Vad vill vi läsa om?

Jag köpte tidningen Plaza, mest för att det var en snygg lay out på front sidan. Jag köper ofta tidningar, om mode, mat, bakning och husrenovering så kallade livsstils magasin.

Plaza frågade oss läsare vad vi ville läsa om.
Jag satte mig därför ner och granskade magasinet.

Vad tror tidskriften att jag vill läsa om?
Av rubrikerna att döma så är det årets kappor, årets accessoarer samt choklad, kanel spa mm.

Först tog jag en retroblick tillbaka till mina tidningar på 80-talet, jag har massor av utklipp från dem kvar.

Det som slår mig är hur tillgängliga modellerna var. de log in mot kameran de såg trevliga ut.
Man såg kläderna de skulle visa.

Så tittar jag på dagens modebilder, modeller som ser sura ut, uttråkade eller över kå*a.

Morris lady har en modell som med halvöppen mun tittar bort ur bilden. Samma med Elisabeth Ardens modell för parfymen Untold.
Bilden för parfymen Just där är det ett par som verkar ha eller håller på att komma till, de är båda nakna och ser på mig som betraktar ungefär som om "va fan kommer du och stör för?"
Modellen för Viva La Juicy ser ut som hon tror att jag skall hjälpa henne i sängen...
men så kommer Olars Ulla, den modellen ser trevlig och lite dröms ut, men hon har ögonkontakt med mig!
Därför uppfattar jag kläderna som tilltalande!

Sen kollar jag in andra bilder på band som ser ut som om de vill mörda mig som Viktor and The blood.

Frågan jag ställer mig, varför är alla så otillgängliga så frånstötande?
Inte är det bättre i repotagen.

Den enda som verkar tillgänglig och som ser vacker ut är Dita Von Teeses.

Kommer så till mode repotaget där årets kläder skall visas av en modell.
Hon ser överlägsen ut, uttråkand och övergiven. Man lägger tyvärr inte märke till kläderna alls.

Värst är bilden på retrokläder på sid 130. Modellen står på ett bord och ser precis ut som en död skyltdocka. En pose hon använder på flera bilder.

När jag så kollar skönhets repotagen blir jag beklämde, som alltid. Lite burkar utslängda på en vit bakgrund. Det är rörigt, ibland går det inte att se vilken text som hör till vilken bild, men det är inget unikt för Plaza det är så överallt.

Sen ser jag på Pernilla Erikssons sida, som är ett kaotiskt mich mach där jag som äldre kvinna inte ser vad alla bilder skall föreställa. Grötigt och fult.

Vad vill då jag ha ut av ett magasin?
Jag vill ha en trevlig ledare.
Jag vill ha snygga reklambilder som gör att jag lockas av innehållet. Minns med vemod höstkollektionen från Estee Lauder någon gång i slutet på 80-talet. Jag köpte rubbet för alla pengar jag kunde tjäna ihop och jag var så lycklig i min gröna ögonskugga och mitt blodröda läppstift! På den tiden hade Bennetton häftiga reklam bilder och jag köpte mycket från affären på Köpmangatan i Örebro. 

Jag vill kunna se plaggen inte bara ana dem i dunklet på en modell som ser ut som om hon avskyr det hon har på sig.

Jag vill framför allt ha en lugnt magasin, som får mig att varva ner.
Färre små bilder, lugnare lay out.
Som äldre vill jag kunna läsa vad som står om plaggen eller produkterna, det skall va överskådligt och utläsnings bart.
Jag hatar att leta siffror i löpande text!

Om det står på front sidan att tidningen handlar om ex väskor, förväntar jag mig att det är mer än en sida om väskor!
Jag avskyr vimmelbilder på kändisar, i synnerhet om de är ut slängda på en sida huller om buller.
Jag är också trött på alla hem inredningstidningar med reportage från stora luftiga rum utan möbler eller allt det som finns i ett hem. Kök utan något annat framme än ett fat med citroner?
Vad säger det?

Eller hem överbelamrade med prydnads saker och stilleben trots att det finns barn rum och barn. Man inser att antingen är det inte deras barn eller så ser det inte ut som på bilden till vardags.

