Irrhjärnan.

Kanske har det varit för varmt, så det är därför min hjärna irrar runt i tankarnas värld.
Jag borde läsa, men kan inte koncentrera mig.
Jag borde städa, men gjorde det nyss och det är ändå ingen idé förrän vi fått in möblerna i sonens rum.
Jag borde baka men det är för varmt.
Jag har påtat i trädgården, men gick in, är för trött.

Egentligen är jag ledsen.
Ledsen för att ingen förstår mig.
visst låter det patetiskt?
I morse tänkte jag på The Arks låt, it takes a fool to remain sane.
Egentligen var det en annan strof i låten som jag funderade över, “.. A generation lost in pace.. Det skulle ha kunnat stå a generation lost in space.

För det är precis så det är idag.
En hel generation har förlorat all verklighetskontakt och gått rakt upp i sybern.
Istället för att träffas och prata messar man.
Man facebookar, twittrar och messar.
En hel generation som är totalt lost
när det inte går att skicka sms.
Som inte ser hur andra mår om det inte skickas ledsna gubbar.
Man ser å ändå inte.
Man talar om ytliga bekanta som om man umgås med dem varje dag IRL. ( precis, i verkliga livet betyder det.)
Hela denna tillvaro är byggd på konstiga förkortningar och man använder dem också i dagligt tal och en hel generation (min) är helt borta. LOL.

Människor mitt ibland dem går under och de ser inte för personen skickade inga ledsna gubbar i messen eller på FB.
En hel generation som inte förstår andra människor i verkligheten.
Det skrämmer mig.
Det skrämmer mig att jag är omgiven av människor som ser mig som en serviceinrättning istället för som människa.
Jag skickar inga gubbar.
Jag skickar endast korta meddelanden på telefonen.
Jag ringer…
Jag är helt ute.

En liten fråga hur kommer dessa ungdomar bli som föräldrar?
Bebisar skickar inte sms.