Mobbing. Fötryck av ett helt folk.

Det är med förtvivlan jag läser på nätet en artikel om Jon Henrik Fjällgren.
Där han berättar att han var mobbad från dagis till andra året på högstadiet.
Han mobbades för sin hud färg, något han knappast kunde göra något åt eller ens förändra.
Han mobbades för att hans föräldrar var renskötare.
Helt obegripligt.

http://www.expressen.se/noje/melodifestivalen/jon-henrik-fjallgren-har-varit-enormt-stark/

"Samma historia" från Måns Zelmerlöw, han var också mobbad.
Det  är det hans låt handlade om också.

Jon Henrik berättar att många av hans vänner valt att förkorta sitt liv.
Jag läste en blogg " Lapp Snusk" om en annan same pojke som också tog sitt liv.
Så fina ungdomar i en så hård värld.

Inte blir deras liv bättre av att SD går ut och säger att de inte är svenskar.
Men vad är de då?
De som var först här vars land vi än idag stjäl från dem.
Jon Henrik är inte född här, men det spelar ingen roll han är präglad här. precis som du och jag.


Samer har farit illa genom år hundradena.
Vi har tagit ifrån dem deras språk, deras seder och deras historia.
Hur kunde vi det?
Därför att då hade samerna inget skriftspråk, allt fördes vidare genom muntlig tradition.
Om man då förbjuder folk att tala sitt språk och utöva sina seder då klär man av dem deras identitet.
kanske är det den identiteten som ungdomarna idag saknar?

Det har varit förbjudet att joika, att tala samiska, att bära samiska kläder.

Tack och lov är det inte så idag.

Men mobbingen gör egentligen precis samma sak, den klär av en människa dess identitet.
Den tar ifrån en ens innersta väsen och gör en till en rädd människa.
Rädd och misstänksam.
Man har svårt att lita på människor efter det.

Människor som samer som i år hundraden varit utsatta för förakt och identitets förnedring blir tillslut kalla och bittra.
Att inte få vara den man är skapar en mask vilket man döljer sig bakom.

Jag vet för jag har också varit där.
Mobbing.
Den gjorde mig till en annan människa än den jag var.

I dag tar jag ingen skit, jag är för rädd att gå sönder igen.
Jag går hellre än blir sårad, det är dumt men sån blev jag.

Jon Henrik säger att han förväntar sig elände, och undrar nu vad som hänt.
han är älskad och omtyckte av tusen tals människor.

Kanske är det på grund av mina egna erfarenheter som jag blir en sån tiger mamma till mina barn.
Jag tål bara inte folk som kränker andra.
Jag står upp för mina barn, bär dem bildligt talat på mina axlar om det behövs.
Å det har det gjort, för vi som är annorlunda i själen vi sticker ut, vi får aldrig vara dem vi är.

Så Jon, Måns och alla andra som kommit igen, som tillslut visar att man kan gå vidare man kan bli någon trots att man inte fick vara något alls som liten. Lycka till, våga lev. Livet finns där för dem som orkar ta tag i det.

Men alla de som tog sitt liv och vände hem i förtid, må de som gjort er illa få uppleva det ni fick uppleva.
jag önskar ingen illa men jag önskar att det man sår det får man skörda.
Karma.

Det är karma när Jon Henrik med sin ordlösa joik kan få hela svenska folket att gråtande sluta upp bakom honom.

Tack Jon Henrik, för att du orkar bli alls vår sjungande same och på så sätt ge ditt folk och dig själv upprättelse.
Tack Måns för ditt bidrag, vi är alla hjältar som orkat stå ut och komma ut på andra sidan om helvetet, alla orkar inte.
De som inte orkar må guds ljus lysa över er vart ni än är.

Gå i frid.