Varför kan vi inte skildra ett vanligt fungerande hem som det ser ut måndag morgon?
Varför måste allt va så opersonligt?

Vart tog det varma, hemtrevliga vägen?

När blev vi känslokalla boendes i sterila hem?
När vi sen lagar mat eller bakar så duger det inte med det vanliga, vi måste prestera även där.

Verklighets baserad tv.

Jag va emot det.
Jag har ändrat mig.
Det är tur den finns så vi får se hur det verkligen är bakom alla fasader...

Reality Tv.

Jag tycker att många program från verkligheten är ren förnedrings tv.
Såg ett program där man tävlade om världsrekordet i att dra skinnet över huvudet eller stoppa in så många sugrör som möjligt i munnen. Man undrar ju hur de gör?
Idag har jag slöat framför tv: och då fick allt sin förklaring.
Jag började morgonen med “arga doktorn”  alltså man blir förtvivlad, förbannad och jag vet inte allt.

Men för att kort reda ut det här med rekorden, dessa killar har en sjukdom som heter EDS en bindvävssjukdom som gör huden, leder över töjbara. Har man den vaskulära varianten är sjukdomen dödlig. Blodkärlen förmår inte hålla ihop. Dessa människor har ett liv med svår värk sen barnsben.
Frågan är, är det rätt låta dem visa upp sin sjukdom i tv utan att förklara varför det är som det är, risken finns ju att de ses som miffon?

Tillbaka till arga doktorn. Den här kvinnan hade sökt hjälp i 45 år för sina symtom och till slut ville vc skicka henne till en psykolog, trots att man hade konkreta kroppsliga symtom. Bla. Gick det vid kejsarsnittet inte att sy i livmodern utan den föll sönder…  när hon ville ta med doktorn till doktorn på vc blev han utslängd. Strider mot lagen!

Först säger vc att man inte har kunskap ställa en diagnos så svår som EDS sen när man fått underlag av arga doktorn så säger man till kvinnan att hon inte har sjukdomen.
A.D går vidare till chefsläkaren på landstinget som lovar sätta sig in i fallet.
Han ringer sen och nekar henne remiss för utredning, då han anser att hon inte har sjukdomen.

A.D. beslutar sig då för att själv skriva remiss och bekosta utredningen själv.
Då skickar landstingets vc remiss och hon får komma på utredning.
På sjukhuset i Västerås ställs diagnosen EDS. Hon remiteras till Uppsala genetiska sjukhus ( eller nått sånt) där ser man dock att hon inte har den vaskulära varianten.

Det är 2013 för guds skull!!! Vi har idag en arsenal av provtagnings möjligheter för att utesluta och fastställa diverse diagnoser, varför gör man inte det?
Varför bemöter man en ensam sjuk kvinna som om hon vore mentalt eller psykiskt sjuk 2013!

För två hundra år sedan hade det varit förstårligt.

Jag satt kvar med tårarna rinnande utför kinderna.
Nästa program hette Sveriges bästa äldreboende.
Dagens program handlade om maten.
För att göra en historia kort så var maten så dålig att pensionärerna inte kunde äta den. 

Det kan jag på rak arm erkänna att jag känner igen, då min pappa var rasande på den dåliga maten på Askernäs när han levde.
Min pappa tappade all övervikt och blev extremt mager ( i alla fall i mina ögon).
Kost experten som besökte tv:s vård boende tog några prover på de pensionärer som bodde på vård boendet, han kom fram till att 10% var undernärda två var så dåliga att de riskerade livet.
En kvinna hade man missat att hon var  undernärd för hon var överviktig.

Näringsdrycken var så illasmakande att pensionärerna inte ville ha den och någon blev dessutom sjuk av den, något jag kan förstå för det drabbade mig också när jag var op för övervikt och fick problem i början med låga värden.

Den här dagen fick de besök av en känd kock.
Det serverades stekt fläsk och löksås. Tyvärr var fläsket härsket…..
2013 och vi serverar våra äldre härsket fläsk!  
Vill vi ge de fattiga en nostalgi tripp? Fel valt i så fall, för ingen kunde äta fläsket som luktade surt.

