FRITIDSLEDARUTBILDNINGEN
Allt började med att jag åkte tillbaka till Kjesäter och träffade några vänner.
Jag träffade skåningen Karl-Olov.
Det ansågs allmänt att han inte hade alla hästarna hemma i stallet, men det spelade inte mig någon roll för han var snäll och rolig att prata med.
Och jag skulle ju inte gifta mig med honom, bara prata lite skit i största allmänhet.
Han säger till mig att han sökt till FLK(fritidsledare utbildningen)
Jaha tänkte jag, om han kommer in så gör jag det också.
Oj vilket själv förtroende man hade på den tiden, lika med noll.
Så jag åkte hem och skrev ansökan och skickade in den ett par dagar för sent.
Någon månad senare fick jag besked att jag var 7e reserv.
Kört tänkte jag, men i slutet på sommaren fick jag veta att jag kommit in.
Wow nu skulle jag bli fritidsledare, som dom stora grabbarna och tjejerna.
Inte hade jag någon aning om vad en sån gjorde.
Jag tänkte jobba med utvecklingsstörda så det skulle säkert bli bra.
Nu var ju problemet att man skulle vara 20 år för att få börja, så skolan fick söka dispens för mig.
Jag var bara 19 år.
I slutet på augusti 1980 flyttade jag in på Gläntans elevhem.
Rummen var mörka och kalla.
Duschen låg i korridoren.
Vid den här tiden var jag en konflikträdd och osäker ung flicka.
Jag hade inget gemensamt med ungdomar i min egen ålder.
Jag drack inte, jag rökte inte och gick i princip inte ut heller.
Jag var för gammal för danserna i Högsjö och Hasselbacken och hade inte hittat in till diskoteken i stan.
Det var en konstig samling elever.
Några fd alkoholister, några fd narkomaner några med psykiska besvär.
Ett par skolflickor, rejält hemvävda
En med 80 poäng historia, i bakfickan och en med förflutet i röda korset.
En Argaladei fan, en super scout.
Hur skulle detta bli en homogen klass?
Det blev den aldrig.
Det första som hände var tre dagars vandringen med FLK 2.
Vi sov i vindskydd och lagade mat över öppen eld.
På tredje dagen hade jag inte varit på toaletten och skött magen och blev akut nödig tidigt en morgon.
Bara att sätta sig på en kullfallen stock…(bla. Jag)…När jag tittar upp står det en älgtjur och glor på mig.
Det starkaste minnet från den grundläggande vandringen, är ändå Pieter som är scout, han går först och fiser hela vägen hem.
Jag tyckte det var förskräckligt!
Jag tog skolan på allvar, jag var ju där för att lära mig något.
Men det insåg jag att jag var ganska ensam om.
Jag blev kallad skolflicka av lärarna.
Jag läste nämligen läxorna
Det är inte så lätt att bo i elevhem.
Mitt i natten efter ett lov vaknar jag av att det luktar starkt av förruttnelse.
Jag ser hur hår och damm virvlar in i mitt rum under dörrspringan.
Jag kastar på mig morgonrocken och går ut i korridoren.
Argaladei Anders ligger på knä och skrapar en ny inköpt renhud!
En annan morgon är jag för trött för att gå till frukosten.
Jag kokar lite te tänker jag.
Jag har ett par kvällar innan ställt en kastrull i skåpet för ändamålet.
Dröm om min förvåning när ett kohorn ligger där ny kokt i linolja.
Så var den kastrullen färdig använd.
Annars vaknar jag varje morgon av att granntjejen i rummet bredvid dansar kirta.
Hon är en aktiv anhängare av Ananda Marga. En sekt från Indien.
Kirta är en krigsdans och A är utvald till krigare.
A har varit drog fri tack vare sekten i 8 månader när hon börjar utbildningen till fritidsledare.
Under utbildningen skall vi åka på paddling vandring.
