Mitt förhållande med Leif GW Persson

Mitt förhållande till Leif GW Persson började för kanske 5 år sedan.
Just nu delar han mitt kök mellan morotskakans doft av kanel och lussebullarnas doft av saffran.
Han är mycket mer underhållande än min man, så valet var enkelt.
Han ställer inga krav, fortsätter bara att leverera.
Maken jagades ut och Persson kom in eller rättare sagt sattes på.

Jag stötte på honom för som sagt kanske 5 år sedan, då jag lockades av bokomslaget till Linda som i Linda mordet.
Eftersom jag just då i mitt liv hade det precis som Persson, rörigt så klarade jag helt enkelt inte av att läsa den. Jag köpte den som ljudbok.

Med ljudböcker är det så att det faktiskt spelar roll vem som läser, men nu hade jag tur för det var en bra uppläsare.

Leif skrev sen en rad böcker på stående fot, kändes det som och jag har lyssnat på allihopa.

Så småningom dök farbrorn upp i rutan och jag såg några program med honom där också. Tyckte att den kvinna han hade vid sin sida hanterade honom på bästa sätt, han är inte så lätt att handskas med.

Under hösten har jag sett hans bok Gustavsgrabb, men inte riktigt tagit den till mig.
Så var det torka på Biblioteket i Vingåker och det fanns helt enkelt inget att låna och lyssna på.
Just nu är mitt liv sådär rörigt igen och jag vill inte skrämmas halvt från vettet av blodiga mord och fruktansvärd tortyr, jag har nog av det i verkliga livet om än inte så bildligt.

Där låg då eller skall vi säga stod, boken om Leif och så fortsättningen på Sonjas sista vilja, jag tog båda.

Hade lite svårt att välja så jag valde Leif först ifall de skulle vara tråkig.
Ja mycket va den boken, men absolut inte tråkig! Det var ett stycke historia, både den förgångna och ur vår samtid.

Leif skildrar på sitt målande sätt sin uppväxt sin ungdom och sin ålderdom.

Plötsligt förstår man att bakom den sura lite buttra fasaden döljer sig en romantiker och ett varmt hjärta.
Det är befriande att höra honom berätta om hämnd och om förtvivlan på gränsen till självmord.

Jag har alltid gillat den lite buttre men mycket intelligente herr Persson, men gör det i allt större utsträckning nu.
Extra roligt att höra att det är hans vokabulär till vardags som skymtar fram i böckerna han skriver. För visst finns det med alla finurliga svängningar i språket som vi vant oss vid i deckarna.


Jag har nu mera ett innerligt förhållande med herr Persson, han delar min vardag mellan lussebullar och muffins i julbakets fröjd.