Tar du ditt liv för givet?

Det är morgon och du sträcker på dig, känner värmen från täcket. Hoppar sen glatt ur sängen och ut i duschen.

Man det finns de som känner täcket som en tyngd som pressar dem ner i sängen. Som  aldrig kan hoppa ur sängen själva. Som måste vänta på att någon hjälper den ur sängen in i duschen. Alla får inte ens duscha varje dag.

Det är morgon och du snör på dig joggingskorna och går ut för att jogga elljusspåret runt.
Andra har sprungit färdigt i sitt liv och kan inte ens ta på sig skorna själva.

Du gnäller på fredag eftermiddag över huvudvärken du har.
Jag vaknar varje dag med smärta, den bombarderar min hjärna resten av dagen och hela natten om jag inte tog en insomningstablett. Jag blir förvånad om jag råkar bli smärtfri en stund, inte ens morfin gör mig smärtfri.

Såklart syns det inte utan på, det är sällan människor bär sin smärta synligt.

Jag var också en sån som tog livet för givet, som levde och andades utan att fundera på det. jag ältade mina futtiga problem och gnällde över små saker.

Det går över, när livet slår till finns det inget mer att gnälla över för egen del.

Vi är så vanan vid att ha ett jobb vara friska ha familj och vänner. Äta tillsammans dricka ett glas vin åka på semester osv.

Vi stannar aldrig upp och inser att det inte är självklart.

Man tänker inte på att ett felsteg kan göra att man aldrig mer kan köra bil, inte gå utan kryckor, eller cykla, att det är färdig sprunget.

Vi tänker aldrig på att det kanske inte finns ork för alla att bjuda hem vänner, att det tar på krafterna att umgås.

Det är inte självklart att få adoptera om du inte är frisk.
Det är inte ens självklart att få hjälp att bli gravid.

I dag är det så självklart att göra karriär att be om högre lön bättre villkor. men för många med funktionshinder är lägsta möjliga lön det enda de kan få och några villkor finns inte.

Livet är inte självklart.

Jag önskar politiker och tjänstemän som inte förstår som plågar oss sjuka ska få känna hur det känns.

Folk gnäller och går in i väggen.
Det har jag också gjort med den skillnaden att jag får ingen hjälp jag som är fattig får spotta i näven, resa mig och gå vidare. Man brakar ihop och får gå vidare. Så är det för miljoner människor i världen, i forna Sovjet, på sophögarna i syd Amerika, i ökenlägren i Afrika m.fl. ställen.
Fattiga kan inte gå in i väggen.

Du bokar din semester till Thailand som en självklarhet.
Men för många av oss är det en ekonomisk omöjlighet. Och ska vi vara ärliga borde inte du heller åka. Du gynnar ett land med prostitution, diktatur och barn arbete. Du flyger dit och förstör vår miljö. 
Som rik kan du ställa krav.

Det är din frihet att kunna sola topless på stranden men för många kvinnor världen över är det otänkbart att ens visa vristerna.


Ta inte ditt liv förgivet.
Gå inte förbi tiggaren på gatan, tro inte att han får någon hjälp varken här eller i sitt hemland.
Bläng inte på sjuka och handikappade de försöker inte stjäla dina skattepengar, de försöker överleva.
Tro inte att funktionshindrade inte känner något inte hör eller ser. De gör det, de ser din avsky de hör ditt skratt.


Alla har rätt att leva, alla har rätt att få det så bra att man inte behöver oroa sig över morgondagen.

Det händer aldrig dig.

men lustigt nog så gör det, det ibland.
Det räcker med ett snedsteg.
Du kan få ett barn med funktionshinder eller ett barnbarn.


Livet är så skört, så svårt att leva på andra sidan om rikedomen att jag ber dig att inte missunna oss det.

Vår här hemma

Det känns fantastiskt att det äntligen är vår.
Krokusen blommar, vår stjärnan är på väg upp och till och med tulpanerna.

Jag har äntligen fått flera vintergäck att blomma.

Till och med penséerna har kommit upp, det var inte så kallt i vintras så de dog aldrig.

Maken och jag har varit ute rensat alla rabatter och lagt på ett lager koskit.
Det var dock inte så kul att upptäcka i år igen att vår rabatt längs huset används som katt toalett.

Ett annat vårtecken är att jag börjat brodera igen. De här handdukarna har jag gjort till dottern.

Jag har skolat om de första plantorna jag sådde i februari.
och satt en ny omgång frön.

Jag vill så förtvivlat gärna bli klar tills jag ska opereras.

Det blir tolv tuffa veckor med gips.

Jag köpte mig en vårbukett att ha på köksbordet. Man blir så glad av sånt.

Min handikapp tillvaro förstärks

I dag kom min arbetsterapeut.
Vi tittade på min arbetsstol, mätte sitt djup för den rullstol jag kommer att behöva.
Vi kollade trösklar och ramper in. Och till sist tog vi mått på sängen som skall stå i vardagsrummet.
Toastolen blir ett fråge tecken, liksom tröskeln in.
Vi kollade badbrädor och duschpallar.


Kort och gott blir vårt hem fullt av pensionärs attiraljer.
Jag blev också rekommenderad att ta kontakt med biståndshandläggaren, då vi inte vet om det kommer finnas anhöriga hemma. Jag kommer inte kunna ta mig till toaletten själv första veckorna. Och jag kommer behöva hjälp att duscha.

Kort och gott blir jag i beroendeställning till andra, och det är det värsta jag vet.

på onsdag skall jag träffa ortopeden för operationsplanering, anestesi läkaren för planering av narkos och smärtlindring.

