Det snurrar i huvudet

 2010

Jag ska operera min högra fotled. Det gick rasande fort.
Jag var på vård centralen och skickades till ortoped jouren.
 Foten röntgades. Och jag fick efter lång väntan träffa jour dr.
Jag bad om inlägg och han sa det är det minsta du behöver.

Vi tittade på röntgen bilderna och såg att mitt mellan fots ben hade roterat. Det trycktes nu ut mot fotvalvet.
Smärtan jag kände runt fotknölarna berodde på att ligamenten helt enkelt gått av. Det skedde i julhandeln då jag gick med vinter skorna, de blev för mycket för mina ligament och de gick av under ganska hemsk smärta.

För ett par veckor sedan var jag till ortopeden fick träffa en fotledsspecialist, han rekommenderade operation.
Alltså steloperation av fotledens nedre leder.
Jag tackade ja.
 Han trodde det skulle ske någon gång i maj juni men här om dagen fick jag veta att det kommer ske 6 april.

Därefter följer 12 veckor i gips, 6 av dem får jag absolut inte nudda golvet med foten.
 Sängläge och rullstol.
Det ställer till problem då jag sovrummet ligger på övervåningen.
Jag har tidigare vid min fotledsfraktur hoppat dit i trappen med kryckor, men då var jag inte så dålig i nacken som jag är nu.
Vi ska ställa in en sjukhus säng i vardagsrummet, det blir lösningen.

Nu är det så mycket som måste göras innan.
Det första som slog mig är att jag inte har några byxor som gipset får rum i, fick köpa nya vida byxor.
Jag insåg också att jag inte kommer kunna sköta min trädgård. jag är gips fri i juli och då har hela försommaren gått.
Jag som älskar försommaren och våren.

Påsk, jag insåg att påsk kommer det inte att bli.
Jag får väl ligga själv hemma när alla andra käkar påsk lunch hos farmor.

Men mest oroar jag mig för alla frön jag skulle sätta, alla småplantor jag skulle dra upp och sen plantera ut.

Hur ont kommer jag att ha?
Hur låst kommer jag att bli?

Midsommar blir aldrig av ...

Ett års konvalescent tid, det är långt...  men jag kanske slipper smärtan för varje steg jag tar?
Jag kanske slipper knakandet i knäet?
Nästa steg är sen att se om det går att göra något åt nacken.

Livet går sakta vidare, men jag är lite orolig denna gången, det brukar jag aldrig vara...
Om jag överlever får ni följa mina förehavanden här.
Tills det är dags kommer jag dela min trädgård med er.