Kom ihåg: allt det du vill att andra gör för dig, gör det också för dem.
som du vill bli bemöt var så mot andra.
Älska din nästa så som dig själv.
De orden är från bibeln och kan låta lite banala idag. Men på den tiden var egen kärleken nödvändig, att värna sitt liv, att älska sig själv så man fick leva. Att inte försätta sig i fara... i en tid då man kunde torteras, fängslas utan rättegång, och bli bränd på bål. Så att älska din nästa som dig själv är ett stort och ansvarsfullt begrepp. Älska din nästa så mycket att du skyddar hen från allt ont som du skyddar dig själv.

Var rädda om varann, ingen vet den andres bördor, du vill inte vara den som lägger sten på bördan så att din vän går under.

Till Jon Henrik och Måns och alla andra  som längre eller kortare tider levt i ett helvete och som orkat ta er ur det. Tack ni är levande ambassadörer för alla dem som mobbas och kränks i dag, kanske kan ni få någon att förstå hur fruktansvärt mobbing är.

Kanske kan några finna tröst i att man inte är ensam, för det tror man.
Man skuld belägger sig själv, fast det inte är ens eget fel.

En vän till mig sa "Mobbing börjar vid köksbordet och det är sant" Vi vuxna lär barnen att mobba, att se det som är annorlunda eller tror sig se det som är annorlunda. Men det är just det som är evolution/utveckling att vi alla är annorlunda.

När man förväntar sig något och får något annat

I går eftermiddag hade jag två unga killar i mitt kök.
Jag bjöd dem på hembakat matbröd men frågade först om de hellre ville ha köpebröd.
"Vi äter allt" blev svaret.

Jag berättade då om en händelse för 20 år sedan.
Jag jobbade då på Drakens fritids i Markbacken.
Före vi öppnade hade en kvinna öppen förskola.
Hon var en anspråkslös kvinna, lite grå.
Hon bröt markant på finska och jag gillade henne.

Den här dagen hade hon bullar med sig till kaffet.
Jag och Anders blev jätte glada när hon erbjöd oss varsin bulle till vårt kaffe.

Jag tittade på min bulle och undrade stilla varför det inte var pärlsocker på, men sa inget.
Vi slog oss ner vid fika bordet, korgen med bullar skickades runt.
Jag tog tacksamt en och log.

Först slogs jag av den annorlunda doften från bullen.
Så log jag och tog ett stort bett av den stora gyllene bullen.
Smaklökarna fick en chock.
Hade jag inte haft en god uppfostran hade jag spottat ut brödet i handflatan.

Men jag fortsatte le och vände mig mot henne.
Vad är det i?
Tonfisk och lök.

Tonfisk och lök i en vanlig bulle.
Hugaligen...

Jag har aldrig någonsin ätit något så vidrig inte ens när jag på min farbrors begravning tvingades svälja den salta sillen med svagdricka.

För mig är bullar, bullar med socker på, mandelmassa, kanel eller vaniljfyllning i, inte tonfisk och lök.

Ha en trevlig dag :)

Ingen räkmacka.

Mitt liv har aldrig varit någon räkmacka.
Jag har fått kämpa för allt.

Till och med för mitt liv flera gånger.
Men nu vet jag inte om jag orkar mer.

Vi har mist vårt VB för barnen.
Maken har mist sitt jobb.
Vi har min pension att leva av.

Jag har ingen att tala med.
Ingen som kan ge mig råd.

Maken som är 52 år tror att han som städare snabbt får ett nytt jobb.
Han som gör saker man ber honom om när han själv vill, dagar senare.

Vi har förlorat 15 000 kr i månaden i augusti.

Jag bär ensam oron och ångesten.
Jag sover inte på nätterna, jag har panikångest och ont i hjärtat det känns som kärlkramp.

På sätt och vis vore det en befrielse att få gå bort.

2020 en utopi?

I min fantasi är det juni 2020.
Hur ser Sverige ut då?
Vi har fått en ny regering i valet 2018, Sverigedemokraterna tog hem en stor val seger och har nu ensam majoritet i riksdagen.

