Ledig arbetskraft hjälp oss hitta ett jobb

Eftersom arbetsförmedlingen inte lyckats hitta ett arbete åt mina två familjemedlemmar gör jag ett försök.
Du som läser detta, berätta gärna om oss.

Person 1. Joakim Johansson. 53 år. Har erfarenhet av industriarbete, varit vävare i 22 år vilket innebär övervakning av maskin skötsel av maskin och smärre lagningar. Kimmen som vi kallar honom hemma är lugn, samlad och stressar inte upp sig är således stresstålig.
Kimmen jobbade också som industristädare, körde skurmaskin i 12 år med allt vad det innebär av underhåll mm. Han har jobbat på sjukhuset hela sommaren och varit på vikariat både på Odensbackens vc och op. I sommar har han kört skurmaskin och städat sjukhusets alla offentliga ytor, deltagit i storstädning och även gjort daglig städning. Kimmen har också kört travers, skött sopsortering, emballage hantering mm.

Kimmen är höjdrädd så fönsterputs och klättring på stege är inget för honom.
Han ser rätt butter ut men är faktiskt trevlig (säger andra) när man lärt känna honom.
Han är heller inte så pratsam så det du säger till honom stannar där. Har aldrig hört honom säga ett ont ord om någon.
Kimmen är med i facket. Har körkort B har även truckkort.Innehar förarbevis för A1-A4, B1-B3
Kimmen är flexibel kan jobba både självständigt och i grupp.


Person 2.

Hanna Johansson
21 år.

Hanna har gått lantbruk på Kvinnersta inriktning mjölk produktion.
 Hanna läste bevarande biologi och djuren i naturbruk och biologi djuren i naturbruk specialisering. Hanna har full kurs från Kvinnersta och godkänd i alla ämnen. Hanna läste också samhällskunskap 1a2 på komvux fick betyg C.
Övriga meriter

Kurser: hot work at a temporary workplace

Säkra lyft, lastkopplare-signalman

ADR kap 1.3

Kompetens bevis APV

Utb enl, trafikverket beslut:

TRVK APV, 2012:86 samt IFC 2009:4

Nivå 1 kap 6.1.1

Nivå 2 kap 6.1.2

Hanna har jobbat med trädgårds och parkarbete två somrar på rad. Hon är inte stresstålig och hon behöver raster på bestämda tider då hon har diabetes typ 1 dvs, insulinbehandlad. Hanna har vad man kallar djuröga och är särskilt duktig med kor. Hanna är lugn och trevlig, inte så pratsam utan mer lyssnade. Hon är mycket empatisk och rädd om sina medmänniskor och om djuren.
Hanna håller på att ta körkort.

Hanna är flexibel och kan hoppa in lite varstans.
Hon är arbetsam och noggrann, är ingen gnällspik och gör alltid sitt absoluta bästa.
Hanna är duktig på att montera saker hon sätter lätt ihop våra inköpta Ikeamöbler.
Hanna har ridit sen hon var 2 år hon har i bland varit Maud behjälplig i hennes verksamhet med ungdomar med funktionshinder. Maud driver en turridnings verksamhet med bla körning och ridning för funktionshindrade.

 

 

 

 

person 3

 

Erik Johansson 17 år.

 Går just nu skog på Kvinnersta. Erik har ett brinnande intresse för träd och är rätt vass på trädsorterna från nästan hela Europa.

Erik har jobbat på ÖBO i sommar med park och trädgårdsskötsel. Han fick mycket beröm för sin flit och sitt engagemang.

Han håller just nu på att lära sig röja skog. Erik är noggrann men lite långsam, till hans fördel är att han känner igen träden och vet vilka han ska spara. Erik är van att hugga in, här hemma är han ett stort stöd i trädgården och har så varit sen barnsben.

 

Hjälp oss sprida detta. Kanske finns det någon bonde i Närke som behöver en hjälpande hand? eller har du någon som kan erbjuda ett jobb kortare eller längre tid hör av er!

Mail till Mig mei61@live.se  jag kollar mailen dagligen.

Mitt uttåg ur Kyrkan

Först hade vi en präst som var mer buddist än präst. han tog dock väl hand om dem som var mindre bemedlade. Vart gränsen gick visste nog bara han.

Sen fick vi en ny präst som snabbt drog vidare.
De nya prästen känner jag inte.
Jag satt med i syföreningen men lämnade den då de flyttade syjuntan till dagtid och jag hade ingen bil.

