Sverige och nazismen nu och då.

Vad är det som är så hemskt med SD att alla vill vända dem ryggen?
Är det på grund av jude utrotningen?
Men det är historia och kommer inte att hända igen.
Att de är emot invandrare?
Ok???
Det kan man väl hantera 2012 eller?

Konstigt nog är ingen rädd nu när vi har en minst sagt nazistisk politik.
Jo Hitler började faktiskt inte med judarna.
Det var mycke tyst när han satte alla utvecklingsstörda, funktionshindrade och handikappade på institution för att sen likvidera dem.

Det höjdes inga röster när han började utrota zigenare.

Det var heller ingen som klagade när han hyllade det ariska folket, många ställde upp för att få skallen mätt.
Sverige gick i täten, med bla ras hyigen.
Diabetiker fick underkasta sig tvångs abort mm

Vad är det som sker i vårt samhälle?
Sjuka skall arbeta.
Arbetslösa får inga pengar.
Arbeit macht frei!! Jawohl!

Nu skall funktionshindrade bli av med ledsagarnas fika pengar, nu skall de sämst ställda betala för de som har mer.
Vem vill vara ledsagare om man måste stå för alla kostnader till de evenemang ens vårdtagare hittar på, vem har råd att betala dubbelt för att komma ut på en fika?
En fika kostar mellan 50-100 kr idag.
Kostnaden för den funktionshindrade blir då 200 kr, dyrt undra vem som kan betala det.

Således kan man tolka det så att samhället vill inte ha med arbetslösa, sjuka, funktionshindrade att göra.
Precis som under Hitlers era.

Vore kanske bättre att gasa ihjäl oss, det är humanare än att låta oss svälta ihjäl.
Jag väntar på den dagen då sjuka skall få betala fulla priset för läkare, sjukvård och sjukgymnnastik.
Varför skall friska behöva betala det på skattsedeln, bara loosers blir sjuka eller arbetslösa, vettigt folk har arbete och är friska.

Vad är det för skillnad nu? ja vi har inte en arisk elit vi har en arbetande elit, som ständigt får mer pengar och förmåner på bekostnad av dem som inget har.
Hur länge dröjer det innan vi ser bilder från reservat i Sverige med fattiga i hus som är i samma skick som dem i Lettland?
För jag tror ärligt talat att vi är på väg dit.

De nya bankreglerna gör att vanligt folk dvs låg avlönade arbetare inte har råd att köpa ett hus idag.
Om man är sjuk eller arbetslös får man inte ens kontrakt på en lägenhet.
Det diskuteras om man skall kräva mot prestation från dem som uppbär socialbidrag.
Det är sällan de som har socialbidrag mår så bra att det går att kräva en motprestation.
Kanske upprätta arbetsläger för dem?
Arbeit macht frei!!
Tills döden kommer som en befriare.

Vi känner empati för judarna, vi känner i viss mån empati för våra nya Svenskar (om de jobbar med det vi inte vill jobba med) annars tycker vi att de kan åka hem.
Det är såå förfärligt.

Ingen känner sån empati med gamla, sjuka, handikappade, funktionsnedsatta, arbetslösa socialbidragstagare och missbrukare, nej de skall hålla sig ur synfältet och
många skulle nog kunna tänka sig att låsa in de värsta så de inte förstör stadsbilden.

Romerna dem har man heller inget förbarmande med.
Ica hade/har vakter ifall de stjäl, men de som stjäl mest här på ica, är elitens ohängda ungar som gör det för spänning skull.
Vi kan inte ta dem, sa de när jag visade på två tjejer som stoppat fickorna fulla med godis, för då handlar inte föräldrarna här mer.
Jag vill ha tillbaka rättvisa, jämlikhet och empati/broderskap men finns det partiet som står för det idag?
För om det fanns så skulle det väl höja sin röst?

Slutsatsen blir: man kan köpa Svensken till vad som helst med pengar.
Lite mer pengar i portmonän och vi blundar för det mesta, kommer vi att blunda när de säger att det är mer humant att avliva sjuka, handikappade och funktionshindrade.
Kanske kan man kalla det human dödshjälp för vad har de att leva för????????

NU.

Nu ljusnar det.
Nu blir varje dag lite, lite längre.
Jag längtar sjukt mycket till våren.