Ingen vet hur man skall hantera det.
I synnerhet som halva Europa fått liknande regeringar.
Judar flyr landet, liksom muslimer.
De som inte åker själva blir utslängda och satta på ett flyg hem.
Hem till hemländer som ligger i krig, hem till tortyr och en säker död.
Familjer ber för sina barn, att de ska få stanna, men Europa visar inget förbarmande.

Tomma lokaler lämnar de efter sig, hela kvarter med svarta fönster.
Det finns inga restauranger utanför storstäderna.
Alla lokala pizzerior är tomma, det går inte att få tag på en taxi.
Bussar kan inte köra, inga chaufförer.
Rut avdraget är meningslöst för ingen städar längre.
Hemtjänsten vet inte vad de skall göra.
Akuten saknar läkare.
Vård centraler får lägga ner.

Hyresvärdar får panik, hela hus är tomma.

Sverige åt svenskarna har blivit en katastrof.

Nu är vi åter igen ensamma i vårt land.
Skolor får lägga ner, det finns inte nog med elever.

Sverige går bankrutt.
Det finns inga pengar till det de lovad, bättre sjukvård, bättre åldringsvård.

Samma sak i hela Europa.

Fler företag har flyttat till Polen, Rumänien och Belgien.
Några ända bort till Kina om de varit välkomna dit.
Kina är nu världsledande på it- teknik, de har världens största fabriker.
De bygger miljövänliga städer som värms upp av solenergi.
Stålindustrin som en gång var flaggskeppet i vår ekonomi ägs nu av Kina som producerar världens bästa stål.


Arbetslösheten är 75% i Europa och lite mer i Sverige.
Ericson, Telia Sonera, m.fl. företag har flytt landet.
Försvarsmakten som skulle få så många miljoner existerar inte längre.

Sverige har i årtionden betalt stora summor till EUs jordbruksstöd.
Men nu när vi inte har en enda bonde kvar här längre och själva skulle behöva stöd från EU uteblir pengarna.

Sverige har också dragit in allt bistånd, det var en nödvändighet då vi inte längre har några skatte pengar att tala om, att ge bort.
Det vi har kavar är det vanligt folk betalar i skatt på socialbidraget och arbetslöshetskassan.
De inkomstbringande statliga bolagen såldes ut under 90-2000-talet.

De som har pengar bor nu mera i andra länder utanför Europa.

Det som återstår av export i Sverige är skog och träråvara, men det i hård konkurrens med Ryssland som avverkar sin Taiga.
Regnskogen avverkas i en takt som påverkar vårt klimat på ett negativt sätt.
Jordens lungor är snart som lungorna hos en rökare.
Vi sätter mer skog än någonsin, på åkermark men skog går inte att äta.

Eftersom Europa inte längre har råd med miljöarbete och lagar och förordningar inte går att upprätthålla då det inte finns pengar till det, ökar miljöförstöringen.
Andra länder smyger hit och dumpar sitt avfall.
Havet är fullt av olja.

Temperaturen stiger i Europa, ja i hela världen, redan i jun i är det riktigt varmt.

 



 

Vi har inga bönder kvar, sista mjölkbonden la ner sin produktion för två år sedan.
Svinbönder finns inte.
På de få ängar vi inte satt skog på betar får.
Det är en rest av ett jordbruk som var lönande när det bodde många här som inte åt griskött.
Nötkött är det inte lönt att producera eftersom länder som Spanien, Irland och framför allt Argentina producerar så mycket billigare.
Priserna är dumpade på marknaden.

Sverige är ett turist land men till och med turismen sviker då infrastrukturen faller.
Utländska investerare köper upp våra stränder och bygger sommar hotell till rika Ryssar, Polacker och Rumäner.

Sverige har på några år blivit ett u-land.

