Mitt förhållande med Leif GW Persson

Mitt förhållande till Leif GW Persson började för kanske 5 år sedan.
Just nu delar han mitt kök mellan morotskakans doft av kanel och lussebullarnas doft av saffran.
Han är mycket mer underhållande än min man, så valet var enkelt.
Han ställer inga krav, fortsätter bara att leverera.
Maken jagades ut och Persson kom in eller rättare sagt sattes på.

Jag stötte på honom för som sagt kanske 5 år sedan, då jag lockades av bokomslaget till Linda som i Linda mordet.
Eftersom jag just då i mitt liv hade det precis som Persson, rörigt så klarade jag helt enkelt inte av att läsa den. Jag köpte den som ljudbok.

Med ljudböcker är det så att det faktiskt spelar roll vem som läser, men nu hade jag tur för det var en bra uppläsare.

Leif skrev sen en rad böcker på stående fot, kändes det som och jag har lyssnat på allihopa.

Så småningom dök farbrorn upp i rutan och jag såg några program med honom där också. Tyckte att den kvinna han hade vid sin sida hanterade honom på bästa sätt, han är inte så lätt att handskas med.

Under hösten har jag sett hans bok Gustavsgrabb, men inte riktigt tagit den till mig.
Så var det torka på Biblioteket i Vingåker och det fanns helt enkelt inget att låna och lyssna på.
Just nu är mitt liv sådär rörigt igen och jag vill inte skrämmas halvt från vettet av blodiga mord och fruktansvärd tortyr, jag har nog av det i verkliga livet om än inte så bildligt.

Där låg då eller skall vi säga stod, boken om Leif och så fortsättningen på Sonjas sista vilja, jag tog båda.

Hade lite svårt att välja så jag valde Leif först ifall de skulle vara tråkig.
Ja mycket va den boken, men absolut inte tråkig! Det var ett stycke historia, både den förgångna och ur vår samtid.

Leif skildrar på sitt målande sätt sin uppväxt sin ungdom och sin ålderdom.

Plötsligt förstår man att bakom den sura lite buttra fasaden döljer sig en romantiker och ett varmt hjärta.
Det är befriande att höra honom berätta om hämnd och om förtvivlan på gränsen till självmord.

Jag har alltid gillat den lite buttre men mycket intelligente herr Persson, men gör det i allt större utsträckning nu.
Extra roligt att höra att det är hans vokabulär till vardags som skymtar fram i böckerna han skriver. För visst finns det med alla finurliga svängningar i språket som vi vant oss vid i deckarna.


Jag har nu mera ett innerligt förhållande med herr Persson, han delar min vardag mellan lussebullar och muffins i julbakets fröjd.

Odensbackens framtid eller vilken by på landet som helst.

Landsbygdens framtid. Odensbackens framtid i synnerhet.

 

sen 70-talet har vi sakta utarmat landsbygden.

Det började när Ica och Konsum blev allt större på de större orterna och kunde pressa priserna.

Det blev början till butiksdöden.

Oscilion sa en gång till mig att allt som blir för stort kollapsar inåt, så kommer även universum göra.

Men vi pratar inte om universum, vi talar om butikskedjor som blivit för stora och för många.

I början på 70-talet fanns det i vårt land små butiker i praktisktaget varenda ort i Sverige.

I begynnelsen var det ofta patron som ägde butiken och arbetarna fick kuponger att handla för.

Så småningom tröttnade folk på över priser och Konsum såg dagens ljus.

Men så blev kooperationen mer vinst benägen och när butikerna i avkrokarna blev mindre lönsamma köpte man upp privat butikerna.

Då hade det blivit 70-tal och vi hade bil och bensinen var billig.

Om vi håller oss till Östernärke så åkte Brevens borna till Odensbacken eller Vingåker för att handla.

Eftersom små butiker fick betala transport kostnader på sina varor blev priserna högre på byn än i samhällena. Vi som gjorde detta undergrävde hela landsbygdens existens, men vem kunde ana det då?

Under 80-talrtet växte butikskedjorna fram stora och billiga, det blev hart när omöjligt för butiker eller service över huvud taget överleva utanför centralorterna.  Som exempel kan nämnas att i Kilsmo på 70-talet fanns både slaktare, affär och skoaffär.  Ingetdera finns kvar idag.

 För att landsbygden skall leva måste servicen finnas kvar, vägar, sjukvård, bank och post.

Men idag har inte ens Norrland existens berättigande då kommunikationsministern säger att vägen mellan Kiruna och Gällivare är bort prioriterad.  Vägen är nu så dålig att utryckningsfordon inte längre kan köra på den utan man väljer skicka folk som blir sjuka med helikopter.

 Så vad har hänt på 40 år?

