jag

jag

tisdag 31 oktober 2017

Baksidan av smärtan



Jag försöker se glad ut, utåt.
jag försöker tränga bort det som ständigt ligger och gnager.
Smärtan.

Kanske var jag naiv när jag trodde jag kunde slippa ha ont.

Nu läser jag dagligen på FB hur människor blir behandlade i vårt land.
Sjuka lämnas utan ersättning och ända vägen ut är döden.

Samtidigt vägras vi dödshjälp.

Jag fick ju precis veta att jag får lära mig leva med min smärta.

Lite ont har väl aldrig hindrat någon?

Men vad är LITE ont?

Är det när det hugger till i stortån? När huvudvärken gör att du varken ser eller hör?
Man brukar fråga mig om smärtan är värre än ett gallstensanfall.

Jag brukar svara att tarmvredet jag hade var en barnlek.
För med mycket svårt smärta som den ovan så blir medvetande graden sänkt. Du slutar uppfatta omgivningen och hamnar i ett töcken.

Svårt smärta från skelett och stora muskelgrupper gör att du har ont på ett medvetet sätt, men du hamnar i en bubbla av smärta. Det finns ingen väg ut.
Är det riktigt illa mår du illa.

Jag har fått problem med psyket.
Jag mår så dåligt av smärtan som jag i princip aldrig vilar från att jag blivit överkänslig. Har svårt att äta, svårt att sitta med människor, svårt att läsa, osv. Även koncentrationen är påverkad och minnet.

Nu har jag oturen att ha ont från fotleden till huvudet. Artrosen värken i de stora och de små lederna. Nyckelbenet axlarna höfterna nacken ryggraden och har börjat i höger knä.

Jag kämpar på.
Men vill jag det?

Den lilla 1 cm stora piggen som är en pålagring på en halskota trycker på mjukdelarna i halsen, därför blir jag hes och känner mig svullen i halsen. Som att gå med halsböld..

Jag tog upp smärtlindring med min doktor. Nä sa han inte någon lösning att knapra piller.

Men om livet inte är värt att leva om man inte kan göra ett dugg annat än att ligga i sängen eller soffa (kan inte ens sitta i soffan längre) då känner jag att jag inte längre vill leva.

Smärtan gör mig oförmögen, initiativlös och handlingsförlamad på ett djupare plan dvs det gör så ont att röra sig att man undviker det.
Ja jag vet att med artros ska man hålla igång.
Ja, man blir bättre och smärtan lindras av rörelse. Men då behöver jag en smärtlindring som gör att jag KAN ta det klivet.
Men alla smärta jag har idag är inte smärta från artros, det är fibromyalgi och generell smärta som ingen kan förklara. Men en läkare sa att fibro är en överhettning i nervsystemet så det är som när det brinner i ett rum så ringer brandvarnarna i hela huset. Det också detta som gör att jag har ångest och svårt att hantera min smärta.

Jag vaknar numera flera gånger per natt med full panikångest och full smärta från nacke och axlar.

Jag går nu på sjukgymnastik, jag tar antiinflammatorisk medicin innan och varje rörelse gör så ont att jag lätt kunde hoppa från 3dje våningen om den slutade, men jag kämpar på.

Tre dagar efter är jag totalt utslagen och allt är värre än någonsin men den fjärde dagen är det lite bättre än innan.

Nu lever jag på hoppet.






Alla bilder i inlägget är tagna av: Hanna Johansson.










lördag 28 oktober 2017

min hälsa lämnar mycket övrigt att önska 2

Jag va till ortopeden i går. Vi skulle kolla på röntgen bilderna av min nacke.
nacken har besvärat mig sen 2013.
Nu träffade jag en läkare som hade lust att förklara vad vi såg.
Jag har stora förändringar i nacken som är ålders relaterade, eller inte egentligen eftersom jag har ärftlig artros.
När jag var 25 år hade jag en ryggrad som en 85- årig.  Vi tittar och hans säger att smärtan som håller på att göra mig galen inte går att göra något åt, för en operation kommer inte få bort den. Han undersöker mig och säger att det inte är nervsmärta ner i händerna, m det vet jag redan men det är fruktansvärd smärta ändå.