Vi måste ta ansvar för oss själva.
Vi kan inte leva på det som var en gång.
Om de stora företagen flyttar ut måste vi starta om från början.
Vi måste köpa svenskt om Sverige skall finnas kvar i framtiden.
Det är de små företagen som skall starta om Sverige.
Vi måste börja odla vår egen mat, föda upp det vi vill äta.
Vi behöver en egen tekoindustri.

Vi behöver bygga ett hållbart samhälle.
Vi måste kanske börja om från början.

Dags att lära sig de gamla hantverken, att tillverka bruksföremål.

Som man gjorde förr.

Började den här katastrofen med att vi skickade hem invandrarna.
Nej, började gjorde det för längesen.
Det började när de som investerat i tillverkning ville bli ännu rikare.
När man tyckte att svenska arbetskraft var för dyr.
När vi som konsumenter vill ha kläder mm nästan gratis.
Jag minns inte säkert men jag tror det började på 80-talet.
Detta tjat om lönsamhet, när det inte längre fanns ansvar för bygden, vårt land eller varann.
Då såg företagen en lösning man flyttade ut tillverkningen till u-länder och Europas fattigaste delar.
Där man kunde få en arbetare att jobba 12 timmar om dygnet för en halvtimmes lön i Sverige.
I och för sig bra det blir ju en sorts bistånd, men det dränerade svensk industri och gjorde allt olönsamt i Sverige.




Det är inget roligt liv vi lämnar över till våra barn.
Vad ska de försörja sig på?

Sol över skogen men det går inte att äta.
En enda storm kan fälla den och göra att priset på virke dumpas till rekordlåga nivåer.
Marknaden styr priset, det grundas på tillgång...

Brefielsen av att allt är som vanligt

Texten i dag i kyrkan är berättelsen om när Jesus utfodrar 5000 människor med några brödskivor och ett par fiskar som han får av en gosse.

Precis som Lennart säger under predikan var det kanske en gosse som Erik.
Det är Lennart Lundström som är präst, dagen till ära. Hans fru spelar saxofon tillsammans med Kantorn Gunnar Staaf på piano.

I klädd allt från stola till mässhake, mässhaken var lila eftersom det är fasta, sitter han där i kyrkan när vi kommer. Klädd som till fest, det ju en fest, en söndag vi skall fira mässa, dela bröd och vin med Jesus i hans namn. Vad kan bli festligare?
Det finns en frid med Lennart som få andra präster har.
Mysterierna åter uppstår, under är inget annat än just under.
Inga bortförklaringar inga överslätningar.
Predikan är inget annat än en ren fröjd, det finns en röd tråd och det finns substans och vi landar alltid i det som är dagens text.

Vi kör hela liturgin med Lennart från trosbekännelse till synda förlåtelsen. Vi växel sjunger och vi läser fader vår.
Allt är alltså som vanligt, som det varit i århundraden med några få justeringar.

Det fanns en tid jag kände stress över detta, men insåg att det skänker frid.
Det finns en frid i att sjunga och rabbla det invanda, det som man lärt sig och som man kan utantill.
När allt går by automatik lossnar själen från sin mörka boning och lyfter mot himlen.
Plötsligt glöms all sorger och bekymmer, man uppnår frid.
Frid som jag inte tror att jag skulle kunna meditera mig till eller yoga mig fram till.
Frid som också kommer i stilla bön, det som kallas samtal med Gud.
En timme i veckan får jag lämna mitt eget personliga helvete och det som jag delar med familjen, lämna det för en timmes frid. Tack och lov.

"Det är en välsignelse att få vara här hos er" sa Lennart och jag svarade från hjärtat "att det är en välsignelse att få ha dig här".
En dag kommer det inte längre finnas präster som vet hur man firar en Gudstjänst till Guds ära. Man kommer inte veta hur Oh Guds lamm skall sjungas eller hur man mässar.

Han frågade om vi någon gång varit med om något som inte borde gå men som ändå gått.
Ja det har jag många gånger. Men om vi återknyter till dagens tema att Jesus utspisade 5000 pers med lite bröd och ett par fiskar, så skall jag berätta om en snarlik händelse från mina tonår.