Ja värken tar ut sin rätt....
Funderar på hur jag ska göra med håret? ska jag tvätta det två gånger med hibiskrubb så kommer det se ut som svinto.
Då har jag två val: 1. klippa av det redan nu före operation. 2. Klippa av det någon gång i juli/augusti och se hur illa det blev?

Det snurrar i huvudet

 2010

Jag ska operera min högra fotled. Det gick rasande fort.
Jag var på vård centralen och skickades till ortoped jouren.
 Foten röntgades. Och jag fick efter lång väntan träffa jour dr.
Jag bad om inlägg och han sa det är det minsta du behöver.

Vi tittade på röntgen bilderna och såg att mitt mellan fots ben hade roterat. Det trycktes nu ut mot fotvalvet.
Smärtan jag kände runt fotknölarna berodde på att ligamenten helt enkelt gått av. Det skedde i julhandeln då jag gick med vinter skorna, de blev för mycket för mina ligament och de gick av under ganska hemsk smärta.

För ett par veckor sedan var jag till ortopeden fick träffa en fotledsspecialist, han rekommenderade operation.
Alltså steloperation av fotledens nedre leder.
Jag tackade ja.
 Han trodde det skulle ske någon gång i maj juni men här om dagen fick jag veta att det kommer ske 6 april.

Därefter följer 12 veckor i gips, 6 av dem får jag absolut inte nudda golvet med foten.
 Sängläge och rullstol.
Det ställer till problem då jag sovrummet ligger på övervåningen.
Jag har tidigare vid min fotledsfraktur hoppat dit i trappen med kryckor, men då var jag inte så dålig i nacken som jag är nu.
Vi ska ställa in en sjukhus säng i vardagsrummet, det blir lösningen.

Nu är det så mycket som måste göras innan.
Det första som slog mig är att jag inte har några byxor som gipset får rum i, fick köpa nya vida byxor.
Jag insåg också att jag inte kommer kunna sköta min trädgård. jag är gips fri i juli och då har hela försommaren gått.
Jag som älskar försommaren och våren.

Påsk, jag insåg att påsk kommer det inte att bli.
Jag får väl ligga själv hemma när alla andra käkar påsk lunch hos farmor.

Men mest oroar jag mig för alla frön jag skulle sätta, alla småplantor jag skulle dra upp och sen plantera ut.

Hur ont kommer jag att ha?
Hur låst kommer jag att bli?

Midsommar blir aldrig av ...

Ett års konvalescent tid, det är långt...  men jag kanske slipper smärtan för varje steg jag tar?
Jag kanske slipper knakandet i knäet?
Nästa steg är sen att se om det går att göra något åt nacken.

Livet går sakta vidare, men jag är lite orolig denna gången, det brukar jag aldrig vara...
Om jag överlever får ni följa mina förehavanden här.
Tills det är dags kommer jag dela min trädgård med er.

I desperation kryper man då blir avvisningen så mycket svårare

Alla goda ting är tre. Förnekelsen också. Minns när Jesu älsklings lärjunge svor på att aldrig förneka Kristus och ändå gjorde han det tre gånger innan tuppen gol.

Min man har nu varit arbetslös i snart 2 år (augusti)
I oktober fick han en SIUS. konsult pga sina funktionshinder, bla dyslexi ADD.

Vi har sökt ungefär 300 jobb under de här åren.
Sen i oktober har han varit på fyra ställen och sökt jobb med sin konsulent. Men de förbannade företagen behagar inte svara, vi väntar i månader på att få ett svar. Eller så låter det så bra att det bara är att börja men sen har de anställt någon annan, varför? Varför inte bara svara i telefonen och säga nej tack vi känner att det inte stämmer med vad vi vill ha,.

Vi kastas mellan hopp och förtvivlan. och nu är läger kaos för om 3 veckor är han utstämplad och det innebär en karens på 7 dagar och sen 65% av 16000 kr i lön vi kan helt enkelt inte överleva på det, säkert till mångas glädje.

Tre gånger har jag inte sett någon utväg utan vänt mig till min församling och den kyrka vi gått i sen 2007.

Första gången bad jag om en praktik plats på kyrkogården i 2 veckor för sonens räkning, men fick nej. Gunnar Staaf tog sig dock an honom och det blev en bra praktik.

Andra gången frågade jag om dottern kunde få sommar jobb, det gick inte.

Tredje gången frågade jag om dottern kunde få sommarjobb på kyrkogården eftersom hon jobbat på trädgårds teknik under minst sagt usla förhållanden men ändå fått en viss kunskap och vana.
Men fick nej då jobbet på kyrkogården ansågs så krävande att hon inte skulle klara det, vi blev hänvisade till kommunens feriejobb men dottern är minst 2 år för gammal för dom jobben. Hanna är verkligen inte kräsen. Hon låg på kullerstenarna i Brickebacken i stekande sol utan varken keps, knäskydd eller tillgång varken till toalett eller fikarum. Hon rensade ogräs på knä i hällregn åt i en spolhall för traktorer. Jobbade över utan att få lön för det, det tog till augusti innan hon fick  lönen hon skulle ha. Hon är arbetsam och ansvarstagande och dessutom noggrann. 

Där någonstans bröt jag ihop.

Jag har bakat till denna kyrka jobbat i vägkyrkan skänkt saker för ett par tusen varje år när jag var med i syföreningen.
Sitter med i församlingsrådet.

Jag bad inte om pengar, jag frågade om de kunde ge henne några timmar här och där eller ett sommarjobb.
Dottern har jobbat både inom trädgård kan köra traktor och har jobbat på dagis. Det skulle underlätta för oss om hon fick lite fickpengar som det är nu har hon inte fått ett öre i inkomst sen augusti.

Vi lever alltså på 17252 kr i månaden 4 personer och vi kan varken få ett jobb eller hjälp från något håll.

Jag har aldrig bett om något för gratis. Inte ens nu.