Det har gått fort säger jag och han håller med då han tittat på mina andra röntgenplåtar som togs för några år sedan.
bland annat har det växt ut en pigg på ca 1 cm som växer mot matstrupen och trycker rätt rejält på vävnaden runt omkring. Den ska opereras när jag inte längre kan svälja...

Jag ska också få en operation när påverkan på ryggmärgen blir större och jag fått nervsmärtor i armarna, tyvärr kommer inte den operationen lösa varken nervskadorna som då uppstått eller smärtan jag då har...

Han säger att min dåliga balans och min breda gång är ett resultat av nerv påverkan i ryggmärgen.
Man ser faktiskt på bilderna att det är en betydande påverkan på ryggmärgen som gör att vid ett trauma kommer jag bli helt förlamad.

Summa summarum jag ska opereras någon gång i framtiden när jag är så dålig att jag inte kan bli frisk mer och heller aldrig någonsin smärtfri.

Jag frågar då om smärtlindring och får till svar att lösningen inte är en massa piller.
Jag frågar då hur jag ska stå ut? han visste inte det.
Jag fick heller inte bära krage eller åka rullstol. men å andra sidan kommer jag troligen inte kunna gå inom en snar framtid. På bilden har jag dolt kragen under en snusnäsduk. jag skäms så över mitt handikapp. Ser mina friska jämnåriga.. Bilden som är från förra året orkade jag fortfarande färga håret, idag kan jag inte längre få upp armarna dit så länge.

En grå panter som förtvivlan syns i ansiktet på.
Men det är bara att bryta ihop och gå vidare för här får man inte lägga sig ner och dö ifred.
 Smärtan tär på psyket. Jag kommer inte ihåg ibland om jag tagit mina tabletter eller inte.
Mitt hopp står nu till min fantastiska läkare på vc.

Jag bär också ansvaret för allt här hemma. Man undrar ju hur det kommer sig att vi hjälper alla andra men aldrig får någon hjälp själva. Thomas, Micke, Magnus och Gunilla har vi fått stöd från på olika sätt märkligt nog är dessa  människor personer vi aldrig hjälpt. Jag är den så tacksam.

Vi kan nu inte köpa vinterdäck till bilen så det blir till att inskränka körandet med bilen till bara sjukhusresor, vi har faktiskt inte råd.
Den här månaden är det räkningar på 3000 kr jag egentligen inte kan betala men gör det ändå, vilket innebär att vi inte har några pengar till mat.

Allt detta tär på oss. och på mig i synnerhet. Jag vågar inte äta av mina tabletter mot smärtan för jag har inte råd hämta ut nya.




måndag 23 oktober 2017

Sverige i fritt fall


Det var en gång ett land som hette Sverige. Här fanns ordet lagom.
Vi mötte människor med värme och omtanke. Vi var snälla och trevliga.
Vi levde i samförstånd.

I landet Sverige var det bönderna som bar upp samhället. Där producerades mat och värme. Vi hade djur och vi hade vår skog.

Men vi har några dåliga sidor.

Vi är godtrogna.
Lättlurade.
Vi har viss storvulenhet.
Vi ser oss som bättre än andra.

men vi ser oss också som sämre än grannen vi har alltid mindervärdes komplex inom landet.

Så ute i världen ska vi som lillputte land minsann föregå med gott exempel, skit samma om vi inte har råd.
Vi ska nolla koloxidutsläppen före alla andra osv.

Inom landet ser vi alltid på varann som konkurrenter och den andre är alltid bättre, detta gäller alla utom samer de är sämst i alla lägen. Helst ska vår urbefolkning utrotas.. (något jag finner avskyvärt)

Alla andra nationaliteter som kommer hit är vi skiträdda att kränka.

Vi låter invandrare få jobb före svenskar, lägenhet före svenskar, vi accepterar att de sprider sin kultur ohämnat och vi är till och med beredda att ta bort våra egna traditioner för andra. Man kallar det för utveckling i Sverige.

Luciatågen är kränkande för det är oftast blonda lucior (kan det bero på att många svenskar är blonda?)
Vi avkristnar kyrkan.

Kort sagt vi vänder ut och in på oss för att de som kommer ska känna sig som hemma.