Vi gör det i samarbete med Sjöviksfolkhögskola, de utbildar friluftsledare.
Vi skall under en vecka paddla Dalälven i maj.
Det är översvämning och myrar står under vatten.
A, jag, Anders och Stina från någon annan skola får Charles och Rolf som guider.
De är båda ornitologer och jag lär mig massor om fåglar den här veckan.
Jag lär mig också att en bröddeg på bakpulver skall röras ihop snabbt.
Stina rör och rör till sätter lite vatten och rör tillsätter lite mjöl och rör…Så bakas brödet ut.
Det är som sten och det sväller i magen.
Jag får diarre ett par gånger.
Men det är värre för Anna som varit i Indien och nästan dött av en tarmsjukdom.
Hon har stora problem med tarmen som vill följa med ut.
Jag sitter framför henne och håller i henne så hon inte skall ramla.
Vi befinner oss i väglöst land utan dagens mobiltelefoner.
Det är natt och alla andra är långt borta på nattpaddling..
Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv.
Vi äter inget bröd resten av veckan.
Det är egentligen farligt men vi har inget val.
Veckan blev ett minne för livet, dels för att grabbarna från Sjövik var fruktansvärt snygga och trevliga men också för att det var rätt mäktigt att glida fram i vattnet och se sjöfågel och vilda djur på så nära håll, i en tillsynes orörd natur.
Kvällarna runt lägerelden var också helt fantastiska.
Ja ni som vill kan fortsätta följa med i mitt livs äventyr, fortsättning följer....
…
jag
onsdag 16 maj 2012
I väntans tider...
Egentligen skulle jag kunna kallat dagens blogg för lite allt möjligt.
Men fast allt är så vackert ute nu så väntar jag på några av mina bebisar.
Om några dagar slår äppelträdet ut i snövit blom och under det den lila syrenen, vars doft kommer att berusa mig.
Smörbollen, jag har tagit säkert 100 kort på den, inget blir bra. Men jag längtar ...
Rosen tryt slår också snart ut och fyller mitt köksfönster med rosa eld.
Klart man skall glädja sig åt det som är nu och då gör vi det..
Detta är från min fönsterrabatt här står många olika aklejor och en del andra älsklingar.
Här står löjtnanshjärtan många tulpaner och nävor. Se på bara någon dag har de slagit ut.
Gullvivor fast de är röda. de gula flyttade ut ur min trädgård, kanske för att de fick flytta för många gånger.
Brokbladig revsuga blommar snart i blått. Jag älskar den. Den rödbladiga vandrade ut i gräsmattan.
Vita dubbla vitsippor hm jag kallar dem anemoner förökar sig glatt och jag ger gärna bort en tose. Jag gillar dem som hållbara snitt blommor.
När vi sågat ner skogen kom det en röd tulpan den våren, nu är det många röda tulpaner både här och där... visst skär det sig i allt det rosa men det gör en sommaräng också..
Ja så här kan det gå när jag får hjärnsläpp. Erik och jag var ute i söndags i trädgården.
Jag petade ner frön, rensade lite här och där för som ni förstår så bäst växer ändå maskrosorna... vi hamnade nere på baksidan. Bakom mig står Bristol Ruby som är ett trädgårds prakttry som fryser varje vinter. Jag är krum och stel så Erik fick klippa ner de döda grenarna. jag satt på stolen.
Så ser jag de två högarna med jord som en gång i tiden var smultronrabatter. Under jorden dolde jag två björkstubbar. I höstas växte det fina svampar i hela gräsmattan för deras skull. Nu satt jag och tittade.
Tja om de går att gräva upp? Måste ju pröva...
Erik var som en igel han grävde, skyfflade gjord och se stubben gick att skala som en ost. Helt genom syrad av mysel. Kvar va en liten stubba kärnved. Dax att hämta gubben (Joakim) Han såg på eländet, talade om vilken optimistisk dåre jag är. Går aldrig dom har fruktansvärda pålrötter. Jag hejade på och bad. Med en suck satte han spaden under stubben knak så flög den upp. Han såg väldigt förvånad ut. Önskar jag fått det på bild.
