Lycka är en katalog. Inte scrolla på internet

I dag kom den sista av de kataloger jag väntar mest på.
Cellbes, Atelje Margaretha, Linea, Och katalogernas katalog Gudrun Sjödén.
Hööks läser inte jag men dottern och Ellos och Jotex vet jag inte om de kommer i pappers upplaga i år. Är fotona lika dåliga som i fjol kan jag inte läsa den eller se vad jag evt vill köpa, vita blusar på vit bakgrund är ingen hitt för en gammal tant som jag med svag syn.

Hittade inget i just dessa men i Cellbes klädeskatalog fanns mycket.
Här några favoriter. Lång kofta va jätte modernt när jag gick i trean.

 Vida byxben och cowboy stuk var modernt när jag gick på högstadiet, jag gillar den stilen.

Kjol i möbeltyg ja faktiskt jätte snyggt, gillar den fast jag inte klär i brunt.

 

 

 



 Nästa katalog är en handarbetes katalog och alla som känner mig vet att jag gillar att brodera.
Tyvärr kan jag varken sy räknade korsstygn eller vanliga korsstygn så mycket faller bort.

 

 Jätte fin...

 Den här kan jag tänka mig att sy, lite orolig över att den inte är fållad, jag har inte lärt mig vika hörn än.

 

GUDRUN SJÖDEN.

WOW

VILKEN KOLLEKTION

Väcker ha-begär...

 vilka färger...

 

Undra varför gamla tanter blir mer och mer förtjusta i färg på kläderna, som ung hade jag bara svart och vitt.  Jag ÄLSKAR HÖSTEN, att få krypa upp i soffan med en bok eller ett broderi och tända en brasa och se ut på kylan och de fallande löven.



 

Slaget om mjölken står NU idag, imorgon är det försent.

Slaget om vår natur, om vår mat om vår framtid står nu.
Inte imorgon inte på lördag, idag.

NU måste du ta ställning till om du vill dricka svenska mjölk, äta svenskt kött eller den mat EU vill att du ska äta.
EU håller på att utarma Sverige, de vill göra oss till en skogsfastighet i norr.
Ett billigt turistland vars vatten och skog man kan utnyttja som man vill.

Om vi inte har ett hållbart jordbruk här blir vi beroende av andra länder.
Se hur det är för Grekland. Hur det varit för folk i Ukraina när Ryssen ströp gasleveranserna.

Utan kossor, får och jordbruk blir vi ett skogsland med trä som levebröd.
Det räcker med ett litet vulkanutbrott på Island för att livsmedelstransporterna skall stå stilla i veckor.

Gör något nu.
Jag ringde Arla och sa vad jag kände att jag blir förbannad som konsument när de sänker mjölk priset
för jag vill dricka svensk mjölk.

Konsumenter: Arla Forum, 020-99 66 99. Våra telefontider är: Måndag - Fredag 09.00 - 12.00.

RING. JU FLER SOM RINGER ... TILL SLUT MÅSTE DE LYSSNA.

 Vi kan inte titta på medan vår livsmedelsförsörjning går i graven.
Kött och mjölk från andra länder håller inte samma standard som här.
I andra länder finns inte samma konsumentskydd, inte samma restriktioner för användning av medicin, bekämpningsmedel och konstgödsel som här i Sverige.

Du vet med andra ord inte vad du får i dig.
Det spelar kanske inte någon roll för dig, men dina barn och barnbarn....

Jag minns reportagen på 80-90-talet om barn i Chile som föddes med stora bröst därför att kyckling var billig mat och den matades med tillväxthormoner för att växa snabbare.

Jag minns kor som ligger och rycker därför att de fått kadavermjöl och på så sätt fått Jacob Creufeldts sjukdom. En sjukdom som går över till människor.
Om EU får som dom vill blir vi ett u-land. De flyttar jobben och produktioner dit de vill, vi offras på altaret för att Rumänien och andra fattiga länder skall få sina billiga varor sålda. Vi ligger så långt bort inom EU att de praktiskt taget skiter i oss, utom när det gäller att suga pengar ur oss. De vill väl stoppa vårt jordbruksstöd och ge det till någon annan typ Tyskland...