På köpet fick vi en helt ny brottslighet men det passade inte in i bilden så det sopade vi under mattan.

Våldtäkts mål läggs ner, trots stark bevisning.
Kränkta tjejer tystas.

Vi accepterar heders mord, stympning mm fast vi skriker och väsnas blir det ingen verkstad av hoten.
Vi vill ju inte kränka deras Kultur.

Så för att dölja detta började Pussy riot.  Det blev ett gäng feminister over there som startade kampanjen mot Trump.
Jag vet inte hur den skiten kom hit för Trump är ju inte president här...??? Alla bar rosa mössor.

Någon kränkt feminist startade #metoo. Ett bra initiativ! Kränkta kvinnor kan dela sin kränkthet och få medsystrar. Vi är många (ja även jag).

men sen spårade det ur.


Plötsligt var det okej att hänga ut män som gjort sig skyldiga till olika kränkande handlingar allt från att säga att klänningen sitter snyggt på din kropp till regelrätta våldtäkter.

Vi är en demokrati en rättsstat. Hur är det då möjligt år 2017 få hänga ut män i media för "brott" de sägs ha begått i fyllan på en personalfest för 10 år sedan???
De har inte fått en rättvis rättegång. De är inte ens polisanmälda varken då eller nu.

Inför media är man som bekant chanslös.

Vi lever numera i ett land där de som säger att invandrare står för merparten av gruppvåldtäkterna är rasister. För att ingen ska kunna kolla om så är fallet, att invandrare står för största delen av gruppvåldtäkterna förbjuder regeringen BRÅ att göra statistik över det vilket ju gör att alla nu tror att det man trodde är sant.

När Peter Springare går ut och säger att Muhammed, Ibrahim och Mustafa står för merparten av brotten i Örebro sägs han namnge offer som nu blivit uthängda och utpekade utan att deras sak blivit prövad i domstol. Han blir polisanmäld. Men alla kvinnor som hänger ut män?

Vi har inga problem med invandringen men polisen känner sig hotad i Vivalla, Akalla, Rosengård, Rinkeby mfl subsamhällen.
Vi har alltså delar av Sverige som är muslimska enklaver där sharialagar råder.  Svensk polis vågar inte åka dit, blåljus personal kan inte ta sig dit. Var är feministerna som skulle stå på de sargade kvinnornas sida?

Folk skjuts på öppengata i gängbråk mellan vissa familjer. Alla resurser polisen har går åt till att försöka utreda dessa mord. Så tyvärr våldtäkter och misshandel läggs åt sidan liksom bilbränder, inbrott och stöld.

Vi har inga problem med invandringen dessa högutbildade som skulle rädda våra pensioner när andelen som jobbar är lägre än dem som inte gör det pga ålder.
Nu ska pensions åldern höjas för invandringen tär så på resurserna så vi har snart inga pengar att ge till pensionärerna ( enl regeringen).
Chockerande nog uppdagades det plötsligt för våra politiker att merparten av begåvningsreserven är analfabeter.

Men jag har sagt det innan och jag säger det igen. Socialförsäkringssystemet är en FÖRSÄKRING.
Om du har en försäkring som täcker ditt hus så kan du ju inte betala grannens hus som brann ner, gör alla det så blir det inget kvar av försäkringen och där är vi nu. Det är därför alla invandrare går före i kön till jobbet lägenheten mm för de plockar ut socialbidrag du har förhoppningsvis a-kassa så du får klara dig själv.


Sverige, älskade fosterland. Till vår välfärd betalade mina förfäder skatt så att jag och mina barn skulle ha en grundtrygghet. Hittills i år har 188 svenska barn (oavsett etnicitet) blivit hemlösa. 2018 hör jag på UR radion att 13000 barn nu är hemlösa i Sverige, I SVERIGE.
 
Vi har kastat ut kvinnor och barn på gatan och vad värre är att kvinnan i programmet kan knappt svenska, hur ska hon kunna skaffa en lägenhet på egen hand i Stockholm eller ens i Sverige? Är det inte Sverige som skryter om att vi är så duktiga på att ta hand om alla våra medborgare? Vi gnäller ju på andra nationer, men som vanligt gäller sopa framför egen dörr... det tycker i alla fall jag. Sverige är inget välfärds land så länge en enda unge är hemlös.
 

