Ett ovälkommet uppvaknade.

I bland är man trygg i sin bubbla. Man ser inte utanför.
Här är vi uppe i Örebro trakten sen 1968.
35 år i Brevens. 15 år i Odensbacken.

Jag har aldrig varit hemma någonstans.
Överallt är jag en utböling.
Värst har de här åren i Oden varit.

När vi flyttade hit 2003 trodde jag det skulle vara svaret och lösningen på alla våra problem, naturligtvis blev det tvärt om.

Under de här sista åren har jag förlorat mina föräldrar. Min morbror har jag tappat kontakten med vet inte ens vad han har för telefonnummer. Han har ändå varit en stor del av min uppväxt.

Hur blir det när vi dör?

Mina barn har aldrig smält in i min mans släkt. Vi har absolut ingen kontakt med dem i alla fall inte barnen och jag.


Jag har min släkt i Eksjö, Nässjö, Sandsjöfors och Hultsfred.
Min dotter har kontakt via FB med sin häst tokiga syssling i Hultsfred.
Vi träffar min kusin Thomas regelbundet, har kontakt med flera vi FB.

Tonny min kusin (jo han stavar så) bor i Bjursås och vi snackar lite på telefon och han har hälsat på några gånger.

I helgen var vi nere i Eksjö för att fira min kusins son (Thomas son  heter Robin) på hans 30 års dag.

Vi åkte för att vi gillar Robin, Annelie och Felicia. Men också för att få höra Thomas spela i sitt band.
Rouge stuff som spelar rocka billy och riktig jänkar rock.

Där träffade jag kusiner jag inte sett sen jag var barn. Till min förvåning gled mina barn in i samvaron (i alla fall Erik) på ett sätt jag inte sett dem göra någon annanstans. Vi kände oss välkomna och vi hade roligt även om jag fick njuta av allt på en stol pga mitt handikapp.

Så i morse vaknade jag med ångest.

Vad har vi här att göra? är inte släkten det viktigaste i ens liv? De som bär på samma gener som jag de som ser ut som jag de som tänker som jag.

Att färdas genom kulturlandskapet på plats nere på småländska höglandet var fantastiskt och ett uppvaknande.
På något konstigt sätt vet själen var den hör hemma. Jag fällde några tårar därför att min själ blev så berörd, som att hitta en ny melodi på ett instrument som om den alltid funnits där men nu kan jag höra den.


Vad är livet?
Hur viktig är tillhörighet?

Kan man börja om mitt i slutet av livet?
Vad är bäst för mina barn?

Jag vet vad jag vill, jag vill packa i dag.