När orkar man inte mer?

 

Jag blir allt sämre.  I vinter blev benen aldrig varma, kritvita och iskalla. Nacken har varit ett annat problem. Smärtan jag har från en inklämd nerv heter självmords sjukan. Nu har inte jag den på det sättet, med blixtrande smärta, utan en sur smärta i samma bana som den ovan nämnda. Den mal och mal, det enda som hjälper är kortison, vilket inte används för denna typ av smärta, utan neuroleptika, som tyvärr inte gör så stor skillnad. 

Vid jul slutade min världs bästa sjukgymnast, vilket innebär att jag inte får gå på sjukgymnastik och kunna få frikort. Så jag har inte råd att träna.

Erik håller på att flytta hemifrån, gott för honom.

Hanna skulle I månads skiftet få fast tjänst efter 2 år.

Men efter tokig arbetsställning så fick hon diskbråck. Hon har så ont att vi får hämta henne med ryggsmärtor, ischias och bort domnad fot i Fornåsa idag.

Kim blev uppsagd i februari då företaget inte haft några order sen före sommaren 2023. Han blir helt arbetslös i juni. A-kassan är 16000 kr, tror vi.

Det går vi inte runt på.

Jag orkar inte mer skit i livet. Kim är inte orolig så jag kan inte prata med honom.

Matpengarna tog slut förra månaden runt den 6e. Tog ut pensionspengar för att gå runt. Idag har vi 300 kr till lön.

Vad gör jag nu?

När man går in i ett nytt skeende i livet.

 

Våra barn har bott hemma väldigt länge, i förhållande till många andra barn. Men nu känns det att det är mer än två vuxna i hemmet.

Erik och Hanna drar inte jämt. Ilskan ligger i luften och pyr. värre blev det med den förbannade Cadillacen, som de äger ihop. Den är ständigt trasig. Vi har bytt snart allt utom motor, men nu verkar det som att det är nästa steg. Sälj skiten sa jag för 20 000 kr. ja sa Erik nej sa Hanna.

In i familjen kommer också två respektive. Hannas Hampus och Eriks Elenor. Elenor har bott här sen hennes fosterfar slängde ut henne.

Så nu är vi ännu fler som ska dra sams.

Erik och Elenor har en lägenhet i Garphyttan och är där lite då och då. Lägenheten är Elenors men Erik är där och hjälper till då det tagit tid att landa. Dels för att hon fått hela sin avlidne faders hem i kartonger dels för att ÖBO lyckats hyra ut den utan element i badrummet eller ens hållare till gardinstängerna eller krokar för taklamporna. Nu är det fixat men hatthyllan i hallen är så dåligt uppsatt att den inte klarar mer än några plagg. finns inga reglar.

Hanna är en del hos Hampus i Fornåsa de planerar att flytta ihop nästa år. Lite kinkit med tre barn i bagaget och en ex fru som tycker en massa.

Kim och jag blir allt oftare ensamma. Tyst i huset och lugnt, inga bråk. Men där sitter vi som två helt okända personer för varann.

i 27 år har vi varit jobbarkompisar i ab fam Johansson. men två barn med NPF diagnoser har i alla fall jag haft häcken full.

I början var det rätt okej tills Hanna fick diabetes och lillebror föddes. Sen har åren bara varit en ända ränka av möten. Jag trodde det skulle ta slut i och med skolavslutningen. Men nej nu är det AF och FK och tokiga arbetsgivare och allt annat.

Jag är helt slut. En klyscha, men jag är verkligen het slut. Vissa dagar, nästan varje undrar jag om jag fått demens. Namn faller bort. Minnen finns inte. Och jag är sjukt trött. Jag står inte ut med röster eller höga ljud. Så fort jag sätter mig i soffan somnar jag. 

Men nu känns det som om det är nog. Barnen är på väg ut och vi får hitta tillbaka till varandra, maken och jag. 

Nu fantiserar jag om vad jag ska göra när vi äntligen är ensamma igen. Renovera huset när de kan betala sina räkningar själva, istället för att jag ska tjata till mig pengarna. Det kommer att gå åt mindre mat. Med matlådor är det 8 portioner som ska fixas. Kim och jag klarar oss på 1  1/2.

Garaget kommer bli tomt(i alla fall hoppas jag det). Vi ska börja renovera huset till försäljningen.

Försöka hitta något mindre någon annanstans, Kanske Askersund eller Kumla.

Men vi bor nog kvar så länge katten lever.

Gott nytt år!