DU HAR ETT VAL IDAG. IMORGON HAR EU FÅTT SOM DE VILL.

Bilder från Kvinnersta naturbruksskola tagna av Hanna Johansson

Nål och tråd en hobby

Denna regniga sommar har jag varit en hel del i min trädgård, men jag har också broderat mycket. det stillar själen och tömmer huvudet.

Handduken ovan broderade jag till Jon Henrik Fjällgren. Fjället är Mittåhamran.
Jag har broderat två retro kökshanddukar till min kusins dotter Zandra.

Nu har jag precis ritat av ett mönster till en kudde till henne.

runt motivet ligger garn förslag, den skall broderas i konstsilke, metall och moulinégarn.
Om ni tittar så ser ni att båda motiven är hämtade från samma original motiv jag har bara lagt till och dragit ifrån lite här och där så blir det något nytt.

Till mig själv syr jag en duk med fjärilar i varje hörn. Jag håller också på med den stor duk med åkervinda, den har jag hållit på med i flera år men om jag läger manken till så blir den klar i år.
Har också fållat de dukar Hanna köpte på vätternväveriet.

Nedan några alster som jag sytt tidigare.

 Hannas tomtar

Det är alltså begagnade eller gamla handdukar/linneservetter jag ger ett nytt liv.
Därför sitter ofta monogrammet kvar för det hör liksom till handdukens historia.

Bråttom att bli som alla andra

När jag var ung ville man vara ung länge.
Vi var inte vuxna, vi var tonåringar och vi hade roligt.
Man skaffade lägenhet och ett jobb. Man, nej jag måste skriva jag.
Jag betalade mina fasta utgifter, la 50 kr i ett kuvert per vecka till mat, resten av pengarna gick till smink, kläder och nöjen.
Jag levde, en aning bekymmerslöst kanske, men jag levde.
Jag hade bara ansvar för mig själv.

På sista tiden har jag mött några unga män i 20-års åldern, de letar hus, de funderar på att bygga ett hus. De bor ännu kvar hos mamma men tänker byta det livet mot ett villa- vovve liv.

Ingen av dem har ens ett förhållande.

Varför vill unga män spika fast sig i svenssonträsket redan som mycket unga?
Vad är det som hägrar?

Min dotter är 19 år snart, hon har ett år kvar på gymnasiet, hon vet absolut inte vad hon vill jobba med, hur hon vill bo eller vad hon ska göra.
Hon har drömmar och visioner men är fattig på erfarenheter.
Hon vet inte om hon skall gå universitetet och om vart hon då hamnar.

Jag vill inte att hon går från ett lugnt, bekymmersfritt liv hemma här till en villa.
En villa är ingen dröm, det är ett sätt att leva.
Men det kräver sin man och sin kvinna.

Om man inte är fullskiten med pengar så blir en villa en börda.

Man hinner inte måla klart på ett ställe så behöver man reparera någon annanstans. Man gör ett rum och så står nästa på tur. Man lagar en kran och så går pannan sönder.
Man blir aldrig klar.

Och sen finns det ofta en trädgård till som måste skötas. Gräset skall klippas och rabatter rensas, visst man kan sätta gräsmatta på allt.
Unga som köper hus gräver upp allt och sätter gräs. Steril gräsöken, opersonligt och fult.


Men vad gör man inte för att få några timmar mer ledighet.
En bit bort här bor två unga familjer, den ena familjen grävde precis upp sina gamla fina äppelträd, troligen för att de inte bar frukt, men vad vet jag?
Anledningen till att de inte bar frukt var att de beskars för hårt år efter år.

Grannen mittemot grävde upp Nina Weibull rosorna när han flyttade in och målade hela huset vitt, även teglet. De byter fönster, dörrar och gör altan.

Hus träsket, det tar aldrig slut.

En villa kan man fundera på när sista barnet man vill ha är runt två år.
Det är tufft att ha barn och ett hus samtidigt, nu håller kanske inte alla med om det, men så tycker jag.

Det var ingen dans på rosor att få barn och det var tufft att ta hand om dem, många långa vaknätter.
I bland sov man inget på veckor, man slumrade i soffan när tillfälle gavs.