Landsbygden står utan affärer, utan post, bank många har inte ens vårdcentral.
Det som förr kallades centralorter så som Vingåker och Odensbacken ligger nu i farozonen för landsbygds döden.

Där det förr fanns ett levande gatuliv, gapar lokaler tomma. Eller så ligger det en pizzeria till i byn.

 Förr fanns det något som hette etablerings tillstånd. Man värnade om att inte över etablera. Dvs fanns det redan två pizzerior i samhället fick en tredje inte tillstånd. Men med fri marknad får det bli hur många som helst, folk uppmanas till och med att starta eget. INGEN frågar om det tror de kan överleva på inkomsten de får. Oftast går det ett år sen är man tillbaka på ruta 1.

 Därför anser inte jag att lösningen på landsbygdens frågor heter nya företag.

Därför att i dagens konkurrens är det en omöjlighet.
Underlaget är för dåligt till och med i Odensbacken.
Bensin priset är för högt för att folk från stan skall åka ut.

 För att landsbygden skall leva vidare och inte degregera tillbaka till snapphane tiden, måste det till politiska beslut.

Stockholm växer med en by om året, det kan faktiskt inte fortsätta så.

Snart består Sverige av stora städer och där emellan ingenting.

 Åter till Odensbacken.

 Vi skulle lagt macken vid vägen och byggt radhus till äldre mellan affären och vårdcentralen.

Det går inte bygga hus för äldre på andra sidan bron, när centrum ligger 1 km bort med affär och vårdcentral, det förstår vem som helst som har stukat en fot någon gång i livet.

 Att lägga vårt skolbibliotek i färg och fynd är idiotiskt om vi inte skall bygga en tunnel under vägen, folk kör så fruktansvärt fort, trots rondell att det är vansinne att låta små barn i förskoleklassen gå över vägen för att låna en bänkbok.

 Att tro att det går med biograf här, är dumheter, det finns absolut ingen lönsamhet i det.

Att lägga en motorgård här är också dumhet, om det händer något, vilket det ju alltid gör, så kommer polisen inte ens ut.

 Vad skall vi då göra?

Vi skall handla vår tårta på kondis.
Vår mat i möjligaste mån på Ica.
Ringa lokala hantverkare när något går sönder eller skall repareras.

Upprätta ett register över alla hantverkare och företag på nätet inte bara de som är med i samverkarna!!!

 De som är över etablerade här är matställena, någon borde hjälpa dem så de inte konkurrerar så hårt med varann.

 Vi borde fixa till en saluhall här ute för de varor som produceras i området. Så som kött, fisk, frukt och grönt.

 Sen måste vi ställa oss frågan, hur får vi folk att flytta hit?

Vilka vill ha här ute?

Rika pensionärer, fyllon eller barnfamiljer?
Hur lockar vi hit barnfamiljer?
Bra skola, bra barnomsorg och lugn miljö.
Då är det ju inte så käckt med bilar som kör på cykelbanor och bakom skolan där många barn vistas.

 Vi behöver ett medborgarkontor igen, socialförvaltning, polis och andra myndigheter.

Jag tänker en fritidsförvaltning och delar av skolförvaltningen borde kunna lokaliseras ut, allt måste inte ligga i stan.  Jag skulle vilja ha tillbaka kvarterspolisen eller landsfiskalen som det hette förr.

 En levande landsbygd får vi genom att utnyttja det som vi har.

Naturen.
Jordbruket.

 Idag är jordbruket stor skaligt inget är lönande om det inte är över 100 kor.

Men om vi erbjuder andelsjordbruk kan vi få ut folk som vill leva nära naturen.
Jag tror också på att bebygga delar av sjöarnas stränder med flerfamiljshus, med fina lekplatser till barnen och naturstigar mm.

 Kanske bygga ett demens boende i naturlig miljö med trädgård och träd i inhägnad miljö, det skulle locka många för de flesta dementa är inlåsta i sina små rum som stinker skit. Eller sitter dreglandes vid bord i matsalen.

Ut i naturen med dem, egna höns närhet till en gård med djur, de flesta har ju vuxit upp på landet.

Om vi kan vända trenden med utflyttning från landsbygden kan vi rädda företagen här.

Sen måste vi inse att det inte finns underlag för exempelvis 15 målar firmor här.

Ska vi sen komma vidare måste vi ta tag i miljön.

Det ser inte snyggt ut med tomma skräpiga lokaler i centrum.
Centrum eller hela Odensbacken borde snyggas upp, kanske bilda en förening som samlar in pengar och sätter träd, buskar och blommor på utsatta ställen. Exempelvis bakom macken där tistlarna är högre än pumparna.  Vad ger det för intryck?

 Ett välskött samhälle lockar till sig invånare.
Bra lekparker, fina grönytor vackra promenadstråk.

