Fasaden är polerad men baksidan är rutten.

Jag vet att man inte skall skriva svavelosande inlägg men jag är så arg och rädd. Inte för min egen skull utan för mina barns framtid, om det finns en framtid...

Igår läste jag Jan Gullious krönika i Aftonbladet.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/janguillou/article15056880.ab

Den slår ner på socialdemokratins kovändning.
Det är en skam.
På 1800-talet stred arbetare för humana livsvillkor.
Man ville inte längre bli behandlade som skit, faktiskt sämre än djur.

Sverige var fattigt.
I alla fall levde större delen av mänskligheten i outhärdliga miljöer under fruktansvärda förhållanden.
Blev man sjuk, dog man.
Trots att man jobbade 12 -14 timmar per dygn svalt man nästan ihjäl.
Det var den tidens arbetsgivare som ville ha det så.
“Samma” företag som idag vill tillbaka dit.

Det är väl klart att de som vill ha ett arbete utfört vill få det så billigt som möjligt.

Efter kriget började socialdemokraterna bygga bort fattig Sverige.
Man ville ge vanligt folk ett rent hem, mat på bordet och en fritid.
Jag växte upp i ett rätt tryggt samhälle.

Men det fanns spillror kvar, man hade exempelvis inte fria arbetskläder.
Min far jobbade i gjuteri och fick köpa sina skydds skor själv.
Jag minns min mammas förtvivlan när de bara efter en månad brann upp i ett regn av flytande järn liksom kläderna han hade på kroppen.
Min pappa var intelligent och hade bara bomullskläder på sig, men strumporna var av nylon de smälte fast mamma fick klippa bort dem och skinnet.

Facket förhandlade fram arbetskläder på 70-talet..
Nackdelen blev på 70-talet, att de som inte var med i facket inte fick några skyddskläder.
Det fanns en stolthet över det man kunde.

Hur fattig man än var så var ungarna och de vuxna hela och rena.
En lapp här eller där spelade ingen roll för man gjorde det man kunde med sina händer.
Socialdemokraterna byggde bort smutsen och byken i iskalla vakar om vintern.
Vi gick från ett fattigt smutsigt samhälle till framtid och förnyelse.

Men nu står vi på trappan ner igen.
Jag blir så ledsen, jag vill inte samla in pengar, så fattiga barn i Sverige skall få julklappar och mat.
Jag tycker det är en självklarhet att alla barn har mat på bordet och kläder på kroppen.
Hur kunde man lämna hela vårt lands ekonomi i händerna på marknaden?
Dvs. stor finansen de som är rika och har företag?

Hur kunde man lyssna på hoten?
Vi har nästan inga företag kvar i Sverige.
Man skyller på arbetsgivare avgifter och för höga löner.
Men sanningen är den, att de som har vill ha så mycket mer och de struntar i om den som ut för jobbet dör, det finns ju fler i kö.
När då inte svensken vill jobba under de villkoren flyttar man utomlands.

Utsugare, ni borde brinna i helvetet.
Det borde alla göra som skapat det vi har idag.
När unga flickor inte kan tänka på något annat än en handväska för 20 000 kr.
En väsk- jävel som egentligen inte är värd mer än ett par hundra.

Vi har satt de rika och välbeställda på piedestal, igen.
Eller de har väl satt sig själva där, snart får vi se den kasta bröd till de hungranden precis som Marie Antoinette i Frankrike, gjorde innan de placerade hennes huvud under giljotinen.

Vi är också med i EU.
Jag vet inte om Sveriges dåliga ekonomi är ett resultat av EU, men det känns så.
EU är förvisso ett solidariskt projekt, man vill jämna ut villkoren för de fattiga EU länderna.
När man gjorde det sneglade man på USA.
Tjänstemännen fick horribla löner.
Politikerna såg sin chans till att nå den verkliga världseliten ekonomiskt.
　
Idag är EU en koloss på lerfötter som kostar oss vanliga människor en förmögenhet, pengar som går i halsen på en drös pappersvändare.
England har börjat morra.
Lämna skiten tycker jag.

Jag ser också hur vårt försvar monteras ner, det finns inga fiender mer.
Men det tror jag, galningar finns överallt och jag litar inte på Rysslands Putin.

Hur kunde vi ha USA som förebild?
Här ser alla på Hollywood eliten, men de är bara toppen på ett isberg.
Amerika består till 75% av fattiga.
Fattiga som inte hr något arbete, fattiga som lever i kriminalitet, fattiga tonåringar som föder barn på barn…
Är det dit vi vill?
Fattiga som inte får rätt vård när de drabbas av sjukdom eller olycka.
Uteliggare, alkoholister och knarkare.
Är det, det vi vill ha?
För i så fall är vi på god väg.

Aldrig förr i modern mänsklig tid har vi sett så många tiggare som i år.
Aldrig förr har vi samlat in julklappar i städerna till de fattigas barn.
Aldrig förr har den Svenska allmänna skolan varit så dålig.
Aldrig förr har privatskolorna sugit ut den kommunala skolan så till den milda grad att de får stänga i höst.
Aldrig förr har så många dött i gängbråk.
Aldrig förr har så många människor ställts i utanförskap.

Å vad gör vi?
Vi drömmer om Amerika om pengar och berömmelse.
Men drömmar kan man inte äta.

Ingen reagerar när unga kvinnor lägger ner alla sina ihop sparade pengar och lånar resten för att få större bröst, fylligare läppar och dyrare accessoarer.
Ingen har talat om för dem att de duger som de är.

Att de skall spara till något annat, ett hus en bil eller till ett liv.
Vi har byggt upp ett samhälle där vi strävar efter att bli elit.
Men det är en omöjlighet.
Det är få förunnat att komma dit, för om alla kan och gör det, faller hela grejen.
Vi är tillbaka på godset hos baron utan pengar och med några ynka matkuponger och en flaska renat som lön.
Kupongen kan man lösa in i barons lanthandel….
Därför startade konsum…..
Vad kommer finnas kvar om 20 år?
Vem svälter?
Finns Sverige alls kvar som nation?
Hur vill du ha det?
Solidaritet eller vara rädd att bli överfallen när du går ut av tiggare, svältande och kriminella gäng?
Utanförskap skapar människor som är desperata, desperata människor har inga gränser...

Ha en bra dag!