Jag lämnar nu församlingsrådet. Jag blev tillfrågade av Anna-Karin igår och jag sa att hon antog rätt jag sitter inte kvar. jag röstade inte i kyrkovalet i år, för första gången någonsin.

När jag gick i kyrkan som ung i Mikaels församling tog man hand om sina medlemmar. Jag mådde dåligt och blev omsluten av min kyrka på alla håll. jag fick en plats i barnverksamheten som hjälp ledare och allt i allo. Det var prästen och fröken Frudenthal som hjälpte mig.

Jag satt ofta med på församlingsråden och andra sammankomster. Jag gick varje torsdag på nattvardsgudstjänst på söndagarna var jag hemma i Brevens.

I Brevens var gudstjänsten okristligt tidig för en sömntuta som jag så det blev inte så ofta jag gick dit. Jag konfirmerade mig inte i Asker för min pappa kunde inte köra mig dit. Men jag tog min konfirmation för Eilert Fryland på Kjesäters folkhögskola en solig vår dag i april. På Kjesäter satt jag med i Församlingsrådet under Bitte.

Väl i Odensbacken började sonen och jag åka till Asker som söndagarna. jag tycket om vår präst Ronny och Lennarts som gäst predikade ibland.

Vi fick ny präst snygg glad till det yttre...
mycket blev annorlunda bla var det slut med gudstjänster varje vecka i Brevens.
Vi fick buddistisk meditation på torsdagar istället och meditativ gång. hela konfirmationen blev en meditation. Glömd var Bibeln och Kanske också Gud.?

Ny präst som var bra men försvann..
 I samma veva blev maken arbetslös.

jag blev sjukare.

Vart tog kyrkan vägen?

Inte en blomma, inte ett ljud.

jag bad om hjälp med praktik plats till dottern som blev allt mer ledsen och orolig så hon kunde få komma ut och göra något. Nej.
Jag frågade om sommar jobb och hänvisades till kommunen där får man bara sommarjobb upp till 18 år dottern var 20.

Jag har känt mig ensam och övergiven. Jag skrev av mig i ett mail till församlingsrådet. Inget svar.
Långt senare fick jag en enkät som inte gick att svara på...

Kyrkan har blivit en arbetsplats för några få familjer.  Jag hör inte dit mina barn hör tydligen inte heller dit eftersom de inte duger att ge en praktikplats. Således kan man säga att kyrkan inte är för oss. Och därmed finns det ingen anledning för mig att sitta med i församlingsrådet.

Jag anser att man INTE ska sitta i församlingsråd, kyrkoråd mm om man inte går i kyrkan. Varför ska man vara med och styra en verksamhet man inte deltar i?

Jag vet inte men kyrkan I Asker kommer inte bli långlivad om inget görs åt svågerpolitiken. De som bestämmer går inte i kyrkan de som går i kyrkan bestämmer sällan. För övrigt är de som går mycket gamla.

Är det så här vi vill ha det?
Sen undrar man varför så många lämnar kyrkan.
Brevens kyrka haltar snart är den bara öppen för vissa högtider. Asker är det få som går om det inte blivit en markant tillströmning med nya prästen?
Flest själar går i Lännäs..

Hösten 2017

Ja ja det är lite fusk för flera bilder är från tidigare år.
Men detta är den årstid jag älskar mest. Den vår den svage kallar höst.

Färgerna den höga klara luften, doften från mark och jord.

Det är åter tillåtet att sitta ner och läsa en bok, att inte vara så aktiv, att få njuta.

 Det finns blommor som dröjer sig kvar tills froten tar dem. De strålar i en värld av mörk jord.

Somliga får jag dock vänta lite på, kärleksörten

 

För några år sedan åkte vi till Motala i höst tider och fick uppleva detta otroligt vackra.

guld värd.

Modemagasin då och nu

Vilken konstig tid vi lever i, ingenting är som det varit.
Modeller ser numera ut som färgpaletter som använts på dagis.

Makeupen ligger ut smetad lite varstans.
Man kan måla läpparna i ögonskugga och ögonskugga kan vara rouge.

Kläderna sitter korvade på kroppen och alla modeller ser ut som om de önskade sig någon annanstans. Fast det är kanske rimligt med tanke på hur illa kläderna sitter.