Jaha så nu har jag ett gigantiskt hål istället....
Förra veckan berättade jag för grannen att deras katt brukar komma in.
Jag lovade slänga ut den med bestämdehet, hm det kan ju inte jag. Hon frågade också om vi matar den, vilket jag naturligtvis förnekar.
Men insåg idag att det var en ren lögn.
Han äter min kattmynta...
Om nu någon skvallrar så är det helt okej. Alla katter på gatan tar sig en sväng förbi min kattmynta, ibland sover de i den ibland äter de den. Jag brukar ta en kvist i mina buketter till köksbordet.
Men fast allt är så vackert ute nu så väntar jag på några av mina bebisar.
Smörbollen, jag har tagit säkert 100 kort på den, inget blir bra. Men jag längtar ...
Detta är från min fönsterrabatt här står många olika aklejor och en del andra älsklingar.
Jag petade ner frön, rensade lite här och där för som ni förstår så bäst växer ändå maskrosorna... vi hamnade nere på baksidan. Bakom mig står Bristol Ruby som är ett trädgårds prakttry som fryser varje vinter. Jag är krum och stel så Erik fick klippa ner de döda grenarna. jag satt på stolen.
Så ser jag de två högarna med jord som en gång i tiden var smultronrabatter. Under jorden dolde jag två björkstubbar. I höstas växte det fina svampar i hela gräsmattan för deras skull. Nu satt jag och tittade.
Tja om de går att gräva upp? Måste ju pröva...
Förra veckan berättade jag för grannen att deras katt brukar komma in.
Jag lovade slänga ut den med bestämdehet, hm det kan ju inte jag. Hon frågade också om vi matar den, vilket jag naturligtvis förnekar.
Men insåg idag att det var en ren lögn.
Han äter min kattmynta...
torsdag 10 maj 2012
Bilbilder. Från svensson raggare(el bluffraggare)
Askersund car and bike meet 2011
Rosa dröm
Sonen fixade raggarfrilla för 20 bagis.
Amerikanska flaggan vajade här och där..
En sen kväll vid Hampebadet rullade det plötsligt in en massa Corvetter...
Ja så kan det gå....
Vi gillar alla olika sortersbilar i familjen.
Jag gillar bulliga Bell air och Ford.
Pappa gillar sprotbilar.
Dottern tittar på långa slimmade bilar och vans.
Sonen gillar Crown viktoria och polisbilar i alla dess former.
Torsborg förra året..
Ses vi där? i annat fall kommer det bilde här...
Att göra ett avslut
Det är bland det svåraste man har att göra, att gå vidare.
Men jag måste gå vidare, man kan inte stanna i dåtid.
Igår brände vi alla papper, alla mail mellan skolan och mig.
Alla utdrag ur skolhälsojournalen jag begärde in 2009 och sen fortlöpande begärde in.
I dag på morgonen slänger jag alla dokument i arkivet.
Jag har läst igenom allt och gråtit en skvätt över människors oförstånd.
Så här en termin i backspegeln undrar jag hur jag orkade i 9 år, strida mot skolans lathet, fördommar och likgiltighet. Helt ensam. Idiotförklarad. Jag har blivit kränkt så många gånger att jag slutat reagera.
Idag mår mina barn bra i skolor istan.
Kommunen insåg att det inte skulle gå längre, kanske för att jag gjorde en anmälan till skolinspektionen.
Tyvärr är den instansen helt tandlös.
Summa sumarium.
Om lärare ignorerar åtgärdsprogram, händer inget.
Om rektor förnekar läkares utlåtande, händer inget.
Om man gör en anmälan till skolinspektionen och barnet sen byter skola, händer inget.
