Höftresan1.

Jag har haft ont i min vänster höft sen jag var liten.
Nu har jag gjort den där operationen jag skulle gjort för längesen, men skjutit på.

Onsdagen den 15 maj 2013 lades jag in på ortopeden Usö.
Jag röntgades och det togs prover.
Jag fick en säng och så fick jag duscha med hibiskrubb, håret såg ut som ett skatbo och förblev så resten av veckan.

Opretaionsmorgonen var det ny dusch. Väntan blev lång. Vid halv två tiden åkte jag ner.
Inne på op-salen fick jag lugnande och sen sov jag.

Vakande efter några timmar men hade fått smärtpump så det gick bra.
Fredagen kändes allt rätt okej.
Lördagen var ett helvete.
Hade fruktansvärt ont.
Söndagen tog de bort katetern vilket innebar ändlösa promenader till toaletten.
Jag är diskbråcks opererad sen 20 år tillbaka och har svårt känna av när jag är kissnödig.
Det gjorde inte så ont att gå, värre var det att ligga på rygg.
Försökte ligga på sidan med en 8 cm sitt kudde mellan benen, det var hemskt.
Det finns bara ett läge och det är på rygg.

Måndagen kom.
Smärtan var hemsk, samtidigt mådde jag fruktansvärt dåligt av morfinet.
Kallsvettig och svullnad i luftrören.
Jag provade ett annat morfin det var värre.

Sjukgymnast biträdet Maggan kom och vi gick i trappor, för det måste man kunna när man skall åka hem.
Läkaren kom förbi och vi talade en bra stund om alternativa smärtlindringsmetoder.
Men på måndags natten hade jag så ont att jag mådde illa.
Ryggen var värst och ischias smärtorna brann ner utefter benet.
Syster kom in med sin smärt sticka och jag värderade smärtan till en 8.
Jag fick ketogan och somnade.
Någon gång vid 5 vaknade jag igen och fick be om ny tablett ketogan.
Tisdag hemresa. Jag längtar hem.
Fick åka bårbil hem, en rätt smärtsam resa, visste inte att vägen mellan Örebro och Odensbacken är så dålig.
Värst innan Mellösa, men vägen är hemsk genom Odensbacken det rister så man tror man åker bultvagn.

Väl hemma var jag slut.
Ringde och kollade var min nya trasiga arbetsstol tagit vägen? Den skulle lagas och vara hemma på måndagen, i dag ( torsdag ) är den inte ens lagad. Utan den kommer jag inte in i köket själv rullstolen jag sitter i när jag äter just nu går inte att manövrera själv.
Så på en vecka snart har jag ätit frukost och sen inget mer förrän barnen kommer hem vi tre.

När jag vilat tog jag en dusch, oh så ljuvligt!

Men det här är det värsta jag gjort, smärtan är rätt okej. Värre är alla de rörelser man inte får göra.
Inte sitta med höften i mer än 90 graders vinkel, man tänker inte på hur ofta man böjer sig i höften.
Jag kan aldrig mer sitta i soffan.
Jag kan inte plocka ur något ur underskåpen för jag får inte böja mig.
Jag kan inte rensa ogräs.
Så mitt liv efter operationen blir mer inskränkt än det var före.
Jag vet inte om jag kommer att stå ut med det.

Jag älskar min trädgård men att se den sakta växa igen av ogräs, det orkar jag inte.
Maken gjorde klart igår kväll att blommor inte säger honom något och att han inte tänker göra något åt ogräset för han har inget intresse av trädgård.
Jag blev förtvivlad.
Men i så idag blev jag arg.
Jag tänker inte tvätta mer, eller diska, eller måla fasaden, eller torka golven, eller ringa alla de där telefonsamtalen jag får i uppdrag att göra, för det intresserar mig inte ett dugg.
I fortsättningen tänker jag smika mig, måla naglarna, läsa och brodera för det tycker jag är roligt.

Idag är det torsdag och det går ganska bra. Smärtan är under kontroll och jag kan va uppe kortare stunder. Igår gick jag en inspektionsrunda i trädgården och det gick bra.
Värst är smärtan i nacken och ryggen för min kropp orkar inte sitta och sova, men det är enda sättet att sova på i 11 veckor framåt.

Buss resa på odensbacka marken 2013

Sonen och maken åkte buss från 1954 en scania-vabis. Max farten var på hela 65 km/H.
Vi som minns dessa minns också brummet från motorn.

Rena nostalgi trippen för mig som minns dessa bussar från min barndom i Småland.
Minns lukten också och hur blöt man blev i baken av att sitta på sätena av plast.
Att jag inte blev av med varenda framtand är ett under då jag brukade roa mig med att sätta tänderna mot handtaget och känna vibrationerna i munnen, som en slö tandläkarborr..

Ja så här såg de ut invändigt, skräcken var att behöva sitta på de säten som satt på tvären, varför jag avskydde det minns jag inte.

" Föraren växlar ej större belopp än 5 kr", det var tider det!