93-åriga tanten gick mot sitt hem hon var ledsen för hon va inte ens mätt…
Man talade i programmet om nattfasta. 
Den får inte vara längre än 11 timmar enligt socialstyrelsen, men somliga hade så mycket som 16 timmars nattfasta.
Då sa gubben från tv att med så lång fasta är det omöjligt att inte svälta ihjäl!!!
Våra äldre svälter ihjäl 2013 på våra äldreboenden!!

Vart fan har vi kommit?
Vem fan bär ansvaret!
Vart skall vi med skattesänkningar till om vi varken kan få vård, omsorg för de gamla eller en fungerande skola????

Jag vill fan i mej inte svälta ihjäl.

Min pappa gick till sängs kl 17.00. Togs antagligen upp kl 8.00???
Svalt han ihjäl, vet inte. Vet någon det?

Jag vill ha personal på vårdboenden, äldreboenden, skolan, och i  vården.
Jag vill ha människor i telefonen när jag ringer.
Det spelar ingen roll hur mycket pengar man har i plånboken om man blir sjuk..
Om det inte finns någon  fungerande vård att få…

Så nästa val, vill du då ha 5e jobbskatteavdraget eller vill du har ett fungerande samhälle för alla?

för om du inte vill ha ett samhälle för alla önskar jag att du får uppleva hur det är att vara sjuk i det här samhället vi lever i nu. Sjuk, funktionshindrad, gammal, ensamstående, invandrare vi räknas inte längre.

När det uppenbara gör ont.

Vi har precis fått lite extra pengar från f-kassan.
Det första jag gör är att köpa ny frys till garaget och lite kläder till barnen och maken.

Sen börjar jag fundera på vad vi behöver.
Det är då det slår mig i ansiktet, det uppenbara.
Alla har i princip det de behöver utom jag.

Jag inser att det är 13 år sedan jag köpte nya glasögon, att jag faktiskt inte ser med dem längre, att jag sällan tittar på tv därför att jag inte ser vad som händer i gröten på Tvn.
Jag får ont av att gå med kryckorna nu för att jag belastar armarna mer nu när jag är sämre i benen, det finns nya kryckor men de kostar 500 kr.

Jag ser inte längre vad som skickas till mig på min mobil, för skärmen är så repig att man måste stå i mörker för att kunna urskilja vad  som står, min telefon är 5 år men makens är 13.

Datorn jag skriver på är tangentbordet slut på, man måste trycka hårdare på vissa tangenter för att det skall bli resultat på skärmen.
Därför ser det ibland ut som jag är svårt dyslektisk, när jag bloggar och skriver på FB.
För övrigt stänger den av sig rätt som det är.

Maken tycker inte det gör något, men igår blev det uppenbart att det gör det, när jag var mitt uppe i en beställning på nätet och den slog av.
Plötsligt visste jag inte om jag köpt något eller inte.
Köpet gick igenom men fakturan blev fel vilket är svårt att rätta till i efter hand sa bolaget när jag ringde.

Jag behöver nya underkläder.
Det har fått stå tillbaka eftersom jag ju skulle köpa nya efter övervikts op, men så blev det inte jag fick börja använda dem jag hade när jag var smalare så min bh är 20 år gammal.
Spelar ingen roll tänkte jag för jag är ju ändå bara hemma, men nu tycker jag nog att jag också vill ha nya kläder under.

Jag vill egentligen sälja det här huset, för jag orkar inte sköta allt själv.
Så mycket är eftersatt, för jag kan helt enkelt inte göra det.
Vi måste ha nytt kök för jag kan inte längre stå dubble och rota i underskåpen, kan inte gå ner på knä för jag kommer inte alltid upp utan hjälp längre.
Men maken vill prompt bo kvar…

Varför blir det såhär?
Varför får barnen nya mobiler vart annat år och inte jag? Maken vill inte ha någon ny bara idioter som köper ny mobil…
Har en poäng där, faktiskt…

Varför sätter många kvinnor sig sist på familje- rankingen?
Inte alla, många gör tvärt om…
Men de som gör det.