Att då samtidigt brottas med en villa, en trädgård och dålig ekonomi är nog övermäktigt för många.

Jag tror det är därför många skiljer sig, kraven och måsten blir för stora men överlever men lever inte.
Livet är för kort för att inte levas.

Hur skulle jag göra om jag var ung?

Jag skulle hyra en lägenhet, börja spara och sen också leva.
Resa dit jag vill, köpa det jag vill ha och anser mig ha råd med.
Jag skulle roa mig.

Om jag hade en pojkvän skulle jag göra mycket med honom, se saker, åka till platser och uppleva livet.

Jag skulle vänta med villa, vovve och barn.

Det kommer en dag då man längtar efter barn, då skulle jag hyra en större lägenhet och skaffa de där barnen på ett eller annat sätt.

Sen när det värsta är över skulle jag köpa den där dröm villan eller bygga den.
När jag är vuxen på riktigt och vet hur jag vill leva resten av mitt liv.

Livet är ingen resa på räls.

Det finns skeenden i livet.
En tid för ungdom, en tid för barn, en tid för svensson liv och en ålderdom.

Men hela livet får man dras med måsten.

Om filmen torka inga tårar utan handskar.

Jag har dragit mig för att se filmen, jag vet varför.
Jag minns det som igår.
Det susade framför näsan på mig och jag kom undan inte en utan två gånger med blotta förskräckelsen.

Första bilderna som prålades ut för världen var den AIDS sjuke Göran som var första sides nyhet där han låg i sin sjuksäng full av utslag och skorv. Han dog, så klart.
Jag tjuvläste tidningen jag tror det var Se, den var inte riktigt rumsren...

Sen försvann Sixten, Jacob, Cary  mfl.

Man kallade det bögpest, man sa att det var de som levde i synd.
Man tyckte det var rätt åt dem.
Man stängde bastuklubbarna för det var ett bögtillhåll.

Ingen visste hur det var.
Ingen brydde sig för det gällde ju inte mig.

Fast det kunde man inte vara säker på.

Allt fler heterosexuella fick också AIDS.

Två unga flickor fick det första gången av två killar från Afrika, sas det. Det stod i tidningarna.

Jag gick på Kjesäter och lärde känna en homosexuell kille som Hette Magnus, han hade en pojkvän i USA.
Jag har alltid undrat hur det gick för honom, så Magnus S, om du lever hoppas jag du vill höra av dig.
Jag tänker väldigt ofta på oss, du och jag och Karin från Umeå. Det va så roligt att prata killar med dig för du såg det vi såg. Du var också en otrolig konstnär. I dag vet jag ju inte vem du har blivit.

Jag minns när vi alla satt i Folkungasalen i en ring, alla på hela skolan. Vi fick ställa oss upp en i taget och presentera oss, vem vi var och vilken linje vi skulle gå.
Hej jag heter Magnus och jag är bög, sa du.

Det blev väldigt tyst.

Sen dess har jag alltid gillat homo killar.
Men jag är ingen faghag ändå.

1985 hade jag ett förhållande med en kille som hette Lasse, han hade varit i USA, i Florida, På Key west.  En kväll var jag ute på krogen med mina jobbarkompisar och drack lite vin.

Söndag morgon satt jag på bussen hem och kände hur något hände med mitt ansikte. Jag blev sjuk där på bussen fick feber och alla mina lymfkörtlar svullnade upp.

Måndag var jag till sjukhuset som skickade mig till infektionskliniken.
Det togs 8 provrör blod. Killen var inplastad från fötter till huvud.
Hm sa han vi vill nog ta ett HIV test också.
Jag det vore ju dumt att neka...

Jag blev stamkund där var 14e dag togs nya prover och jag blev mer och mer övertygad om att jag skulle dö.
Jag fick inte jobba på tre månader eftersom man inte kan få klara besked på HIV testet förrän efter 6 veckor efter smitt tillfället, om man är smittad. Jag hade lågt immunförsvar så jag utvecklade inte antikroppar så fort som andra.
Men så fort jag rörde mig fick jag feber och varenda lymfkörtel var svullen, jag såg ut som en alkis i slut skedet i ansiktet med svullna ögon.