Lär dig läsa, det har du nytta av i hela livet

 Jag föddes som dyslektiker. Livet var rätt fattigt i min barndom. inte ekonomiskt, men det fanns inte så mycket att göra. Jag lekte med klippdockor, mina troll och mina djur. Jag hade en ladugård i masonit och en massa djur till det. I Vimmerby fanns en leksaks affär där fick jag välja ett par djur, efter tandläkarbesöken, och det blev många eftersom jag hade astma. Boten för det och nästan allt annat var en rosa gegga i 7 flaskor som hette penicillin. Eftersom mina föräldrar inte var så noga med tandborstning, hade själva löständer... blev det en hel del hål för all medicin som var flytande dränktes i socker.

När jag var runt fem år kom en dörrknackare som sålde barnböcker, böckerna hette Barndomslandet. 8 volymer med allt från Pellesnusk, Babar och Astrid Lindgren. Ibland läste min mor för mig när jag var sjuk. Men inte jätte ofta.

Som 8 åring köpte vi Djungelboken, en tidning som kom ut en gång i månaden. Färgstaka bilder, jag älskade den, men kunde inte läsa den.

Jag var inte intressera av bokstäver alls. I min första skola i Storebro hade vi en jätte bra läsebok, jag har kvar den än. Där fick vi läsa om Li och LO. I bilderna fick vi leta efter dagens bokstav, som var gömd någonstans.

Sen flyttade vi till Forsvik och fick en gammal läse bok. Mor ro, fula fluga och andra tråkiga saker som jag inte kunde relatera till alls, eftersom det härrörde från en svunnen tid.

Vi kom till Brevens och där har jag inget minne av läsning i tvåan. men i trean fick Magister Göran Wahlgren i trean och fyran i Kilsmo. Jag läste Snorre säl. Så illa var det. Gick sen över och läste Pellesvanslös. Stor text som jag tragglade mig igenom. På lässtunderna gällde Nils Holgersons underbara resa, förkastlig för en dyslektiker och dessutom i fler band än jag kunde räkna till.

Men vi hade två saker som främjade mitt intresse för läsning. Det första var dikttoppen, vi hade en lista på 10 dikter. Varje vecka läste Göran upp en ny dikt och vi fick rösta hur den stod sig mot de andra.

Det andra var stunden på dagen då han läste ur Djungelboken.

I femman kom vi till Brevens skola. Jag var fortfarande sjukt dålig på att läsa men blev sjuk och fick en kasse böcker av grannen Britta Lilja i den kassen låg flera Fem böcker hon sett sina döttrar läsa. Hon lånade dem på bokbussen till mig. När jag sen blev frisk var jag bokbussens flitigaste kund.

I skolan läste Magister Lars Möller Tarzan. Vi älskade det, och han var en underbar uppläsare.

Så då kommer vi till pudelns kärna. Hur får man barn att läsa? Ja jag vet inte. Som ung skrev jag dikter, säkert en följd av Görans dikttoppen. Jag läste också dikter. Lärde mig några utantill, bla Tomten av Viktor Rydberg. Ja vet att all text som fängslar ger läslust, det gäller bara att hitta den.

 Jag har två barn som inte läser. Trots att jag läst tusentals böcker för dem. Erik har inte dyslexi men läser mest fakta böcker. Hanna har svår dyslexi, men har tränat upp sin läsning och skrivning i telefonen. Hon ser mest på film.

Läsning är en koncentrations fråga. Under flera perioder i mitt liv har jag inte kunnat läsa. Bland annat flera år efter att min mamma blev sjuk och dog. Oron för barnen har också gjort att jag inte kunnat ta mig in i texten.

Allt i livet bygger på att du kan läsa.

Hela samhället är uppbyggt på att du kan språket och att du kan läsa.

Varför lägger man inte ner mer kraft på att lära barn läsa?

Som mamma kan jag säga, det spelar ingen roll vilka böcker som lockar dig in i läsningen, oftast tar man sig vidare med tiden. Jag har läst många skildringar av Salje, Sparre, Martinsson mfl.

Jag har med glädje och lätthet läst Skotts krönika på 1000 sidor. 

I dag har jag läst om en del böcker men inser att jag just nu i livet har svårare att ta mig in i texten, framför allt om det är många olika personer i berättelsen. Jag lyssnar mest på ljudböcker.

Att skriva på nätet eller läsa på nätet gör att min dyslexi slår till igen. Jag tappar stavning, och jag förstår inte det.

Så läs för era barn, läs allt dikter, barnböcker, fakta texter, allt, för det hjälper.

Ha en egen dikttoppen. Prata om texten, var landar den i dig, hur tänker du och hur tror du författaren tänkte?

Snart är det läslov. Gå hem och läs.

Eller kanske skulle biblioteken har lässtunder på lovet för dem som ingen läser för??

När livet inte blev som jag trodde

 

Inte förväntade jag mig att få två barn med diagnoser.

