Alla är utbytbara men inte i mitt hjärta.

Jag fäster mig så vid människor.

Jag minns först riktiga pojkvännen dottern kom hem med. Han var så snygg.
Och vi pratade massor om allt vid mitt köksbord när dottern red och han hade sovmorron.
Jag gillar att prata.

Kanske har jag ibland lagt mig i lite för mycket för att jag verkligen velat att det skulle hålla.

Men det gjorde det inte, såklart.
men jag glömmer aldrig människor och jag har funderat mycket på hur det blev sen.

Hanna har aldrig glömt honom.

Så igår såg vi honom i Askersund med vovve, tjej och bebis. Han såg så glad och nöjd ut, det känns bra att någon tog tillvara på killen som var snäll och omtänksam.

Så kom näste kille in i mitt kök.
Lång och lite bonnig.
Det höll inte alls länge, så honom lärde jag inte känna så bra. men jag saknar honom och hans jätte trevliga kompisar.
De kom mitt i natten och fikade och sånt gillar jag.

De var inte stöddiga och de kunde komma fram på Elmia och hälsa på tanten och prata bort en stund.

Så kom näste man in i bilden jag gillar honom också. Vi har kul i köket han och jag när vi experimenterar med mat vi aldrig lagat.

Sen är det Alexander från Hannas klass som jag bara älskar trots att de inte är intresserade av varann. han kunde ringa mig och säga snälla Hannas mamma imorgon vill vi har kladdkakemuffins och det finns inga som dina.
Klart man smälter.

Det är väl tur man som förälder inte får välja pojkvän till dottern.
Jag tycker så mycket om killar hon inte ser.
Jag ser att den och den skulle bli en så bra make och svärson...

Kanske skulle hon sluppit många tårar om jag fått bestämma? eller så hade det blivit värre.

Jag träffade en så trevlig sammetsögd kille från Katrineholm som dessutom är vän med Hannas kusiner. Han var så rolig och så pratglad.

Alla dessa glada mysiga unga människor, jag tycker om att umgås med unga. Jag är så lycklig när Hannas "syster" Tuva kommer. Eller hon som blev han Collin. Å Erika som kom med sin blyge super smarte pojkvän, han var också jätte trevlig.

Ja mycket händer i mitt kök och det är ju tur för jag kommer inte ut så ofta bland folk då är det ju kul att de kommer hem till mig och min familj.  Tessan har en särskild plats i mitt hjärta hon kom varje fredag och ville att jag skulle sminka henne, vi pratade om allt såklart.

Till och med Jehovas vittnen kom hem till mig, och vi pratade nästan aldrig religion Det var när jag bodde i Vivalla..