Att bli en sur gammal kärring.

Som barn var jag trumpen.
Som tonåring fåordig.
Men jag har humor.

Mitt i natten när dottern kom från Liseberg.

I skolan var jag ofta clown, skojade, spexade och försökte se det roliga i allt. Det var ett sätt att överleva.

Dottern hade sin pojkvän och hans gäng här en natt. De ramlade in när vi egentligen var på väg till sängs. Men jag tycker sånt är extra roligt, jag gillar det oväntade. Dottern hade lite svårare att ställa om från på väg att somna till full rulle med nattfika i mitt kök och mycket skratt.

Jag är nog som bäst då, när jag är trött och glad och utan gränser.
Jag älskar att härma, med kroppsspråk och dialekter.
När barnen kinkade i affären, så brukade jag roa dem genom hyllor och varor genom att börja med danska för att byta till skånska, finlandssvenska och norska. Det är klart folk glodde, vem skulle inte göra det? men det har aldrig bekommit mig.

Emo när dottern började rita kors i ansiktet.

Jag har spelat cp-störd, muslim ( må Allah förlåta mig) och allt där emellan å vi har skrattat så vi nästan kissat på oss ( i alla fall jag ).

Vi har skrattat på andras och vår egen bekostnad, för det man inte kan skratta åt det kan man heller inte ta på allvar.

Så tog det slut, skrattet. Bara sorg och förtvivlan. Tystnad.
När det sen kom tillbaka fick jag ont i hela kroppen när jag skrattade, som om kroppen glömt hur det kändes att ha roligt igen.

När håret föll av o sjok och jag såg ut som en golvmopp efter duschen.
Jag vill inte vara en sur gammal tant.
Jag vill inte klaga på allt och alla.
Det är så främmande för min natur att jag alls inte förstår hur jag lyckas ta mig förbi min egen konflikträdsla.

Jag vill sprida glädje omkring mig, locka till skratt. Som Ellen sa vid mitt köksbord, - Man behöver inte gå på cirkus för att få skratta man kan komma till er. Det värmde, det kom från hjärtat.

Jag tycker om när människor ramlar in.
Utan att först fått en inbjudan. Klart de får ta det som det är, jag har kanske inga bullar hemma inget pålägg men va fan sånt är livet.

Gunilla har rätt, det skall vara roligt, livet är så fruktansvärt kort att det vore helt fel att sörja bort det.

När vi inte haft nått annat att göra har vi använt min sminklåda, vi har dansat till musik och spelat allan. Tack och lov har barnen varit snälla och inte lagt upp på you tube när mamma spelar luftgitarr, luft trummor och rockar loss framför datorn sittandes för står jag faller jag handlöst.

Grr på er..