Ridläger.

Jag har alltid älskar hästar.
Men när jag var barn fanns det inte så många ridskolor, trots Wahlströms ponny klubb.
Jag läste otroligt många hästböcker, jag köpte dem i bokhandeln i Vingåker, hela min fick peng gick till böcker.
Det var den last jag hade, jag läste. men 1972 läste mamma om ett ridläger i Suttarboda i Nerikes allehanda. Kerstin från Karlsdals gård stod som arrangör.
Vi ringde och det fanns en plats kvar.

jag var i sjunde himlen.
I artikeln stod det om en ponny som hette Nicklas, den ville jag ha och den fick jag!

Det var ett roligt läger, det första jag någonsin varit på. Kerstin var fantastisk och så duktig.
Vi var två på varje häst hon som delade häst med mig hette Marie Bill. Vi var väl inte så såta vänner, det blir man inte när man tvingas dela på en ponny.

Vi var sådär 10 barn några var killar. När de andra red berättade vi spökhistorier för varann, sittandes i någon av de stora hästarnas krubba.
Jag mins stallets största häst Estamandura som tillhörde Sveriges försvar. Hon var jätte stor. På lägret fanns också en vit kalv. Andra hästar jag minns är Rogly, Maskot som för övrigt var en berömd film häst han drog fångkärran i filmen Lasse-Majas äventyr.
Ferdinand var en isabellfärgad ponny fler minns jag inte.

Bilden ovan är tagen på kvällen vi har tvättat ponnyerna i insektsmedel så inte bromsarna ska äta på dem. Vi red den till hagen sen gick vi till matsalen för en sista natt smörgås.
Britta har flätat mitt hår. Hjälm och rätt skor var inte så noga på den tiden som ni ser. TA INTE EFTER DET!

Ett par år senare 1974 åker hela familjen till Tunarp, i Mullsjö.
Jag får först en liten brun ponny som hette Backus  jag minns att den inte gick att få den att gå framåt. den skuttade med baken så fort man drev på. Spö har jag aldrig kunnat använda.

Hela familjen bodde i en stuga på ägorna det var så konceptet fungerade. Jag gick genom hagen till vårt hus.
Jag blev vän med Anna-Lena från Eskilstuna och Tina från Vänersborg.
Tina red den vackra hästen Baccardi. Tyvärr var han slut i huvudet.
Eftersom pappa sa ifrån om ponnyn fick jag rida Taffelins egen häst Jasmine. Hon var under Santiago och efter Immer 359.
Jasmine var flugskimmel och underbar.

Men vistelsen började med att jag och en tjej blev jagade i hagen när vi tittade på hästarna, jag hoppade över ett staket för att komma undan och tjejen sprang ut i vattnet. Det var Baccardi som jagade oss.
Jasmine var lätt att hämta i hagen hon la huvudet på min axel sen gick vi.

Vi red mycket, två gånger om dagen. En gång om dagen red vi i terrängen, upp och ner för höga grusbackar, runt i den vackra skogen eller över hinder i parken.

Hela veckan var en enda lång flickdröm.
Sista dagen var det långritt. Vi red förbi en gård där man slaktat en gris och många hästar skenade förbi men inte Jasmine.

Vi band upp alla hästar och tog en fika. Tina kom och bad mig om hjälp att hålla Baccardi för hon skulle kratsa hovarna.
Häst skrället sparkade henne nästan i huvudet och när jag släppte och skulle gå satt jag fast.
Han bet mig i ryggen.
Jag går till mamma och säger att hästen bitit mig hon lyfter på tröjan och skriker.
Jag blir rädd tro att jag har ett hål i ryggen, men det har jag ju inte.
Jasmine sliter sig och kommer i full trav fram till mig lägger huvudet på axeln och blåser mig i ansiktet.

Jag är så ledsen. Men jag bestämmer ändå att jag ska rida hem. Minns inte så mycket av den ritten men min älskade häst tog mig hem ändå. <3

Vi stannade inte på kvällen, mina föräldrar var rädda att jag skulle få stelkramp så vi åkte hem. Morgonen där på åkte vi till syster Berit i Kilsmo, det blev en ren cirkus innan den elaka tanten fick in sprutan i armen på mig. En timme senare var hela armen så svullen att jag fick klippa upp tröjan. Fick feber och blev jätte sjuk.

Jasmine fanns och finns ännu kvar i mina tankar, tyvärr dog hon av brutet ben när de tvingade henne att hoppa. Hon hoppade små hinder med mig men var absolut ingen hopphäst.