Jag samhället.

VART ÄR VI PÅVÄG?

Alla samhällen där girighet gått före empati, har gått under.
Idag satte jag mig vid köksbordet för att bläddra i några gamla tidningar maken fått av sin far.
Aftonbladet (28 sep 2012) har på löpet, “så kallt blir det i vinter”
“Spara 1995 kr på nya Iphone.”
“Hollywood frun Gunilla berättar om sina romanser med kända män.”
Detta säljer alltså lösnummer??
Men det är ju inte klokt!

På Ledaren står det “sjukförsäkringen fungerar inte alls.”
Men sjukförsäkrings ministern är ändå stolt över att bara 2000 personer faller ur systemet under hösten.
Uppenbarligen bryr sig ingen om de stackars människor som finns i den här siffran.
Vad bryr vi oss då om?
Vem tror vi att vi är?
Varför stod inte det på löpet i feta rubriker?
2000 människor blir utförsäkrade i höst, vad händer dem, hur kan vi hjälpa dem, var brister samhället?
vad händer dig om det var du?

På samma uppslag säger Karin Pettersson “ vi vet att arbetslöshet leder till sjukdom och fattigdom och att detta går i arv”
Hon skriver längre ner på sidan..” varför är vi inte argare har vi enats om att det är den enskildes fel, att folk måste rycka upp sig, att de får skylla sig själva?
Det är i så fall den största förändringen som Reinfeldt och Borg har åstadkommit.
Och den farligaste.” slut på citat.
Regeringen har tagit från de fattiga, mat på borden, kläder på kroppen, hem och hus och gett hela skiten till de rika.
Den nya överklassen, de som jobbar.
De reagerar precis som de besuttna gjorde för hundratalet år sedan, de skiter i vart pengarna kommer ifrån.
De ser ner på oss andra som är just sjuka och arbetslösa.
De ser sin chans att få sina hem städade till svältlöner, sin hund rastad och ungarnas läxor lästa så de själva slipper.
Kommer ni ihåg hur det var då när de rika sällan såg sina barn, för de hade nanny, man lagade ingen mat det gjorde kokerskan, man påtade inte i trädgården det gjorde trädgårdsmästaren, man klädde inte ens på sig…
Vi är snart där igen.
Men nu är det inte adeln som köper Matkassar, hushållstjänster mm det är din granne.
Varje dag ser jag tiggare, varje dag ber olika organisationer om pengar till uteliggare, barnen i Afrika…
Men vi har faktiskt barnfattigdom här.
Inte som i Afrika säger många, inte som i Lettland.

Nej, inte än, men vi är påväg dit med raska steg.

Jag byter tidning och slår upp Hänt Extra (11 sep 2012).
Frånsett rubriker om kungabarnen så kan man där läsa “Jag vill inte bli en ful gammal hagga” Säger Charlotte Perrelli.
Jag antar att hon är rädd för att bli som jag.
Men jag trivs i min ålder.
Vi har ett samhälle där man måste vara framgångsrik och ung, annars är man ute ur bilden.
Men att åldras är naturligt och faktiskt vackert.

För övrigt kan man läsa om skilsmässor, bröllop och fester.
Mest är det mingel bilder på kändisar på olika fester och evenemang.
En värld så främmande för mig.

Vi lever i konsumtion, vi köper handväskor för hundra tusentals kronor, kläder, bilar…
Men som en indian sa, pengar går inte att äta.
Ett samhälle är aldrig starkare än den svagaste länken.
De svaga är allas vårt ansvar.

Nej jag är inte avundsjuk, jag är orolig.
Orolig för vi har ingen empati kvar, ingen rättskänsla, inget samvete.
JAG är vårt led ord.
När det borde vara Vi.
Vi säger skyll dig själv, istället för kan jag hjälpa dig?

Vi avvisar flyktingar, vi skickar hem barn till en oviss framtid, kanske till döden.
Utan att rycka på axlarna.

Vi håller på att leka vi och dom.
Men i min värld finns inte vi och dom.
Vi är alla människor på en jord med begränsade resurser.
Det enda som kan ena oss är en invasion av utomjordingar.
Jag hoppas de kommer snart.
Jag hoppas de kan lära oss vad kärlek och respekt är.
Vad humanitet är, för det har vi glömt.
För utan humanitet är vi alls inte mänskliga längre.