Alla som åkt genom Smålands döende samhällen vet vad jag talar om, när industrin la ner försvann affärer och service. Kvar är ruckel. Riv skiten och sätt träd.

 Utöka närheten till byarna med lokaltaxi bussar mellan byarna.

Profilera skolorna så barn kan välja.
Sätt en tung profil på Odenskolan, exempelvis häst högstadium.
Gör ett avtal med hästnäringen eller ridklubbarna och dra igång.
Bygg ridhus och anlägg ridbanor, bygg föralldel ett andels stall här ute.
Ridskolorna går dåligt men allt fler tävlar i ridsport.
Segersjö har en terrängbana i världsklass utnyttja det.

 Helt enkelt använd det vi har.

Man behöver inte börja stor man kan börja i det lilla.

Det viktiga är marknadsföringen.
Satsa på en skola för alla barn med svårigheter.
Låt Odenskolan bli det bästa skolan för barn med dyslexi eller vad det nu är vi vill.
Eller gör ett avtal med bilverkstan och öppna ett högstadium med motor profil…
Knyt ihop det med ett gymnasium i stan och utveckla det vidare.

 Det spelar ingen roll vad vi väljer som profil bara det är något som inte finns innan!

 Jag tror på landsbygden, jag vill att den skall leva!

Men den resan kan ingen näringsutvecklare eller någon liten grupp av samverkare lösa, det måste vi gå man urhuse för att få till, från Brevens ända till Mellösa och från Hampe till Asker.

 

 

 

   

 

 

 

 

 

 

Att vara den man verkligen är.

 

Jag är ingen ja-sägare.

Jag är ingen nu vänder jag kappan efter vinden människa.

Jag ser på saker ur alla synvinklar och jag tänker så långt det går.

Men människor som jag blir aldrig omtyckta, som tur är har jag inget behov av att vara omtyckt.

Det är trevlig om människor tycker om mig, men jag överlever ändå.

 

Jag älskar mina barn och jag gör allt som står i min makt för dem.

När det gäller mina barn skiter jag i hur många ömma tår jag råkar trampa på.

Men så är väl alla mammor som verkligen älskar sina barn.

Det jag ser i vårt samhälle idag chockar mig.

Det chockar mig att vem som helst inte kan säga vad man anser, eller ens framföra en åsikt.

Inte ens på FB eller andra öppna medier kan man säga vad man tycker utan att bli censurerad.

Nu gör det ju inget för jag kan ju alltid skriva på min egen logg eller här vad jag verkligen tycker.

Men visst är det skrämmande.

Jag gick med i socialdemokraterna för jag är sosse. Jag blev chockad över att människor där är beredda driva frågor så länge de inte har en position i partiet, sen tystnar de.

När jag insåg att allt inte handlar om att man vill verka för att alla skall få det gott utan för sin egen del, då gick jag ur.

För mig är socialdemokrati allas lika värde, det är rättvisa och solidaritet, även om man sitter i kommunfullmäktige eller någon annanstans. Om alla som kommer upp sig tystnar vad har vi då för demokrati?

 

Jag började gå med sonen i kyrkan.

Jag älskade verkligen vår kyrka och ville bli en del av den.

Jag kom med i kyrkorådet och fullmäktige.

Men plötsligt insåg jag att flera människor satt på poster i kyrkans alla tre beslutande organ,   kyrkofullmäktige, kyrkonämnden och kyrkorådet, vad är det för demokrati?

Det finns mer att säga om detta men jag avstår.

Kyrkan lever idag vid gravens rand i hela världen vågar jag säga, i vart fall i Europa. England säljer sina kyrkor till pubar….

Jag förstår att man är rädd om de själar som håller den vid liv.

 

Jag kunde ju ta strid för det jag ser, men jag väljer att gå.

För vem skulle bry sig? Om man lägger mig i vågskålen och de andra i den andra, så vet ju jag att jag inget är värd.

För vem vill ha en människa som säger vad som är rätt eller fel?

 

Jag ser också att de som styr här i Odensbacken alla tillhör samma klan.

Man håller varann om ryggen och sållar det som får komma fram.

Om alla andra inte bryr sig, varför skulle jag göra det?

Det är det som är största chocken, att människor inte bryr sig.

Det är därför några få kan ta över all verksamhet.

Då finns det en fara för jäv, plötsligt sitter man i situationer där man kan besluta om saker som gynnar en själv eller någon närstående. Det går, därför att ingen bryr sig..

 

I ett litet samhälle kan människor som är skrupel fria få ganska stor makt över det som sker.

Demokrati är när många människor deltar i verksamhet och fattar beslut.

Så frågan är hur vill vi ha Östernärke i framtiden?

Hur vill du ha det?

Jag återkommer till hur jag ser på saken.

 

 

 

 

Opium åt folket, vad är sanningen idag?