Så här ser min trädgård ut om våren.
Om du har vägarna förbi ivår är du välkommen in på en titt.

Du, jag och alla andra....

Vi lever i en jag fixerad värld.
Man skall förverkliga sig själv.
Man ska välja själv utan hänsyn till andra.
Man skall förhandla sin lön, kompetensutvecklas….
Man skall köpa och konsumera helst mer än grannen.

Ha större bil, båt, hus, tv, pool det är storleken som räknas.
Listan kan göras lång.

Så springer vi framåt mot allt mer i lön, mot mindre fritid.
För vi behöver ju pengar att köpa allt det där som alla andra har.
Så har vi börjat köpa vår tid.
Vi köper matkassen hem till dörren, vi köper städhjälp vi köper bröd av bagaren.

Det är säkert bra för dem som jobbar i dessa näringar.
Men behöver vi allt detta?
Samhället måste ju utvecklas.
Men är all utveckling verkligen en utveckling?
När vet man att det gått för långt?
När ser man att det är ett lurendrejeri?
Vem bestämmer vad du skall göra, köpa, konsumera?
Ja inte är det du.

Vi måste köpa, vi måste öka köpkraften.
Hjulen måste ju rulla.
Ny dator, ny telefon, ny tv, ny bil.
Men har du frågat dig var någonstans dessa produkter tillverkas?
Ja inte är det i Sverige.
Så hur mycket vi än köper så inte blir det fler jobb i Sverige.
Vågskålarna håller på att slå över.
Om några år är Sverige ett u-land.
Omöjligt säger du.

Men vet du om att jorden i vårt land äger vi bara ytan av det under matjorden äger utländska mineralföretag.
Våra städer är i mångt och mycket uppköpta av utländska placerare.
Ovan på det är våra jordbruk snart olönsamma, vi konkurreras ut av Europas jordbruk som inte slåss med för långa transporter för spannmål och livdjur.
Vi är på väg att bli en rekreations nation, utan inhemsk tillverkning av något utom trähus.
Vi handlar och handlar.
Våra pengar strömmar ut ur landet.

Men vad skall vi med alla prylar till när maten tar slut?
För det kommer den att göra.
Om vi inte har en produktion av livsmedel och spannmål som vi behöver i vårt land så att vi är självförsörjande vad händer då om det blir oroligt i världen eller om det sker en naturkatastrof så flyget inte kan gå, så järnvägen inte funkar.
Om vi plötsligt inte får några transporter hit med mat, mjölk, kött, kläder, skor och allt annat vi faktiskt importerar idag?
Kommer de nuvarande u-länderna har förbarmande med oss när vi är u-länder och de i-länder?

Har du någonsin ställt dig frågan, vad behöver jag?
Är det så viktigt med ny platt tv?
Tänk om det är så att det viktigaste i livet inte är pengar, utan gemenskap med familjen!
Men det är ju det vi flyr från.
Det är ju det vi ger avkall på när vi jobbar mer, köper mer.

För hur mycket tid lägger du ner på dina prylar istället för att vara med dina föräldrar, dina barn, de gamla som snart är borta?
Vi fostrar barn som inte har någon empati, vi fostrar barn som aldrig haft några föräldrar närvarande.
Vi, du och jag kommer aldrig få besök på ålderdomshemmet.
För även om ungarna kommer att ha tid, kommer de inte ha lust sätta av tid för någon de ändå inte känner och som inte kan ge dem något.

En hel generation av barn är lämnade åt sig själva.
Det finns inga vuxna där, inte i skolan där de förväntar sig att föräldrarna tar ett större ansvar och inte hemma där de förväntar sig att skolan och samhället tar hand om ungarna.

Men personalen i skolan lever under så pressade förhållanden att de inte orkar engagera sig i varje unge.
Hemma är föräldrarna helt slut efter all tid de spenderar på jobbet och på FB eller andra sociala medier.

Man flyr från sina barn från sin egen avkomma, det är unikt i historien.
Aldrig någonsin har barn varit så utlämnade till sig själva som nu utan att vuxna lägger sig i.
Aldrig någonsin har vi ställt så stora krav på barn som idag.
Aldrig någonsin har så många barn visat att de far illa och ingen gör något åt det.
Vi ger dem diagnoser istället, kallar det konflikt syndrom, stress syndrom, aggressions syndrom, adhd, det kommer säkert fler syndrom diagnoser.
Man måste ju förklara beteenden, istället för att ta reda på varför de uppstår.