Ingen konduktör behövdes, föraren tog betalt när man gick på. I nederkant  på bilden syns växlaren för småpengar.

utsikten bakåt kan inte ha varit så häver...
För sonen som är väldigt bil och fordons intresserad var detta en upplevelse.

Å så är resan slut, det gamla möter det nya för en dag.
Allt var inte bättre förr men ofta mycket snyggare.

Fotat har Erik Johansson

Min trädgård i dag.

Mina bärbuskar är i jorden och rabarbern likaså.

I pallkragen växer sallat.
Hur det gått med mina blåbär vetekatten, kanske har de dött av barfrosten i vintras.

framför kragen står ett jostabär.

Skulle köpt svartavinbär, för mina dog nog av flytten, men det blev en klänning från Joy istället :)

Detta skall bli en perennrabatt för höga perenner, riddarsporrar, liljor, stormhatt mm i framkant låga perenner som fänrikshjärtan.

på soptunnan står tomaterna och solar sig.

Hittade en "Ny" alunrot på Ekholmens handelsträdgård i Vingåker.
Den får bo i rabatten under köksfönstret, för maken fick aldrig ner några plattor där och då tog jag tillbaka min rabatt, för ett tag i alla fall.

 Balkansippan blommar så sött undrar bara vart alla de andra tog vägen vita och rosa syns inte till.



Rosa pärlhyacinter ser nog mest vita ut...

fänrikshjärtan fick jag av G.M det räckte till flera ställen.

Gulbladig smällspirea och mina underbara aprikosa tulpaner.

Jag älskar den här tiden, då björklöven är skira och hela naturen är som ett nyfött barn.

 

Ha en skön vår

för

snart är det sommar

och den är kort...

Det blir ingen sommar.

För jag skall operera min höft.
Ibland planerar man och har sig.
Jag har planerat in massor som jag skall göra.

Vi skulle göra köket, det blev inte så för jag blev sjuk, min astma igen.
Vi skulle åka på alla möjliga bil träffar och en massa annat roligt.
Nu blir det inte så.

Jag skall operera min dåliga vänster höft.
Jag har haft ont i den höften så länge jag kan minnas.
Värst var det förra året.
I år är den bättre, men det beror på att jag ätit mängder med kortison för min astma under vintern/våren.

Jag har i alla fall köpt nya köksmöbler, renoveringen av köket får vi ta nästa år.
I år skall vi måla södersidan på garaget.
Jag har också hunnit anlägga en fruktträdgård, ja den är i alla fall på g.
Buskarna jag köpte i våras är i jorden och rabarbern.
I kväll grävde vi upp en perennrabatt för stora perenner.
Jag började med att sätta Gunillas Riddarsporrar och i köksfönstret står frön i blöt. Det blir lammöron, stormhatt och aklejor. Om nu fröna gror.
I fönstret ligger också potatisen på groning, pallkragen är rest men jord saknas.
Eftersom jag kommer att va rätt dålig i sommar så vet jag inte om jag skall sätta morötter.

Jag kommer att vara konvalescent hela sommaren, det skrämmer mig.
Arbetsterapeuten har varit här och höjt sängen, ramlar jag ur dör jag, så hög blev den, hon satte in toaförhöjning, lämnade en rullstol, sittkuddar, och badbräda.

Griptång, strumppådragare och dusch pall hade jag redan.
Det känns lite skrämmande, kommer jag verkligen vara så dålig?

Man får inte sitta med höften i mer än 90 graders vinkel.
Man får inte korsa benen ( vilket jag aldrig har kunnat)
Man får inte vända fötterna inåt.
Allt detta spelar ingen roll, frågan är kan jag krypa om ett år?
Vem fasiken skall annars rensa mina rabatter?

Ända sedan jag fick veta att operationen skall bli i vår, så har jag betat av min göra lista.
Städa både vår städningen och midsommarstädningen nu, för sen lär det ju inte bli.
Rensa rabatterna jätte noga, satt frön.
Stryka in all tvätt och tvätta alla mattor, de skall inte på förrän jag kan gå igen, någon gång i höst vad jag förstår.

Skall också passa på och bada i mitt nya badkar så många gånger som möjligt, för sen kommer jag inte ner i det, kanske aldrig mer kan bada, vad vet jag?

Det mest positiva med operationen är att jag var tvungen köpa nya kläder.
Man kan som jag förstår inte ha något som sitter åt.
Nu har jag lite problem med kroppsuppfattningen, fortfarande…
Så när jag packade upp kläderna från Ellos skrattade alla så de kröp.
Det står ju inte på mjukis byxorna vilken storlek som motsvarar 7 bara en massa xxxl hit och xxxxxl dit.
Jag chansade vilt och kan säga att de hade varit stora även när jag vägde 134 kg. men de blir lätta att ta på… tröjan kan nog användas som kjol också…
Värst är tightsen dem får jag nog ha hängslen till, för att de inte skall glida av även när jag sitter…
Man lär så länge man lever.
Återkommer med bilder på trädgården och senare från operationen, ja de bilderna blir ju efter inte under op, tror inte kirurgen fotar åt mig, men jag skall fråga!