Det blev tydligen lite storm i vatten glaset när en känd vänster politiker sågs i tidningen, därför att han varit i kyrkan.
Jag minns hur det var förr, för många år sedan ansågs att religion var ett opium för folket.

Men var det verkligen det?
I början var kyrkan en övervaknings myndighet, något du var livrädd för.
Du var mer eller mindre tvungen att gå dit på söndagen.
Om du somnade under den flera timmar långa predikan kom kyrkovakt mästaren och petade på dig med en stör.
För att riktigt hålla folk i herrans tukt och förmaning kontrollerades varje år församlingens kunskaper i så kallade husförhör.

Tvånget lättades upp under 1800-talet.
Vi fick en arbetar rörelse och en frikyrkorörelse.
Folk var helt enkelt trötta på att få höra vilka dåliga människor de var och att de skulle få brinna i helvetet.

Baptister och missions församlingar bildades.
Där sjöng man lovsånger och predikade om guds nåd och kärlek.

Så småningom fattade svenska kyrkan att man nog var tvungen ändra på
budskapet om man alls skulle finnas kvar och den processen pågår än idag.

Vad är det så som är så fruktansvärt med att en kille som står för orden rättvisa, arbete och jämställdhet inte kan gå till kyrkan 2013, att inte kunna bekänna sig som kristen om man är vänsterpartist?

Ja, jag vet inte, jag har just gått med i partiet eftersom jag är kristen och tror på allas lika värde så ser jag ingen paradox i det.
Jag kan däremot inte fatta hur en moderat kan vara kristen? En människa som tycker det är okej att ta från redan fattiga och ge till dem som redan har?

Jag tror att om Jesus kommit idag hade han varit illröd vänsterpartist.
Han hade absolut inte förstått varför kvinnor skall ha sämre lön än män. Han hade förfasat sig över orättvisor, den dåliga vården och vår svenska skola. Om vi nu håller oss till Sverige.

Vad är då opium för folket idag?
Vad är det som gör oss blinda för det som verkligen betyder något?
Samma som för 2000 år sedan!
Å det har inget med religion att göra.

Ordet stavs PENGAR.
Det nya så kallade arbetarpartiet Moderaterna vet detta.

För att kunna omfördela samhällets gemensamma pengar ( som kommer in till stadskassan genom skatten) till de rika och de privata företagen utan att det blir ramaskri slänger man åt oss jobbskatte avdraget.

Man vet att de stora bolagen som el-bolagen, telefonbolagen mm är gigantiska inkomstkällor så privatiseras dessa.

Vinsten  kommer inte längre folket till del,  utan hamnar i privata fickor. Man såg vården och skolan som samma källa till rikedom.
Man förklädde budskapet genom att säga att vi alla har rätt till våra egna val. Den stora massan gick på det.
Men för en stor grupp fanns det inga val alls.

Så vad hände då?
Skolan, för dem som inte kan byta, blev sämre.
I privat skolorna slog betygsinflationen till, allt för att göra föräldrar nöjda. Gamlingar fick sämre mat, sämre omvårdnad och färre personal för nu skulle vården gå med vinst.

För att stävja ett eventuellt missnöje fick vi lite mer i plånboken, som sen alla stirrade sig blinda på och valde de nya moderaterna.

Man såg inte att moderaterna är samma pack som för 100 år sedan.
Man blev blind för att allt plötsligt kostade skjortan.
Våra teleräkningar låg för 10 år sedan på ca 500 kr i månaden, idag är de över 2500 kr. Bensinen är svindyr. Handikappade får betala sina hjälpmedel själva.

De som har det sämst, arbetslösa, ungdomar, pensionärer, invandrare och sjuka, de fick det ännu sämre.

För att inte vi skulle se hur moderat väljarna nu roffar åt sig började det spridas rykten om att invandrare fick mer i pension än svenskar.

Pensionärerna var inte sena hänga på, de hade fått pensionen SÄNKT med 400 kr i månaden.
Varför ger man jobbskatte avdrag till folk med vanliga löner när man tar bort 400 kr i månaden för dem som har byggt upp detta samhälle? De som fått sin inkomst nästan halverad från början.

Det började höras röster om att handikappade minsann kan betala för sin parkering. Vet de då inte hur lite en handikappad får varje månad? Mindre än en halv månadslön. dessutom kostar läkarintyget 600 kr för att få detta parkerings tillstånd, som söks om vart annat år.

Den som inte kan få ett arbete på den allt mer krympande arbetsmarknaden straffas med utstämpling eller 3 fas arkivering. Ja just arkivering man arkiverar människor i meningslösa sysselsättningar som ett modernt konsetrationsläger.

Ungdomar som fallit igenom i den allt sämre och på resurser förblödande skolan, upptäckte att ingen hjälp fanns att få.
 Många hamnar därför på utbildningar de inte alls är intresserade av.
Ingen berättade för dem att på det individuella programmet läser man bara upp engelska, svenska och matte.

