Den tid som flytt. En resa tillbaka till 90-talet.

Det var så här det såg ut i början av 90-talet, i Allt om julen.
Jag köpte första numret och fortsatte sen köpa alla tills tidningen slutade att ges ut.

Jag har funderat länge på när allt blev vitt och opersonligt, men minns inte det .
Men så här i början av 90-talet var det fortfarande värme i bilderna.
Vi kallar det lite vanvördigt landet brunsås.
Kanske för att maten vi åt då var brun och långkok var det som gällde inga snabba lösningar där inte.
Bilderna jag har med i den här bloggen börjar ute.

Glada, observera GLADA barn och modeller. förväntansfulla barn i dörren väntandes på tomten...
Bilderna är varma och fulla av kärlek.

Bilden ovan är min älsklingsbild alla kategorier. Jag minns reportaget med värme, de vaniljgula luckorna och ljusen som spred hemtrevnad och värme.

Hela 90-talet var just hemtrevnad, värme och gemenskap.

 Vem skulle idag komma på tanken att göra en bild som denna?
Här kan man nästan känna hur husbonden kommer in, stampar snön av pjäxorna och rödkindad sätter sig till bords med sin familj.



Bilden ovan är svalare men så är vi också i finare salonger.

 

Det fanns alltså en tid då det var okej att vara kvinna och stå i köket, då reklamen vände sig till oss.

Som denna varma reklam för julgardiner från Strömma väveri.

Maten vi gjorde var kanske brun, men den var rund i smaken och väldigt god. desserterna var söta och ibland lite roliga.

Jag vet inte om ni ser att det är en spindel på toppen av denna dessert?
Det var okej att baka och bilderna var så varma att man kände värmen från den vedeldade ugnen.

 

 

 

 

I dag är alla hemma hos reportage från hus där allt är vitt. Väggar, möbler och hela julen har blivit kall och vit.

Blev det så för att vi fått snöfattiga jular? Eller speglar det vita vår eget avståndstagande gentemot varann?

Har vi alla blivit kalla och vita, är det därför våra hem är så sterila, så i avsaknad av värme och kärlek?

Till och med reklamen har blivit stelar och utan beröring.

Nedan reklam för silverbesticket Olga.

 Dukas reklam för sitt julporslin och sina figuriner.

 

Jag längtar tillbaka till det varma ombonade. Till den tiden då vi tog hand om varann. Tillbaka till den tiden då vi åt brunsås till köttet som stått på spisen någon timme eller så.

 

 

 

 

Alla bilder kommer från Allt om Julen åren 1990-1993.

En tidning som är djup saknad.