 Kommer jag med min ringa pension kunna bo under tak när jag blir så gammal?
I dag går maken in i fas 2 på AF det innebär att han får ut 6300 kr/mån och jag har 7252 kr i pension. Vår dotter bor hemma så varken hon eller vi har rätt till socialbidrag. Hennes inkomst är 0. Sonen har avrundat 1000 kr i studiebidrag.

Hur blir det för mina barn i framtiden?

Vi lämnar kyrkan, jag också- men tänker ändå betala kyrkoskatten.
Vi avkristnar skolan.
Men vi tillåter religiösa friskolor bla muslimska sådana som tillämpar könsdelning och fostran in i islam.
Björklund sa i Vivalla " skolan ska undervisa i religion inte utöva den" mycket bra sagt.

I dag på FB brann en diskussion om man som invandrare skulle få tala sitt modersmål på rasten i fikarummet. alla med utländsk bakgrund tyckte det var helt rätt medan vi andra såg det ur flera perspektiv bla trivsel. Man framhöll att man kanske inte ville att svenskarna skulle höra eller förstå. Mitt argument är att om man vill prata skit eller privata saker gör det efter arbetsdagens slut. Men i praktiken är detta ett sätt att ta över en arena till.

Islam smyger sig på oss. Allt fler politiker med muslimsk bakgrund dyker upp på olika nivåer i samhället.
 Det är okej så länge de som kommer vill integrera sig med oss. men när en domstols nämndemän dömer en kränkt kvinna för att hennes makes familj är bättre än hennes som argument ja då är vi ute och seglar.  Nu drivs frågan att vissa områden vill ha sharialagar i Sverige, finns redan shariadomstolar i England och Belgien. men vill vi ha det? NEJ SÅKLART INTE! Här säger vi ju att alla är lika införlagen även kvinnor.
Det är när man ser ner på oss när våra flickor kallas svennehoror och vi andra kränks, som det blir farligt.
Ännu farligare när man vill bygga egna samhällen i samhället med egen moské, egna mataffärer och skolor mm som vi måste göra något. Det är farligt när grupper ställs mot varann, när det bildas subkulturer.

 Sverige är det land som tagit emot mest jihadister.
Är det bara mig det skrämmer?


 I helgen körde vi om en bil som såg ut som ett såll med skotthål.

Jag är INTE emot invandringen eller ens invandrarna. men jag vill att vi kräver att de integrerar sig i samhället och att vi hjälper dem. Om vi inte kan ta hand om varenda en av dem kan vi inte ha denna invandring. Vi kan inte låta människor hamna utanför samhället och kanske få det värre än i hemlandet.

Frågan är dock hur gör vi med fundamentalisterna? Kommer fundamentalisterna någonsin integrera sig i vårt samhälle?
Kommer deras kvinnor få läsa svenska och få komma ut ur sina hem för att möta oss?

Kommer andra generationens invandrar barn få gifta sig med vem de vill?
Kommer de Afrikanska kvinnorna slippa könsstympning?
Ska familjer komma undan med hedersmord?

Stora djupa frågor vi måste ha ett svar på.

Man måste se allt från olika håll.
Det går inte att måla upp ett rosa drömscenario, livet är inte rosa.

Vad vill vi att Sverige blir och vad har det varit. Är det bara politikerna som vill ha mångkultur?
Finns det ens?
Ofta så är det så att där islam kommer in där blir det förr eller senare inbördes krig som i Nigeria.
De som vill framåt och de som vill bakåt.

Det pratas mycket skit och det sprids skrämselpropaganda "ryssen kommer och tar oss"
men i dessa dagar framstår Putin som både mogen, intelligent och förnuftig.
Han säger att muslimer bor i Ryssland det är deras land men om andra ska dit ska de lära sig ryska, förstå kulturen och bete sig som Ryssar annars kan de åka hem.

Åka hem, hur kommer det sig att flyktingar kan få 20 000 kr till semester i hemlandet så fort de fått permanent uppehållstillstånd?  Jag trodde de var flyktingar?