Min mamma hade tagit upp en halv liter frysta blåbär till kvällsvard. Vi åt det med mjölk och en skiva rågbröd med ost på.
Det brukade precis räcka till oss tre, men den här kvällen kom min väninna Mia från Solna. Hon älskade blåbär och kunde äta allt ihop själv. Mamma dukade också till henne. Då dök plötsligt hennes bror Anders upp med flickvän Berit tror jag hon hette, och Mias  andre bror Erik. Mamma sa att vi får hoppas Gud välsignar blåbären så det räcker åt alla. Hon sa det med en glimt i ögat. Vi tog alla för oss även de ny anlända, och vi åt tillsammans. Både bröd och blåbär räckte. Alla blev mätta och det låg några bär kvar på botten som Mia slog ett par droppar mjölk över och åt upp.

Vi satt alltså 7 personer och åt det som i normala fall bara räckte till tre, och ingen gick hungrig från bordet. Under eller inte men jag minns det som magiskt.

Magi är det för mig att få lämna allt det svåra en stund och bara följa med i gudstjänsten, i växlingar och sånger.
Kyrkan söker förnyelse, man vill nå alla. Men kanske är det så att det är det som är och alltid har varit som når fler. Kanske just för att det finns en gång i det som sträcker sig över tid.
Klockor som ringer till allvar och frid.

Ord som kan ge tröst, ord som kan ge frid. Nu och i evighet.
Det finns säkert en anledning till att kyrkan står sig än i dag. Vi lever i världens mes sekulariserade samhälle. Ett samhälle där vi inte längre vet vem vi är inget är säkert längre. Han eller Hon eller Hen??  Inga värderingar är huggna i sten, det är bra. men så många går vilse så många vet inte vad de ska tro på. Man vänder sig till magi, till ytterligheter, man söker överallt utom där man faktiskt kan finna frid.

 Gå i Gudsfrid.

Det arbetslösa Sverige.

400 ska bort i Katrineholm, 130 ska bort i Kumla, 21 får sluta på Voith i Högsjö.

Fler jobb försvinner när Ericson flyttar tillverkningen till Polen.
Telecom försvinner utomlands.
Voith flyttade också tillverkning till Polen.
Det är bra, vi hjälper fattiga länder med arbete.
800 miljarder lånar Sverige ut till Ukraina.
När får vi tillbaka dem?

Samtidigt tar vi emot fler flyktingar än någonsin.
Jag har i och för sig tvåa i matte så det är kanske därför jag inte får ekvationen att gå ihop.
Vart skall vi ta pengar ifrån?

Om vi sålt ut de statliga bolagen, flyttat nästan all vår industri utomlands.
Vem skall betala skatt då?
Vem skall driva runt socialförsäkringssystemet?

Om alla tar ut pengar ur systemet så tar ju pengarna slut någon gång.

Sveriges bolagsdirektörer förstår inte det elementära. Att om vi lägger ner all tillverkning i Sverige blir vi ett u-land.
Vi har inget jordbruk kvar snart.
Vi har ingen industri snart.
Vi har dock mer skog än någonsin.

Vad ska vi äta?
För vilka pengar skall vi handla de utländska varorna?

Om man inte har mat och inga pengar är man fattig.
Kommer Polen skicka bistånd till Sverige?
Nej knappast, vi får klara oss själva.

INGEN TYCKS FATTA ATT SKUTAN HÅLLER PÅ ATT VÄNDA.
I-land blir U-land.
U-land blir I-land.

Kina som alltid setts som ett jordbruks land, fattigt och under utvecklat är om oss i teknologi, ja de är till och med om USA.
Det säljs fler bilar i Kina än i något annat land.
Man utvecklar fabriker som är långt mer avancerade än våra.

