Utomjordingar tror jag inte på, men jag har mött en ändå

VAD VAR DET SOM HÄNDE?
　
Vi skulle åka ut till Tunäs för att titta på L:s hästar.
Så vi åkte på lördagskvällen ganska sent ca 21.35.
Det var fortfarande ljust ute men mulet.
Vi åker in vid Styrsta skylten på riksväg 52.
När vi tar av mot Tunäs står en älg på gärdet.
Jag vevar ner rutna och bölar som en älgtjur om hösten, kon stannar och tittar på oss.
V skrattar.

Vi parkerade där vi brukade gick sen mot huset.
Vi hörde en bil såg den åka ner på vägen till Ö.kohagen och stanna där.
Vi fortsatte.
Vi kom fram till huset ca 21.50.
Jag stannar och tittar på L:s kruka med blommor.
Tycker det är lite lustigt att han har samma rödklöver som jag fått av Eva Buske året innan.
På bus petar jag ner ett par krassefrön i krukan.

När jag står där hör jag ett dovt brummande ljud.
Barnens röster dör bort och jag uppfattar att jag står där ensam.
Jag vet inte vem eller var mina kryckor är.
Jag vet att jag hade fröna i höger ficka och petade ner dem med vänster hand.
Det underliga är att jag inte fick jord på fingret trots att jag minns att jorden var blöt, vi hade ju dagen innan fått 61 mm regn.
Normalt sett släpper jag inte kryckorna utan brukar be någon hålla dem om jag skall göra något.
Men inget utav barnen säger att de tog mina kryckor.
Jag vet däremot med bestämdhet att jag gav kryckorna till någon strax bakom mig.
Jag uppfattar också att båda barnen står precis bakom mig.
(vilket de inte gör visar det sig när ufo sverige kommer ut, de står på vägen)
Men det brummande ljudet gör att jag inte hör dem.
De i sin tur ropar mitt namn gång på gång och berättar vad de ser.
Jag uppfattar att jag står där kanske en halv minut.

Vi börjar sen gå tillsammans mot Tunäs prästgård.
Erik jämrar sig och säger, jag vill åka hem.
Vi fortsätter vägen fram.
Då ser Erik något som han uppfattar som en igelkott och jag säger att det är ju en grävling för jag ser rumpan på den när den korsar vägen.
Det underliga är att kvällen ljudit av syrsor och surret av insekter, men nu är det allamernade tyst.

Vi tittar mot hagen på höger sida där hästarna gått hela vintern men ser att där står en skördetröska och Hanna säger att det är nog inte rimligt att han har hästarna i hagen när han har en så stor maskin där.
Vi vänder och börjar gå tillbaka och jag ser på hagen på motsat sida och säger till Hanna. "Är det där upptrampat i år?"
Nej säger hon det är gammalt.
Vi går ett par steg till sen känner vi hur marken dånar.

En hel flock hästar skenar vilt i en hage ca 500 m bort.
De tar skydd i en dunge av träd.
Hela vägen tillbaka gnäller Erik och vill hem.

Vi ser mot det som en gång var paddock och konstaterar att det måste kostat massor av pengar och tid att göra den och nu är den förfallen.
Vi fortsätter och talar om vilken fin gård det varit…
Vi fortsätter, jag gnäggar när jag känner vibrationerna från hästhovar i backen och skäcken kommer i trav med höga ben rörelser emot oss med honom kommer den brune.
 De hälsar en kort sekund på Hanna vi går till bilen och åker hem.

Väl hemma säger Erik vi såg en älg, en grävling, skenande hästar och ett ufo,
Ja det gjorde vi säger Hanna.
Vi talar inte mer om det för jag fattar inte vad de säger.
När jag gått till sängs sjunker det in det hon sagt.

Jag ropar på Hanna sen jag lagt mig och frågar vad hon sett.
Hon ritar då på ett papper det hon såg och beskriver vad som hände.
Hon säger att de skrikit till mig ett ufo, ett ufo ,men jag hörde inte och svarade inte.
Det var som om jag var där och ändå inte.