 Du kommer ändå inte in på den utbildning du vill gå.
Flera utbildningar med låg antagnings poäng blev slaskutbildningar, där inte ens de som vill gå där klarade av utbildningen eftersom stöket fortsatte.

Fler och fler barn blev hemma sittare.
Man kommer ingenstans, ingen har upplyst dem om att en komvux utbildning eller en folkhögskoleutbildning får man betala själv.
Kostar hundratusentals kronor.

Hur skall man ha råd med det utan inkomst?
Utan utbildning kommer man inte in någonstans.

Går man exempelvis frisör utbildningen måste man vara bäst för att ens få behålla sin praktikplats.
av 200 utbildade frisörer är 5 kvar i arbete. Då måste du först få en praktikplats som lärling, visa att du klarar dig själv fast det är en utbildningsplats och sen orka jobba kvar för 5000 kr i månaden i 2.5 år.

Mitt förslag är stäng frisörutbildningen tills de löst detta med praktikplatserna för alla.
För varför lura unga människor att gå 3 år i gymnasiet och sen komma ut, utan någon som helst chans till praktik eller arbete?
Har någon talat om att de troligen aldrig får något frisör jobb?


Opium för folket 2013 och 2014 är en helvetes massa lögner.

Moderaterna kommer aldrig bli ett arbetarparti.
Svensson kommer aldrig bli riktigt moderat rik även om han jobbar på kontor någonstans eller ens om man röstar på moderaterna.
Han får mer pengar in på kontot, det är sant men får betala mer för allt så det jämnar ut sig.
Han har också valt bort sina möjligheter till att få hjälp om han blir sjuk eller råkar ut för en olycka.

Det är rätt intressant för en vecka sedan ramlade jag på vårdcentralen.
Jag snubblade på mattkanten i entrén.
Personalen på VC ansåg att en läkare borde titta på mitt knä och min ny opererade höft.
När jag väl satt i väntrummet kom de och krävde mig på betalning för att jag skulle se en läkare.
Nu hade jag frikort så det kvittade.
Undersökningen var så schematisk så den kunde kvittat. Läkaren visste inte ens att man inte får inåt rotera en op-höft.
Jag fick ringa ortopeden för att få akutröntgen och en ordentlig undersökning.
Allt är kostnadseffektivt idag. Men vården är sämre..

För övrigt är det en spricka i knäskålen och en förtunning i den andra, av benmassan. vad nu det betyder.

Vad har då blivit vår tid opium?
Vart går opiumtåget?
Svaret är enkelt, folk åker inte till kyrkan, inte till den kyrka där man tar upp ett par tior i kollekt.
Man åker till köpcentran och handlar bort sin ångest.

Ska man angripa något så är det den allt mer ohållbara köphysterin som drar genom världen.
Människor tycks tro att man kan köpa sig lycka, ångestfrihet och kärlek.
Man möter inte längre varandra man nätdejtar.
Vi behöver inte allt detta vi handlar på oss.

vad vi behöver är varandra och lugn och ro. Kanske en stilla promenad i naturen, så länge den nu finns kvar.

Någon klok kille sa att det hjälper inte Sveriges ekonomi om vi handlar aldrig så mycket, eftersom nästan allt vi köper idag produceras någon annanstans. Tänk på det i julruschen!

Vad vill vi läsa om?

Jag köpte tidningen Plaza, mest för att det var en snygg lay out på front sidan. Jag köper ofta tidningar, om mode, mat, bakning och husrenovering så kallade livsstils magasin.

Plaza frågade oss läsare vad vi ville läsa om.
Jag satte mig därför ner och granskade magasinet.

Vad tror tidskriften att jag vill läsa om?
Av rubrikerna att döma så är det årets kappor, årets accessoarer samt choklad, kanel spa mm.

Först tog jag en retroblick tillbaka till mina tidningar på 80-talet, jag har massor av utklipp från dem kvar.

Det som slår mig är hur tillgängliga modellerna var. de log in mot kameran de såg trevliga ut.
Man såg kläderna de skulle visa.

Så tittar jag på dagens modebilder, modeller som ser sura ut, uttråkade eller över kå*a.

Morris lady har en modell som med halvöppen mun tittar bort ur bilden. Samma med Elisabeth Ardens modell för parfymen Untold.
Bilden för parfymen Just där är det ett par som verkar ha eller håller på att komma till, de är båda nakna och ser på mig som betraktar ungefär som om "va fan kommer du och stör för?"
Modellen för Viva La Juicy ser ut som hon tror att jag skall hjälpa henne i sängen...
men så kommer Olars Ulla, den modellen ser trevlig och lite dröms ut, men hon har ögonkontakt med mig!
Därför uppfattar jag kläderna som tilltalande!