Vad ska vi leva av? Vem kommer att ha ett jobb i morgon?
Att utbilda sig inom jordbruk och industri är bort kastat om man inte vill gå arbetslös.
Skogsbruk är det som verkar vara framtidens yrke, vi sätter mer skog än någonsin på före detta odlad mark. Vi förvandlar våra åkrar till skog. men skog kan man inte äta.

Vi kommer allt närmare ett tredje världskrig för var dag.
Men för oss blir det katastrof, vi har ingen inhemsk tillverkning av varken, mat, kläder eller möbler.
Stängs Sveriges gränser mot Europa svälter vi ihjäl, eller så fryser vi ihjäl. Hugget som stucket.

Alla ska starta eget. men vad ska vi starta?
Affär?
men i morgon kanske det inte finns en marknad för slit och släng.
I morgon behöver vi kanske inte nya tallrikar, nya sängkläder eller nya gardiner.
I morgon kanske vi har fullt sjå att få mat på bordet.

Turism kanske blir något?
Men ett helt land kan inte leva på att det kommer några turister på sommaren.

Så frågan blir till regering, bolagsdirektörer mfl.
Vad ska vi jobba med i Sverige och vad ska vi leva av??

En gång i tiden hade vi världens bästa stål industri.
Vi hade know how.
Vi var världsledande i demokrati och allas lika värde.
Vi hade världens bästa socialförsäkringssystem.
Vi hade ett starkt fack. men i dag sitter det rena dumhuvuden på fackliga poster, därför att folk är lata och inte vill engagera sig.  Samma sak inom politiken, skiten kommer fram de som hade något vettigt att säga blir bort röstade eller så tröttnar de.
Inkompetensen breder ut sig.

Fler ungdomar än någonsin tar livet av sig, de har ingen framtid.
Ge dem en framtid.
Ta din egen framtid och gör något.
Frågan är bara vad????????????????????????????????????????????????????????????????

Den som äger en del av mitt hjärta.

Det är märkligt somliga människor glömmer man aldrig.
Jag blir ständigt påmind.

För alltid.
men livet går vidare, det är bara att hänga med på tåget.
Aldrig blicka bakåt, bara framåt.

Gårdagen är borta, morgondagen finns där som ett hopp, nuet lever jag i.

Ensam mot sin vilja. Singel singel...

Människan har aldrig varit så ensam som nu.
Och det i en tid då vi ser ner på autistiska, introverta människor.
Samtidigt som vi skapar autister i samhället, människor som aldrig skulle blivit det i en annan tid.

Jag hade en gång i tiden en väninna som bodde i huvudstaden.
Hon visste precis vad hon ville ha.
Hon ansåg själv att hon var guds gåva till mänskligheten.
Hon var blond, smal och såg rätt snygg ut.

Hon ville ha en kille som var snygg, sexig, rik och hög utbildad.
Han skulle ha samma intressen som henne och dessutom vara smart.

Hon letade i brödernas bekantskapskretsar, hon letade i flotta, på universiteten, ja till och med på jobbet.
Hon letade i åratal,( hon är lika gammal som jag), hon letar än.

Datorerna har gjort oss introverta.
Tidens anda har gjort oss egocentriska.
Det är ingen bra kombination.

Det har aldrig funnits så många ensamma människor som nu.
Varför?
Därför att kontakt ytorna är så begränsade.

Förr var man ute och dansade på lördagen. Man gick på studiecirklar, man umgicks över en kopp kaffe. Man stötte på varann i den lokala butiken. Man hjälpte grannen med skörden...

Man umgicks.
Idag är samhället nischat, man umgås bara med dem som man uppfattar är som en själv.
Går man ut så går man med sitt gäng. Man dansar med varann, sitter med varann.

På jobbet är man ofta ensam framför en dator. Inte ens där umgås man över yrkesgränserna.

Människor tror nu för tiden att man kan hitta sin perfekta match på nätet.
Det finns en uppsjö av dejting sajter.
Match.com, darlig, elit singlar, senior singlar, sajter för från skilda...