Förr var det onekligen en helig stund att plocka åt sig DV eller Elle i affären betala och vandra ut i höst rusket med den under armen och en kaka i en påse.
Väl hemma kokade jag kaffe dukade tände lampan över köksbordet och drog djupt efter andan.
Smuttade på kaffet, smakade kakan och slog upp den första sidan i mitt glatta magasin.

Första sidan var alltid reklam. Vackra flashiga bilder. Vackra modeller vacker bakgrund till produkten som skulle lanseras.

Annonser från Estee 'Lauder, Lancôme eller Petti Palmroth.
Åh Pettis vackra stövlar svarta med guld detaljer så snygga att man kunde kapat en arm för dem. Så dyra! men de fanns i stan och jag gick förbi för att titta. De var för dyra men vad värre var de var för smala över vaderna.

På min tid fanns Lejonet på stan, där var jag stamkund. Maria jobbade där och hon var en källa till inspiration. Sen kom Berith. Carina som jobbade där blev som en vän.

Hon visste alltid vad jag ville ha eller vad jag behövde.

Jag köpte mina första hår kammar där från Arrow dyra snygga och underbara. Dem kan jag inte använda i dag då mitt hår är för tunt, ja allt har sin tid.

Jag smuttade på mitt kaffe tog små tuggor av kakan och bläddrade med andakt i mitt magasin. Glatta sidor vackra bilder. Fantastiska reklam bilder underbara reportage

Så sitter jag här i kväll med mitt kaffe mina magasin, har unnat mig två stycken DV och en ny jag aldrig sett Daisy

Besvikelsen slår till som en käftsmäll.

Varenda modell ser uttråkad ut eller helt enkelt efterbliven. Blicken är slö och frånvarande. Posen hopplös man ser absolut inte vad hon har på sig. Några bilder är på Engelska rutor dvs kavajer kjolar mm i rutigt tyg. De bilderna är bättre men inte värst bra fotade.

Vad var det som hände? När blev en vacker bild och ett leende ansikte fel?

På min tid var reportagen om hösten makeup stora färgstarka och detaljerade. Oftast fanns märkets egen lanserings bild som uppslag i tidningen. Vissa bilder finns kvar i mitt minne därför att jag älskade dem. Som Estee 'Lauders höst makeup
någon gång i slutet på 80-talet.

Den var retro. Hon var gyllen brun i håret hade ett underbart rött läppstift, en grön kajal och rött rouge. I handen höll hon röda handskar till sin brunrutiga kavaj. Jag köpte hela makeupen och har rougen och kajalen kvar förresten finns nog nagellacket också kvar. Som tur är, är hela stilen modern i år också.

För Lancôme jobbade Isabella Rossellini så vacker att jag kunde sitta flera minuter och bara se på henne och makeupen.
Det gjorde lite ont när de tog bort henne. Idag är Viktoria Beckham för Estee Lauder, det gillar jag inte. Hon som svälter sig och är en size zero.

I kväll bläddrar jag och tittar på produkt rekommendationerna. Sidorna är gyttriga och man vet fan i mej inte vilken text som hör till vilken bild. Rörigt!

Jo det var roligare tidningar förr. Ja det fanns inte så många som idag men kvalitén var bättre. Innehållet bättre och det var gladare snyggare modeller och man såg faktiskt hur kläderna satt på kroppen.

Då var produkt utbudet begränsat, det fanns inte så många märken idag finns det en sån mängd att det är ogripbart.
Som tur är finns de gamla trygga märkena kvar Lancôme, Estee Lauder, Dior, Elisabeth Arden, Biotherm, Clinique. och Helena Rubinstein.

I höst är det modernt med grönt och vinrött. Jag älskar dessa färger mustigt varmt och vackert.


Ha en trevlig höst.

 

mognad och intelligens.

Igår kväll pluggade jag med min son.
Han fick en läxa i engelska, om Canada. Skriv en sida om ett engelskspråkigt land.
Det tog stopp och han blev förtvivlad.

Trots att ungdomar är bra på att söka information på nätet och sonen är lysande, visste han plötsligt inte hur han skulle lösa uppgiften.

Vad var det som hände och hur kan det bli så här?
Svaret är stress och rädslan för att inte kunna göra ett bra arbete. Det spelar ingen roll vad andra säger, pressen och stressen gör människor förlamade av rädsla.