Inte trodde jag att jag skulle få slåss för dem genom hela skolan och till och med på deras första arbeten.

Inte trodde jag att man skulle vara så blind för sitt eget tillkortakommande att man skyller det på andra. Trots att vi sett det tidigare.

Människor kan lukta sig till andras osäkerhet och bristande förmåga. Jag har låtit människorna i min familj åka i båten medan jag legat i vattnet och skjutit dem i land. De har gått genom livet nästan helt torrskodda. Medan jag nästan gått under. Kanske är jag en idiot som förväntat mig tacksamhet, kärlek och ödmjukhet.

Under resans gång har samhället blivit alltmer exkluderande mot avvikande människor. Det gäller i princip gamla, sjuka, handikappade, funktionsvarierade och invandrare. Om vi gick ihop skull vi kanske bli en grupp större än de normalstörda, under förutsättning att folk är medvetna om sina tillkorta kommande.

Men nu sitter jag alltså här med människor som snäser åt mig, dagligen talar om att jag är dement. Att jag inte minns det de uppenbarligen aldrig sagt till mig eller någon annan i familjen. Jag är duktig på att känna in stämningar men är inte tankeläsare än, det kommer väl.

Jag får inte lägga mig i. Nej det är väl helt okej om den som sa det verkligen kan ta ansvar själv. Men så är det inte. Jag går sönder av att se på skiten. Hit flyttade mot min vilja Eriks flickvän, ändå har han mage att vara otrevlig mot mig. 

Nej det finns inget kvar av mig. Det spelar ingen roll vad jag säger, har jag fel får jag det nedkört i halsen, har jag rätt får jag skit även för det. I förra veckan fick jag höra att "man sitter i rullstol som en jävla idiot". Tack! Jag sitter numera i rullstol när det är längre sträckor att gå, då mina axlar är helt utslitna. Det har varit/och är fortfarande sommar och då kunde jag inte få någon ny kortison spruta i axlarna. 

Ingen kan förstå hur det är att leva i en familj med tre människor som inte fungerar som alla andra.

Ingen har samma problem som någon annan men det är ändå för mycket.

Att bo tillsammans med tre vuxna unga som borde leva sitt eget liv är inte lätt. De ställer krav som om jag är deras mamma men ställer själva inte upp som om de var barn. De vill bli behandlade som vuxna som jag inte har något med att göra men vill ha servicen som ett barn. 

Jag trodde jag skulle kunna gå tillbaka till någon form av arbete. Jag trodde att jag skulle ha lugn och ro runt 55 års ålder. Men i stället eskalerar problemen ständig och når nya höjder. Ovan på det kommer ekonomin, vi betalar nu 7000 kr för lånen på Swedbank till en ränta runt 6% och 7% på ett av lånen. Nu tog maken ett billån på 20 000 kr till en ränta på 13%.

Som det ser ut just nu går det runt precis i höst. Men då har jag ännu inte fått tag på all ved, vilket beror på att pengar saknas. Hur jag ska göra med elen vet jag inte.

Men det är en tvåa ledig i Vivalla på gatan bredvid där jag bodde på 80-talet. Ja jag längtar tillbaka till den tiden.  Kan man fly sina problem?

Ingen hjälp att få.

 Om man i Sverige i dag blir utkastad från sitt hem som ung vuxen utan arbete och kanske med en diagnos, finns det således ingen hjälp att få.

En ung kvinna från Lindesberg blev utslängd av sin fosterfar en helg. Han jobbar själv inom kommunen och vet att det inte går att få någon hjälp.

Man hänvisas runt. Ring socialsekreterare, hm ring försörjningsstöd, hm ring Lss (där var det stängt pga semester) Ring socialjouren, hm ring Örebro kommun eller skriv dig där ....

Örebro kommun nja du är ju från Lindesberg.... vi har ingen hjälp att ge dig.

Men du förlorar din handläggare på AF som skulle återkomma om ett jobb på måndag. Kan du möjligen ta in på Hotell???

Utan pengar.

Var din fosterfar inte snäll eller varför kan du inte bo kvar? Oj då det är ju verbal misshandel... ring gruppen som har hand om misshandlade kvinnor och de som är utsatta för våld pga alkohol, nehej han dricker inte... ring socialjouren... detta är ju inget akut ärende... Men hallå jag är hemlös jag kommer inte in i mitt hem, har inga kläder osv...

Nä vi kan inte hjälpa dig.

2023 kan vi inte hjälpa en funktionsvarierad ung kvinna som levt isolerad i sitt hem sen gymnasiet.

Nu är hon hemlös.

utan kläder och pengar.

