Natten i Brevensskola

 

Det som hände är helt sant.

Jag var ungefär 20 år, hade ett beredskapsjobb i Brevensskola under Eva Rysén.

Beredskapsjobb hette sen något annat och har absolut inget med militären att göra.

Det var ett sätt att hålla arbetslösheten nere.

 Till historien hör att Eva som undervisade 3-4 från Kilsmo skola, skrev brev från ett ”spöke” som hette Adrian.

Adrian bodde på den gamla vinden i Brevensskola.

Vinden går från gavel till gavel och inrymde förr två lärarbostäder, om ett rum vardera.

Allsköns bråte har samlats där, allt ifrån gamla skelett delar, skolplanscher och elevarbeten, samt gamla möbler.

 Hur gammal män än blir så är det alltjämt lite läskigt att gå upp dit.

Det som jag nu berättar hände alltså natten till kristiflygare runt 1981.

Jag hade lovat några barn i 3-4:an att vi skulle ligga över i skolan.

Prick kl 00.00 skulle vi gå upp på vinden och se om vi såg spöket Laban.

 Barnen kom, droppades in.

Själv var jag dödstrött efter att ha varit på anställnings intervju i Kisa församling.

Vi gjorde i ordning det övre klassrummet till vänster efter trappen.

Där jag som elev hade haft syslöjd.

Vi bäddade med luftmadrasser på golvet.

Jag la min vid dörren så att alla som ville gå ut skulle vara tvungna att gå över mig, lite koll på ungarna ville man ju ha.

Innan mörkret föll gick jag runt med den räddaste tjejen och kollade att alla fönster och dörrar var låsta.

Det var dom.

Vi berättar spökhistorier för varann medan vi åt medhavd matsäck. Jag drog den ruskiga historien om mannen med den blodiga handen.

Ni vet han som sen ber om ett plåster.

Kl tolv går vi i mycket samlad tropp upp på den vind jag just nämnt. Jag hade varit där och riggat lite spökerier innan.

Men det hade då inte behövts. De flesta elever höll i mig om inte i handen så i mina kläder.

Alla var mycket rädda.

Det spökades lite och det skreks.

Sen gick vi ner och de flesta somnade snällt utom en kille som gick i sömnen och som fick ledas ut till toan vid lärarrummet.

 Sen sov alla.

Jag också.

Men någon gång under natten vakande/drömde jag att någon i slokhatt stod vid min sovsäck. Tyvärr var jag för trött för att vakan helavägen.

 På morgonen skulle alla barn hämtas.

Det var då vi fick chocken.

En liten kille, Emil säger lugnt till mig, fröken det är stearin på din sovsäck.

Jag blir arg och skäller först på alla busiga barn, men de ser så chockade ut att jag får be om ursäkt.

Vi går på upptäcktsfärd och så ser vi att någon har gått runt med ett ljus, ett grönt ljus i nästan hela skolan.

Denne någon har stått över min sovsäck och droppat en stor pöl med stearin på min dunsovsäck, tack gode gud att den inte började brinna.

 Snart inser vi att han måste varit oss hack i häl upp till vinden och att han stått precis bakom oss i mörkret.

Vi listar ut med hjälp av stearindropparna att han kommit från pannrummet.

Jag vet att den dörren var låst kvällen före.

Nu ser vi att det ligger två små ljusgröna ljusstumpar på oljetanken.

 Någon har alltså gått in via pannrummet, tänt ett ljus och gått genom hela skolan, till barnens sovsal.

Vem gör sånt?

Först tänkte jag att Eva ville busa med oss, så jag frågade henne men hon hade inte varit hemma den kvällen.

Hon frågade i sin tur vaktmästaren och städerskan ingen av dem var hemma.

Än idag när jag tänker på mig själv ensam med 12 barn i en storskola med en underlig man/hen smygandes runt, får jag ståpäls på armarna.

 Till saken hör också att jag på lovet skulle sortera böcker.

Flera gånger ringde telefonen och någon andades i luren sen bröts det som om någon lyfte luren i klassrummet där nere.

Jag hade fått instruktioner att svara Kajsa är i Finland/Suomi om någon ringde och inget sa. Jag drog nu glatt den harangen, men ingen sa tack fortsatte bara flåsa..

När jag plötsligt hör steg i träslöjden och ser en skugga av någon skymta förbi får jag nog och ringer pappa som hämtar mig.

 

Senare träffade jag  Kajsa som var vår städerska och hon kunde berätta att hon varit rädd många gånger. Att saker som hon lagt på ett ställe kunde ligga i andra ändan av korridoren.