Maken spelar innebandy på vinterhalvåret.
Igår funderade jag på om jag skulle åka en dag till Friskis och svettis i stan och träna. Det blir för dyrt sa maken.
Men det är lika långt till stan som till Högsjö….

I går kom han ner och sa, enda kör tiden på Mantorp park är på lördag….
Han fick ett present kort på att köra dyr bil där av syskon och familj(ja hans gamla familj mor och far)  fast på någe sätt är de fortfarande mer hans familj än vi…
I vart fall så har vi planerat i månader/år att åka till Husbyfjöl marken, det är tradition sen jag va liten. Det maken nu bad om var jag skulle säga åk du.
Han snurrade runt i köket och upplyste mig om att annars får vi förlänga för 200 kr…. nu måste väl kärringen fatta?
Vi ska på marken sa jag och barnen..

För sen på kvällen åker han till sina föräldrar på kräftskiva och då blir jag ensam.
Så nej, ibland måste man stå på sig, fast det känns konstigt.

Jag behöver ny bil, ja inte splitter ny men en istället för den som blev skrotad.
Jag behöver en automat.
Maken behöver också en bil, men även om den vi har går illa så rullar den än.
Ändå är det han som tittar på bil åt sig….

Men nu skall jag köpa en bil för sen maken inte kan flexa när vi skall till vården med mig och barnen så måste jag kunna ta bilen själv.
För jag är så dålig i benen nu efter höft op att jag inte kan gå till vc ens.
I vanliga fall hade maken fått sin bil före mig, men inte nu om inte något drastiskt händer.

Att det blivit såhär är ingens fel, möjligen mitt eget.
Men det är fel lika fullt ändå.

Jag är ju bara hemma och gör ingenting.

Vem i helvete kan tro något så urbota dumt?
Bara en idiot!

Maken har ingen förmåga alls att hålla en struktur så om jag inte bodde här skulle han dö i skiten.
Ingen i den här familjen kan strukturera och hålla det, jag får plocka efter alla.
Det är inte lathet det är ett funktionshinder.

Jag har gråtit så många gånger för just detta.
Att be om hjälp men aldrig få det.
Det tar en dag för mig att städa ett rum….
Förr städade jag hela lägenheten i Brevens på ett par timmar…

Livet förändras men man anpassar sig… varför gör man det?
Kanske kan man se det som bra att jag gör saker, håller ju igång kroppen på den nivå jag klarar av dvs. min  max kapacitet.

Det uppenbara gör ont.

Jag är service personal här och har delvis själv försatt mig i den situationen.
Jag är sist på rankingen bara mössen är under…
Jag är sämre, mycket sämre än i våras…
Nervskador läker inte, inte de här sa min doktor.

Håller jag på att slita ut mig på hus och trädgård till ingen nytta?
För att den jag bor med inte klarar av förändringar?

Vad händer om jag lägger ner och sätter mig i soffan jag också?
Blir vi ruinerade på städkostnader trots att Rut finns?

Jag vägrar rensa mellan plattorna, för det går bara inte. Det är tre år sedan någon gjorde det,  det växer träd på altanen.
Gången rensade jag med tillbörligt redskap med rollator som stöd, 3 veckor efter op.

Maken säger att han aldrig gillat trädgård så den vill han inte befatta sig med.
Men den tillhör defacto huset, ska vi bo i huset skall vi sköta trädgården annars förgås jag!

Jag har varit snäll, trodde jag.
Jag trodde jag hjälpte andra, insåg inte att jag stjälpte mig själv.

Vår sommar 2013 Mariebergs lilla springmeet.

I Juni anordnades Lilla springmeet på Mariebergs köpcentrum.
Vi var naturligtvis där!
Det blev väldigt många bilar ganska snabbt..

 .. det fyllde på hela tiden.

Inte bara bilar denna dagen, många motorcyklar och en och annan moped.

Det fanns ett par bilar inne också att beskåda.

Överlag tycker jag den här dagen är ett mycket lyckat arrangemang.

Inne på gallerian bjudes det på dansuppvisning av Rockrullarna och musik av ett känt band som jag glömt namnet på.

Allt medan bilutställningen pågår utanför...

Här anar jag dotterns inflytande över fotograferingen hon älskar pickisar...