Ingen frågar sig varför allt fler barn faller ur skolsystemet och inte får åtminstone g i alla ämnen.
Istället skyller man det på lathet, koncentrationsstörningar och föräldrarna dvs. den sociala situationen hemma. Barnen.
Men barnen är en produkt av det samhälle de lever i, de är formade av oss, barn formar inte sig själva de blir vad vi gör dem till.
Det får vi aldrig glömma.
Det ansvaret kan vi inte smita från.

Barn behöver vuxna.
Vuxna som talar med dem.
Vuxna som lyssnar på dem.
Barn behöver regler, kärlek och omsorg.
Barn behöver närvarande vuxna.

Jag önskar av hela mitt hjärta att 2012 blir det år då vi vaknar och ser vad som är viktigt.
Vi ser varandra, vår nästa som en del av oss själva.
“ ingen människa är en ö hel i sig själv…”
　
　
　
　

Kjolen (midsommar 2)

Som 15 åring skulle jag för första gången bära krans i Brevens.
Jag skulle ha den med grannflickan Karin.
Jag tänker inte gå in på det, utan berätta om kjolen mamma skulle sy åt mig.
Jag hade köpt vitt tyg och vi skulle sy en vitkjol jag skulle ha på midsommarafton.
Den skulle sys i fyra våder.

Mamma klippte till den och den skulle bara snörpas ihop på midsommaraftons eftermiddagen.
Varför i herrans namn så sent?
Ja det kan man ju undra så här i efter hand.
Det var en enkel skapelse.
Men enkelt blev det inte.
Hur mamma än gjorde satt sömmen fram inte mitt emot sömmen bak.
- Du är så ojämnt fet att du inte har naveln mitt emot ryggraden sa min mamma.
Det var sant jag var ganska små fet vid den här tiden.
Jag provade och svettades och led.

Men hur vi gjorde satt kjolen snett antingen bak eller fram.
Mamma började se sliten ut och det var snart dags att gå.
Då kom mammas faster, Sylva.
Men om det inte fungerar med fyra våder, då får vi sy sex våder. Sa hon.
Sagt och gjort kjolen repades upp och klipptes i sex våder.
　
Jag kan se på korten från den här dagen att jag ändå inte hade kjolen på mig när jag gick med kransen.
Kanske blev den en påminnelse om ett misslyckande?
Många år senare fick jag veta att jag har en smärt skolios som gör att kroppen är lätt vriden till höger ca 1cm.
Alltså sitter vänsterbröst närmare naveln än högerbröst.
Inget jag tänker på tillvardags.
Men hur kan man leva med en massa fel.
Jag har alltså astma, jag har droppfot jag är halt, jag har nog också läs och skrivsvårigheter jag har tinitus och jag är allergiker.
Plattfot. Ja, listan kan göras lång på alla fysiska fel.

Men det är ju inte så att man lever på grund av sina fel, man lever trots dem.
Mitt liv är möjligheter.
Jag funderar inte på vad jag inte kan göra, utan vad jag kan göra trots de problem jag har.
Oftast tänker jag inte på mina problem jag ser bara mina möjligheter.
Livet är fullt av möjligheter.
Allt är faktiskt möjligt trots en massa saker.
Det jag däremot vet är smärtan allt detta förorsakade mig.
En sån smärta att jag aldrig tog på mig denna kjol.

Om min mamma sett alternativet istället hade jag aldrig behövt känna mig misslyckad.
Problem är till för att lösas.
Hinder att forceras.
Om det inte går på ett sätt, så går det på ett annat.
Det viktigaste är att man inte blir kränkt.

Men det blev jag den där midsommaraftons eftermiddagen, helt i onödan.
Sylva löste problemet men då var det redan för sent.
Mitt unga tonårshjärta visste då redan att det var fel på mig.
Jag var fet och ful.
Hur skulle den dagen sen kunna bli rolig?
Därför ber jag alla er som läser, kränk inte ett barn.
Såret kanske aldrig läker, inte vill du väl bli hågkommen på det sättet?
　
　
　
　