Till alla som gett mig skit genom åren kan jag idag säga släng er i väggen, ni är tyvärr dumma i huvudet.
Det gäller skolpersonal och andra föräldrar och alla de vänner jag trodde jag hade, men som egentligen var emot mig däför att jag bråkade med deras skola.
Med facit i handen kan vi se att de som hade förstånd och resurser, satte sina barn i annan skola.
De som stöttat mig genom alla år är fortfarande mina vänner och de förstod hur det var.
Jag önskar att mina barn är de sista som behöver plågas i Odenskolan.
Jag önskar alla som har det jobbigt har förstånd att byta skola.
För det är inte barnen det är fel på, det är skolmiljön och tyvärr personalen.
Inte alla skall sägas, men tillräckligt många.
Jag önskar de som inte orkar, inte vill hjälpa barn i behov av särskilt stöd får uppleva det som jag upplevt, så kanske de förstår sen. För då måste man orka!
Idag har jag gått vidare.
Vi mår bra, eller barnen mår bra.
Jag har ett långt arbete framför mig att lappa ihop mig själv efter 9 år.
Man går sönder.
Man bryter ihop och går vidare.
Ärren finns kvar.
jag önskar vi kunde flytta här ifrån och få en chans.
Igår var min dotter på högstadiet för att hälsa på.
Hon blev tillsagd av personalen att lämna skolan, för hon går inte där längre.
Andra barn har varit välkomna.
hennes forna klasskompisar var rent ut sagt otrevliga mot henne.
Man blir utfryst om man byter skola.
Måste vara jantelagen, du tror att du är nått för att du inte går här?
Men så är det inte, vi bytte skola för att mina barn inte kunde få adekvat hjälp i den här skolan.
En hjälp de hade lagligrätt till.
Jag har mött föräldrar som varit arga för att mina barn tog tid från lärarna, så att deras intelligenta barn fick mindre tid.
Det finns ingen förståelse i samhället överlag för dem som är svaga.
Det kan vi tacka borgarna för.
Men hade inte personalen kunnat välkomna och hälsa som vanliga normala vuxna.
Hej vad roligt att du hälsar på, har du det bra i din nya skola?
Hat, överallt detta hat.
Det sitter i väggarna.
Det har sin rot i avundsjuka.
Det finns inget att vara avundsjuk på, vem som helst hade kunnat få mitt 9 åriga helvete allderles gratis.
Nu är det över.
Ensam är stark, i alla fall jag!
Detta är det sista jag sk´river om skolan här.
Men jag måste gå vidare, man kan inte stanna i dåtid.
Igår brände vi alla papper, alla mail mellan skolan och mig.
Alla utdrag ur skolhälsojournalen jag begärde in 2009 och sen fortlöpande begärde in.
I dag på morgonen slänger jag alla dokument i arkivet.
Jag har läst igenom allt och gråtit en skvätt över människors oförstånd.
Så här en termin i backspegeln undrar jag hur jag orkade i 9 år, strida mot skolans lathet, fördommar och likgiltighet. Helt ensam. Idiotförklarad. Jag har blivit kränkt så många gånger att jag slutat reagera.
Idag mår mina barn bra i skolor istan.
Kommunen insåg att det inte skulle gå längre, kanske för att jag gjorde en anmälan till skolinspektionen.
Tyvärr är den instansen helt tandlös.
Summa sumarium.
Om lärare ignorerar åtgärdsprogram, händer inget.
Om rektor förnekar läkares utlåtande, händer inget.
Om man gör en anmälan till skolinspektionen och barnet sen byter skola, händer inget.
Till alla som gett mig skit genom åren kan jag idag säga släng er i väggen, ni är tyvärr dumma i huvudet.
Det gäller skolpersonal och andra föräldrar och alla de vänner jag trodde jag hade, men som egentligen var emot mig däför att jag bråkade med deras skola.
Med facit i handen kan vi se att de som hade förstånd och resurser, satte sina barn i annan skola.
