Bråttom att bli som alla andra

När jag var ung ville man vara ung länge.
Vi var inte vuxna, vi var tonåringar och vi hade roligt.
Man skaffade lägenhet och ett jobb. Man, nej jag måste skriva jag.
Jag betalade mina fasta utgifter, la 50 kr i ett kuvert per vecka till mat, resten av pengarna gick till smink, kläder och nöjen.
Jag levde, en aning bekymmerslöst kanske, men jag levde.
Jag hade bara ansvar för mig själv.

På sista tiden har jag mött några unga män i 20-års åldern, de letar hus, de funderar på att bygga ett hus. De bor ännu kvar hos mamma men tänker byta det livet mot ett villa- vovve liv.

Ingen av dem har ens ett förhållande.

Varför vill unga män spika fast sig i svenssonträsket redan som mycket unga?
Vad är det som hägrar?

Min dotter är 19 år snart, hon har ett år kvar på gymnasiet, hon vet absolut inte vad hon vill jobba med, hur hon vill bo eller vad hon ska göra.
Hon har drömmar och visioner men är fattig på erfarenheter.
Hon vet inte om hon skall gå universitetet och om vart hon då hamnar.

Jag vill inte att hon går från ett lugnt, bekymmersfritt liv hemma här till en villa.
En villa är ingen dröm, det är ett sätt att leva.
Men det kräver sin man och sin kvinna.

Om man inte är fullskiten med pengar så blir en villa en börda.

Man hinner inte måla klart på ett ställe så behöver man reparera någon annanstans. Man gör ett rum och så står nästa på tur. Man lagar en kran och så går pannan sönder.
Man blir aldrig klar.

Och sen finns det ofta en trädgård till som måste skötas. Gräset skall klippas och rabatter rensas, visst man kan sätta gräsmatta på allt.
Unga som köper hus gräver upp allt och sätter gräs. Steril gräsöken, opersonligt och fult.


Men vad gör man inte för att få några timmar mer ledighet.
En bit bort här bor två unga familjer, den ena familjen grävde precis upp sina gamla fina äppelträd, troligen för att de inte bar frukt, men vad vet jag?
Anledningen till att de inte bar frukt var att de beskars för hårt år efter år.

Grannen mittemot grävde upp Nina Weibull rosorna när han flyttade in och målade hela huset vitt, även teglet. De byter fönster, dörrar och gör altan.

Hus träsket, det tar aldrig slut.

En villa kan man fundera på när sista barnet man vill ha är runt två år.
Det är tufft att ha barn och ett hus samtidigt, nu håller kanske inte alla med om det, men så tycker jag.

Det var ingen dans på rosor att få barn och det var tufft att ta hand om dem, många långa vaknätter.
I bland sov man inget på veckor, man slumrade i soffan när tillfälle gavs.

Att då samtidigt brottas med en villa, en trädgård och dålig ekonomi är nog övermäktigt för många.

Jag tror det är därför många skiljer sig, kraven och måsten blir för stora men överlever men lever inte.
Livet är för kort för att inte levas.

Hur skulle jag göra om jag var ung?

Jag skulle hyra en lägenhet, börja spara och sen också leva.
Resa dit jag vill, köpa det jag vill ha och anser mig ha råd med.
Jag skulle roa mig.

Om jag hade en pojkvän skulle jag göra mycket med honom, se saker, åka till platser och uppleva livet.

Jag skulle vänta med villa, vovve och barn.

Det kommer en dag då man längtar efter barn, då skulle jag hyra en större lägenhet och skaffa de där barnen på ett eller annat sätt.

Sen när det värsta är över skulle jag köpa den där dröm villan eller bygga den.
När jag är vuxen på riktigt och vet hur jag vill leva resten av mitt liv.

Livet är ingen resa på räls.

Det finns skeenden i livet.
En tid för ungdom, en tid för barn, en tid för svensson liv och en ålderdom.

Men hela livet får man dras med måsten.