Det känns som om vi gått hela varvet runt och nu är allt möjligt och omöjligt. Samhället Sverige håller på att kollapsa.
Vi är LSD som Beatles sa -Lost in the sky with Diamonds eller medan vi var ute och plockade gråsten försvann diamanterna..


Sverige är för fantastiskt för att inte få finnas. Vi måste värna våra liv, vår kultur och vårt arv.
Alla som vill få en fristad här är välkomna men de ska lära sig svenska, förstår vårt land och acceptera oss.

 
Såg på tv i dokument utifrån hur muslimer slåss i andra länder därför att de inte ens är överens om islam. Iran mot Saudi. Sunni mot Shiamuslimer. krig i Syrien, krig i Jemen. Men de stridande sitter tryggt hemma och dricker te. Deras folk dör inte.
Låt oss enas alla folk och stammar.
Låt oss bli ett världssamfund utan religion, utan stamfejder utan folkgrupper.
Ett folk en värld. 
I naturens frid.
men då krävs att alla religioner försvinner att alla folkgrupper upplöses, är det ens möjligt?


".. ja jag vill leva jag vill dö i norden..."

fredag 20 oktober 2017

Ingrid Ekblad

Bilden är från Ingrids FB sida om någon misstycker tar jag bort den
Idag är det en minnes gudstjänst för Ingrid, som nyligen gick bort.

Jag har känt Ingrid sen vi hade barnen små. Hon gick ofta förbi mitt köksfönster med Vidar bredvid och Tuva i vagnen.
Hanna min dotter och Tuva blev bästa kompisar.
Jag pratade ofta med Ingrid på den tiden.

På den tiden köpte Ingrid mat från antroposoferna och jag som nyss fått veta att Hanna fått diabetes skickade efter saft mm till dottern genom Ingrid.

Tuva och Hanna gick på dagis ihop, lekte ihop ända till vi flyttade hit (vilket var ett misstag). Så småningom började Tuva här i skolan och tjejerna åter såg varann dagligen.

Så småningom flyttade också Ingrid.
När hennes mamma dog fick hon chansen att förverkliga en dröm, att få ha ett litet jordbruk.
Hon hyrde en liten gård i Regna nästan mitt i korset mellan vägarna till Brevens och Högsjö.

Hanna var ofta där en period i livet. Tuva hade häst och de båda flickorna hade mycket roligt med den.
Vi var vid något tillfälle där hela familjen, hälsade på fåren, korna och hästen.
Gården låg vackert vid sjön, ett litet paradis.

Jag beundrar Ingrid. Hur många av oss vågar leva sin dröm? Hon gjorde det hur svårt det än var ibland.
Det var kanske fattigt ibland, kalvar dog och livet som bonde är inte så lätt.
Men hon stretade oförtrutet på trots allt så levde hon sin dröm.


I dag är hon borta och allt kommer skingras för vinden.
Ett kapitel i livet tog slut så där oförhappandes och alldeles för tidigt.

Ingrid
Du är den modigaste människa jag känt.
Du är den starkaste.
Jag hoppas du får ett jordbruk med kor, hästar och får i himlen också.

Jag gick inte på gudstjänsten men ikväll skall jag tända ett ljus för dig i minneslunden i Brevens.

Gå i frid.
Du var och är älskad.

 

Blommorna
Ljuset jag tände för Ingrid i kväll.





Det är vackrast när det skymmer.

All den kärlek himlen rymmer

ligger samlad i ett dunkelt ljus

över jorden,

över markens hus.

Allt är ömhet, allt är smekt av händer.

Herren själv utplånar fjärran stränder.

Allt är nära, allt är långt ifrån.

Allt är givet

människan som lån

Allt är mitt, och allt skall tagas från mig,

inom kort skall allting tagas från mig.

Träden, molnen, marken där jag går.

Jag skall vandra –

ensam utan spår.

(Pär Lagerkvist)

lördag 14 oktober 2017

Min hälsa, lämnar mycket övrigt att önska


Har du någonsin varit in till medvetslöshet trött?
har du någonsin varit livsled.
Man blir det tillslut.

Jag har inte riktigt kommit tillbaka efter min operation.
Foten är bra men resten av kroppen tog omåttligt mycket stryk av gips i 12 veckor.
Psyket tog stryk av smärtan.