 Somliga bilar gör en lyrisk.. eller hur?  som denna petrolium färgade skönhet

 Mycket folk...

 Vissa stoltserade med all bucklor de vunnit..

..å fler pickisar...

 Sällan man ser vita bilar, tycker jag..

 Men  jag älskar ju vaniljgult...

 Allas dröm...

Somliga passade på att göra ett litet reklam jobb...   

Men det är denne 13-åring med ett bilintresse sen 2 år tillbaka som tagit alla foton.

Tack Erik!

Sverige ett litet land bredvid en stormakt i utförslöpa, ett land utan försvar.. men med högt teknologiskt kunnande.

Vi har haft ett celebert besök av USA:s president B.O.
Massmedia fick sitt lystmäte.
Alla som hade något att säga om vad som helst som rörde USA fick komma till tals, om det var något positivt, vill säga.

B.O är trevlig han är färgad och han är intelligent.
Som grädde på moset är han världens mäktigaste man och han kom till Sverige.

För att han undrade vad vi tycker om Syrien? Nej knappast.
För att höra om vi har någon snabb lösning på miljöfrågorna? Nej inte det heller.

Nu kommer vi till min högst personliga åsikt.

Idag reser han vidare till Ryssland.
Ett Ryssland som är på väg mot åsiktsförtryck.
Ett Ryssland som börjat rusta upp sin nergångna arme.
Varför kan man undra?
Känner sig Ryssland hotat i världen, av Kina? Nej troligen inte.
Det mest hotfulla är väl Rysslands egna invånare, som tröttnat på förtrycket, fattigdomen bland vanligt folk, bostadsbristen o.s.v.

Jag tror USA:s president kom hit för att visa Ryssland att de är på vår sida, att Ryssland kan förvänta sig motstånd från USA om de tänker försöka inta Norden.
Nej det är inte allas omöjligt, inte nu, inte med ett försvar som kanske inte ens kan försvara en dagisgård om det kniper.

Om USA känner av detta hot mot Norden och Sverige varför gör inte vi det?
Eller gör vi det men ingen pratar om det?
Vi pratar om goda handelsförbindelser med Ryssland.
Vi talar om Svenskt företagande där.
Jag undrar vad vi exporterar till en supermakt som Ryssland?
Är det teknik som sedan kan vändas mot oss?

Är det på lika villkor vi har detta handelsutbyte?
För mig förefaller det som om Sverige är så angelägna om att komma in på dessa marknader att man är beredd att göra vad som helst, (läs telia affären).


Med facit i handen och oron i världen borde vi kanske gå med i Nato?
Vi skickar soldater utomlands, men kan inte försvara Svenskt luftrum, varför blir ingen rädd?

USA:s president vill visa världen att han bryr sig om dessa små länder, som vi i Norden.
Vi ligger ju mellan stormakterna och det han ville veta tror jag, är hur Ryssvänliga vi är nu för tiden.

Jag är i sanningens namn urusel på politik i synnerhet utlands politik men jag förstår när något är galet.

Ett land som Sverige behöver ett starkt försvar.
Bara för att Berlin muren föll så innebär inte det att alla länder vill leva i fred med varandra.
Man kan nu se hur hela arabvärlden mer eller mindre kapsejsar.
De har den ene galne ledare efter den andre.
Det hjälper inte att USA tagit kål på några stycken, nya poppar upp som sumpgas i ett kärr.

Ingen talar om att vi måste återskapa vårt total försvar.
Ingen talar om att vi nästan inte har något försvar.
Visst killarna som jobbat utomlands har diger erfarenhet, men det räcker inte, dom kan inte var överallt.

Det glädjer mig dock att regeringen beslutat sig för en miljardsatsning på försvaret i väst Sverige.
Jag hoppas det sprider sig över hela Sverige, att vi öppnar nedlagda logement och militära anläggningar.
Att vi åter inför allmän värnplikt.  I händelse av krig är det ju av största vikt att så många som möjligt kan var sin nation behjälplig på så många sätt som möjligt.

Allt detta kanske känns långsökt.
Det kanske är långsökt.
Men jag tror inte det.
Jag litar inte på Putin.
Gör du?