De som stöttat mig genom alla år är fortfarande mina vänner och de förstod hur det var.
Jag önskar att mina barn är de sista som behöver plågas i Odenskolan.
Jag önskar alla som har det jobbigt har förstånd att byta skola.
För det är inte barnen det är fel på, det är skolmiljön och tyvärr personalen.
Inte alla skall sägas, men tillräckligt många.
Jag önskar de som inte orkar, inte vill hjälpa barn i behov av särskilt stöd får uppleva det som jag upplevt, så kanske de förstår sen. För då måste man orka!
Idag har jag gått vidare.
Vi mår bra, eller barnen mår bra.
Jag har ett långt arbete framför mig att lappa ihop mig själv efter 9 år.
Man går sönder.
Man bryter ihop och går vidare.
Ärren finns kvar.
jag önskar vi kunde flytta här ifrån och få en chans.
Igår var min dotter på högstadiet för att hälsa på.
Hon blev tillsagd av personalen att lämna skolan, för hon går inte där längre.
Andra barn har varit välkomna.
hennes forna klasskompisar var rent ut sagt otrevliga mot henne.
Man blir utfryst om man byter skola.
Måste vara jantelagen, du tror att du är nått för att du inte går här?
Men så är det inte, vi bytte skola för att mina barn inte kunde få adekvat hjälp i den här skolan.
En hjälp de hade lagligrätt till.
Jag har mött föräldrar som varit arga för att mina barn tog tid från lärarna, så att deras intelligenta barn fick mindre tid.
Det finns ingen förståelse i samhället överlag för dem som är svaga.
Det kan vi tacka borgarna för.
Men hade inte personalen kunnat välkomna och hälsa som vanliga normala vuxna.
Hej vad roligt att du hälsar på, har du det bra i din nya skola?
Hat, överallt detta hat.
Det sitter i väggarna.
Det har sin rot i avundsjuka.
Det finns inget att vara avundsjuk på, vem som helst hade kunnat få mitt 9 åriga helvete allderles gratis.
Nu är det över.
Ensam är stark, i alla fall jag!
Detta är det sista jag sk´river om skolan här.
Hur det ser ut idag.
Förmiddagen har jag spenderat i min trädgård.
morötter i pallkragar
första aklejan i år
detta skall bl mitt köksland
tisdag 8 maj 2012
Blommor i min trädgård
Jag lovade er fler bilder. Här kommer de.
Aftonstjärnan är helt underbar!
Närbild av taklök, vilken vacker rosett
Så svår att fota Smörbollen
Anemon av någe slag har massor säg till om du gillar den så kan du få.
Alunrot
Det lilla ogräset murreva så söt..
Alium svävande bollar..
Strandtrift
Iris
Vanlig gräslök
Näva
Rosenskära har alltid en liten plats i min trädgård
Det finns alltid en fingerborgsblomma som jag sår varje år
Dockkrage
Glimm
Mariaklockor sätter ett par varje år, blommar året därpå
Betonika fanns i trädgården när vi flyttade in
Liksom Fransnejlikan
Funkiorna har jag köpt
Drakmynta
Stjärnflocka har jag fått av en vän.
Du som läser det här, du är alltid välkommen och hälsa på. Om du säger till får du naturligtvis se dig om i min trädgård. Den är alls inte märkvärdig, jag är en vanlig hemma klåpare som vill att det skall blomma och växa där jag bor. Ett stycke vild natur skall det se ut som, fast det gör det för det mesta jag är så dälig på att organisera och planera.
Du som läser det här, du är alltid välkommen och hälsa på. Om du säger till får du naturligtvis se dig om i min trädgård. Den är alls inte märkvärdig, jag är en vanlig hemma klåpare som vill att det skall blomma och växa där jag bor. Ett stycke vild natur skall det se ut som, fast det gör det för det mesta jag är så dälig på att organisera och planera.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)