Efteråt förefaller det som vi förlorat några minuter men inte mer än en halvtimme.
Jag ber sen Erik komma upp och berätta vad han sett.
Han berättar samma sak men såg också farkosten lämna oss och åka tillbaka ut över sjön.
Båda barnen beskriver undersidan som ett rutnät med ljusare partier mellan de kvadratiska plattorna i mörkgrönt/svart. Det kan vara lampor/lysrör evt sken ett ljus inifrån och genom det ljusare området.
Erik säger att översidan var ljusblå/grå och veckad/ojämn evt som krusningar på vattnet.
Runt ytterkanten på farkosten sitter det starka lampor som blinkar de är små.
På ovansidan finns en kupol i frostat glas.
Hela händelsen uppfattar barnen tog ca 30/45 sek
Farkosten kom från Hjälmaren stannade över oss vid vägen och stod stilla sen lutade den något och for tillbaka samma väg.
När den for hördes ett svischande ljud.
Vi kan efteråt konstatera att det inte hördes några fåglar eller syrsor det var mycket tyst runt omkring oss.
Erik beskriver det som en olustig känsla och han var rädd.
　
MIN DRÖM eller ett minne?När jag lagt mig vaken drömde jag i det där tillståndet mellan sömn och vakenhet.
Jag satt på en låg pall och bredvid mig i ett hörn satt en man på golvet.
Han var kanske mellan 35-40 år.
Han var av medellängd ca 175-180.
Han hade extremt ljusår som stod ut som en gloria runt hans huvud. Det var absolut hår för jag såg hårstråna.
Hans ansikte var speciellt nästan vackert men platt.
Jag tänkte att jag skulle kunna bli kär i honom..
Han flinar åt mig och säger att det är inte möjligt.
Hans ögon var avlånga asiatiska och blå. Hans händer var långa, smala och fötterna spetsiga som om han gått i spetsiga skor hela livet.
Han hade långa ben och kortare överkropp.
Han var klädd i jeansblå byxor och vit tröja eller dylikt med polo.
Han talade med låg vemodig röst.
Han sa att han var från en annan galax och han talade om att de var tvungna att komma.
Jag kan höra hans röst i huvudet.
Jag tänkte undra om jag skall tala engelska med honom.
Han log mot mig och sa att det behövde jag inte.
Jag vet att jag blev förvånad över att han kunde läsa mina tankar.
Han sa att de kallades ljusetsbärare. Han utstrålade kärlek och frid.

Han hade små mjölktandslika tänder i en väldigt jämn storlek.
Munnen var liten med tunna läppar och aningen blek.
Jag var mycket rädd som när man möter ett tonårsgäng en sen kväll på stan och de frågar om man har eld och man vet att man inte har det.

Jag tänkte där fick du för att du var trött på livet.
Men det hände inget mer.
Jag minns att jag står under det stora cirkelformade skeppet och att jag går på en stege in men minns inte att jag gick ut.

Drömmen tog slut där.
Men jag drömmer den gång på gång och är nu rädd för att somna.
Jag vet att han sa något viktig men jag kan inte komma ihåg det.
Jag tror han sa att de skulle komma tillbaka om 2 veckor.
Rummet var ljust utan lampor och golvet var räffligt i ett vågmönster och stålfärgat.
Bakom honom fanns en dörr.
Det är mycket tyst i rummet.
Jag tänkte att dom kommer att göra mig illa, men han bara log och sa att så är det inte.
Jag är glad att det bara är en dröm.
Så här efteråt är det så mycket jag skulle vilja frågat honom.
Om de är så mycket före oss, kanske de kan bota Hannas diabetes och min rygg?
Jag har en känsla av att vi kommer att möta honom igen.
Det är något med tiden, det är dags nu de kommer att komma ofta och flera.
Det är något som kommer att ske.
Kan man fråga saker i en dröm och få svar?
Om dessa varelser kom till jorden kan jag förstå att de tyckte att Jesus hade en gloria. Om han hade samma hår som den här så måste det ha sett ut som en gloria i motljus.
　
Hanna.Vi klev ut bilen vi går mot Lennarts hus.
Mamma stannar vid Lennars kruka med blommor.
Nej mamma sa jag.
Hon böjer sig över krukan hon petar ner något i krukan.
Då hörs ett brummande mullrande ljud.
Jag tittar upp
Jag ser ett runt föremål undersidan består av fyrkanter med mindre avlånga ljusapartier. Som lysrör.
Då säger Erik ett ufo och jag säger ja.
Då pratar vi med mamma men hon är frånvarande och svarar inte.
Vi når henne inte.
Hon står stilla framåtlutad över krukan.
Föremålet står stilla rakt över oss.
Det lutar lite och vänder tillbaka mot sjön. Det for iväg jätte fort.
Men kom sakta mot oss.
När de åkt blev allt tyst och stilla.
Bara mamma pratade på.
　
ErikJag hörde ett brummande ljud och undrade vad det var.
Jag såg inget på vägen utan tittade då upp mot himlen.
Trodde det var ett flygplan eller en helikopter.
Då såg jag hur farkosten vände och åkte iväg ut över sjön.
Det var blått på översidan med lampor runt om.
Ovansidan var vågig som plåten böjts av vibrationer.
Mitt på satt en kupol eller kupa den var bucklig och suddig.
Immig man såg inte in.
Jag tittade på mamma och sa att jag ville åka hem.
Hon bara hummade. Vi gick och jag trodde hon hörde vad jag sa men det verkade inte så. Hon var där men ändå inte.
Vi undrar vart hennes kryckor va.

17 juli 2010

Utomjordingar, ufon mm har aldrig intresserat mig.
Jag har aldrig trott på det.
Men efter händelsen tror jag, nej jag vet.
Jag har också minnes bilder från deras planet.
Hur de lever och en gång sa han till mig att farkosterna drivs med elktromagnetism.
Ett år senare hörde jag en forskare säga att det nog är så på Tv.

Detta är helt galet och jag vill inte att detta skall ha hänt, men det har det.