Jag vet för jag var likadan, men jag tog mig ur det värsta i sexan. Efter den höstdagen då det stod klart för mig att jag kan försöka själv och att jag bara kan göra mitt bästa, gick allt mycket bättre.
Jag skulle vilja att mina barn fick uppleva samma sak.
Det är ingen väg jag kan gå åt dem eller ens släpa dem efter mig, de måste hitta det själva i dem själva. Jag kan!

Jag har alltid känt mig värdelös och det är en anledning till att jag alltid tvekar, jag vill bara gå säkra vägar där jag vet att jag kan.

Nu är jag alltså snart 56 år och nu skulle jag vilja läsa på universitetet, det är försent. Försent i livet försent ur ekonomisk synvinkel försent därför att jag är sjuk och om jag skulle börja läsa ja då blir jag av med min sjukersättning. Jag är verkligen sjuk och har egentligen ett skelett som sakta bryts ner. Kan man jobba med det? Ja jag tror det skulle gå men såna anpassningar som jag behöver är möjligheten noll. Såna tjänster som jag behöver finns inte.

Men vad skulle jag vilja läsa?
Jag vill läsa naturkunskap biologisk mångfald, ett ekologiskt hållbart naturbruk, ekologi, landskapsvård  mm
Jag hjälpte dottern med kurser i bevarande biologi på Kvinnersta och jag tycker det är mega intressant. Vi hade jätte roliga diskussioner när hon läste kurserna.

Jag har alltid varit studiemotiverad och jag har alltid sett varje uppgift som en underbar utmaning, men det är först nu på ålderns höst jag verkligen förstår sammanhang och kan se saker i ett större perspektiv.

Min hjärna har mognat långsamt.
Svenskt skolsystem och svensk studiehjälp är inte utformat efter människor som jag.
När tåget gick stod jag på perrongen och läste klottret på väggarna, kan man säga.

 

 

Bilderna är tagna:

1 runt kuten hemma

2.sottern 2017

3. stadsparken vid USÖ

4. vid cykelbanan runt Holmen.

5.vid USÖ bakom B-huset

6.Kvismaren vid vårfloden.

7 och 8. Runt knuten hemma vid.

 

Fotleds operation 4 ingenstans

Det har inte varit lätt. Tillslut fick jag långtidsverkande morfin som jag skall ta två gånger om dagen. jag fortsätter med 2 Alvedon 665 mg tre gånger om dagen. Jag är äntligen smärtfri. Om det strular som i dag tar jag en tramadol eller så kan jag ta två morfintabletter. På måndag kommer min doktor tillbaka från sin semester. Min sjukgymnast George L skrev ihop ett mail till Peder om de besvär han sett under sin undersökning. Jag är så tacksam.

Så i förr går kom allt över mig, jag hade inte sovit på en hel natt och var skör. Dottern blev orolig över något natten till fredag så vi fick uppsöka  vården. Efteråt uppfattade hon undersökningen som ett övergrepp och jag blev beskylld för att ha varit med i komplotten, då brast allt.

Kanske för att jag under dagen varit uppe på övervåningen och sett förödelsen. Påsar med kläder som legat på golvet sen i juli, skräp och emballage som legat på golvet i tre veckor, kläder som va nytvättade låg på golvet täckta av damm.

Så när beskyllningarna haglat och jag fått veta att dottern hoppades att jag skulle tvingas vänja mig vid smärtan i foten för hon var ju tvungen vänja sig vid undersökningar och jag förstod verkligen inte hur hemskt det var. Och det gjorde jag säkert inte.

Just nu är jag i en bubbla av smärta och psyket har tackat för sig, allt gör ont. Nacken är stel och det knakar betänkligt när jag rör huvudet står på väntelista till ortopeden efter nackröntgen och kanske måste nacken opereras då är det ett år utan lyft utan att röra armarna för mycket. Jag har fruktansvärt ont i nacken, huvudet och har en liten förskjutning i bröstryggen efter ogräsrensningen tidigare veckor den värker igenom allt.

Jag har artros i axlarna också men det går bra även om värken tar på mig.

Så då när alla var hemma i fredags då bröt jag i hop. Jag grät, vilket jag inte trodde jag kunde längre.
Jag ber alla här hjälpa till, men inget händer. For själv runt i går och dammade plockade undan efter alla andra, plockade upp de rena kläderna från golvet och tvättar om dem i dag sen ska de strykas igen...