Sen kollar jag in andra bilder på band som ser ut som om de vill mörda mig som Viktor and The blood.

Frågan jag ställer mig, varför är alla så otillgängliga så frånstötande?
Inte är det bättre i repotagen.

Den enda som verkar tillgänglig och som ser vacker ut är Dita Von Teeses.

Kommer så till mode repotaget där årets kläder skall visas av en modell.
Hon ser överlägsen ut, uttråkand och övergiven. Man lägger tyvärr inte märke till kläderna alls.

Värst är bilden på retrokläder på sid 130. Modellen står på ett bord och ser precis ut som en död skyltdocka. En pose hon använder på flera bilder.

När jag så kollar skönhets repotagen blir jag beklämde, som alltid. Lite burkar utslängda på en vit bakgrund. Det är rörigt, ibland går det inte att se vilken text som hör till vilken bild, men det är inget unikt för Plaza det är så överallt.

Sen ser jag på Pernilla Erikssons sida, som är ett kaotiskt mich mach där jag som äldre kvinna inte ser vad alla bilder skall föreställa. Grötigt och fult.

Vad vill då jag ha ut av ett magasin?
Jag vill ha en trevlig ledare.
Jag vill ha snygga reklambilder som gör att jag lockas av innehållet. Minns med vemod höstkollektionen från Estee Lauder någon gång i slutet på 80-talet. Jag köpte rubbet för alla pengar jag kunde tjäna ihop och jag var så lycklig i min gröna ögonskugga och mitt blodröda läppstift! På den tiden hade Bennetton häftiga reklam bilder och jag köpte mycket från affären på Köpmangatan i Örebro. 

Jag vill kunna se plaggen inte bara ana dem i dunklet på en modell som ser ut som om hon avskyr det hon har på sig.

Jag vill framför allt ha en lugnt magasin, som får mig att varva ner.
Färre små bilder, lugnare lay out.
Som äldre vill jag kunna läsa vad som står om plaggen eller produkterna, det skall va överskådligt och utläsnings bart.
Jag hatar att leta siffror i löpande text!

Om det står på front sidan att tidningen handlar om ex väskor, förväntar jag mig att det är mer än en sida om väskor!
Jag avskyr vimmelbilder på kändisar, i synnerhet om de är ut slängda på en sida huller om buller.
Jag är också trött på alla hem inredningstidningar med reportage från stora luftiga rum utan möbler eller allt det som finns i ett hem. Kök utan något annat framme än ett fat med citroner?
Vad säger det?

Eller hem överbelamrade med prydnads saker och stilleben trots att det finns barn rum och barn. Man inser att antingen är det inte deras barn eller så ser det inte ut som på bilden till vardags.

Varför kan vi inte skildra ett vanligt fungerande hem som det ser ut måndag morgon?
Varför måste allt va så opersonligt?

Vart tog det varma, hemtrevliga vägen?

När blev vi känslokalla boendes i sterila hem?
När vi sen lagar mat eller bakar så duger det inte med det vanliga, vi måste prestera även där.

Verklighets baserad tv.

Jag va emot det.
Jag har ändrat mig.
Det är tur den finns så vi får se hur det verkligen är bakom alla fasader...

Reality Tv.

Jag tycker att många program från verkligheten är ren förnedrings tv.
Såg ett program där man tävlade om världsrekordet i att dra skinnet över huvudet eller stoppa in så många sugrör som möjligt i munnen. Man undrar ju hur de gör?
Idag har jag slöat framför tv: och då fick allt sin förklaring.
Jag började morgonen med “arga doktorn”  alltså man blir förtvivlad, förbannad och jag vet inte allt.

Men för att kort reda ut det här med rekorden, dessa killar har en sjukdom som heter EDS en bindvävssjukdom som gör huden, leder över töjbara. Har man den vaskulära varianten är sjukdomen dödlig. Blodkärlen förmår inte hålla ihop. Dessa människor har ett liv med svår värk sen barnsben.
Frågan är, är det rätt låta dem visa upp sin sjukdom i tv utan att förklara varför det är som det är, risken finns ju att de ses som miffon?

Tillbaka till arga doktorn. Den här kvinnan hade sökt hjälp i 45 år för sina symtom och till slut ville vc skicka henne till en psykolog, trots att man hade konkreta kroppsliga symtom. Bla. Gick det vid kejsarsnittet inte att sy i livmodern utan den föll sönder…  när hon ville ta med doktorn till doktorn på vc blev han utslängd. Strider mot lagen!

Först säger vc att man inte har kunskap ställa en diagnos så svår som EDS sen när man fått underlag av arga doktorn så säger man till kvinnan att hon inte har sjukdomen.
A.D går vidare till chefsläkaren på landstinget som lovar sätta sig in i fallet.
Han ringer sen och nekar henne remiss för utredning, då han anser att hon inte har sjukdomen.