Med moderns goda minne, för hon vill inte ha kontakt med sin dotter.

Ja jag anser att både fosterfader och mamman är fullständiga psykopater.

Må de brinna i helvetet.

Anita tror...

 

I dessa tider är det inte lätt att veta, vem som sprider vad och varför. Varför vissa kommer undan med allt och andra aldrig.

Fredrik Federley fick lämna allt för att han blev kär i någon som varit pedofil. Personen i fråga har avtjänat sitt straff, antagligen också en behandling. Vem kan bli avskedad och uthängd av media utan att vara skyldig till något alls.? Skrämmande. För hur många vet vem som bär på vilken hemlighet?

Jag gillar inte pedofiler jag heller men varför straffa tredje man?

Nu läser Fredrick till präst, för de enda som inte svek honom var kyrkan.

Det regnar drönarattacker över Moskva.

Ryssland skyller på Ukraina, men det förnekar Ukraina, vi lär inte få veta förrän efter krigsslutet.

Men jag tror att det antingen är en prorysk grupp som tröttnat på Putin.

Eller så är det Putin själv som vill ha en anledning till att använda kärnvapen i kriget mot Ukraina.

Varför blir vi inte insläppta i NATO?

För att Turkiet och Ungern går i Putins ledband, skiträdda för att sugas in i forna Sovjet. Turken vill ha stridsflyg så rädd är han.

Sverige går som tåget för att kronan inte är värd något, då är det lätt att exportera Svenska varor. Det ger en stark ekonomi och den vill riksbanken slå hål på. Men priserna i Sverige sjunker inte, kan ju bero på alla jävla jobbskatteavdrag. Medel Svensson har mycket pengar på fickan. Nu skyller man det på elstödet. Men det handlar om rika som shoppar dyra märkeskläder, krisen drabbar inte unga som bor hemma hos rika föräldrar. Det drabbar ingen på Sture plan eller influenser vars lön följarna betalar.

Men nu är sommaren på väg och allt känns bättre.

 

Gudrun Sjödén persona non grata dokumentären

Hösten 2022 gick ett drev mot Gudrun Sjödéns person och företag.

Många hakade på, det verkar vara lätt att kränka en gammal människa i synnerhet om hon är rik.

I dag kom dokumentären. Som skulle visa allt från Gudruns perspektiv, men så blev det inte.

Man hackar på praktisk taget allt. Hon stjäl mönster från naturfolken och andra folkgrupper. 

Hon använder inte svarta modeller bara asiatiska.

Hon är en mobbare och hon säger fel saker ofta.

Medarbetare kritiserar henne hårt.

Svarta driver sin black life matters mot henne.

"du har afrikanska mönster i kollektionen men ingen svart modell är med."

Hon har startat, drivit och utvecklat sitt företag i 50 år, själv är hon 80 år.

Hon är mång miljonär, själv kart.

Det är Bianca Ingrosso också mfl ser ni svarta modeller i alla svenska företag? Hur är det med Ewa i Valla? 

Jag tänker att hon känner sin kundkrets, tanter i min ålder med 10 år hit eller dit. Jag tror få mörkhyade identifierar sig med Gudruns kläder. Kläder bärs oftast av lärare och kvinnor inom kultur, kreativa yrken. Och en och annan tant som jag.

Jag tror(och förlåt för det) inte att den kundkretsen är särskilt intresserade av unga svarta modeller. Man måste inte ha med färgade människor, man måste ingenting.

Precis som svarta/färgade klagar på att det inte finns skönhetsprodukter, plåster, bandage mm i deras färg, vilket ju är själ klart så måste somligt få va som det varit.

Gudrun är i sin värld och har nog inte grävt ner sig i black life matter trenden som vi andra fått den.

Hon driver ett företag som nog alla vill ha.

Jag blev rätt förbannad på den svarta tjejen som var sur över att hon kunde köpa en våning på Manhattan när hon tvingades ut ur sitt eget bolag, som hon startat och drivit i 50 år.

Men Gudrun köpte aldrig någon lägenhet på Manhattan. Kanske för att de färgade tjejerna som jobbade för henne drev samma skit mot henne som alla andra.

Sist i dokumentären kom det fram att allt som lagts till henne som skuld var hon inte en skyldig till.

Det var VD som sagt och gjort det mesta, ändå lägger man som vinjett att anställda påstår att det är Gudrun, trots att det finns dokument som stödjer motsatsen. 

Under hela dokumentären kokade avundsjukan. 

Lämna denna kreativa kvinna i fred. Låt henne syssla med det hon är bra på resten av livet. Att driva henne i landsflykt är fel och Expressen borde gjort en bättre research.

Hur illa detta skit skakat företaget får tiden utvisa.