Alla fick en släng av sleven och jag kände mig utnyttjad och ensam.
Bad sen maken dammsuga golven på övervåningen. Frågade tre gånger om han tänkte göra det och javisst, sen..

00.30 i natt bröt jag ihop igen gick själv upp och dammsög hall och toa så jag kunde torka av de golv som var skitigast.
I morse vakande jag 8.00 gick ner åt frukost bad maken vid 9.00 att komma upp och äta frukost så vi kunde städa klart. Han blev sur och jag fick ta moppen och nöd damma köket så jag kunde torka golvet för det var så skitit att jag faktiskt inte ville äta där igen.
Han kom ner och städade resten och jag grät.

Jag förstår att den här långa sjukdomstiden med orörlighet, smärta och stress har gjort mig överkänslig.
Jag förstår att jag överreagerar.

Snart måste jag kanske sluta pressa mig själv, det funkar inte i längden och det gör mig hela tiden sämre.
Kanske måste jag göra något åt min situation.

Grannens katt har varit en glädje i alla smärta när han hälsar på kurrar lite och kelar.
Konstigt nog kommer han alltid när allt är som jävligast. Tack för att du kommer Bäver.

Ingen rullstol idag, den är redan upptagen. Han kommer genom den öppna altan dörren får bara hälsa på i köket.

Ja nu är det i alla fall städat. Trädgården är höstklar, i september kommer det 100 lökar som ska sättas men det är ett tag dit och jag hinner bli bättre.

Jag befinner mig just nu i ett tomrum inget är roligt allt gör ont, orken är noll och jag vet inte vart jag ska ta vägen för alla ljud tär på mig. Har svårt att äta i synnerhet med min familj. Vill bara vara ifred, det är det enda jag inte kan få vara.

Fotleds op del 3 rehab och ett helvete

I måndags var jag till ÖRC (Örebro Rehab Center) de är specialister på sjukgymnastik och rehabilitering.
Jag pratade med min sjukgymnast som jag hade 2010 då jag bröt fotleden. Han konstaterade att min fot såg mycket bättre ut än då, vilket jag naturligtvis håller med om.
Han undersöker mig och jag förstår nu att nerverna i mellan foten ligger i kläm.

Men det gör fruktansvärt ont.
Nu har jag haft några skapliga dagar utan så mycket smärta, troligen för att jag krupit och inte gått omkring. Jag har rensat ogräs och förberett trädgården för hösten tillsammans med min familj.

Men så i natt brakade helvetet löst. Det enda jag gjort är att jag gjort några av de övningar jag ska göra för att stärka upp fotvalvet och vaden igen. Vaden försvann i princip när jag hade gipset i 12 veckor.

Kl 01.00 gick jag upp för att ta min medicin, Alvedon mfl tabletter ska tas var 8e timme så det blir runt 00.30-01.30 och tro mig man missar inte den tiden, jag vaknar med ont så det står härliga till.

I natt hade jag så ont att jag låg vaken och väntade på att klockan skulle bli ett. Tog två Alvedon 225mg och två Tramadol 50 mg. Inget hände. Smärtan kom i intervaller och jag hoppar högt för det känns ungefär som om någon slår på strömmen i ett gäng spik i foten. Däremellan känns det som om jag står på en spikmatta.

 När intervallerna kommer är smärtan outhärdlig man skakar och fryser, den ligger på 12 i smärta värre än gallsten, man mår dessutom illa. Mellan intervallerna har jag denna vassa sockerdricka som mer är som spik och den ligger på 5-6 den kan man sova med.

Klockan 4.00 är jag uppe och tar en långtidsverkande morfintablett. Klockan 5.30 är jag åter igen uppe och tar en vanlig morfintablett. Hoppas på det bästa att jag ska få sova.

Först tror jag att allt blivit bra sen kommer ett intervall och hugger till så jag skakar i sängen.
Jag går upp klär på mig varm tröja byxor och fårskinstofflor. Somnar till och vaknar med ett ryck.

Smärtan har spridit sig till över stortån upp mot vristen och på vänster sida av fotleden hela vägen upp till rumpan.

Jag ringer ortopeden. Nu väntar jag på att de ska ringa upp.

Hoppas på nåd.
Sjukgymnasten föreslog kortison injektioner eller en nervblockad. Vad som helst all om det behövs bara jag slipper denna smärta.