ÖSTERNÄRKE eller när luften gick ur en hel bygd.

Jag flyttade hit för 9 år sen.
Då hade vi 2 affärer, bank, post en blomstrande skola.
Vi hade kommunkontor.
Året efter startade vägföreningen.
Vi hade friidrotts grupp för ungdomar,
Vi hade nattvandrare, vi hade fungerande föräldra förening.
Vi hade säkert mer än så.

Allt hänger på några få drivande personer.
Dessa människor lägger ner många timmar av sin fritid för att många andra skall ha det bra.
Sören Sahlén, Anders Pettersson och Carina Järvelä i vägföreningen.
Israelsson gjorde det för Hoif när han sladdade planen.
Han drev också friidrottsgruppen här i Odensbacken.
Bengt Karlsson som lägger ner ett otroligt arbete i pingstkyrkan och med Lettlandshjälpen.
Han startade också Östernärkes föräldraförening med mig.
Sören Salle Sahlén har också varit brandman och är en profil i Hoif.
Andreas Ryding som vurmar för LAN.
Bengt Bronner som startade Östernärkebladet mm.
Mikael och Maria Adriansson som startade kulturkanalen och nattvandrarna.
De var också med i föräldraföreningen.
Det finns fler som jag dock inte känner till.
　
Men någonstans på vägen under de här 9 åren har något hänt.
Frågan är när och varför.
Jag skall ge min åsikt och mina funderingar.

Tittar man tillbaka och försöker förstå, så är det så att i små byar är sammanhållningen stark.
Jag vet att det var så i Odensbacken för vi som var från landet såg det ner på i Odensbacken när jag var ung.
Det var svårt att komma in i samhället, precis som det var i Brevens.
Man kallade det bruksanda.
Främlingar sågs inte med blida ögon.

Här var pingstkyrkan stark och Hoif.
Men sakta men säkert flyttade folk in och de gamla och starka miste sin betydelse.
Det bildades subgrupper med egna normer och regler.
Inte alls negativt, men en vittrande faktor.
De gamla tappar då kläppen och drar sig tillbaka.
Nya krafter kommer in men blir aldrig accepterade och får jobba i motvind om inte storm.

Jag tänker ta föräldraföreningen som exempel.
Det var helt okej med föreningen så länge den enbart tjänade ett allmänt intresse.
Dvs när vi drev frågan att få behålla paviljongen och förhindra nedläggning av delar av skolan.
Vi som var engagerade såg brister som vi ville förbättra eller eliminera.
Nu blev vi istället ett hot.
Folk baktalade oss och ingen kom på mötena.
Vi fick veta att vi inte var önskvärda.
Flera av oss i föreningen hade barn med särskilt behov av stöd.
Vi fick veta att våra barn var onormala och konstiga.

Men hur blev det så?
Jo de föräldrar som inte vill, orkade eller vågar bry sig om sina barns skolgång de teg.
De föräldrar som inte stod ut med missförhållandena de flyttade tyst och lugnt sina barn till skolor i stan.
Man vill inte stöta sig med folket i byn och få en stämpel på sig som sur käring.
Ofta är det ju ens vänner som jobbar i skolan och dem vill man inte kritisera.

Med facit i hand hade det inte varit bättre med en dialog med skolan och ett försök till förändring?

Jag tog reda på hur många barn från F-9 i Östernärke som går i annan skola än anvisningsskolan.
Därtill kommer alla som helt enkelt flyttat här ifrån på grund av skolan.
Så här ser det ut:
Här finns 735 skolbarn 649 av dem går i sin anvisningsskola.
86 har valt annan skola.
Fördelningen är: 53 går i friskola
33 går i annat skolområde.
Man kan anta att dessa barn har frånskilda föräldrar eller att de börjat i en annan kommunalskola för att vara säkra på att få en plats i önskad skola inför högstadiet.

Ca 10% av Östernärkes elever går i annan skola än anvisningsskolan.
Det är ett lågt antal i förhållande till andra kommundelar.

Men nordost har ett tillskott på 8% eftersom de har flera attraktiva skolor som, Engelbrekt, Op och Gumaelius.

Borde vi inte undersöka varför alla dessa elever valt bort Östernärkes skolor?
Men istället rycker vi på axlarna och går vidare.
Mikael och Maria ville något med nattvandrarna, vi ville nått med föräldraföreningen.
Inget av det finns kvar för ingen vill hjälpa till, alla vill ha lugn och ro.
De som inte står ut de flyttar eller sätter sina barn i annan skola.

Vi har en svag nämnd, som inte direkt gör något väsen av sig eller står upp för oss. Vi har en svag områdeschef som inte heller verkar driva Östernärkes frågor mot stan eller så har jag missat något.

Hur länge kan vi motivera att vi har så många skolor här ute med så få elever? 649 elever fördelat på 6 skolor räknat rakt av blir det 109 elever per skola vilket ju är missvisande för det är betydligt färre i Kilsmo och Hampetorp, men ger oss ändå en fingervisning.
Nästa fråga blir, varför har ingen frågat dessa elever och deras föräldrar varför de byter skola?
Kanske kunde man göra något för att vända trenden.

Men luften tycks ha gått ur hela bygden.
Man låter allt rulla på, bara man slipper granska sig själv och sin organisation.
Vi vill inte ha några nattvandrare, vi skiter i vad våra och andras ungar gör på kvällarna.
Men hade det funnits vuxna ute på kvällar och helger hade vandalisering och stölder blivit mindre. Färre ungdomar som dricker och framför allt röker.

Idag köper många föräldrar ut tobak till sina barn med ett leende på läpparna.
För 3 år sedan drev jag på mot skolan att vi skulle ha en antirökkampanj men Öreför tyckte det skulle få motsatt verkan.
Idag vet vi att det är många på mellan och högstadiet som röker.
På fester här ute röks det också vattenpipa, helt ofarligt enligt ungdomarna, medan vi vuxna har en helt annan åsikt.
Allt fler ungdomar gör sin alkohol debut i allt lägre åldrar.
Jag ville också ha bättre sexualundervisning och framför allt information.
Alla tror idag att ungdomar vet så mycket, men med egen erfarenhet så vet jag att de vet mindre än vi gjorde.
Allt detta borde ju får vuxna att reagera, men det gör det inte!!!
Det är anmärkningsvärt!
För om man inte reagerar över vad ens avkomma hittar på vad skall då engagera???
Odensbackens vuxna befolkning klagar och gnäller, men är tyvärr helt overksamma.