Till sist fick jag besked att jag led av en långsam variant av körtelfeber.
Så jag fick inte jobba på 3 månader till, inte förrän proverna var bra.

Jag andades ut. Jag skulle inte dö i AIDS.

Allt fler blödarsjuka fick AIDS, man kallade dem oskyldiga.
Samtidigt drabbades också sprutnarkomaner.

Jag lämnade skräcken bakom mig.

Men den skulle komma tillbaka.

1992 genom gick jag en diskbråcks operation, i samband med den fick jag väldigt mycket blod eftersom allt mitt rann ut på golvet.

Det första jag tänkte var just att nu får jag AIDS.

Sen glömde jag allt till den där dagen då en sköterska ringde mig och berättade att några av patienterna kunde ha fått smittat blod just den veckan jag opererades, kunde jag vara snäll och komma in och ta ett HIV test? Det var två år efter min operation.

Jag var då gift och hade en stor längtan efter barn.
Jag blev så rädd.
Två gånger var jag inne och tog proverna med 6 veckors mellanrum. Men de var negativa.

Därför var det så svårt att se filmen.
Det kunde varit jag.
Å andra sidan kunde det ju varit vem som.

Jag förstår skräcken.
Skräcken när man förstår att man älskar "fel" sorts människa.
Skräcken när familj och vänner vänder en ryggen och man är ensam.
Jag förstår Benjamin i filmen väldigt mycket då jag under min tid på AMI träffade en kille som var adopterad av en Jehovas vittnen familj. När han gick ur fick han gå på sin egen begravning och blev på så sätt lämnad av alla. Han var inte bög bara inte kristen. Men på kursen var också en snäll kille som faktiskt var bög och honom pratade jag jätte mycket med.

Tänk att behöva vara rädd för den du älskar.
Tänk att skammen var så stor att man sa att de fått cancer i stället, vilket ju faktiskt också var sant, eftersom cancer är en följd av AIDS.

Jag hade svårt att förstå hoppen mellan olika tider, men förstår att Jonas ville nått med det.
Filmen såg vi uppdelad på tre gånger för den var så stark att man inte kunde ta in allt på en gång.

Jag blev väldigt förtjust i Paul karaktären. Han var både cool och farlig, men genom snäll.
Han blev nog som en far för de familjelösa ungdomarna.
En fin film.

AIDS epidemin var inte bara av ondo så här i backspegeln kom det ut mycket gott också.
Bastuklubbarna stängdes. De homosexuella slutade byta partner som andra byter kalsonger.
Ja det gällde också heterosexuella så klart. Man använde kondom i större utsträckning.

Allt detta ledde till att allt fler bögar valde en partner och bildade familj.
Det i sin tur ledde till att kyrkan nu mera viger homosexuella och de får också adoptera.
Även om många löser det på annat sätt.

Det är dock sorgligt att så många fick sätta livet till för att det skulle bli så.
I dag kan man leva ett normalt liv med bromsmediciner, det är gott.

I dag är det heller ingen skam att vara bög eller flata eller nått annat heller.

All kärlek är fantastisk och det spelar faktiskt ingen roll vem man älskar.
I en värld full av hat så är all kärlek fantastisk.

Leve HBTQ.

Lite mer grönt från Huginvägen 17

Jag vet inte om ni hör samma sak som jag, att löven rasslar som om det vore höst. Ny grönska rasslar inte. Men bli inte ledsna, vi får, om jag nu har rätt, en ny sommar i augusti och den håller i sig till september kanske ända in i oktober.
Tyvärr blev det inget av alla de annueller jag satte, det var helt enkelt för kallt. men mina petunior tog sig i alla fall när jag planterade ut dem, de andra har jag ännu inte sett röken av.

Ha en skön sommar!

Vadstena 15 juli. 2015

Vi åkte med svärfar och svärmor till Vadstena nostalgi kväll. Det regnade som sjutton när vi rullade ut från Huginvägen men väl i Vadstena sken solen från en klar blå himmel.
Svärmor, jag och Hanna gick en sväng på stan, och hamnade på kopp och kanna, vilken fantastisk affär. http://www.koppokanna.se/

Gubbarna gick på bil safari...

Som ni förstår(ni som följt min blogg) så är det inte jag som fotat utan maken.