Midsommarafton

För första gången skulle jag få gå på Kullen, på midsommar.
Mia och jag skurade dansgolvet med såpa under Kalle Gripenstedts ledning.
Vi sopade och satte upp nytt hyllpapper i lotteri bodarna.
Vi var med på lövafesten natten före midsommarafton.
Vi fick fribiljetter in.

På midsommarafton gick jag med min första kärlek runt dansbanan.
Han hette Ola.
Han var inte nykter kan sägas, men vilken kille var det?
Jag var ung, 15 år och otroligt blåögd.
Jag var överlycklig över att jag var där, för första gången.

Han tjatade om att gå till tältet.
Jag kunde inte fatta vad vi skulle dit och göra.
Men han fortsatte tjata.
Men där finns ju ingen musik sa jag.
Jo, sluddrade han, vi har AC/DC på kassetten.
Men det lockade inte mig.

Men det är väl ingen där, sa jag, som gillade att ha folk omkring mig.
Jo Ryding är där. Och tänkte jag, det vet man ju varför han är där, han är för full för att vara här.
Så något tält blev det inte, och tur var väl det.
Men kvällen slutade med att vi skulle gå hem ett gäng till mig och dricka kaffe, fram åt två på natten.
Nu hör det till saken att min pappa nyss hade haft sin andra hjärtinfarkt och var lite lynnig.
Ola var bondson från Högsjö.

Vi satt vid vårt köksbord och pratade, när pappa kom ut stormande i singel(brynja) och hängslena vid knäna och skrek att nu fick bonddrängarna packa sig hem, för han skulle sova.
Jag dog på fläcken och alla försvann i en blinkning, bara vi tjejer kvar.
Jag gick inte ut på 14 dagar!
Jag vägrade tala med min far.
Min mor åt upp fingrarna.

Nästa gång jag tog hem någon, var min nu varande man och då hade vi varit ihop i flera månader.
Man lär av sina misstag.
Men det har blivit några danser i Brevens, värst var den midsommaren då jag fick 360 myggbett på benen.
Ja, jag fick skylla mig själv.
Jag stod i inträdet och stämplade.
Jag hade kjol, så dum får man bara inte va, när festplatsen ligger i ett kärr.
Hur jag vet hur många det var?
Lätt jag räknade dem på natten, när jag inte kunde sova.
Satte en prick med kulspetspennan på varje bett.
Mor baddade med Salubrin, men det var en klen hjälp.
Jag fick äta Tavegyl.

Hur det gick för de två Brevens killarna, som skulle ge myggen en fylla vet jag inte.
De lade sig i diket utan tröjor.
Huu…En annan midsommar fick jag åka polisbil hem.
Det var inte så dramatiskt.
Den här kvällen regnade det och det var ovanligt många fulla, på vägen mellan mitt hem och festplatsen.
Jag började gå hemåt flera gånger, men blev antastad av några gubbar.
Tillslut gick jag fram till polisbilen, som stod utanför och berättade hur det låg till.
De lovade köra mig hem.
Det är ju roligt att kunna hjälpa en dam i trångmål, sa polisen efter att han konstaterat att jag var nykter.

Grannen stod i fönstret, när jag kom hem i polisbilen.
Något mina arma föräldrar, fick äta upp i flera år efteråt.

En midsommar räddade jag Jörgen Edman från att få huvudet sönderslaget av en tom pava.
Men han sa inte ens tack…Nu är det inte så långt till midsommar, men för min del är det ju slut dansat…Inte ens musiken lockar mig längre.

Nej det är det här midsommar handlar om för mig nu förtiden.

Midsommarstången med sina 7 kransar, bundna med liljekonvalj blad och pyntade med alla vackra blommor omgivningarna kan producera.

HÖGSJÖ OCH HASSELBACKEN

Första gången jag fick åka på dans ute var till Hasselbacken.
Alla som varit där vet vilken underbar plats det är.
Entrén ligger lite högre upp man får gå i en nerförsbacke till festområdet.
Från dansbanan har man utsikt över en kohage.
Det märkliga var att varje gång musiken började ,så kom alla korna och ställde sig nedanför och råmade.
Är kor musikaliska?
Jag tror det.
Det var magiskt att stå där i sommarnatten under björkarna och se alla kompisar och vänner och alla andra också.
Magiskt med musiken och stämningen.
Jag åkte dit med en tjocktröja över axlarna och en vit blus nerstoppad i jeansen och de obligatoriska träskorna.
Håret var utslaget och lite mascara på ögonfransarna.
Jag var blyg och lite rädd.

