Lär dig läsa, det har du nytta av i hela livet

 Jag föddes som dyslektiker. Livet var rätt fattigt i min barndom. inte ekonomiskt, men det fanns inte så mycket att göra. Jag lekte med klippdockor, mina troll och mina djur. Jag hade en ladugård i masonit och en massa djur till det. I Vimmerby fanns en leksaks affär där fick jag välja ett par djur, efter tandläkarbesöken, och det blev många eftersom jag hade astma. Boten för det och nästan allt annat var en rosa gegga i 7 flaskor som hette penicillin. Eftersom mina föräldrar inte var så noga med tandborstning, hade själva löständer... blev det en hel del hål för all medicin som var flytande dränktes i socker.

När jag var runt fem år kom en dörrknackare som sålde barnböcker, böckerna hette Barndomslandet. 8 volymer med allt från Pellesnusk, Babar och Astrid Lindgren. Ibland läste min mor för mig när jag var sjuk. Men inte jätte ofta.

Som 8 åring köpte vi Djungelboken, en tidning som kom ut en gång i månaden. Färgstaka bilder, jag älskade den, men kunde inte läsa den.

Jag var inte intressera av bokstäver alls. I min första skola i Storebro hade vi en jätte bra läsebok, jag har kvar den än. Där fick vi läsa om Li och LO. I bilderna fick vi leta efter dagens bokstav, som var gömd någonstans.

Sen flyttade vi till Forsvik och fick en gammal läse bok. Mor ro, fula fluga och andra tråkiga saker som jag inte kunde relatera till alls, eftersom det härrörde från en svunnen tid.

Vi kom till Brevens och där har jag inget minne av läsning i tvåan. men i trean fick Magister Göran Wahlgren i trean och fyran i Kilsmo. Jag läste Snorre säl. Så illa var det. Gick sen över och läste Pellesvanslös. Stor text som jag tragglade mig igenom. På lässtunderna gällde Nils Holgersons underbara resa, förkastlig för en dyslektiker och dessutom i fler band än jag kunde räkna till.

Men vi hade två saker som främjade mitt intresse för läsning. Det första var dikttoppen, vi hade en lista på 10 dikter. Varje vecka läste Göran upp en ny dikt och vi fick rösta hur den stod sig mot de andra.

Det andra var stunden på dagen då han läste ur Djungelboken.

I femman kom vi till Brevens skola. Jag var fortfarande sjukt dålig på att läsa men blev sjuk och fick en kasse böcker av grannen Britta Lilja i den kassen låg flera Fem böcker hon sett sina döttrar läsa. Hon lånade dem på bokbussen till mig. När jag sen blev frisk var jag bokbussens flitigaste kund.

I skolan läste Magister Lars Möller Tarzan. Vi älskade det, och han var en underbar uppläsare.

Så då kommer vi till pudelns kärna. Hur får man barn att läsa? Ja jag vet inte. Som ung skrev jag dikter, säkert en följd av Görans dikttoppen. Jag läste också dikter. Lärde mig några utantill, bla Tomten av Viktor Rydberg. Ja vet att all text som fängslar ger läslust, det gäller bara att hitta den.

 Jag har två barn som inte läser. Trots att jag läst tusentals böcker för dem. Erik har inte dyslexi men läser mest fakta böcker. Hanna har svår dyslexi, men har tränat upp sin läsning och skrivning i telefonen. Hon ser mest på film.

Läsning är en koncentrations fråga. Under flera perioder i mitt liv har jag inte kunnat läsa. Bland annat flera år efter att min mamma blev sjuk och dog. Oron för barnen har också gjort att jag inte kunnat ta mig in i texten.

Allt i livet bygger på att du kan läsa.

Hela samhället är uppbyggt på att du kan språket och att du kan läsa.

Varför lägger man inte ner mer kraft på att lära barn läsa?

Som mamma kan jag säga, det spelar ingen roll vilka böcker som lockar dig in i läsningen, oftast tar man sig vidare med tiden. Jag har läst många skildringar av Salje, Sparre, Martinsson mfl.

Jag har med glädje och lätthet läst Skotts krönika på 1000 sidor. 

I dag har jag läst om en del böcker men inser att jag just nu i livet har svårare att ta mig in i texten, framför allt om det är många olika personer i berättelsen. Jag lyssnar mest på ljudböcker.

Att skriva på nätet eller läsa på nätet gör att min dyslexi slår till igen. Jag tappar stavning, och jag förstår inte det.

Så läs för era barn, läs allt dikter, barnböcker, fakta texter, allt, för det hjälper.

Ha en egen dikttoppen. Prata om texten, var landar den i dig, hur tänker du och hur tror du författaren tänkte?

Snart är det läslov. Gå hem och läs.

Eller kanske skulle biblioteken har lässtunder på lovet för dem som ingen läser för??