och att Erik inte är sjuk i blodcancer.
Hälsa för hästen såklart.

Att det måste bli rättvisa någon gång.
Att kim och Hanna får jobb som de trivs på och kan få stanna på.
Att Erik får bra betyg i skolan och får vara ifred för trakasserier.

Jag hoppas också att vi antingen har råd att renovera och underhålla huset eller att vi har råd att köpa ett enplans hus eller bygga något eget.

Jag vill så gärna ha höns.

Att Hanna hittar en livskamrat.

2019

kom med glädje och lycka

arbete och vila.