Skulle man få dansa?
Så kom taxin från Högsjö och alla snygga killar klev ur.
Ja, det har nog alltid varit så, att killarna från Högsjö var mer spännande, än dem hemifrån.
Kanske för att de inte fanns där runt en, till vardags.
Blonda populära Päron. Mörka Ryding, Apachen, Ludde, Sopis,
Snoris och Räven mfl.
Hemma hade vi inte så fantasi fulla namn.

Det fanns bara Balamna, Masken, Fagge och Örni.
Å, andra sidan var vi inte så många ungdomar i Brevens som i Högsjö.
I alla fall var jag kär i Päron som varenda tjej var just då.
Lyckan var fullständig när han bjöd upp mig.

Men det var inte bara idyll, skräcken för Finnspångsraggarna låg som en våt filt över varje lördagsdans. Skulle de komma ikväll?
Sen var det, det här med spriten.
 Många blev väldigt fulla.
Jag drack inte, för det skulle aldrig mina föräldrar accepterat.
Det fanns inga socialare eller nattvandrare ute, knappast ens föräldrar.
Man förväntades ta vara på sig själv.
Alla kunde inte det.

Jag älskade verkligen att dansa.
Musiken var naturligtvis dansband.
Det var Kellys, Jigs, Drifters, Bohnus och Wisex.
Ja det fanns fler men alla minns jag inte.
Vikingarna var aldrig vad jag vet i Hasselbacken och inte Flamingo heller, inte då jag var där i alla fall. Polarna med Jörgen Edman såg jag i Brevens en midsommar.
Honom räddade jag livet på en gång..
　
　
Min pappa kom och hämtade oss.
Han klev in och stod helt lugnt och väntade på mig på grusplanen.
Pratade lite med ungdomarna hemifrån.
Ofta plockade han med någon hem som inte hade skjuts.
Om de inte kunde ta sig in själva hjälpte pappa dem med det också.
Man ställde upp för varandra och hjälptes åt så barn och ungdomar kom hem.
　
Min bästa kompis var från Stockholm, Mia Lilieholm, de var sommargäster i Brevens, hade Erstorp.
Hon hade tre jätte trevliga äldre bröder, Henrik, Erik och Anders.
Mia och jag hade väldigt roligt tillsammans.
Ofta sov hon över hos mig.
Det var hennes bröder som sen präglade min musiksmak.
Mia hade sgt Pepper jeans, det fick jag också ett par.
De var nästan heliga.

Hassel slutade när Augustibasareran (3 st) började i Vingåker.
Då var det redan kyligt i luften och man visste att hösten stod för dörren.
På Augustibasareran var det både dansband och ett uppträdande.
Där blev jag kyss för första gången, första gången jag var där.
En kille grabbade tag i lilla mig och kysste mig bara rakt upp och ner Han hette Eilar Granström.
Han hade långt ljust hår och hundhalsband.
Några år senare ställde han ut en vit Volvo på Elmia vid påsk och vann.

Frånsett att han skrämde livet ur mig, så var han trevlig när man lärt känna honom.
Så undrar ni vilka jag var ihop med, men jag var aldrig ihop med någon.
Jag lyckades alltid bli kär i fel kille.

Högsjö var i alla fall inom hus, i Folkets hus.
I garderoben stod Pelle.
Han var som en pappa för oss.
Det var till Pelle man gick om man kände sig ensam, ledsen eller behövde tröst och stöd.
En vinter natt stod jag ute i bara en tröja och pratade med Sopis som jag just då var kär i, det hade han naturligtvis ingen aning om.
Det var 20 grader kallt men det märkte inte jag.
Klart jag borde gått in efter min jacka, men då kunde han ju försvinna.
Jag var iskall när pappa hämtade mig och någon skola blev det inte på två veckor.
Jag vaknade söndagsmorgon med hög feber och halsfluss.

VEM STYR OCH VEM TÄNKER?

