Hur en liten renovering förstörde allt.

Jag var kanske 8-9 år när jag blev förtjust i en brun kamel på en bonn- auktion i Östernärke.
Jag ropade in den för 20 kr, det var alla pengar jag hade i börsen, så mamma fick betala den uppstoppade ekorren som kostade 10 kr.

Jag älskade min kamel.

När jag flyttade hem ifrån fick den bo kvar hos mor och far.
Tyvärr.
Den stod i fönstret i det vi kallade finrummet.
Det var ett söderfönster och den bruna kamelen blev med tiden allt vitare.

Så började jag på gymnasiet, karro.

På bilden skulle vi måla av ett föremål.
Jag valde min kamel.
Jag skulle också skriva en berättelse om den.
Så jag vände på den och tittade under.
Där stod Dag Stille.

Min pappa som just då samlade på en keramik grotta med till hörande troll, gjorda av just Dag Stille blev eld och lågor, han ringde omedelbart Master Art i Malmö och fick veta att kamelen fanns i hela två exemplar i hela världen.

Den var gjord till hans mor och far föräldrar, påstod gubben i telefonen.
Han bjöd pappa 20 000 kr för kamelen i gips på stående fot.
Nja pappa ville ju inte sälja min kamel.

 Åren gick och kamelen blev allt fular och pappa allt virrigare.

Så när han målade sitt skrivbord i en hemsk brun färg och stolen till blev det färg över.
Han var energisk och mycket blev flammande brunt.
Pappa hade hällt brun färg i vanlig lack och fått en ny nyans, som jag varken har sett förr eller senare.
I bara farten målade han kamelen också, för vid det här laget hade han glömt dess värde.

 När jag sen fick tillbaka min älskade kamel, ville jag veta värdet, som nu efter Dags död 1987, borde vara det dubbla, blev jag chockad.

Värdet på den av gips målade kamelen var endast någon enstaka hundralapp.
Anledningen till det är att den förskräckliga färgen inte går att få bort från gipset utan att utplåna mönstret på kamelen.

Så enkelt kan en renovering bli förödande.

Så här ser den ut den fina men värdelösa kamelen gjord av en Ung Dag Stille. Den var brun från början också, men i en betydligt mörkare nyans.