Idag är jag trött, fruktansvärt trött och har dessutom abstinens efter Tramadol. Det tar en stund att komma på det.
Först tror man att man håller på att dö i hjärtinfarkt, sen funderar man på om det kan va panikångest.
Sen när det aldrig går över förstår man vad det är, abstinens. Jag kan hantera det, jag tar bara en tramadol så går det över. I morgon blir det lite lättare och jag kan strunta i medicinen. Om jag inte har jätte ont...

I dag har jag således inte gjort så mycket, strukit lite slöat i soffan.
Men jag är less på detta livet.

less på att jag mår så dåligt psykiskt att minsta sak fäller mig till marken som ett ruttet träd.
Jag hör hur det sägs att 60 är det nya 30, men jag är mitt uppe i mitt 89. Jag vaknar varje morgon och tror jag är en sköldpadda med ett gammalt skrynkligt huvud och ett skal på ryggen. Jag vaknar med svår smärta och en stelhet i bröstryggen.  Jag orkar inte. Jag ser ut och inser att jag borde gjort klart i trädgården, men orkar inte. Jag borde städat mer noggrant. Jag borde men orkar inte. Orkar inte tänka på vad jag borde, jag är så trött allt gör ont.

Jag bröt ihop igår därför att sonen inte kom i håg inloggen till spotify.
Idag för att hela bokhyllan rasade under natten (jag hörde inget) och maken kunde inte i sin vildaste fantasi fatta hur vi skulle få dit hyllan igen.
Jag kände hur orken tröt hur energin sipprade ut ur kroppen som en syndaflod.

jag fick ta all kraft jag kunde mobilisera och leta efter hyllhållare från Ikea de böjer sig aldrig. Sen satte jag dit hyllan. Kim fick sätta dit böckerna.

Jag passade på att slänga en kasse böcker jag köpt för många år sedan till barnen, men ingen läser ju här mer än jag...

Sen sov jag på soffan några timmar.
Kroppen värker men jag vet inte varför. Psyket darrar som ett vasstrå i vinden.
Jag måste ta mig i kragen.
Jag måste.

Men allt jag vill är att flytta, börja om någonstans. Mitt inre  tror jag blir bra då.
I bland vill jag börja jobba, allt för att slippa ledan och tristessen. kanske, kanske skulle jag kunna det?



Men de flesta dagar vill jag bara lämna allt, slippa höra allas problem, slippa tjata och bli nonchalerad. Slippa bli hånad av min egen familj. Det blir så när alla nåt sin slut punkt. pappa är arbetslös, han kommer aldrig mer få ett jobb, han är för gammal.
Dottern är också arbetslös men AF ger henne inte en chans man stressar och knäcker henne. 
Sonen sliter på gymnasiet.

Å jag brottas med alla och allt detta för att alla i min familj ska må bra. Själv går jag under.


På en liknande bänk för 49 år sedan satt jag här i Åsletå med min klass från Svanvik.
Vem minns det mer än jag?

fredag 13 oktober 2017

HÖST i min trädgård





Höst, jag älskar hösten. Färgerna, den höga luften, allt.
Tyvärr får jag själv värk i leder och till och med under fötterna, men jag älskar ändå hösten.

Livet cykel att födas blomstra vissna ner och dö.
Få dör med sån bravur som växter och trädens blad.

Jag har satt många buskar och växter i min trädgård med tanke på just hösten. men naturligtvis också med tanke på våren.
Min trädgård är därför full av kontraster om hösten, ljust mot mörkt, rött mot svart, grönt mot färg osv.
 Paradisbuskens orange grå blad mot diablons mörkröda.
 Bollolvonets grönska mot Aronians färgexplosion
 Syrenen i förgrunden mot häcken bakom.


Hemliga gångar som nu i höstens fällda blad inte längre är så hemliga.

Alla fantastiska buskar som förgyller denna årstid som Vingad benved nedan.

 
Eller alla fantastiska blommor som håller ut i kylan.






Till och med jag vill vara med på ett hörn, jag som fick ett nytt rött läppstift på eleven.


 
Önskar Er alla
en
underbar
höst!