Idag gick jag till kyrkan.
Prästen sa under predikan att han hört en vinterpratare i radio säga att kopplingen i hjärnan går så fort när vi skall reagera på en situation, att det är frågan om vi alls har något att säga till om där.

Med min tror blir det en kollision.
Gud säger till mig att han bara kan verka i nuet.
Han kan inte göra något åt det som skett och inte påverka det som skall ske.
Därför att gud har ingen vilja.

Gud har ingen vilja, viljan är min.
Vi kommer hit till jorden med en karta.
Vi får veta vart vi skall, det är oundvikligt.
Varje steg vi tar är ett steg närmare döden.
Men vägen dit är vår.
Gud kan bara hjälpa oss i skeendet.
Mildra törnen.
Lindra plågan.

Därför kan du inte be om något.
Men du kan be om upplevelsen.
Gud jag önskar att jag skall slippa oroa mig istället för att be om pengar.
Gud jag ber om kärlek istället för att be om en man.
Du kan be för andra på samma sätt.
Gud låt min älskade dotter få uppleva kärleken.
När jag har bett på detta sätt har mycket varit mig givet, ganska omedelbart faktiskt.
Däremot har jag i åratal bett om saker men aldrig fått dem.
Gud låt mig se att jag inte är ensam.
Då ringde telefonen, då fick jag veta att jag har många vänner.
Då överlåter du till gud att låta det bästa ske för dig och alla andra.

I min tro är gud i alla och alla är i gud.
Min inre röst är gud, det du kanske kallar samvete.
Så långt funkar det.
Varför blir det då fel?
Varför är ingen allt igenom snäll?
Varför finns det då krig?
Om gud är i alla och alla är i gud, borde ju alla känna igen sin ande i andra.

Ändå är det sant.
Vi är alla ett och samma andeväsen.
Men gud skapade oss som egna individet, med egen vilja.
Han gjorde oss till sin avbild.
Gud är både ock.
Nej säger du.
Jo för utan ondskan finns ingen godhet.
Och om ondskan inte fanns skulle vi inte förstå godheten och inte känna skillnad på hat och kärlek.
Gud insåg det.

Så tillbaka till predikan.
Om våra beslut fattas så fort att hjärnan inte hinner med.
Finns det då ett högre medvetande?
Varför är det medvetandet inte enbart gott, om det nu är gud som är det högre medvetandet, vilket jag tror.
Därför att allt vi gör och allt vi inte gör påverkar andra.
Vi är inte här för vår egen skull.
Vi är här för alla andras, vi har en uppgift, att utveckla vår nästa.

När alla människor nått samma själsliga mognad så kommer paradiset att komma till jorden.
Ingen synd, inga krig, ingen nöd.
För det behövs inte.
Ur ondskan kan godheten blomma som en ros i öknen.
Och på så sätt göra skillnad.

Om inte människor gjort dig illa, hade du inte förstått att inte göra andra illa.
Guds tanke är att vi alla skall uppnå kärlek.
Vi måste sträva efter kärlek.
Lära oss sätta andra framför oss själva.
Men först lära oss älska oss själva som den del av anden vi är.
Per brukar säga, alla är heliga.

Vi är alla heliga väsen bärare av guds ande.
För du är i gud och han är i dig.

Som det står i psalm:
..Om slut mig med din kärlek,
Världen behöver dig,
världen behöver din kärlek,
strömmande genom mig…

Men först måste du hitta gud inom dig.
Du måste söka kärleken i ditt hjärta
Först då kan du ge av dig själv till andra,
Ge av gud inom dig.

Men säger du tänk om jag inte har någon gud i mig.
Det har du, allt liv, alla väsen, bär gud inom sig.
Gud är i hela skapelsen i den lilla myran på stigen, i lövet som rasslar i vinden i snön som faller och i solens strålar.
Gud är skapelsen och skapelsen är i gud.
Därför kan ingen säga att de inte känner herren….

Min bön till gud.

Herre låt mig se det du ser.
Låt mig höra det du hör.
Låt mig förstå det du förstår
Och låt mig sen göra det du skulle ha gjort.
Låt mig slippa såra andra, men bära andras lidande.
Låt mig hjälpa där du skulle hjälpt.

Askers kyrka, altartavlan.