A.D. beslutar sig då för att själv skriva remiss och bekosta utredningen själv.
Då skickar landstingets vc remiss och hon får komma på utredning.
På sjukhuset i Västerås ställs diagnosen EDS. Hon remiteras till Uppsala genetiska sjukhus ( eller nått sånt) där ser man dock att hon inte har den vaskulära varianten.

Det är 2013 för guds skull!!! Vi har idag en arsenal av provtagnings möjligheter för att utesluta och fastställa diverse diagnoser, varför gör man inte det?
Varför bemöter man en ensam sjuk kvinna som om hon vore mentalt eller psykiskt sjuk 2013!

För två hundra år sedan hade det varit förstårligt.

Jag satt kvar med tårarna rinnande utför kinderna.
Nästa program hette Sveriges bästa äldreboende.
Dagens program handlade om maten.
För att göra en historia kort så var maten så dålig att pensionärerna inte kunde äta den. 

Det kan jag på rak arm erkänna att jag känner igen, då min pappa var rasande på den dåliga maten på Askernäs när han levde.
Min pappa tappade all övervikt och blev extremt mager ( i alla fall i mina ögon).
Kost experten som besökte tv:s vård boende tog några prover på de pensionärer som bodde på vård boendet, han kom fram till att 10% var undernärda två var så dåliga att de riskerade livet.
En kvinna hade man missat att hon var  undernärd för hon var överviktig.

Näringsdrycken var så illasmakande att pensionärerna inte ville ha den och någon blev dessutom sjuk av den, något jag kan förstå för det drabbade mig också när jag var op för övervikt och fick problem i början med låga värden.

Den här dagen fick de besök av en känd kock.
Det serverades stekt fläsk och löksås. Tyvärr var fläsket härsket…..
2013 och vi serverar våra äldre härsket fläsk!  
Vill vi ge de fattiga en nostalgi tripp? Fel valt i så fall, för ingen kunde äta fläsket som luktade surt.

93-åriga tanten gick mot sitt hem hon var ledsen för hon va inte ens mätt…
Man talade i programmet om nattfasta. 
Den får inte vara längre än 11 timmar enligt socialstyrelsen, men somliga hade så mycket som 16 timmars nattfasta.
Då sa gubben från tv att med så lång fasta är det omöjligt att inte svälta ihjäl!!!
Våra äldre svälter ihjäl 2013 på våra äldreboenden!!

Vart fan har vi kommit?
Vem fan bär ansvaret!
Vart skall vi med skattesänkningar till om vi varken kan få vård, omsorg för de gamla eller en fungerande skola????

Jag vill fan i mej inte svälta ihjäl.

Min pappa gick till sängs kl 17.00. Togs antagligen upp kl 8.00???
Svalt han ihjäl, vet inte. Vet någon det?

Jag vill ha personal på vårdboenden, äldreboenden, skolan, och i  vården.
Jag vill ha människor i telefonen när jag ringer.
Det spelar ingen roll hur mycket pengar man har i plånboken om man blir sjuk..
Om det inte finns någon  fungerande vård att få…

Så nästa val, vill du då ha 5e jobbskatteavdraget eller vill du har ett fungerande samhälle för alla?

för om du inte vill ha ett samhälle för alla önskar jag att du får uppleva hur det är att vara sjuk i det här samhället vi lever i nu. Sjuk, funktionshindrad, gammal, ensamstående, invandrare vi räknas inte längre.

När det uppenbara gör ont.

Vi har precis fått lite extra pengar från f-kassan.
Det första jag gör är att köpa ny frys till garaget och lite kläder till barnen och maken.

Sen börjar jag fundera på vad vi behöver.
Det är då det slår mig i ansiktet, det uppenbara.
Alla har i princip det de behöver utom jag.

Jag inser att det är 13 år sedan jag köpte nya glasögon, att jag faktiskt inte ser med dem längre, att jag sällan tittar på tv därför att jag inte ser vad som händer i gröten på Tvn.
Jag får ont av att gå med kryckorna nu för att jag belastar armarna mer nu när jag är sämre i benen, det finns nya kryckor men de kostar 500 kr.

Jag ser inte längre vad som skickas till mig på min mobil, för skärmen är så repig att man måste stå i mörker för att kunna urskilja vad  som står, min telefon är 5 år men makens är 13.

Datorn jag skriver på är tangentbordet slut på, man måste trycka hårdare på vissa tangenter för att det skall bli resultat på skärmen.
Därför ser det ibland ut som jag är svårt dyslektisk, när jag bloggar och skriver på FB.
För övrigt stänger den av sig rätt som det är.