Men där ger man sig ut på djupt vatten, man vet aldrig vem som döljer sig bakom en bild.
Man kan titta på de amerikanska programmen så förstår man. Där åker ett tv team runt och hjälper kära dejtare hitta varann och det stämmer sällan överens med verkligheten.

Man kan se på alla program där människor blir lurade och till och med mördade.
Jag tror inte på de här sidorna.

Jag tror människor måste se sig själva som den lilla människa de är. Ingen är för mer än någon annan, oavsett yrke. Alla skiter på toaletten, alla spyr när de har magsjuka. Alla kommer dö.

Ser på programmet, gifta vid första ögonkastet. Där ett gäng experter satt ihop tre par. Det funkar inte.

Varför?
Därför att kärlek är kemi, inte vetenskap.
För att kunna bli kär måste man släppa på egot.
För i en tvåsamhet finns inte jag. Där finns bara vi.
Inte ett enda av dessa tre par klarade av att vara i tvåsamhet.

Det funkade på semester/smekmånaden. Men hemma i vardagen gick det inte alls.
Därför att i ett förhållande måste man sätta förhållandet först inte sina egna behov, önskningar och vilja.
Programmet är inte slut än så det finns fortfarande en chans.

Men jag funderar på varför människor är så desperata att de kastar sig in i en juridisk handling som giftermål ändå är, med en totalt främmande person.

Är det kanske desperationen som är den största boven. Ungefär som att det går hur lätt som helst att bli med barn när man absolut inte vill ha barn, men är totalt omöjligt när man verkligen vill ha ett barn.

Sen får man inte glömma att dejting sajter är ett skapat behov, det rider på människors ensamhet, det genererar pengar.
Allt som är påhittat för att klå och flå dig på pengar, lämna det.

Fundera på tre saker du vill ha av en pojkvän/flickvän.
Tre saker du inte kan stå ut med.

Jag hoppade det första och sa efter två kraschade förhållanden.
Jag sa att jag ville ha en kille som inte drack och inte rökte.

Jag struntade i att min make hade lägre utbildning än mig, att hans familj var arbetare och min pappa tjänsteman.

Jag tror vi har för högs krav på vår partner, och ser oss själva som bättre än vi är.
Vi ser äktenskapet som en karriärstege, det är det inte. Det är möjligen ett arbetslag där alla parter vill åt samma håll, förhoppningsvis...

Livet är inte så komplicerat som många tror.
Det är enkelt.
Man föds man lever så gott det går under de förutsättningar som samhället, tiden och klimatet ger en och sen dör man.
Har man dessutom haft roligt i bland får man se det som en bonus.


Det är vår ute.
Gå ut.
Säg något till den som sitter bredvid dig på parkbänken.
Säg något till killen i baren.
Ge någon en komplimang.

Bjud på dig själv.
Å va inte så kräsen.

1. Vår på Huginvägen.

Våren måste planeras, liksom sommaren.
Våren planeras på hösten och sommaren om våren.

Det är en härlig tid vi går till mötes.
Jag älskar att sätta frön och se dem komma upp.
Halva nöjet är att leta frön på nätet.

http://www.fron-och-sant.se/

http://raravaxter.se/

http://www.impecta.se/

Ovan några av mina favoriter på nästet.
Sen kommer alla fröpåsar hem, jag sorterar dem och numrerar dem.
De sorteras efter när de skall sås.

 Här är nr 9 krasse, som är en av mina favorit blommor.

Här ovan en annan favorit, penséer.

Ja penséer och petunior sätter jag först och eventuella perenner. I år satte jag temynta och Japansk akleja. Dessa sår jag i februari.

Två brätten blev det.

Ute väntar våren. Och inne har fröna kommit upp.

Med drömmen om en nalkande sommar.

För hoppningsvis får jag en ny färg på temyntan.
Krassen blir detsamma och så några nya färger.

I väntan på sommaren.....