Maken tycker inte det gör något, men igår blev det uppenbart att det gör det, när jag var mitt uppe i en beställning på nätet och den slog av.
Plötsligt visste jag inte om jag köpt något eller inte.
Köpet gick igenom men fakturan blev fel vilket är svårt att rätta till i efter hand sa bolaget när jag ringde.

Jag behöver nya underkläder.
Det har fått stå tillbaka eftersom jag ju skulle köpa nya efter övervikts op, men så blev det inte jag fick börja använda dem jag hade när jag var smalare så min bh är 20 år gammal.
Spelar ingen roll tänkte jag för jag är ju ändå bara hemma, men nu tycker jag nog att jag också vill ha nya kläder under.

Jag vill egentligen sälja det här huset, för jag orkar inte sköta allt själv.
Så mycket är eftersatt, för jag kan helt enkelt inte göra det.
Vi måste ha nytt kök för jag kan inte längre stå dubble och rota i underskåpen, kan inte gå ner på knä för jag kommer inte alltid upp utan hjälp längre.
Men maken vill prompt bo kvar…

Varför blir det såhär?
Varför får barnen nya mobiler vart annat år och inte jag? Maken vill inte ha någon ny bara idioter som köper ny mobil…
Har en poäng där, faktiskt…

Varför sätter många kvinnor sig sist på familje- rankingen?
Inte alla, många gör tvärt om…
Men de som gör det.

Maken spelar innebandy på vinterhalvåret.
Igår funderade jag på om jag skulle åka en dag till Friskis och svettis i stan och träna. Det blir för dyrt sa maken.
Men det är lika långt till stan som till Högsjö….

I går kom han ner och sa, enda kör tiden på Mantorp park är på lördag….
Han fick ett present kort på att köra dyr bil där av syskon och familj(ja hans gamla familj mor och far)  fast på någe sätt är de fortfarande mer hans familj än vi…
I vart fall så har vi planerat i månader/år att åka till Husbyfjöl marken, det är tradition sen jag va liten. Det maken nu bad om var jag skulle säga åk du.
Han snurrade runt i köket och upplyste mig om att annars får vi förlänga för 200 kr…. nu måste väl kärringen fatta?
Vi ska på marken sa jag och barnen..

För sen på kvällen åker han till sina föräldrar på kräftskiva och då blir jag ensam.
Så nej, ibland måste man stå på sig, fast det känns konstigt.

Jag behöver ny bil, ja inte splitter ny men en istället för den som blev skrotad.
Jag behöver en automat.
Maken behöver också en bil, men även om den vi har går illa så rullar den än.
Ändå är det han som tittar på bil åt sig….

Men nu skall jag köpa en bil för sen maken inte kan flexa när vi skall till vården med mig och barnen så måste jag kunna ta bilen själv.
För jag är så dålig i benen nu efter höft op att jag inte kan gå till vc ens.
I vanliga fall hade maken fått sin bil före mig, men inte nu om inte något drastiskt händer.

Att det blivit såhär är ingens fel, möjligen mitt eget.
Men det är fel lika fullt ändå.

Jag är ju bara hemma och gör ingenting.

Vem i helvete kan tro något så urbota dumt?
Bara en idiot!

Maken har ingen förmåga alls att hålla en struktur så om jag inte bodde här skulle han dö i skiten.
Ingen i den här familjen kan strukturera och hålla det, jag får plocka efter alla.
Det är inte lathet det är ett funktionshinder.

Jag har gråtit så många gånger för just detta.
Att be om hjälp men aldrig få det.
Det tar en dag för mig att städa ett rum….
Förr städade jag hela lägenheten i Brevens på ett par timmar…

Livet förändras men man anpassar sig… varför gör man det?
Kanske kan man se det som bra att jag gör saker, håller ju igång kroppen på den nivå jag klarar av dvs. min  max kapacitet.

Det uppenbara gör ont.

Jag är service personal här och har delvis själv försatt mig i den situationen.
Jag är sist på rankingen bara mössen är under…
Jag är sämre, mycket sämre än i våras…
Nervskador läker inte, inte de här sa min doktor.

Håller jag på att slita ut mig på hus och trädgård till ingen nytta?
För att den jag bor med inte klarar av förändringar?

Vad händer om jag lägger ner och sätter mig i soffan jag också?
Blir vi ruinerade på städkostnader trots att Rut finns?

Jag vägrar rensa mellan plattorna, för det går bara inte. Det är tre år sedan någon gjorde det,  det växer träd på altanen.
Gången rensade jag med tillbörligt redskap med rollator som stöd, 3 veckor efter op.

Maken säger att han aldrig gillat trädgård så den vill han inte befatta sig med.
Men den tillhör defacto huset, ska vi bo i huset skall vi sköta trädgården annars förgås jag!

Jag har varit snäll, trodde jag.
Jag trodde jag hjälpte andra, insåg inte att jag stjälpte mig själv.